och jag är helt slut. (ska väl tilläggas att jag var vaken till halv tolv i natt...var tvungen att se slutet på "Generalens dotter"). Sov en kvart efter jag kommit hem och är fortfarande lite groggy.

Dotterns inskolning gick väl sådär idag. Väldigt pappig. Efteråt grät hon av anspänning. Hon kände ingen av barnen. Dom hon känner börjar inskoln. lite senare tyvärr.

Tydligen kände några av pojkarna varandra och dom var lite livliga så fröken var tvungen att sära på dom...hur ska detta sluta?

Två av pojkarna (busiga/icke busiga, vet ej) hade hål i örat! Är det "normalt" när man är Pojke och 6 år?!
Det blir en intressant skolgång när Öst möter Väst...hoppas vår lilla snälla dotter pallar med det bara.


Imorgon ska jag ta inskolningen. 1 dag vill jag också ha av dotterns nya värld!

Sitter och väntar på "kinesen" (mannen är och handlar konserveringsmedel, ni vet den med det gula ansiktet på, "kinesen")...ska göra svart vinbärssaft. Min snälla mamma kom förbi med 1/3 hink med svart vinbär och en hink med krusbär...mums!

ska börja inskolning på 6-årsverksamhet imorgon! En stor dag för alla, speciellt för henne.

Det kändes som igår när man satt och kämpade med majsgröten. Kinkig som hon är ratade hon gröten men Älskade mangopuré, så först gröt på lilla kupade skeden och sen doppade man skeden i mangopurén för att lura i henne lite gröt!

Det var tider det, nu äter hon både räkor, prucutto, mögelost och gravad lax (snacka om vuxenmat)...men fortfarande inte gröt.

Imorgon är det inskolning för mig också, första dagen på jobbet efter 4 v. Jag hade turen att inte behöva jobba helg i Oslo...istället kunde jag njuta av lite målning av stugan.

min "microlit"?!?! (fibervävduk)
Tidigare, innan Microliten, har vi bara spacklat på väggarna och målat men det blir så lätt märken när man stöter till väggen med något kantigt. Med microliten blir väggarna jämna och fina och det ser ut som om det är tapetserat, fast vi bara har målat.

Håller på och fixar till hallen/köket och microliten tog slut, ah!!! Måste till närmsta byggvaruhus och köpa metervis med denna underbara vara!

med barnen om det inte finns någon lekplats i närheten. Ok att vi fick ett stort rum med stolar och bord och en extrasäng men regnar det hela tiden, ja till och från så går man varandra på nerverna till slut.

Det blev en tripp till Varberg (fin stad) och en till Göteborg där vi checkade in på ett "lekland" i ca två timmar. Påväg ut därifrån öste regnet ner så vi bestämde oss för att checka ut från vandrarhemmet ett dygn tidigare.

Efter alldeles för många "tråkigt" och "jag vill hem till radhuset", "spela bilspel", "leka med kompisar", gav vi helt enkelt upp och det var riktigt skönt att komma hem!

När man inte ens kan sitta ner i våningsängen utan att slå i överslafen där går min gräns...det var så UNDERBART skönt att få komma hem till (lagom) stora ytor och min egen säng!

Idag har barnen lekt med sina kompisar på gården! Vi har haft grannmiddag här ikväll och snart är det duschningtajm.


Längtar tills barnen lagt sig så jag får sjunka in i min bok "honungsfällan".

mannen och jag satt i bilen och konstaterade att det var nog inte så konstigt med alla "höst-skilsmässor" trots allt...det spelar egentligen ingen roll i vilken konstellation man lever i under 4-5 veckor...man tär på varann. Men det går ju upp och ner, som i livet men under semestern är det så komprimerat.

Inser mer och mer ju längre semestern går att barnen behöver Stimulans...kosta vad det kosta vill...bara det blir lugnt!
(bara de små inte vänjer sig med all detta materiella tillskott i "leksakskistan" när semestern är slut)

Jag och mannen konstaterade ännu en gång att såhär bra hade minsann inte vi när vi var små. Då var det att sitta i en bil, utan AC, kanske med stereo, åka runt till vandrarhem/landet, sitta i sin ensamhet eller med syskonen och bara ha tråkigt eller gå ut och sysselsätta sig själv...det var tider det, när veckans höjdpunkt var att fara in till Obs! och storhandla.

Nu förväntar barnen sig nya små "äventyr" mest hela tiden...hur har det blivit så?! Vi som var vana att sysselsätta oss själva, kan väl föra över denna "vana" till våra små barn? Varför har vi blivit lata? Eller har utbudet blivit så stort att vi blivit för lata att sysselsätta våra barn på traditionellt sätt?

min man lägger något i blöt över natten! Imorse när jag kom ner hörde jag något droppande ljud. Trodde först det var sonen som glömt kranen på i badrummet men så var det inte...det var kranen inne i vår tvättstuga som stod och droppade...dripp, dropp, droppelidropp...

ALLT var blött där inne, skorna var fulla med vatten, alla vantar, kepsar och tröjor var dyblöta...

Så det hela slutade med att vi ändå fick sätta på en mörk 40...det som mannen ville undvika igår kväll!

- Man ska prova på allt, sa mannen lite käckt.
Ja nu är ialla fall golvet skinande rent...

(tur att golvet är lite försänkt i tvättstugan annars hade det blivit nytt köksgolv (igen)). Vi har ekgolv i hall/kök, i anslutning till tvättstugan...ganska dumt att vi hoppade på den trenden för några år sen. Bara till en massa besvär!

Som tur var såg mannen ett inlägg för några år sedan om en familj som hade en snygg "modern" utskuren linoliummatta framför diskhon, där man slabbar som mest...och den har räddat oss många ggr när barnen stått och diskat och vält ut vatten.

Vi var till Junibacken med barnen i tisdags och det var sista gången vi åkte dit. Dom är för stora, våra små barn.
Tur att vi hade fått 3 fribiljetter av en snäll kompis till mannen, för det är inte gratis att gå in dit.

jaha, då var nästa sommar inbokad. Träffade min kusin+fru och min moster idag som jag inte träffat på typ 20 år. Kusinen tyckte inte det skulle gå 20 år till innan vi träffas och det kan jag hålla med om.

Svärfar tvättade vårt gula radhus idag, som vi (jag och halta mannen...) "snart" ska måla om till grått. Det var verkligen jätteskönt för alla, speciellt för mannen.
-Nu börjar semestern, utbrast han.

Lämnade in bilen på service idag, så nu kan vi snart ha bilsemester utan att behöva oroa oss för något ev fel ska uppstå.

Köpte ansiktsprodukter för 800 idag...har inte vågat berätta för mannen än men han lär bli varse när han läser detta!

Ska iväg på tjejmiddag ikväll, ska bli nice!
Är ett par tjejer som träffas en gång i månaden och turas om att laga middag.

Tapetserade i förrgår i köket. Gick hur smidigt som helst...om man är två. Tapeterna var tvugna att "vattnas" innan men det gick bra eftersom mannen fick rycka in som tapethållare.

Igår målade jag om en vägg i lillstugan på landet. Den gick från att ha varit mossgrön väv till vit väv...lite ljusare och trevligare! Sen ska familjesängen in där så vi kan ha gäster i sommar!

hann jag tänka när sonen föll nedför drygt halva trappen igår morse.

Han verkade må bra trots allt men när han efter en timme ville gå upp till systern och kolla på film och bara ville vila började jag ana att något inte stod rätt till.

Jag ringde först till vårdcentralen men dom skulle ringa upp om en halvtimma så det blev till att ringa min trogne vän "sjukvårdsupplysningen" och efter några frågor brast det för mig...jag grät å grät!
Så hon i telefon erbjöd sig att ringa 112 efter en ambulans för att köra oss till sjukhuset, vilket det blev.
När jag hörde sirenerna komma närmare och vet att dom är påväg till en...den känslan kommer jag aldrig att glömma.

När det är ens sketna gamla handdukar som fick ens son på fall...bara för att jag var så lat och la dom framför den "breda" delen av trappen, till vänster (som jag tjatat tusentals gånger på barnen att dom ska gå. -Gå där den är som bredast och håll i er!)

Jag var t o m där uppe när han skulle gå nedför trappen och gjorde ingenting när jag såg att han började gå på den smala delen av trappen. Det klarar han av, tänkte jag. Han går säkert till den breda delen och tar tag i staketet men när jag såg att hans stora fötter inte fick plats och han började kasa ner på rumpan några trappsteg och sen tumlade han runt och i trappsvängen föll han med huvudet före in i väggen...där och då trodde jag att han skulle bryta nacken!

När man har allt det där inom sig när man hör sirenerna närma sig, då känner man sig som den sämsta mamman i hela världen!

Dottern var jag också tvungen att få barnvakt till innan ambulanspersonalen kom. Som tur var var min mamma hemma som bara bor 3 min bort.

När man ska iväg i ilfart till sjukhuset med sitt barn i ambulans, då måste man också va så praktisk att man ska tänka på att ta med sig mobilen, plånkan (helst kontanter då kiosken inte tar kort), hitta hemnycklar, ta med tröja till sig själv och barnet, larma huset...allt det där klarade jag av, fo f-n vilken morsa man är eg!

På sjukhuset tog dom prover och allt verkade vara i sin ordning men när sonen efter ett tag bara ville sova och sova, så ifrågasatte jag om vi inte borde få åka till ett "riktigt" (barn)sjukhus och det skulle vi få göra, enligt läkaren.

Under den dryga halvtimman som gick gav jag sonen lite päron MER och då började han kvickna till och ville sitta upp på britsen. Klockan var ju över lunchtid, så det var nog inte så konstigt att han blev tröttare ju längre tiden gick...
Ambulanspersonalen kom iaf efter ett tag och dom meddelade att man måste åtminstone ha varit avsvimmad för att "kvala" in till det "riktiga" (barn)sjukhuset...så vi förblev kvar...i några timmar för observation.
Efter en rejäl portion spaghetti och några till tester fick vi åka hem...men ingen studsmatta på ett tag enligt sköterskan!

När vi kom hem sov jag en timma pga allt som skett. Har svårt att gå i trappen än idag utan att tänka på allt som hänt. Bilden på sonen när han trillade i trappen, stackars hans lilla kloka huvud mot väggen och hans röst som lät så rädd så rädd när han föll...

Har haft ågren inför det här bloggandet men jag mår bäst av att skriva av mig, även om det tar emot...får fortfarande tårar i ögonen när jag skriver det här.
Det kändes som jag grät halva dagen igår...till slut sved det i ögonen.

Jag har lovat mig själv att ALDRIG ALDRIG lägga något framför trappen i väntan på att tas ned nästa morgon, timma, minut!!!

landet med barnen. Mannen jobbar en v till.
Min pappa o hans fru ska också vara på sitt landställe (bara en äng mellan oss). Sen kommer gammelfarmor och hennes syster ut också. Det ska bli skönt att få komma ut på landet, trots vädret.

Det blir att ta med sig videokameran och kameran...kanske sista sommaren med farmor då hon fyller 95 i aug.

Kanske ska måla om stugan i någon klatchig färg...den är brun nu.