Det var varken champagne eller choklad. N visste inte säkert vilken behandling jag skulle på eftersom det var min vän som hade bokat utan hade bara hört att det var den värsta. Till samma pris men mindre ätbart var den behandling som var min och jag tyckte nog att det var bättre med denna, synd att slösa på god choklad. Det var i alla fall ett kurbad, halvkroppsmassage och ansiktsbehandling. Mellan benadlingarna umgicks vi, bubblade och bastade. Helt fantastiskt.

Efteråt åkte vi till stugan där Jennys make hade gjort eld i kaminen och lagat viltgryta. Till det drack vi rödvin och avslutade med en fruktsallad. Otroligt god gryta, allt var egentligen otoligt gott men grytan var ändå strået vassare. Barnen lekte mest bredvid varandra med ett stort intresse för varandra men ännu större blygsel. Och så pratade vi alla och satt framför brasan till sent. Vi har altid så roligt tillsammans och jag skulle bara önska att vi bodde närmare varandra.

Hemma igen efter tre dagar hos svärföräldrarna. Det har varit jättetrevligt och väldigt avkopplande även om jag har svårt att inte hjälpa till när jag är borta trots att jag är sjuk. Fast jag är inte alls så krasslig längre men jag har fått en så himla fin present av N, till viss del av min fantastiska vän Jessica nere i sydligare delar av Sverige men betalat av N. Och då vill jag vara frisk. Hon ringde nämligen till N och vår vän Jennys sambo för att i maskopi med dem bjuda oss på spa imorgon. Vi tre kvinnor ska dränkas i choklad och masseras i champagne i många timmar, däremellan prata och bubbla. Sedan ska vi träffas med makar och barn i Jennys stuga för middag. Vi bor som sagt i olika delar av landet så vi träffas inte ofta men tycker väldigt mycket om varandra. Så att få umgås med dem en hel dag OCH bli ompysslad på spa känns helt fantastiskt.

Julen har varit väldigt bra och är inte över än, snart väntar julafton nummer två och den här gången är det då hos mina föräldrar. Mamma tyckte att det var så himla tråkigt att vi inte kunde fira med dem, hon blev ganska ledsen och det blev inte bättre av att det var för hennes skull. Så för att det skulle kännas bättre så bestämde vi att 24:e bara är ett datum och att vi skulle fira en andra julafton när vi blivit friska.

Men nu till rubriken, jag sitter här med Revaxör i öronen och bomullstussar utstickande från dem. Vackert kan jag tro. Men förhoppningsvis hjälper det så att jag hör vad mina kära vänner säger imorgon, vore ju lite snopet att träffas och bara nicka och le här inne i bubblan.  

För jag hinner nog inte skriva imorgon. Men jag hoppas att ni får en underbar och mysig jul.

Igår tog läggningen längre tid än vanligt. Först försökte jag söva henne i hennes säng, efter en och en halv timma kom N upp för att väcka mig. Läggningen brukar ta ungefär så lång tid men nu hade det varit tyst så länge att han trodde att jag somnat med henne och vi skulle göra färdigt julklappar och slå in. Men hon sov inte alls och frågade istället vad pappa ville. Sen var det omöjligt att få henne att sova utan hon ville ner. Hon hade i två dagar nekat till att hon var sjuk men nu ville hon helt plötsligt ner med argumentet att hon var just sjuk och då fick man tydligen somna i soffan. Till sist gick vi ner, bättre det än att hon skulle gråta och hostan bli värre.
Men hon somnade inte alls i soffan utan tittade på TV med oss och myste. Till sist gick jag och hämtade de kex, ost och vindruvor jag hade tänkt ta fram till mig och N. Hon var nästan den piggaste av oss ändå tills hon ramlade mot toalettstolen när vi borstade tänderna så att det blev ett sår i huvudet. Men förutom det var det den mysigaste uppesittarkvällen på länge, bara en dag i förväg. Till sist somnade hon mellan oss 22.30.

Jag vet, anledningen är så simpel som att det är för att jag har bytt internet eller vad man säger. Är inte så haj på det hela men har bytt från explorer och då hänger inte inloggen på. Dessutom har jag först jobbat för att sedan bli sjuk. I måndags var det ett rejält snöfall och jag trodde verkligen att nu skulle vägen vara plogad efter att det klagats efter de tidigare snöfallen men så var det alltså inte. När det kommer så mycket snö rör sig däcken på vagnen inte alls utan det blir till att släpa den meter för meter, och när det är några tusen meter det handlar om är det ganska tungt. Jag var till slut så svettig att jag först tog av mig jackan och sedan även tröjan så att jag drog vagnen i snöfall i bara linne. Det och att jag var blöt av svett gjorde att jag inte borde ha blivit förvånad när jag var lite småkrasslig i halsen dagen efter. Men jag ignorerade det å det grövsta och gick istället till badhuset på kvällen för att simma.

Jag har även lyckats smitta T som nu dras med både snor, slemhosta och dimmiga ögon. Men det värsta är att vi skulle ha firat jul med min familj, men min mamma blir så däckad av förkylningar och speciellt under vintern att hon ibland inte blir sig själv förrän till våren. Och det vill vi verkligen inte så vi betämde att vi istället firar med Ns familj. Hans mellanbror med fru firar där tillsammans för första gången och någon som även är med för första gången är deras halvårsgamla flicka som vi inte har träffat tidigare. T är både spänd och uppspelt över att träffa flickan och egentligen bara spänd över sin farbror med fru. De bodde tidigare på andra sidan jorden men har sedan i våras bott så nära som andra sidan av landet. Men det har resulterat i att hon inte har träffat dem så många gånger. Plus att hon av någon anledning tycker att de och en av mina vänner är de läskigaste hon någonsin mött.

En annan sak som känns dåligt när vi är sjuka är att jag skulle hjälpa mamma med alla förberedelser inför julafton men nu har jag ju inte kunnat det. Nog hade jag orkat men då hade jag ju riskerat att smitta henne så jag har varit tvungen att stanna hemma. Men det känns skitdåligt.   
   
Så de blir jätteroligt att fira med Ns familj, jag var bara inställd på att fira med min, Ts storkusiner och speciellt den äldsta var dessutom så glada att de skulle få fira med henne.

Idag fick jag skarpa tillsägelser att hålla mig på nedervåningen. Jag blev så förvånad eftersom vi för länge sedan bestämt att vi istället för att köpa någonting skulle gå på date. Middag och bio funderade vi på. Fast jag hade smusslat med en julklapp i alla fall, en T-shirt som jag tecknat en bubbla på med textilpennor (trogna läsare minns kanske Ns fascination för bubblor). När han kom ner så sa han att jag inte skulle känna mig dålig över att jag inte köpt något för vi hade ju bestämt. Så jag fick krypa till korset och erkänna att även jag brutit överenskommelsen.

Jag vill inte ha dåligt samvete, det är destruktivt, förödande och en klyscha för mig som småbarnsmamma. Trots detta så dras jag med det. Jag försöker leva efter att ingen mår bättre av att jag har dåligt samvete utan tycker jag att något har blivit tokigt får jag istället göra bättre nästa gång. Dåligt samvete gör en inte till en bättre människa utan en sämre, enligt mig, och jag är expert på att ha dåligt samvete så min åsikt borde räknas.
T har varit trött och lite bångstyrig sedan N kom hem. Hon är även fantastiskt go och klok men testar mig även en hel del. Och eftersom min sista lektion tills tentan efter jul var igår så hade jag planerat att hon skulle vara hemma idag, såklart, men sen blev jag tillfrågad att jobba idag och sa ja. Jag tycker om att bidra med i alla fall lite pengar och trivs med jobbet. Morgonen blev inte alls så mysig som jag alltid hoppas att den ska vara utan T skrek och grät över det mesta. Till exempel direkt hon frågade om hon fick ha en svans, jag sa direkt ja för det fanns ingen anledning till att hon inte skulle få ha det (anledningen till att det ibland blir nej brukar vara att vi precis är på väg ut genom dörren) men innan hon ens hört svaret var det skrik och gråt. Samma med en väska som befann sig på övervåningen och som hon gråtande berättade att hon ville ha när vi stod utanför dörren. Hon hade gråtit ett tag och jag hade bett henne berätta varför men hon vägrade alltså tills vi var ute, hade hon berättat innan hade jag nog hunnit hämta, nu gick den där extra tiden vi hade till att trösta en gråtande T. Så när hon berättade var vi sena.
När vi kom fram till dagis ville hon inte gå in och på vägen till jobbet gnagde tanken att jag inte borde ha tackat ja till att jobba idag. Hon borde ha fått långledigt istället. Men det var ju inte så mycket jag kunde göra då. Nu är det två dagars arbete nästa vecka och sedan ska hon vara hemma i mer än två veckor. Jag gör det bästa jag kan för alla och det borde vara nog. 

Jag har då sett världens mest underbara lucia idag, T var fabtastisk, otrolig och gudomlig, vilket hon ju alltid är (minus några nätter (och dagar) då hon är apförbannad på oss och bara skriker) men lägg till det ett lucialinne, en luciakrona och ett redan vackert luciatåg i snön utanför en gammal gård i vintermörker.
Skönsången från hennes sida uteblev dock, trots att hon för oss har sjungit alla sångerna i flera veckor. Men det tycker jag man gör som man vill med, i alla fall när man inte ens fyllt tre.

Nu på kvällen har vi varit i kyrkan för att höra på körer och luciatåg och om jag nu ska fortsätta skrytet över T så får jag väl säga att hon skötte sig exemplariskt. Jag tycker inte att man ska springa omkring, prata och röra sig konstant när människor som övat länge och är stolta över att få sjunga för oss som är där spelar och sjunger. Inte när de som stör är så stora att man kan prata med dem och framför allt inte när det gäller vuxna. Det var det inte alla som tyckte och jag kan ju inte bestämma över dem, har ingen rätt eller vilja till det.
Men T var så himla duktig, satt mest hela tiden stilla och lyssnade.

Men jag kanske är på klagohumör idag för jag har faktiskt för första gången i mitt liv ringt ett klagosamtal. Det var till kommunen för att gnälla på snöröjningen och där fick jag veta att det var väldigt många som gjort samma sak från det område där vi bor. Så jag var nog inte gnällig utan det var ju många andra med samma åsikt.
Det var så att det har skottats jättedåligt den här vintern, det är ett annat företag som tagit över för några år sedan och det var kanske samma sak förra vintern men det har jag i sådana fall förträngt. Nu är jag i alla fall helt blöt i svett när jag kommer fram med T till dagis och idag kände jag på slutet för att gråta. Jag är ändå stark men att dra en vagn i så djup och tung snö att hjulen inte snurrar alls i några kilometer det höll på att knäcka mig. Idag var värst men ändå sedan första snön kom har det varit liknande. Det är plus idag och inatt ska det frysa på så de flera decimeter djupa hjulspåren på gatan kommer att frysa och då kommer ingen kunna köra ut från gatan imorgon utan att riskera att köra sönder bilen.      

Färdiggnällt. För det har varit en jättefin dag även om det kanske inte låter så på inlägget som mest handlade om just gnäll. 

Jag såg tidigare en intervju angående musikhjälpen, jag är ett stort fan av musikhjälpen. Och mina tankar gick tillbaka cirka ett år i tiden till 14 december när jag och N åkte 3,5 timma enkel väg för att få tillbaka ett befruktat ägg. Vi var så uppspelta och på radion gick musikhjälpen. Det var en fantastisk dag trots snöstorm ute och fel på bilen efter halva hemvägen så att N fick laga den med endast en matkniv till hjälp medan jag halvlåg med en skatt i magen. Tur att han är händig men vi var båda oroliga där vi stod vid vägkanten och snön yrde så att sikten för de andra förarna var knapp.
Musikhjälpen är så starkt förknippad med den dagen, det blir väl så efter att ha lyssnat i 7 timmar under en dag. Och jag ser det fortfarande som en fin dag trots att graviditeten slutade som den gjorde, för då var vi lyckliga och fulla av hopp. Och jag skulle inte vilja vara utan någon av mina graviditeter även om jag såklart önskar att tre av de fyra hade slutat på ett annat sätt. Men den som slutade i en fantastisk, otrolig T blev så perfekt som det bara går.

När nästan en timma hade gått sedan N skulle ha kommit in genom dörren började jag bli orolig när jag inte fick tag på honom. Det blåste hårt och snöade utanför fönstret. Så jag tog med mig mobilen i handen när jag skulle söva om T och då ringde han. De hade fått sitta i planet i en timma för att dels vänta på några passagerare och sen för att få mer bränsle då det inte var säkert att de skulle få landa i vår stad för halkan. Men nu var han framme och halv ett på natten kom han hem och möttes av en småsur fru, men det var bara av trötthet och oro.

Igår tog vi vara på all snön som kommit, gick iväg med bobben och åkte i backarna. Eller vi och vi. T är så stor nu så hon vill åka själv och jag har gett N förslaget att vi skulle ta och köpa fler bobbar, jag vill ju också åka. Sen blev det hemlagad pizza och den stora familjeduschen. N fick tvättat både håret och benen av den pyssliga T.

Idag har kusinerna från vår gamla hemstad varit på besök, ja deras föräldrar också, och barnen har lekt så himla bra. Fast deras minsta är ju så liten så det blir mest för T att sitta med henne i knä och stryka men det gör henne verkligen andäktig och lillbebisen skrattade så hon kiknade åt sin stora kusin. T och deras större har alltid fantastiskt roligt och så även idag. Det kunde man om inte annat se på huset som såg ut som ett bombnedslag.
T och N hade bakat bullar som blev färdiga lagom till gästerna kom så vi kunde bjuda på hembakade bullar och pepparkakor.   


Sen hade vi tänkt ta en bastu men istället somnade T i soffan så nu spelar N tv-spel och jag funderar på att ta en promenad, har inte varit ute på hela dagen förutom för att tända lyktorna på bron. Vi får se.

Idag skulle N komma hem till oss efter sin frånvaro i i alla fall tre arbetsveckor, jag hade sagt till en jublande T att pappa skulle komma hem till middag. Och även om vi visste att vädret inte skulle bli det bästa så trodde vi att det skulle bli så. Men först ringde han för att berätta att hans plan var inställt på grund av stormen och sedan fick jag ett sms där det stod att han var på väg till Köpenhamn för att därifrån ta sig till Arlanda och vidare hem till oss vid halv åtta. Men när planet skulle lyfta från Arlanda ringde han för att säga att planet från Köpenhamn hade blivit försenat så att han inte hann med planet. Nästa plan skulle gå efter nio men just precis ringde han för att säga att det också var försenat men han ska väll i alla fall komma hem ikväll. Så nu håller jag alla tummar för att det blir så.