2010....vilket år!!!
Det blev en Kajsa mitt i smällkalla vintern, det var över 40 cm snö på mitt på tomten på baksidan och 25 minus den dagen hon föddes. Stina blev storasyster och vilken storasyster sen då. Hon är jätteduktig och respektfull och hjälpsam och förstående. Jag måste säga att jag är överaskad och jätteglad att säga att det inte finns någon svartsjuka alls. Klart hon ibland tycker att syrran tar mycket tid och plats men Stina har alltid velat sätta Kajsa först. Vi har också jobbat hårt på att ge henne utrymme och plats och tid. Fredrik fortsatte att harva på att åka till andra sidan stan och det har varit tufft men gått bra ändå. Jobbigt på slutet men nu är han ju pappaledig.
Kajsas år har präglats av att först amma och gå upp i vikt, sen sluta gå upp i vikt för att det läckte och hon kräkte så, jag pumpade i 5 månader och gav på flaska för att sen när hon började med smakiskar direkt amma igen, hon har krånglat med att äta mat och gröt och tar inte alls välling eller någon form av flaska nu. Inte ens pumpad bröstmjölk. Men hon äter och går upp bra iallafall nu, helt normalt.
Stina började på storbarnsavdelning nu i höstas och det var omtumlande för en hormonmamma, jag såg en del problem, hon var ganska arg och ledsen att inte få gå mer tid med sina vänner för hon går ju bara 3 dagar i veckan 9-14 och hon är alltid ledsen att hon inte får stanna på mellis. Jobbigt, men jag har pratat mycket med dagis och med andra föräldrar och med Stina och det känns ok nu.
I höstas dog Annika. Jättejobbigt och det var fruktansvärt, är fruktansvärt att en så ung människa bara försvinner, jag har tänkt mycket på döden även om jag försökt att förtränga det för det gör så ont och är så jobbigt.
Jag hamnade på Huddinge sjukhus på Medicinsk Intensiv Vårds Avdelning med EKG övervakning. Herregud, jag hjärtsjuk???? Nej, som tur var så var det inte så. Hjärtat mitt är superbra. Men sköldkörteln spelade ett spratt och gav alla symtom på hjärtklappning pga feldosering av Levaxinet. Jobbig resa men skönt att nu veta att allt är bra. Mammas hjärta är ju fortfarande dåligt, dom pratar till och med om att hon är en möjlig mottagare för hjärttransplantation, så dåligt är det. Det är skitjobbigt. Tillbaka till jobbiga tankar om döden.
Så kom då december iallafall och Fredrik gick på föräldraledighet och jag semester för att sen börja jobba nu i januari, det kommer bli bra. Klart det är vemodigt, jag är ju som bäst just nu på att vara hemma med båda barnen, saker flyter så bra och jag är så nöjd med mig själv som mamma, har lixom lärt mig och känner mig säker nu. Men det ska bli skoj med nytt jobb, det är spännande.
Gott nytt år nu till alla som läst min blogg och vi hoppas väl alla att framtiden blir ännu bättre såklart.
Kram kram
Sist men inte minst...idag hade vi avslutnings ceremoni för den röda sametsklänningen som Stina BOR i.... Hon fick en ny idag av Farmor, en blå, lite annorlunda men ändå i samma stil. Stina accepterade att det blev ett byte. Den röda var storlek 98, den nya 116 så det var på tiden.
Vi vek klänningen och jag höll ett tal om den och sen sa vi en ramsa:
´Klappa händerna, stampa fötterna, vicka på rumpan, hejdå klänningen`.
Sen så kramade Sina den och lade den i tvätten. Nu ska Kajsa få den när hon växt i den.