Antitanti i Vitabergen, södermalm
mars
18
(2010-03-18)
Idag har varit en sådan där vanlig dag faktiskt.
Inga jättespännande händelser utan det har mest lunkat på.
Det känns lite som att man går och väntar på nåt, nåt som inte händer. Det är våren jag väntar på. Det att slippa bylta på sig en himla massa kläder som gör det nästintill omöjligt att röra sig obehindrat. För att inte tala om broddarna man måste ha nu så man inte ramlar och slår ihjäl sig ute på gatorna, men som gör att man istället far runt som en vante i trapporna härhemma.
Undrar vilket sätt som är bäst att ramla o slå sig på....ute på isen eller i trappan.
Nej, våren är mer än välkommen så man får sätta på sig lågskor och gå som folk.
Vaknade väldigt tidigt i morse...bara några få timmar efter att jag somnat egentligen ju.
Beslöt mig för att försöka somna om, och det var det inga problem med, varpå jag så klart sov lite för länge istället.
Shit happens....
Hur som haver... tog en sväng och handlade veterinärfoder t Caspian, specialschampo och Plaque Off.
Våren är ju snart i antågande, och då är det skönt med en ren o fin vovve som ju älskat att rulla sig i snön oavsett färg (usch).
Imorgon ( läs idag) blir det en liten tur till dementa mamma.
Ska köpa lite godsaker med till henne och sedan försöka hitta ett par lite tjockare strumbyxor till henne som INTE kliar och sticks. Finns ju inget värre än kliande strumpbyxor eller leggings.
Dottern jobbar på med att bli kvitt sin ångest och det går riktigt bra . Idag åkte hon tex buss helt själv några hållplatser och mötte upp en väninna. Sedan gick dom en kort stund på Åhléns och tittade på babykläder. Dotterns väninna väntar nämligen barn vilket är spännande.
Själv skulle jag vilja komma till Rusta eller nåt, för nu måste vardagsrumsmattan ut. Den är fin och så, men alldeles för plottrig . Mer än tre färger känns inte rätt för det estetiska ögat s.a.s.
Man blir ju nästan yr med den äkta mattan med sitt mönster.
En matta som är fin men ful.
Nä nu måste jag sova, om det nu går..... har rejält ont i ländryggen. Får skylla mig själv, eftersom jag dumt nog tog och åkte på baken nedför berget i hundrastgården. Skulle nog inte gjort det, men det var så himla kul.
Man är ingen ungdom längre, det är ju bara att inse.
kommentarer
