Som jag skrev i inlägget innan så har min älskade Luccan fått nattskräck!

Allt började Natten mellan ons-tors!
Han vaknade upp och bara skrek och skrek, vad jag än gjorde så hjälpte inget.
Min första tanke var ju febern!
Men PANG sen sov han igen!
Fattade inte riktigt vad som hänt!
Ett tag senare så kom nästa anfall och samma sak där, såfort jag försökte trösta han så slog han lixom bort mig!
Natten därpå vid nästan samma klockslag (det skilde 10 min ca)
Så kom det igen! Denna gång tittade jag in i hans ögon och det var som attad  titta in i ett par tomma ögon han såg på nått sätt förvirrad ut men med en tom blick!
Jätte svårt att förklara!
Och sen dess så är det samma visa varje natt!

Har nu fått förklarat varför och så!
Och andledningen till att jag tycker hans blick är tom är för att han egentligen sover!
Det är kroppen som är vaken men hjärnan sover!
Det finns inte så mkt man kan göra när anfallen kommer, utan man ska väll mest finnas där och hålla koll på att dom inte skadar sig!
Har även fått lita tips som jag ska testa!
Ett anfall för luccan brukar vara mellan 3-14 min ca, och sen på en sek så somnar han bara om! Lr han lixom lägger sig ner och blundar och allt är som vanligt!!

Men det är skönt att veta att han inte minns något om vad som hänt utan det är ju bara vi som vet och vi ska INTE berätta för han sa läkaren!

Idag var älsklingen ledig så vi passade på att ha lite egentid!
När vi lämnat Luccan på dagis så for vi till skärholmens C och shoppade lite och käkade en mysig lunch!
Men som vanligt så kom jag hem med nästan bara kläder till Luccan och lillebror
Men vi hade en underbar dag!!!

Mycket som hänt sen sist jag skrev,
Luccan missade dagisfotot då han fick över 40 graders feber dagen innan
Så typsikt, vart jätte lessen, det var ju lixom hans första dagisfoto

Kan även berätta att Luccan fått nattskräck oxå
Kan gå in mer på det sen, nu så måste jag sluta så jag hinner göra mig i ordning för natten innan hans "anfall" kommer!!

Idag åkte älsklingen till Tyskland med jobbet för att gå på nån mässa och ha lite kul!
OCH såklart så lyckades han glömma BÅDA sina telefoner hemma!!
Asså vad tänker man på? här sitter jag gravid med bara 8 veckor kvar full av hormoner och kan knappt få tag på han!!!
Kan ju ringa till hans kollegor men man vill ju inte terra dom lixom!
Men fick iaf alla nr så jag kan ringa om det skulle hända nått!
Startade ju tidigare med Luccan så jag vart ju stoppad!
Så vi håller tummar och tår att lillebror vill stanna ett tag till!!

Snart kommer A hit, hon ska bo här några dagar så jag får lite sällskap! Så det är ju skönt iaf!!

Sen så var Luccan hos frisören för första gången i måndags!! Innan har ju jag rakat av han håret några gånger
HAN VART SÅÅÅÅÅ FIN Och han var sååå duktig min lille kille

Så Igår gick jag oxå till frisören och klippte av mig håret!
Vart super nöjd och nu ser det jätte frächt ut! Dock kort men man vänjer nog sig!!
Har bara hår till axlarna nu!! så lite mer än 2dm tog dom!!

Skulle vilja kunna skicka ett sms till älsklingen och bara skriva att jag saknar honom, men nej det kan man ju inte göra
Får vänta tills han ringer!!

Man märker verkligen att hösten är här nu!!
Det är riktigt kallt ute nu och alla är förkylda lr sjuka!
Idag så gick älsklingen till läkaren han har ju haft ont i halsen och varit hes nu i över en vecka och nu går han på pencelin, han hade en kraftig infektion i halsen!
Tycker att alla baciller kan flytta in hos nån annan nu!!

Måste även berätta att det går usper bra för luccan på dagis!
Han trivs som fisken i vattnet!!

Nu blir han inte ens lessen när jag går utan han springer iväg och leker och busar och skriker HEJDÅ MAMMA hihi min lilla plutt!!

Ikväll ska vi nog ha en massa fredagsmys hela familjen!!
 

Snart är älsklingens jour äntligen över!!
Längtar såååå tills kl slår 16:00 imorrn och jag får hem min älskling!!
Ska bli sååå skönt och mysigt att ha han hemma igen
Dock blire bara ett par dar för sen åker han till tyskland
men ska verkligen njuuuuta av att ha han hemma!
Så äntligen blir HELA familjen samlad!!

Fick den frågan och efter att ha funderat ett tag så kunde jag svara att JA jag är rädd för döden!
Tror nog att alla människor är rädda för döden, speciellt om man har barn som man älskar över hela sitt hjärta!
Innan jag fick Lucas så var jag inte alls rädd för döden, döden var inget som skrämde mig alls! Inget som jag ens tänkte på!

Döden för mig då, var som en fis i rymden och jag älskade kicken man fick av att tex åka 300 km/h, att fallla från flera meters höjd och bara veta att det är ödet som bestämmer!

Men NU så vågar jag inget knappt, vågar inte ens gå till läkaren för jag är såååå rädd för att få ett negativt besked!
Att få veta att ödet har tagit mig, att jag inte ska få se mina barn växa upp!

Anledningen att jag fick fråga är för när jag pratade men en vän igår så frågade hon mig med tanke på att jag inte vill gå till läkaren igen, Jag lovade läkaren att komma tillbaka om jag fortsatte spy.
Men jag bestämde själv att vänta ett par dagar, och det tänker jag göra!
Och hoppas på att det blir bättre!
Hoppas på att jag kan ta tjuren vid hornen om det behövs!!

Fick precis ett samtal från älsklingen som sa att han strax är hemma!
Vart överlycklig!
Hatar hans jourer!!
När han kommer hem så ska jag mysa mig in i hans famn och bara va!

Är sjukt trött, känns som om jag ska somna sittandes här framför datan. Har känt mig helt färdig sen vi kom hem :-S
Bara det inte är nått skumt pågång bara!

Orkar inge mer nu!!!!!!!!

Kan jag bara inte få må bra????

Hela natten tills idag så har jag haft en sjuk halsbränna!
Så sov typ till och från hela natten!

Sen på morgonen vid 5 så vaknade jag och hade halsbräna me började även må illa!
Försökte träna bort illamåendet och tog nån klunk vatten!
Tillslut måste jag gå och spy!
och då kommer det blod!!
Vart såklart livrädd för det var ju inte nån droppe som kom utan massor!
Väcker såklart älsklingen som lugna mig och tillslut så får han mig att ringa 1177!
Dom bad mig ringa till förlossningen för jag var över vecka 20 och då vill dom att man ska gå dit ist för akuten!
Och FL ber mig komma in!
När jag lägger på luren så känner jag att det är dax igen !
Och såklart är  det mer blod!

Så älsklingen ringer dagis och säger att luccan kommer tidigt och sen åker vi!

När vi väl kom in så kopplade dom upp mig med ett ctg? och lillebror mådde bra iaf!
Så det var ju skönt iaf!!

Men sen så vart vi inte så mkt klokare!
Fick träffa en massa olika läkare och tillslut kom dom fram till att antingen så har nått blodkärl brustit men dom trodde mest på att jag har fått magsår/magkatarr!
Dom ville gå ner med en kamera men med lite prat så kom vi fram till att jag fick medicin och skulle jag spy igen så skulle vi komma in igen!

När  vi kom hem så spydde jag men då hade jag precis druckit en pucko så då kunde man ju inte se nått!
Sen vid sex så åt jag en halv korv med lite ketchup, kunde inte äta för började må så fruktansvärt dåligt så jag gick upp och la mig!
När jag sen vaknade strax efter 8 så var det halsbränna/illamående som väckte mig och gjorde som vanligt allt i min makt för att inte spy men tillslut kom det iaf!
Det var rödfärgat men kan ju ha varit ketchupen som färgat!?!

Jag tänker iaf avvakta till imorrn och se hur jag mår!!
Orkar inte sitta dr hela natten, med tanke på att jag är i vecka 30 så får jag ju inte gå till vanliga akuten utan måste gå via förlossningen och då är det ännu längre väntetid än på akuten!!

Idag känns allt mkt bättre!!
Både med förkylningen och pappa!

Idag låg jag och drog mig i sängen tills typ 10!!!!
Har nog inte hänt på över 2 år!!
Men skönt var det!
Men nu är vi tillbaka till verkligheten igen!!

Idag blir mest lugnt ska ta mig ett bad och bara va!
Sen så ska jag hämta luccan vid tre!
Känner att jag behöver komma ut lite oxå!
Sen kommer antagligen Luccans farmor och farfar på midda !
Ska bli jätte mysigt

Började faktiskt att skriva ett glatt inlägg men mitt i det så slog mig tanken att jag fick ett jobbigt samtal i lördags!
Ett samtal jag på nått sätt känt på mig skulle komma!

MIN far ringde. Han som svikit mig mest av alla på denna jord, han som lämnade mig när jag behövde han som mäst!
Han som gjort mig till den starka människa jag är idag! (kanske ska jag tacka han?)
Men kan bara inte låta bli att hata han! Hata att han inte träffat sitt barnbarn, sätt hur vi bor, träffat älsklingen! Kan inte sluta hata han för att han inte finns i mitt liv!!

Och han hade mage att ringa FULL!!!!!!!!! till mig i lördags!
När jag såg "okänt nr" på displayen så fick jag en klump i magen och visste att det var han!

Men såklart svarade jag, för innerst inne hoppas jag på att han skulle vara nykter och kanske för en gångs skull hålla det han lovar!
Men TJIIII fick jag!!!!

Hörde på en gång att han var full, så jag ville bara avsluta samtalet, vill inte prata med han då!
Han LOVADE att han skulle komma förbi på söndan och hälsa på!! Jag visste att det bara var BULLSHIT men samtidigt så hoppades nått inom mig att han skulle komma!
Att Luccan för första gången skulle få träffa sin "riktiga"morfar!
Men samtidigt så kommer han ALDRIG bli luccans morfar!!! ALDRIG NÅGONSIN!!!
För det är S, han finns där dag och natt och kommer ALLTID vad som än händer vara Luccans morfar!!

Just nu sprutar tårarna och jag vill bara be dig DRA ÅT HELVETE!!!!!!!!!