- Du är här:
- Familjeliv.se
- Bloggar
- Personligt
- Föräldraskap
- Antitanti i Vitabergen, södermalm
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i bloggarna
Antitanti i Vitabergen, södermalm
Detta är en pinglänk/permalink till ett specifikt inlägg i bloggen, se hela bloggen här: http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b10379.html
februari 10
av: antitanten
Idag visade sig bli en helt omöjlig dag. Den började bra, för att sedan bli fruktansvärd.
Skulle på magnetröntgen och tog därför bussen som ju gick ända fram till Sabbatsberg dit jag skulle.
Busschauffören var en fantastisk chaufför och körde bussen så bra att jag bara var tvungen att gå fram och säga det till honom. Han blev rörd och tackade så mycket. Alltid kul att kunna ge beröm där det så sällan ges.
Väl framme på Sabbatsbergs röntgenavdelning satt folk och väntade lite här och var.
Det var nämligen datastopp och inga patienter kunde göra nåt mer än vänta.
När väl datorerna var igång igen gick det fort. Jag gick in där jag skulle magnetröntga skallen och sköterskan/röntgen var lite stressad men inte otrevlig även om hon var lite kylig.
Jag var lugn och sansad och helt på det klara med att jag skulle greja detta trots min extrema klaustrofobi. Detta kallades ju för en ÖPPEN MAGNETKAMERA, men trots det och att jag tagit en för mig utskriven lugnande tablett innan...... gick det bara inte.
Jag försökte tre gånger, men varje gång falerade alltihop och jag bara skakade och grät och trodde jag skulle dö. Jag skakade och grät som ett litet barn vid varje försök och fick panik och blev nästintill hysterisk. Hur jag än stålsatte mig så gick det bara inte.
Den panik och den klaustrofobi jag har är mycket extrem och den kommer sig av att jag som litet barn i tre-fyraårs ålder blev instängd i en städskrubb på barnhemmet där jag bodde .
I städskrubben blev jag lämnad ensam i mörkret och med låst dörr. Jag fick sitta där tills att jag slutat skrika att jag ville ut. Det kunde bli långa stunder, vilket passade personalen på barnhemmet som inte tyckte om barn som dels inte såg svenska ut och dels var livliga/oroliga.
Dessa inlåsningar i städskrubben har gjort att jag haft klaustrofobi hela mitt liv nästan.
Jag har provat allt från KBT, regression, affirmering, meditation och så vidare, men utan att bli av med de inre minnesbilderna som etsat sig fast på näthinnan.
Jag har fullt detaljerade minnen från det jag var 2 år gammal och har alltid tyckt om att ha mycket bra minne, men när det kommer till detta med klaustrofobin önskar jag hellre att jag kunde lobotomera bort det.
Som tur var så förstod sköterskan till slut hur illa det var, och istället för att skicka tillbaka remissen i och med att jag var "omöjlig" så sade hon att jag skulle få en ny tid och att jag då skulle se till att jag hade någon anhörig med mig som kunde "hålla handen" och att jag då skulle få lugnande intravenöst. Jag grät ju som ett litet barn där jag satt på britsen och både skämdes och var arg på mig själv och mer därtill.
Jag blev så tacksam över att ha blivit given en andra chans, så att jag kommer kunna genomgå magnetröntgenundersökningen som jag ju måste göra för att få bukt på min Trigeminusneuralgi om möjligt.
På väg hem, med sänkt huvud, var det dags att gå och hämta de blommor jag beställt av Helen på Vitabergens Blommor. En kistbukett och sedan handblommor att lägga på kistan vid defileringen av dotterns pappa.
Det blev en fin uppsättning i kistbuketten. Vita nejlikor och en mörkröd, nästan svart ros i mitten och gröna fina blad likt palmblad. Mycket fint.
Handblommorna blev en röd ros, en rosa ros och en vit ros.
En snabbis in på Konsum för att köpa mjölk innan jag hämtade hem Caspian som ju sovit över och varit hos sin tjejhundkompis Ella här i närheten. På Konsum är det ganska äckligt faktiskt. Det hade blivit rejält kallt så jag tänkte att jag skulle värma händerna i deras handfat där det finns varmt vatten, men jag ändrade mig raskt. Fy fan vad där såg ut. Totalstopp i handfatet. Blääääää
Hämtade Caspian efter det. Det blev ett glatt återseende. Har saknat Caspian så klart.
Vi tog en sväng i parken och sedan hem. Jag var helt slut både psykiskt och fysiskt.
Det fick bli en Gorby's pirog till halv-middag och en efterlängtad kopp kaffe.
Satte på TV:n och då hände det som man minst av allt önskar sig.....
antennsladdsuttaget på digitalboxen lossnade helt. Den har gjort det en gång tidigare och verkat sitta löst, så jag har tejpat det förut vilket har hållit bra, men nu höll det alltså inte längre. Jaha ja.... kul kul.
Hur jag än höll på och fixade och trixade så blev det inga signaler till TV:n.
Så där sitter man nu utan TV också. Analogt går inte att köra på min stora TV och något sånt där C-modul finns det heller inget uttag för. Skit alltså.
Att laga en inspelningsbar digitalbox som det ju är som jag har, kostar en förmögenhet och det finns verkligen inte pengar till det.
Det värsta av allt är ju att jag har spelat in så mycket bra filmer och har så många roliga grejer lagrade i den hårddisken på digitalboxen,,,,, som nu kommer gå förlorade om jag måste införskaffa en ny digitalbox ( vilket jag inte har råd med ).
Jag gav till slut upp och insåg att jag förmodligen skulle få ett litet frispel om jag fortsatte envisas med att fixa detta själv.
Imorgon kommer jag ringa till Comhem (uttalas KOMBORT) och tvinga hit någon tekniker som får löda fast antennmoduluttaget i apparaten. Annars blir det krig. Någon valuta för de pengar man varje månad betalar till dom måste man ju få tycker man ju.
Sista rundan med Caspian blev en pina.
Trillingnerven började så klart smärta och efter en stund ute kom ett grönstarr skov också.
När vi gick vår runda såg vi i alla fall två lite halvroliga saker.Bara att ta upp mobilen och fota.
Väl inne i värmen igen kom migränen också. Kände mig nästan som ett sånt där Kinderegg..... tre överraskningar i en.
Bara att kämpa med värken i plural och ta ögondropparna, migränmedicinen och Alvedon medan jag värmde mina Hot'n Cold pads på spisen.
Då kom nästa lilla chock. En av hot'n Cold padsen sprack. Pang bara. Så nu har jag bara en av de som jag gillar mest. Sååå typiskt.
Nä det var verkligen inte min dag idag.
Kanske är det min dag imorgon ?
Nä det är det inte heller..... för då är det dotterns pappas dag. Begravningsdagen.
Ofattbart och absurt det hela, och otroligt tragiskt.
Skulle på magnetröntgen och tog därför bussen som ju gick ända fram till Sabbatsberg dit jag skulle.
Busschauffören var en fantastisk chaufför och körde bussen så bra att jag bara var tvungen att gå fram och säga det till honom. Han blev rörd och tackade så mycket. Alltid kul att kunna ge beröm där det så sällan ges.
Väl framme på Sabbatsbergs röntgenavdelning satt folk och väntade lite här och var.
Det var nämligen datastopp och inga patienter kunde göra nåt mer än vänta.
När väl datorerna var igång igen gick det fort. Jag gick in där jag skulle magnetröntga skallen och sköterskan/röntgen var lite stressad men inte otrevlig även om hon var lite kylig.
Jag var lugn och sansad och helt på det klara med att jag skulle greja detta trots min extrema klaustrofobi. Detta kallades ju för en ÖPPEN MAGNETKAMERA, men trots det och att jag tagit en för mig utskriven lugnande tablett innan...... gick det bara inte.
Jag försökte tre gånger, men varje gång falerade alltihop och jag bara skakade och grät och trodde jag skulle dö. Jag skakade och grät som ett litet barn vid varje försök och fick panik och blev nästintill hysterisk. Hur jag än stålsatte mig så gick det bara inte.
Den panik och den klaustrofobi jag har är mycket extrem och den kommer sig av att jag som litet barn i tre-fyraårs ålder blev instängd i en städskrubb på barnhemmet där jag bodde .
I städskrubben blev jag lämnad ensam i mörkret och med låst dörr. Jag fick sitta där tills att jag slutat skrika att jag ville ut. Det kunde bli långa stunder, vilket passade personalen på barnhemmet som inte tyckte om barn som dels inte såg svenska ut och dels var livliga/oroliga.
Dessa inlåsningar i städskrubben har gjort att jag haft klaustrofobi hela mitt liv nästan.
Jag har provat allt från KBT, regression, affirmering, meditation och så vidare, men utan att bli av med de inre minnesbilderna som etsat sig fast på näthinnan.
Jag har fullt detaljerade minnen från det jag var 2 år gammal och har alltid tyckt om att ha mycket bra minne, men när det kommer till detta med klaustrofobin önskar jag hellre att jag kunde lobotomera bort det.
Som tur var så förstod sköterskan till slut hur illa det var, och istället för att skicka tillbaka remissen i och med att jag var "omöjlig" så sade hon att jag skulle få en ny tid och att jag då skulle se till att jag hade någon anhörig med mig som kunde "hålla handen" och att jag då skulle få lugnande intravenöst. Jag grät ju som ett litet barn där jag satt på britsen och både skämdes och var arg på mig själv och mer därtill.
Jag blev så tacksam över att ha blivit given en andra chans, så att jag kommer kunna genomgå magnetröntgenundersökningen som jag ju måste göra för att få bukt på min Trigeminusneuralgi om möjligt.
På väg hem, med sänkt huvud, var det dags att gå och hämta de blommor jag beställt av Helen på Vitabergens Blommor. En kistbukett och sedan handblommor att lägga på kistan vid defileringen av dotterns pappa.
Det blev en fin uppsättning i kistbuketten. Vita nejlikor och en mörkröd, nästan svart ros i mitten och gröna fina blad likt palmblad. Mycket fint.
Handblommorna blev en röd ros, en rosa ros och en vit ros.
En snabbis in på Konsum för att köpa mjölk innan jag hämtade hem Caspian som ju sovit över och varit hos sin tjejhundkompis Ella här i närheten. På Konsum är det ganska äckligt faktiskt. Det hade blivit rejält kallt så jag tänkte att jag skulle värma händerna i deras handfat där det finns varmt vatten, men jag ändrade mig raskt. Fy fan vad där såg ut. Totalstopp i handfatet. Blääääää
Hämtade Caspian efter det. Det blev ett glatt återseende. Har saknat Caspian så klart.
Vi tog en sväng i parken och sedan hem. Jag var helt slut både psykiskt och fysiskt.
Det fick bli en Gorby's pirog till halv-middag och en efterlängtad kopp kaffe.
Satte på TV:n och då hände det som man minst av allt önskar sig.....
antennsladdsuttaget på digitalboxen lossnade helt. Den har gjort det en gång tidigare och verkat sitta löst, så jag har tejpat det förut vilket har hållit bra, men nu höll det alltså inte längre. Jaha ja.... kul kul.
Hur jag än höll på och fixade och trixade så blev det inga signaler till TV:n.
Så där sitter man nu utan TV också. Analogt går inte att köra på min stora TV och något sånt där C-modul finns det heller inget uttag för. Skit alltså.
Att laga en inspelningsbar digitalbox som det ju är som jag har, kostar en förmögenhet och det finns verkligen inte pengar till det.
Det värsta av allt är ju att jag har spelat in så mycket bra filmer och har så många roliga grejer lagrade i den hårddisken på digitalboxen,,,,, som nu kommer gå förlorade om jag måste införskaffa en ny digitalbox ( vilket jag inte har råd med ).
Jag gav till slut upp och insåg att jag förmodligen skulle få ett litet frispel om jag fortsatte envisas med att fixa detta själv.
Imorgon kommer jag ringa till Comhem (uttalas KOMBORT) och tvinga hit någon tekniker som får löda fast antennmoduluttaget i apparaten. Annars blir det krig. Någon valuta för de pengar man varje månad betalar till dom måste man ju få tycker man ju.
Sista rundan med Caspian blev en pina.
Trillingnerven började så klart smärta och efter en stund ute kom ett grönstarr skov också.
När vi gick vår runda såg vi i alla fall två lite halvroliga saker.Bara att ta upp mobilen och fota.
Väl inne i värmen igen kom migränen också. Kände mig nästan som ett sånt där Kinderegg..... tre överraskningar i en.
Bara att kämpa med värken i plural och ta ögondropparna, migränmedicinen och Alvedon medan jag värmde mina Hot'n Cold pads på spisen.
Då kom nästa lilla chock. En av hot'n Cold padsen sprack. Pang bara. Så nu har jag bara en av de som jag gillar mest. Sååå typiskt.
Nä det var verkligen inte min dag idag.
Kanske är det min dag imorgon ?
Nä det är det inte heller..... för då är det dotterns pappas dag. Begravningsdagen.
Ofattbart och absurt det hela, och otroligt tragiskt.
0
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
- Så fixar du barnsäkerheten (Förälder)
- Hur undviker jag att barnen känner skuld för separationen? (Förälder)
- Varför flåsar bebisen på natten? (Förälder)
