Solen skiner idag igen, så på lunchen tog jag en promenad till Thaistället. Det börjar kännas lite i kroppen nu när jag går, stramar lite i mage och rygg.

Bebin sparkade vilt under mötet i förmiddags. Lite svårt att koncentrera mig på det leverantören säger, tänker på bebisen istället.


Efter jobbet ska jag träffa Janne, han och tjejen är i vecka 36. Vi kommer troligen hinna vara mamma/pappa lediga tillsammans lite nästa vår.

Är det bara jag som är nyfiken på nästa vecka hela tiden. Vill läsa framåt, se vad som händer med pysen där inne. Men mannen och jag har gjort ritual av att läsa veckans händelser i boken vid frukost när vi går in i ny vecka. Mysigt är det, men jag är så nyfiken att jag ibland fuskar och förläser lite...

Tidigt på morgonen den 5:e oktober gör jag ett preg.test. Det blåa plusset lyser starkt och jag väcker mannen som undrar om jag glömt att han börjar sent. Jag tänder lampan och visar stickan. Sen är det kramkalas!

Svininfluensan härjar och jag tar vaccinet på Mamamia.

Vi är på inskrivning lördagen innan vi åker till Dubai. Vännerna där är de första vi berättar för, vi är då i vecka 11.

Vi berättar för mina föräldrar, syskon och mormor när pappa fyller år, och för mannens familj på julafton.

I vecka 17 så får vi komma och lyssna på pysens hjärtljud, det häftigaste ljudet vi någonsin hört!

I v.18 är vi på ultraljud, där det visar sig att vi egentligen är i v.19. Nytt beräknat födelsedatum är 2010-06-29. Bebisen ser ut att må bra och vi får veta att det är en liten tjej vi väntar. Under 20 minuter är vi helt hänförda av henne där vi ser henne på skärmen. Efteråt är vi tillbaka i att det är lite ofattbart att det växer ett litet liv i min mage.

Första små sparkarna tror jag kom en vecka innan vårat bröllop i v.21. Micke känner dem strax efter att jag kännt dem första gången.

Under vår bröllopsresa i Rom så växer magen ordentligt, stor skillnad på en vecka. Sparkarna blir hårdare och mer kännbara.

I v. 22 ser vi första sparken utanpå magen. Tufft!

Vi är nu i mitten av v.25. Magen spänner och växer. Blir riktigt stor när jag precis ätit. Börjar känna av ryggen lite, trött i ländryggen. Nu är det verkligen dags att ta tag i träningen.

Det börjar bli krångligt att ta på skorna och sätta mig i blien, magen tar emot. :)
Älskar hur magen blir större, att klappa på den och känna bebisens rörelser.

Micke kommer nära magen och sjunger och pratar med bebisen. Han är lika kär i magen som jag är.
Dock är bebisen lite lurig och låter bli att sparka om han lägger handen på, men efter en stund verkar hon glömt av sig och sparkar rejält igen.

Kul att hon verkar känna av oss här ute.