Vi har ända sedan vi träffades Christian o jag spelat på hästar och är fullkomligt galna i trav! Folk tror nog inte vi är riktigt kloka som under hela veckan (i mån av tid) sitter o läser om hästarna och deras resultat o tider m.m.

I början så spelade vi alltid ihop men efter ett tag så kunde vi inte alltid komma överens så vi bestämde att vi sätter ihop ett system varannan helg och då hade man ju bara sig själv att skylla på..TRIST !!
Sedan Smilla o jag kom hem från sjukhuset har här hemma varit världens gemytligaste och familjära stämmning (låter nästan FÖR bra för o vara sant  vi har hjälpts åt med precis allt o faktiskt inte haft skilda åsikter om något??!! Kan detta vara bebisens verk?? I alla fall så är det Onsdag och därmed V64 på Solvalla, vi satte ihop ett system gemensamt och var faktiskt HELT ÖVERENS. Det är 6 lopp man ska pricka in vinnaren i, och inför sjätte o sista loppet hade vi rätt i fem lopp, Yes!! I sista hade vi fyra hästar men där skrällde det rejält men vi vann iaf 600 inte så mycket men det är alltid kul o vinna och det allra bästa är att det känns som att vi nu i allting strävar mot samma mål och det är både för vår, barnens, och förhållandets skull!! Nu går pappa runt o busar lmed lillan som är pigg o vaken, så jag ska göra dem sällskap. Imorgon är vi lediga och kan ta dagen som den kommer så himla skönt! Gonatt alla härliga människor!

Ja, jag skrev ju sist att jag hoppades nästa uppdatering sitta med Smilla på armen, och tänka sig det är precis vad jag gör nu!!! Lilla Smilla som inte alls var särskilt liten visade det sig (AJ) föddes efter igångsättning den 14:e Januari 04.35. Hon vägde hela 4110 gram och var 55 cm lång himla, himla tur att jag inte visste det innan!!! Jag var fast besluten att NU skulle hon UT!! Jag hade ju blivit lovad att få komma in när jag gått 14 dagar över tiden, men då sa BB att det inte fanns nån plats på nåt BB i HELA Skåne!!?? Detta gjorde mig totalt galen för vi hade planerat allt utifrån att hon skulle komma denna dag, nåja efter samtal med BM och förlossningsöverläkaren som jag haft kontakt med på slutet av graviditeten fanns det plötsligt en plats Nu var det bara att åka in och vänta..var öppen 1cm när vi kom in så jag fick en sån där ballong som pluppar ut när man öppnat sig 3-4cm och sen blev det värkstimulerande dropp..Ja allt rullade på och det märkliga var att jag i min lustgasfyllda hjärna hela tiden var typ 10 steg längre än vad som hände..till exempel när hon var på väg ner så röt jag till alla att det var hon inte alls - Hon är på väg ut med huvudet, ser ni väl!!!! Vet inte varför det var såhär men det hjälpte nog mig att fokusera på vad som skulle hända och hjälpte förloppet framåt.. I alla fall var det en häftig upplevelse till skillnad mot med dotterns födsel, för här hade jag ganska bra kontroll över vad som hände (även om jag svor över att jag inte valt snitt ett tag) För jag ljuger om jag säger att det inte gjorde ont som f*n!

Efteråt låg vi alla tre och bara myste o tittade på varandra, Christian var helt slut även denna gång, men stolt o kände nog att han gjorde nytta och var ett bra stöd för mig. Måste erkänna att jag blev lite stolt för han tittade på mig med stor beundran o förundran i ögonen och sa - Du är min nya stora hjälte (vet inte vem hans gamla varhmmm..?) hur kan ni klara sånt här?? Så duktig du var!!  ja lite generad blev jag o lixom äsch det va väl inget..men det VAR faktiskt världens grej ju o självklart är jag stolt!!!

Men såklart måste nåt klödda och när moderkakan skulle ut så kom det ingen ut barnmorska efter barnmorska kom och drog såg ut som nån j*kla dragkamp där de stod me foten mot sängen (nåja nästan) o drog i navelsträngen!!! Till slut insåg de att jag måste upp på OP så det blev så och Smilla o jag fick vara kvar på sjukhuset tills i måndags, så triiiist, särskilt med besöksförbud pga alla influensor så storasyster fick bara komma utanför för o träffa sin lillasyster.. Men nu är vi iaf hemma och går in oss i bebisbubblan..kräk och skrik men oxå lugna underbara stunder då lillan sover gott eller bara ligger o ler o nyfiket ser på allt som händer. Två nätter hemma o hon har sovit hela nätterna i vår säng, när Mio gått till dagis har vi lagt oss igen o sovit till kl 13..Så Skönt!! Nu vaknar hon här så det är dax för blöjbyte o mat visst är livet ibland enkelt o underbart !!!??

Fortsättning skulle följa och jag kan avslöja att kvällen gått åt, åt allt det praktiska...Hmmm, typ packa klart ,städa garage.Ok, dottern kom inte i säng förrän 21.30 och sen var det lite "Paradise Hotel" oxå jag inbillade mig eller hoppades nog att jag skulle vara i säng vid det här laget, så man är "fit for fight" inför förlossningen imorgon! Börjar faktiskt bli riktigt nervöst det här men oj, vad jag och resten av familjen längtar!!! Kan vara så att nästa gång jag skriver sitter jag med vår lilla Smilla (Emma?) på armen?! Vet i alla fall att NU måste vi komma i säng!! Det blir en tuff dag imorgon och väntan som varit övergår i något helt annat..tufft, harmoniskt, stressigt, härligt och alldeles alldeles UNDERBART!!!!

Tänker på alla er som väntar, har fått barn eller väntar på ett pluss, kram o Gonatt!!

Ny som jag är på FL fick jag precis veta av en inbiten van lillasyster att min blogg inte ens gick o läsa för utomstående då är det ju ingen mening om ingen kan läsa om allt gnäll o gnöl, så STORT tack, Lillasyster!!

Ja, nu har jag iaf gått tretton j*kla dagar över tid och har nästan gett upp hoppet om o föda detta år, tänkte ju med BF-dag 29:e Dec att bebisen gärna fick vänta till 2010, men NU överdriver hon väl ändå?! Men, men nu har vi iaf kommit så här långt att IMORGON ska vi ringa FL på morgonen och förhoppningsvis få en tid på fm för igångsättning, ja vad känner jag för det?? Massa olika känslor faktiskt..har hört att det blir mycket värre med igångsättning, samtidigt som jag inte vill vara gravid längre utan vill få träffa vår lilla tjej. Det har som jag tidigare skrivit här varit en krigszon i hemmet pga all väntan, men då vi igår fick besked om onsdagen så var det som om all spänning släppte, så skönt och Christian o jag är precis lika kära o snuttiga som vi var.. hmmm då bebisen kom till kanske!! Vet ju inte hur FL kommer bli, snitt eller vanlig FL?? Vi räknar iaf med att detta blir sista kvällen på ett tag med möjlighet till "intim samvaro" utan smärta, (nåja inte värre än vad det är i 9 1/2 månads grav) barnkräk, ömma och mjölksprutande tuttar och väääldigt lite känsla av sensualism..när bebisen vaknar vill ha mat NU och man själv försöker rädda sig, sambon och vårt himla(stormande)kärleksliv...Huh!! Kanske jag är cynisk och målar upp värsta scenariot men det KAN ju inte vara så lätt o få till det med två barn?! När jag tänker efter har vi ju haft det hur lugnt som helst med en hyfsat "normalsnäll" lätt unge..

Nu är det verkligen dax att jag packar ner det sista i FL-väskan och fixar dottern och hundens väska oxå, (ja hunden får oxå ha en, med sin snuttefilt) kom på nu att både hund och dotter ska faktiskt sova borta utan oss för första gången i sina liv, Gulp!! Men det går säkert jättebra! Borde kanske vila lite oxå för att samla kraft men nu känner jag mig nästan speedad av tanken på att vi imorgon är en TVÅBARNSFAMILJ!!! Detta blir sista kvällen och dagen då jag/vi kan njuta av "lugnet före stormen" haha vi får väl se hur himlastormande kvällen slutar då..?? Forts följer...

Ja vad ska man göra liksom?? Måste hålla uppe humöret.. Igår lydde jag mitt eget råd o gick o pussade Christian som först var lite så där pussig med stängd, ihopknipt mun, typ surpussades..(nytt ord) Men orden (att han är bäst) o att faktiskt JAG tog steget att sluta tjura gjorde att han smälte som smör i mina armar..Hrrmmm Nåja.. På kvällen skulle jag göra mig till o fixa lite gott lördagskäk,Fläskfile, rödvinsås o pommes med pricken över i:et Chokladpudding med grädde o frukt det börjar med att Mio (dottern) VÄGRAR äta "sån mat" hon ville ha köttbullar o pasta!!!! Efter tjat o skrik o gråt så har hon bara DRUCKIT några skedar sås och pappa blev så sur så han stängde in sig i sovrummet o sa upp sig som pappa...Jaha, där stod jag med en skrikande unge på golvet och den j*kla chokladpuddingen som jag bara ville stoppa ner huvudet i och försvinna, långt långt bort..Insåg här och nu ATT det blir liksom inte alltid som man har tänkt sig !!!! Till slut kom iaf Christian ut och medddelade att han åter igen var aktuell som pappa Ååååhhh SÅ skönt!!!

Han föreslog att han dottern o hunden skulle gå en sväng på byn o hyra film, så det blev "Inglorius Basterd" med Tarantino för oss o "Santa Buddies" för Mio. Innan vi slängde på filmen tog jag dock ett lååångt skönt bad med lite skönhetsbehandling..hmm så mycket som nu går när man e stor som en valross, färgade håret, la ansiktsmask o rakade ben (bikinilnjen ÄR körd sedan 7:e månaden) det var SUPERSKÖNT!!! Men en sak som hände och hu ja fick mig minst sagt deprimerad var att jag släppte ut badvattnet och tyckte väl det rann ut lite väl fort..men när jag sittandes på bottnen lyfter ena benet så SWISCH kommer rena tsunamin bakifrån med vatten, till min stora förtvivlan insåg jag att hela jag funkade som en propp, vall eller damm...HERREGUD är man SÅ stor??? Toppen för självförtroendet..Nåja kvällen slutade iaf bra med film och mys trots att vi vart så trötta kl 24 så då blev det sängen, idag är en ny dag men med samma förväntan och undran..kommer hon denna dag???

41+3 idag och såklart ingen bebis! Nu har jag verkligen börjat tappa lusten och orken att tänka det här "fixar jag" (alltså en vaginal fl) Ju längre jag går över dessto mer börjar det likna graviditet OCH FL Nr 1. Då var ju anledningen till att värkarbetet och hela j*kla FL avstannade just att jag var så överburen att livmodern inte orkade när det väl var dax värkarna kom kl 17, var inte täta och inte så farliga, först vid 04.30 åkte vi in till FL, var då öppen nån cm, de stack hål på hinnorna vid 6-tiden och på fm fick jag värkstimulerande dropp..jag hade skitont redan här trots att jag nu förstått att jag inte ens var i närheten av de kraftigaste värkarna Lustgasen blev som för många mammor ens bästa (och ENDA vän) jag bet bokstavligt talat mig fast o vakade som en ilsken varghona över den här gummimasken...Gud Nåde personalen som försökte komma emellan mig o min mask Christian den stackaren var helt slut, o har aldrig någonsin känt sig så hjälplös som då! I efterhand kan jag ju se att jag fick en OD av lustgasen, mådde illa o hallucinerade ett tag..usch!! Hela dagen gick iaf o framåt kvällen hade jag som varit öppen som mest 4cm börjat stänga igen butiken o var öppen 2cm..och vid det laget hade jag redan gett upp o fullständigt försvunnit in i mig själv, både av trötthet och en känsla av att ha förlorat slaget..

Vid 22.30- tiden togs beslut om ett snitt då inget verkade få ut vår bebis, det märkliga här var att jag ändå låg till kl 24 och först när bebisen dippade ordentligt fick personalen fart och 00.23 den 16/2-06 föddes dottern med (halv)akut snitt, Christian är fortfarande förbannad över att inte fått klippa navelsträngen för personalen typ klippte och sprang in med lillan i ett annat rum..omtöcknad som jag var så fattade jag inte mer än att något hänt, men de kom tror jag ganska snart tbx? Nu efteråt så förstår jag att det var andningen som inte var helt ok, men de sa dom aldrig, lite dåligt att de tror att de besparar en oro genom att hålla tyst, får ju mer frågor i huvudet när man inte riktigt är medveten eller blir informerad om vad som händer..!

Det jag egentligen ville skriva om här var att här hemma är sedan förgårnatt rena krigsstämmningen!!!! Fråga mig inte varför..men tror att väntandet går oss lite på nerverna..jag mår kanonbra ena stunden men sen är det tungt, jobbigt och bara drygt..särskilt nätterna är en pina, och Christian som går upp redan halv fyra..(stackaren får aldrig många timmars sömn), o till råga på allt har dottern de senaste tre nätterna ansett att när pappa går upp ska hon gå upp, Hjälp jag känner mig som ett och HATAR verkligen tidiga morgnar!!!! Jag vet snart kommer det en bebis som OXÅ ska vara nattuggla..Vet inte om det beror på väntan och sömnbrist att jag är extra grinig just nu, men så fort vi sagt/säger nåt till varandra nu så ryker vi ihop ibland är det ju så men varför just nu??? Känns ju si så där om vi ska in o föda barn och är värsta ovännerna..Hmm kanske gör att jag klämmer ut bebisen av ren ilska det är lustigt men det är sant att motsatser dras till varandra för han är en renodlad pessimist, och jag är tvärtom optimist (hehe för det mesta) KANSKE blir en ganska bra balans till slut och nu vill inte JAG bråka mer så jag ska ta första förlåtande steget och gå o pussa honom och tala om att han är bäst i världen, kanske leder detta till lite hångel och att bebisen DÅ vill komma!!!! Haha, fortsättning följer....Ha en underbar lördag och glöm inte bort att ÄLSKA!!!

Måste bara uppdatera lite snabbt om vad som hände igår, jag hade tid hos FL-överläkaren i Lund. Den tiden fick jag redan i Dec bara ifall att jag inte hade fött, vilket jag o alla andra verkade tro skulle vara fixat o klart!! Hmmm..

Iaf så tog vi ctg på bebisen som nog sov för det blev inte mer än två fosterrörelser..men Dr menade att det var helt ok, känns dock lite skumt när det är mycket mindre rörelser än innan och visst är man övernojjig just nu Han kände sedan på tappen o sa att den kändes hyfsat mjuk o jag var öppen som en fingerblomma...hoppas det var HANS fingerblomma (stora händer) o sa att jag förmodligen skulle få min lilla present snart, även att det verkade lovande för en vaginal FL. Sist var det ju en pina som ändå slutade med halvakut snitt. Ifall att inget hänt ska jag in på Tis kl 9.00, det värsta är att han inte visste om de skulle ha tid o plats på förlossningen på Tis men isf får jag tid till Onsdag för igångsättning men ska ändå dit på Tis o får ju utgå ifrån att dem vill/kan behålla mig och fixa både hund-katt o barnvakt, plus att sambon får ta ledigt ifall att..så klöddigt när man ska ta hjälp från andra som inte bor runt hörnet precis..

Oj, nu ska jag o dottern snart vara hos BM, ska gå dit i detta vackra kalla vinterväder..kanske det får baby Smilla att vilja titta ut??? Börjar bli långt från BF-dag då jag tom tappar räkningen på hur många dagar över jag eg är

Ja vad säger man? En vecka kan gå väldigt fort men oxå som nu då senaste veckan känns lika lång som hela 2009. Som sagt så är jag ju världens tidsoptimist kanske därför mina bebisar känner "att va fasen vi har gott om tid att ses sen, så jag stannar här i värmen ett tag till" ?? Idag har jag inte ens varit utanför dörren, hade en helvetisk natt! Började nog redan på kvällen med att jag tog ett par koppar  vilket jag inte alls varit så sugen på senaste tiden, PLING! sa det i hjärnan och när jag gick o la mig med sambon efter alla möjliga haha o omöjliga "färdknäppstips" så skulle jag bara läsa mig lite trött. Yeah Right, HELT fel att läsa nåt som man inte KAN sluta med för att det är så j*kla spännande! Särskilt inte helt speedad på koffein och gravid som man är så blir jag NATURLIGTVIS  Uberhungrig och vid kl 3 tassade jag upp och inventerade kylen (hmm och frysen, hmm ok ja skafferiet med) och med läckra mackor med groddar o grejor, glass o "Chokladjätten" (jag vet hur nyttigt som helst) tassade jag tbx till sängen o insåg att sambon skulle stiga upp om 10 min (3.45) tänkte jag lika gärna kunde ge honom ett soligt "godmorgon, godmorgon" men han bara glodde med rödsprängda ögon på mig (samt de tomma faten) o undrade om det var dax?? Jag bara Ehh..Nää...Han: jamen varför är du då uppe? gå o lägg dig ist!! Hmmm..mitt "godmorgon, godmorgon" fastnade i halsen och jag ok, jag SKA lägga mig NU, men DÅ sätter sig dottern upp som redan kl 12 kommit intassande till oss "jag är hungrig, jag vill ha frukost"!!! Ååhhneeeej, kl är mitt i natten försökte jag, men tji den hon var pigg som en lärka och hungrig som en varg, blev ju inte bättre när hon OXÅ såg faten o undrade om jag ätit min frukost i sängen???

Det var bara att ge upp dejten med John Blund för denna natt, så det blev några slötimmarssovande på soffan under fm och INGET kaffe för mig ikväll, ingen bebis heller för den delen men nu när jag VERKLIGEN behöver sova borde den inte komma då, för så är det väl alltid med barn de VET när det är rätt (läs fel) timning???

 Huh, det låter så..allvarligt med förgiftning..tycker faktiskt preeklampsi låter LITE snällare! Men det kvittar ju vad det heter, när det är innebörden som är det viktiga, pratade med BM precis och efter att ha haft lite högre bltr, vätska i benen och huvudvärk vid senaste kontrollen 28/12 var hon väl lite granna inne på HF, det enda som talade emot var att stickan var negativ?! Jag fick ändå ett SMS av min BM dagen innan nyår där hon frågade om vi skulle ta ett bltr "för säkerhets skull"? Men jag som typ ska vara halvdöd innan jag går till läkaren menade att allt kändes ok (vilket det faktiskt gjorde) och bebisen var aktiv. Nu skickar hon dock mig till MVC för att kolla och hon sa att det inte var omöjligt att BM där skickar in mig..

Vad jag hört så gör de väl ändå inget vid HF, så de vill väl bara kolla bebisen antar jag? Måste fråga här på FL, blir lite nervös nu men tur att mannen kommer hem tidigare o kan ta hand om dottern och djur..vem vet vi kanske får en bebis idag ??

Jag är ju den typen som alltid kommer försent och tja, en riktig tidsoptimist! När jag fick veta att vi väntade barn Nr 2 i April-Maj 2009 så insåg vi att det verkligen var dax att byta bostad!! Vi bodde nämligen i ett jättegulligt (o billigt) litet hus, problemet var bara att det var FÖR litet..vi började leta nytt boende o fann till slut ett bra och större men oxå mycket dyrare hus inne i byn. Som den tidsoptimist jag är så kom vi dock inte ifrån vårt gamla hus den siste Septemeber, utan flyttade in i slutet på Oktober.

Tyckte ju trots skola på heltid och arbete på 75 % att jag hade SÅ gott om tid till att ordna allt inför bebisen o dess ankomst. Hade bara glömt bort att Julen och så helst skulle ordnas o fixas med oxå plus att komma på plats i det nya hemmet, plus att skolan skulle bli klar till den 4:e December..kan fortsätta hur länge som helst...Saken är den att Christian jobbar heltid i Danmark så han är borta större delen av dagarna, och det är bara jag som har körkort och sköter hämtning och lämning på dagis (ja, jag säger fortfarande dagis) I vilket fall som helst hann jag med att få upp julpynt o grejor, men kan erkänna att pepparkaksdegen ännu ligger obruten i kylskåpet...undrar om den håller ett år till??

Nu är julen förbi och ett nytt (intressant eller vad?) år väntar, bebisen som vi kallar Smilla var beräknad till den 29/12, trodde faktiskt att hon skulle komma ungefär i tid, trots att dottern kom 19 dagar sent kanske naivt att tro något sådant känns det som nu...?? Idag är det 6 dagar över så jag kan nog lugnt luta mig tbx o vänta på..ehh ingenting!!! Känns så himla frustrerande!! Gaaaahhh!!! Vill ju ha bebis NU!!! Även om det enda vi inte fixat är skötbord, (har en dyna på en byrå så länge) Men till min stora förvåning är nog allt klart inför ankomsten..Ja förutom förlossningsväskan..den går jag o packar nu