Mitt bloggande är inte längre lika frekvent och så kommer det nog bli framöver. Som 4-barnsmamma har jag mer än händerna fulla. Dessutom handlar inte bloggen så mycket om bara Eric längre och jag tänker därför fortsätta att skriva men i ny blogg:

www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b123669.html

Jag som inte kunde förstå dessa människor som bloggade tidigare - HUR kunde man lägga så mycket tid vid datorn? Men bloggandet höll mig vid liv under tiden jag låg i en och samma säng dygnet runt i nästan 2 månader och var en underbar ventil ut till omvärlden och en fantastisk mötesplats för jämlikar. Jag tycker det är skönt att skriva och har fått så många fina nya kontakter via bloggen. TACK till ALLA som skickat hälsningar och stöttat med varma ord och uppmuntrande tankar!

Jag hade bokat pedikyr för min man idag - tyckte han behövde det efter allt slit i trädgården... Försöker själv komma iväg på det en gång i månaden, så skönt! När han var iväg packade jag åt tjejerna och efter lunch åkte de till Karlstad. Hoppas de får fint väder så de kan bada i Vänern. Mysigt med lite "riktig semester" för tjejerna. Det blir även lite minisemester för mig och min man. Han får sova hela nätterna nu några dagar och jag får njuta av lugnet med bara en liten bebis att ta hand om.

Tack o lov för städhjälp! Idag slapp vår städerska att städa tjejernas rum! Det har varit rena disastern där ett bra tag nu.... Jag orkar inte ens gå in på HUR det såg ut men jag tömde rummet i stort sett... har dammsugit varenda list, dammtorkat varenda hylla och pryl, våttorkat golvet, torkat rent väggarna där det behövdes (Clara tycker tydligen det är tråkigt att bara rita på papper...), slängt 2 papperskassar med skräp och trasiga saker och samlat ihop en svart sopsäck som ska skänkas bort till någon som behöver det bättre än våra barn. Allt som allt tog det mig 5 timmar och jag såg nog rätt tokig ut där jag låg på alla fyra och slet. Ja de som känner mig vet hur manisk jag blir när jag väl sätter igång. Clara sa faktiskt till mig häromdagen att "pappa inte får köpa mer leksaker för vi har för mycket nu och det blir så stökigt och då hittar vi ingenting....". Min man tror helt bestämt att hon hört mig tjata om alla dessa förbaskade leksaker... men det tror inte jag . Jag tycker det är hemskt när barn har för mycket leksaker. För det första skäms jag när man överöser barnen mängder med prylar när det finns andra som inte ens har en enda leksak. För det andra så uppskattar de inget när de får för mycket och för det tredje så blir det helt enkelt för mycket för att kunna hålla en vettig ordning på allt till slut. Oj vad vi kan ha långa diskussioner om detta här hemma!

När jag ändå var i städtagen passade jag på att slänga in våra dunkuddar i tvättmaskinen. Så skönt att krypa ner i en nybäddad säng och nytvättade kuddar... Lite småäckligt när jag öppnade torktumlaren och fick en halv gås i famnen.... hua! För det första luktar det rätt äckligt när man torkar dun i tumlaren och det gjorde ju inte saken trevligare med allt detta dun. Fick en smått äcklig syn framför mig hur någon står och plockar en massa döda fåglar för att fylla dessa kuddar. Nu åker kuddarna och imorgon köper jag nya. INTE dun igen, den saken är säker! Tog ett bra tag att sanera torktumlaren... hoppas jag slipper skruva isär den imorgon...

Vi höll på att smälta bort idag, nog den varmaste och fuktigaste dagen hittills i Stockholm. När vi duschat fick Eric ett skönt bad på terassen, oj vad han njöt. Sedan gjorde Vendela en god sallad till middag och nu har vi suttit ute på terassen hela kvällen. Jag skulle helst vilja lägga mig och sova men väntar på att Eric ska vakna och få ny flaska, innan jag går och lägger mig. Nu är det 4,5 tim sedan förra målet, så skönt! Han har varit så förbannad när flaskan är tom så idag har vi provat att öka 15 ml, så totalt har han fått 80 ml varje flaska idag och verkar må fint i magen också. Får se hur det har gått efter drygt ett dygn med nya mängden. Efter 80 ml verkar han i alla fall mer nöjd.

Imorgon ska vi inte städa! Vi ska tända ett ljus för Stig och sedan ska vi in till stan och äta en god lunch. Det är nästan folktomt i Stockholm city på sommaren, helt rätt tid att åka in.

Min man och Crille har slitit hårt på tomten och nu börjar det ge resultat. I augusti blir det ny gräsmatta på ena sidan av huset och sedan ska vi bygga en pergola och ha en lounge och trappa ner från altan... men jag har lyckats övertala min man att inte göra allt själv... herregud då får vi ingen ledig stund tillsammans alls! Igår var killarna inne med de två minsta på Gröna Lund. De var helt slut när de kom tillbaka. Crille tyckte det var jobbigare att vara där med tjejerna än att slita på tomten i 30-graders hetta. Imorgon ska de upp tidigt för att åka till tippen med allt bråte, sedan ska killarna till stan och shoppa och käka middag. Jag ska försöka hålla tjejerna nöjda så får vi en mysdag här hemma. Vendela ska till stan och träffa en kompis på dagen. På torsdag åker min man och tjejerna till Karlstad och Crille kommer hem efter nästan 2 veckors slit i Stockholm. På fredag är det Stigs begravning och det känns lite ledsamt att jag inte kan vara med. Jag blir hemma med Eric och Vendela håller oss sällskap. Vi ska ha en tyst minut under begravningen.

Eric älskar ersättningen och suger snabbt i sig sina 70 ml. Hans mage verkar må fint och nu bajsar han bara 1-2 gånger/dygn. Bäst av allt är viktuppgången - var på BVC idag och fick äntligen träffa vår härliga BVC-sköterska Helena, som var tillbaka efter sin semester. Eric har gått upp 350 g på en vecka! Helt otroligt bra! Han vaknar i stort sett var tredje timme och vill ha mat och har ett lite längre sovpass på kvällen på 4-5 timmar. Se om han själv flyttar på det till natten snart, det skulle vara skönt . Han verkar må som en prins. Han har ett par vakenstunder på dagen då han är hur nöjd som helst. Jag kan sitta prata med honom och han ler mot mig och mår bra. Det är fortfarande en overklig känsla att få sitta med honom i min famn. Jag pratar ofta med honom om hans hemska start i livet. Skönt att han inte förstår vad jag pratar om....

Alla tjejerna är stolta storasystrar och vill mer än gärna hjälpa till. Det känns helt fantastiskt att ha familjen samlad hemma nu - jag tror jag har blivit ännu bättre på att njuta och leva i nuet. Inget ont som inte har något gott med sig....

Vikt: 3560 g

Längd: 51,5 cm

Huvudomf: 36 cm

Igår var det ännu ett besök på sjukhuset. Ett av blodproverna som togs dagen innan när jag var inne på sjukhuset med Eric, hade koagulerat. De fick ta ett rör till och det rann bättre för de tog ett venöst blodprov denna gång. När de tar kapillärt blodprov i foten får de alltid sitta och klämma i ca 20 min för att fylla alla tre rör men nu rann det på bra. HB hade gått upp lite så det var bra. Hans levervärden är bättre så han behöver inte längre ta sin Ursofalk, men ska istället få K-vitamin 3 gånger i veckan. Han ska fortsätta med järndropparna och protoviten.

Nu har vi bara 3 flaskor bröstmjölk kvar så det blev lite mer brådis än vi hade trott med att fasa in ersättningen. Eric ska få en ersättning som heter Pregestimil. Det är receptbelagt och är en ersättning som brukar ges till barn som har komjölksproteinallergi. Ersättningen är hypoallergen med välhydrolyserat protein. Vi fick även en annan sort utskriven på recept ifall han inte skulle gilla smaken av den första. Vi kunde också prova att tillsätta en knivsudd vaniljsocker om han inte gillade smaken. I natt har det gått bra med den nya smaken i flaskan så nu får han 30 ml min mjölk och 30 ml ersättning. Lagom till i kväll får han nog enbart ersättning. När tjejerna var små började vi ge dem lite ersättning vid 4 mån ålder för de blev inte riktigt mätta inför natten på enbart min bröstmjölk. Det var betydligt lättare för de fick Sempers färdigblandade tetrapak, inget pulver och jox med blandning. Undrar när Eric kan börja smaka mjölkprodukter. Vad vi vet är han i alla fall inte allergisk utan han får detta för det är det snällaste mot tarmen.

Läkarbesöket på Gastro blev försenat så vi fick avbryta det för att springa bort till ÖNH i KS-byggnaden. Där hade vi ett åb för att få svar på MR på kinderna. När vi kom till ÖNH hade doktorn behövt springa iväg på en akutoperation så då gick vi tillbaka till Gastro för att fortsätta undersökningen där. Efter det snabbade vi oss ner till Bistron för att ge prinsen en flaska och själv hinna få något litet i magen, klockan hade hunnit bli 15... Sedan ringde jag upp till ÖNH och fick prata med doktorn på telefon istället. Eric har inga cystor i kinderna. MR hade visat på normal fettvävnad och han förklarade att barn kan ha så om de tex har en liten förträngning i en spottkörtel el liknande. Eftersom han inte lider av det tyckte inte läkaren att vi ska göra något med kinderna utan se om de helt enkelt inte försvinner av sig själv med tiden. Eric har helt enkelt små "äppelkinder"...

Vi har precis ätit frukost. Min man och Crille är ute och oljar in staketet och jag ska gå ner till stranden med tjejerna och Eric.

Vikt: 3210 g

Vi som är "bundna" vid hemmet denna sommar kunde i alla fall inte fått ett finare väder! Livet med 4 barn känns rätt lätt för tillfället när man kan öppna altandörren på morgonen och sedan lever utomhus från morgon till kväll. Småtjejerna är nöjda och jagar varandra med sina vattenpistoler runt huset och sedan slänger vi handduken över axeln och går ner och badar i viken när andan faller på. Eric känns mer och mer som "en frisk bebis", eller rättare sagt så tror jag att han nog varit rätt frisk sedan vi kom hem men att vi själva betraktat honom som en sjuk bebis, alla dagar på KS har satt sina spår...

Idag hade vi tid för hörselkontroll som alla bebisar får strax efter att de fötts. Jag åkte in själv med Eric till KS och så fort jag körde in på sjukhusområdet kände jag hur det knöt sig i magen och tårarna började rinna. Kände mig fjantig men det går inte att beskriva med ord hur jag mår när jag tänker på alla månader på sjukhuset. Den värsta tiden på neo iva visste jag inte vad som var natt eller dag, jag stoppade mat i mig bara för att överleva så jag kunde finnas hos Eric. Det var så illa att jag inte ens tänkte på mina andra barn under en period. Fruktansvärt! Många minnen sköljer över mig så fort jag ska in till KS eller AL. Nu har vi dessutom några kära vänner kvar och vi känner med dem varje dag. Vill så fruktansvärt mycket att de ska få komma hem snart. Det gör ont i mig när de är ledsna för jag vet hur det känner, hur de mår, hur de tänker.

Hörselkontrollen fick inte "ok" så den ska Eric göra om i augusti. Det var likadant med Clara när hon var liten och hon har fin hörsel idag... inget som oroar mig men det skulle varit skönt att sluppit ytterligare ett återbesök. Sedan togs det blodprover idag som vi ska få svar på imorgon på åb hos Gastro. Efter det är det åb hos ÖNH och då ska vi få svar på MR som gjordes på bla kinderna. Jag tycker nog att kinderna ser något mindre ut nu så det kanske ger med sig när Eric växer. Hans vikt är nog det jag är mest nyfiken på....

Min mans lillebror Crille har kommit på besök och de ska jobba hårt på tomten i ett par veckor... får se vad som hinns med... Alla i huset sover utom Crille som sitter med datorn i Vendelas säng... (hon bor hos pappa just nu) och jag väntar på att Eric ska vakna och få nästa flaska. Han brukar vakna var tredje timme men nu har det hunnit gå drygt 4 tim sedan förra målet.... jobbigt, jag vill sova men det känns onödigt att lägga sig om det bara blir för några minuter... Jag önskar så att jag hade kunna amma Eric för det är så mysigt att amma honom. Faktiskt mycket mysigare än med tjejerna, konstigt... Men det har även sina fördelar att han tar flaskan. Min man är lika delaktig i matningen vilket gör att jag inte är så bunden. Vi tar varannan natt. Den som får sova får ta morgonflaskan efter kl 06 och den som hade natten får sova så länge den vill. Känns som ett bra upplägg. Min man oroar sig redan för hur det ska bli när han börjar jobba... Fast det gör inte jag. "Oro är det pris du får betala när du lånar bekymmer från morgondagen" - och det tänker inte jag göra! Eric kanske sover nästan hela nattan i augusti... eller inte.... Just nu sover han väldigt bra vissa nätter och har lite svårare att somna om andra. Tålamodet är det inget fel på! Det lärde jag mig att tygla lite under dagarna på neo....

Igår var det första återbesöket och läkarkontroll på neo. Vi fick träffa dr Veronika, som var med på natten när Eric op för NEC. Vi fick svar på MR som gjordes på hjärnan tidigare och den såg bra ut. Undersökningen gick bra och det är inget att anmärka på Erics utveckling hittills. Några av testerna kunde de inte genomföra då Eric var arg som ett bi... Han har ett sjuhelsikes temperament, ha ha! Nästa åb på neo blir till hösten då de kommer filma Eric under en liten stund. Sedan kommer en sjukgymnast studera honom ordentligt för att se att hans rörelsemönster ser normalt ut.

Idag var det ögonundersökning igen och denna gång på Danderyds sjukhus. Han har ett mkt litet "stråk" på ena ögat så de vill för säkerhetsskull göra en kontroll till om 3 veckor. Ögonläkaren sa att det var så lite att han egentligen inte kände att han behövde se en gång till men vill göra det för säkerhetsskull. Det blev en trevlig reunion i väntrummet för Ida och Linn var också där för kontroll. Så härligt att se tjejerna när de blivit större och mår så bra!

Erics mage verkar må bra. Vi har idag ökat maten till 60 ml och järndropparna är uppe på full dos (3 droppar 2 gånger dagligen). Han har ca 6-8 bajsblöjor/dygn vilket är bra. Han går upp i vikt men är ingen tungviktare....

Vikt: 3190 g

Längd: 51 cm

Huvudomf: 34,5 cm

Drack lite för mycket kaffe i kväll och kan inte somna...

Om jag tyckte att tiden flög fram på sjukhuset så är det inget jämfört med vad den gör hemma... Vi är lyckliga zombies... alldeles för gamla för att vara vakna på nätterna ... Dagarna flyger fram i en rasande fart och jag har tänkt skriva lite på bloggen i flera dagar men somnar som en stock så fort Eric somnat inför natten. Det är nu vi kommer ihåg hur det var när tjejerna var små... tänk vad man glömmer fort.

Mamma och pappa har varit här idag. Pappa hjälpte till att fälla några träd på tomten. Min man köpte en motorsåg och blev som barn på nytt... Jag har varit och hämtat hem alla mina saker från kliniken. Fick en liten längtan efter att dra igång min massageverksamhet igen fast i helt egen regi... ska slipa på den idén tills det är dags... NU ska jag vara mammaledig så det slår härliga till! Blev snuvad på "min sista" graviditet (hade sett fram emot en stor mage och känna bebisen sparka) och nu har jag fått ge upp amningen också. När vi flyttat hem bestämde jag mig för att amma Eric från båda brösten innan han fick flaskan, innan varje mål, och på så sätt öka produktionen igen... det gjorde att han troligen fick alldeles för mycket mat vilket inte fungerar för hans tarmar. Jag har haft ungefärlig koll på hur mycket jag har haft i brösten eftersom jag pumpat men tydligen kommer det olika mycket om man pumpar eller om barnet suger... Det har kännts jobbigt. Jag har längtat så efter att kunna helamma honom och nu blir det bara strul och då orkar jag inte längre. Jag har fortfarande jättemycket mjölk kvar i frysen så han får bara min bröstmjölk. Lite ångest har jag över att han sedan kommer få ersättning, speciellt då han har en känsligare mage än ett friskt barn. Rädd att det ska ställa till bekymmer för honom nu när allt går så bra med maten. Läkare och BVC-sköterskor tycker det är fantastiskt att jag lyckats pumpa så mycket mjölk och hålla igång produktionen så pass länge trots jobbig tid. Jag har själv svårt att se det fantastiska i det då jag som mamma självklart vill göra det som är bäst för mitt barn. Men visst är jag glad att jag haft mjölk.

Eric har inte speciellt mycket magknip, som vi hade trott att han skulle få... Några kvällar är skrikiga och andra lugna. Han verkar vara ett mycket nöjt barn. Mycket sällskapssjuk och vill gärna att man bär på honom o pratar med honom. Han har rejäl pipa och säger ifrån när det är något som inte är bra eller om han är hungrig. När hungern sätter in går han från 0-100 på några sekunder. Om vi inte är snabba med flaskan på värmning väcker han hela huset. Småtjejerna sover rätt bra trots bebisskrik men Vendela vaknar lätt... Hon var inte helt glad häromdagen då min man haft "nattpasset"... han är lite svårväckt så Eric hann dra igång sina bästa röstresurser innan flaskan ens var på värmning... sedan valde han till Erics stora fasa att byta kissblöja när Eric ville ha mat till varje pris... Eric var skitsur på pappa som envisades med att byta en jäkla kissblöja när han var galet hungrig, så han bajsade ner pappa i ren förskräckelse. Sedan fick min man byta en rejäl bajsblöja efter målet....

Efter vårt beslut om att minska maten till 60 ml och dagen efter till 55 ml blev Eric bättre i magen. Jag ringde sedan till AL och fick ett läkarbesök på Q63 då läkare, nutritionsköterska och dietist var med. Vi hade ageret rätt som backat och eftersom han trots backningen i maten gått upp lite i vikt skulle vi fortsätta med samma mängd, utan extra fett men börja med järndropparna igen. Så nu får han 55 ml och järndroppar. På onsdag ska vi öka till 60 ml. Nu verkar hans mage vara i fas igen. Ska bli kul att se vad han väger på måndag när vi ska till BVC.

I tisdags, den 22/6, blev Eric utskriven från sjukhuset. Vi har fått återbesökstid den 12/7 vilket det känns som en evighet till. Jag har ringt BVC och på måndag ska Eric bli inskriven och vägd. När han blev utskriven tyckte Dr Cecilia att vi skulle öka maten till 65 ml och även börja med järndropparna. Ett par dagar efter det har han åter igen börjat få lite spår av blod i avföringen och bajsar lite oftare. Vi märker att han har ont när han bajsar, han är säkert lite känslig i slemhinnan nu. Idag åkte jag in till AL för att väga honom då jag var lite orolig att han gått ner för mycket då han bajsar oftare. Men han hade ökat 45 g sedan i tisdags. Inte mycket men han hade i alla fall inte gått ner. På måndag ska jag till BVC och väga och ringa och prata med doktorn på AL. Vi tog eget beslut om att sluta med hans järndroppar och backade maten till 60 ml. Jag ammar honom innan varje matdags så han får nog i sig mer än han borde och det är inte heller bra just nu.

Usch, vi är faktiskt lite oroliga att det ska bli ett stort bakslag så att han måste fasta igen om han börjar blöda mer. Inte nog med den vanliga tröttheten med att ha en lite bebis så får vi dubbelt upp med oron över hans mage. Det gör tyvärr att vi inte kan glädjas riktigt åt att vara hemma och samlade igen, hela familjen. Det är en otrolig frihetskänsla av att vara hemma och kunna pussa på barnen precis när jag vill. Vi försöker sakta men säkert komma i fas med alla rutiner och få lite ordning på livet igen. Jag har hunnit plantera i trädgården och njuter av att andas den friska sommarluften. Lyckligt nog har inte min allergi varit så jobbig än.... bara för stackars Vendela. Jag fick åka till akuten med henne i förgår natt då hon fått en allergisk reaktion efter 2 dagar i gröngräset på nåt bad med hennes kompis + att kompisen har katt....

Filippa har fått cykla till dagis och Clara far fram på sin spark. De är överlyckliga när de får göra det och det är en skön promenad. Midsommarafton firades i all enkelhet hos oss med mina föräldrar och min syster med familj. Mamma och syrran hade fixat lunchen och vi stod för grillningen på kvällen. Lugn och skön dag med lite dans runt stången. Kan inte minnas när vi hade så fint väder på midsommar!?

Min mobil är död.... så går det när man missar att betala räkningen - herregud, imorgon måste jag komma i fas med alla räkningar och andra papper som ligger på hög.

Denna vecka har Eric hunnit fylla 3 månader, igår var hans BF-dag och idag är han 40 graviditetsveckor!

Nu har jag hunnit mysa lite mer med tjejerna de senaste dagarna. Erics PVK:er har hållit i 2 dygn sedan har de behövt sätta en ny infart och det finns tyvärr inte så många kärl att välja på längre. Natten till igår fick vi åka ner till operation för att anestesisköterskorna som är vana att sticka skulle fixa en ny infart. Eric sov gott på den varma madrassen på operationsbordet och var väldigt tålig som vanligt. På fjärde försöket satte de en infart i huvudet igen. Den fungerade tyvärr sådär… gick halvbra att spola och droppet som kopplades på pep var 5:e minut. Sköterskorna på avdelningen fick ta bort tejpningen och dra ut infarten lite lite och tejpa om… så höll vi på till 02 på natten… och då kunde sedan droppet på bara gå med väldigt låg hastighet för annars pep pumpen. Troligen ett krokigt kärl för det hörde jag att de pratade om redan när de satte infarten…

Doktorn som tidigare planerat för en ny CVK-operation denna vecka, tyckte nu att vi istället skulle fortsätta öka maten eftersom det gått så bra hittills och eftersom det var så svårt att sätta ny PVK fick Eric helt enkelt ligga lite back med vätskan. Han kissar ok och har bra värden för övrigt. Igår fick jag och Eric åka hem och vara hemma ordentligt. Vi kom hem vid 14-tiden och han sov gott i vagnen och eftersom det är sommar vill jag prioritera att få ordning på tomt och altan. Det är förhoppningsvis där jag kommer vistas mest i sommar. Mina föräldrar kom över med all tvätt de tvättat åt oss (eftersom vi har stuvat in hela sovrummet i tvättstugan och inte kommer åt tvättmaskinen…) och min käre make fixade med en riktigt god grillmiddag. Tjejerna röjde på som vanligt och Eric sov gott. Han bajsar något oftare nu men det är ok eftersom vi trappat upp maten lite fortare än tidigare. Det viktiga är att det inte blir lösare och INGET BLOD! I två blöjor igår fanns det mycket små spår av blod. Vi fortsätter att syna varenda blöja…. Håller nästan andan varje gång man ska byta en bajsblöja… Vi kom inte tillbaka till Astrid Lindgren förrän vid 23-tiden igår och Eric har haft en bra natt.

Idag kom dr Cecilia in och berättade att vi får flytta hem! Eric är uppe i 55 ml mjölk var tredje timme nu och har bara 5 ml kvar till full matmängd. Om han bajsar oftare kan han behöva få lite vätska intravenöst. Vi ska komma in imorgon efter frukosten för att väga honom och göra upp en plan inför helgen. Vi är inte utskrivna men nästan…. Jag borde skrika av lycka eller gråta glädjetårar… men den reaktionen har inte kommit än. Det har varit så mycket ledsna tårar och glädjetårar om vartannat i veckan så nu känner jag mig helt tom. Igår kväll när vi satt och åt middag fick vi det tråkiga beskedet att min mans farfar har gått bort. Han hade kämpat så länge och var nu på väg att få flytta hem. Varför!? Han hann inte träffa Eric och det är så tråkigt! Jag är så glad att min man och tjejerna var och hälsade på honom för bara en dryg vecka sedan. Han har betytt så mycket för min man och vi grät allihop vid middagen. Filippa gick och kramade pappa när han grät och frågade vad som hänt. När vi berättade för henne om gammelfarfar så sa hon lugnt ”men nu sover han och bor hos änglarna uppe i himlen” och då grät vi ännu mer… hon har helt rätt, nu har gammelfarfar inte ont längre och ingen dödsångest. Nu vilar han fint hos änglarna. Han är älskad och saknad.

Kanske inte så konstigt trots allt att jag har svårt att glädjas över att vi faktiskt ska få flytta hem idag. Jag är självklart rädd att det ska bli ett bakslag och att vi ska bli tvungna att flytta tillbaka…. Så ska jag inte tänka men så tänker jag. Det känns inte verkligt att flytta hem. Jag har flera gånger reflekterat över hur glad jag ändå är att Eric inte är vårt första barn. Då hade jag nog varit än oroligare, osäker och stressad över situationen. Många gånger när han skriker är han bara sällskapssjuk och vill att jag ska ta upp honom och ha honom nära mig. Det är ju lätt att oroa sig för magen vid minsta lilla skrik men jag försöker se likheterna med när tjejerna var små. Vendela hade dessutom kolik i 3 månader… Hade han varit vårt första barn undrar jag om vi vågat skaffa fler…

Nu kommer snart min man in och då ska vi packa ihop allt vi har på rummet och sedan gå till neo för att hämta mina mjölkflak i frysen. Två fulla frysväskor tror jag… och tur är väl det. Nu när jag den senaste tiden har haft hand om Eric själv på dagarna har jag ibland glömt bort att pumpa och ibland inte hunnit med, så nu har jag betydligt mindre mjölk i brösten än tidigare. Igår har jag börjat med att amma Eric innan varje måltid och på så sätt få en kontinuitet i ”pumpningen”. Hoppas jag får igång produktionen igen för jag vill inte att hans lilla mage ska få ersättning. Han får minsta mängden fett tillsatt till min bröstmjölk samt Ursofalk (för lite dåliga levervärden) och Protovit (vitaminer). Nästa vecka kommer han troligen få även järntillskott (Niferex).

 

Vikt: 2935 g

Längd: 50 cm

Huvudomf: 34,5 cm

Natten till igår tyckte jag att Eric luktade fisk... riktigt äckligt! Varje gång jag gav honom mat på natten tog jag en extra titt på CVK:n så att det inte läckt och att det såg bra ut, vilket det gjorde. Vet att det är Omegaven tillsatt i fettet han får i dropp så det måste varit fiskleveroljan som gjorde att han luktade så, vilket han inte gjort tidigare. När jag ringde för morgonmålet kom sjuksköterskan Sara in och vi tittade tillsammans på CVK:n. Det hade vätskat sig lite mer under tejpen så hon skulle ringa på nutritionssköterskan så de fick ta en titt. Det var ingen rodnad på huden och förövrigt såg det bra ut. Berit kom och tittade och tyckte att det såg fint ut trots vätskan. Hon tyckte vi skulle titta lite extra nog när vi skulle koppla ur droppet ett par timmar senare. När vi då spolar slangen skulle vi se om det sipprade ut mer vätska då det blir högre tryck än droppet går på... det lät bra tyckte jag.

5 min senare vaknar Eric och började knorra. Jag går fram och ser att det är helt vitt under tejpen - fettet läcker tänker jag och ringer på larmknappen. Precis när jag tryckt på knappen ser jag att den delen på slangen som varit fastsydd tidigare har glidit ner. Sjuksköterskan Sara klämmde genast åt med peangen, stänger av droppet och springer efter doktorn. 2 min senare är de på rummet och då har slangen glidit ut 2 cm till.... Sara sätter sig och trycker på slangen och doktorn går och ringer kirurgen. 15 min senare har jag sköterskor, 3 doktorer, 2 kirurger och en narkosläkare på rummet. De drar ut CVK:n eller det lilla som var kvar, ca 1 cm låg in i tunneln under huden... Om den legat utanför kärlet även under natten är det inte konstigt att Eric stank fiskleverolja... Jag är inte arg, inte ledsen, bara uppgiven. Den här CVK:n skulle inte kunna åka ut... den skulle opereras bort enligt kirurgen Janne Svensson. Han kommer nog bli snopen när han hör vad som hänt... Erics infektion kan bero på en retning/bakterie från CVK:n och då kan tydligen CVK:n ha svårare för att växa fast som den brukar göra.

Doktorn räknade snabbt på Erics matmängd och tog ett beslut om att inte göra en akut operation för att sätta in en tredje CVK... Eric är uppe i 2/3 matmängd av mjölken så de har satt en PVK i foten där han nu får glukosdropp, då han ska kunna klara sig utan TPN. Han fick sista antibiotikan igår kväll. Hoppas hans mage kommer bli lite bättre om ett par dagar för han har varit lite lösare nu och då är de svårt att veta om det är upptrappningen av maten eller antibiotikan. SÅ, nu är han uppe i 37 ml mjölk och på måndag ökar vi till 40 ml. Om det visar sig att hans tarmar inte klarar upptrappningen kommer han bli tvungen att få en ny CVK eller kanske en port-a-cath. Det orkar jag inte fundera på nu men min magkänsla säger att det kommer bli en till operation... Hittills har matupptrappningen gått helt perfekt men det är nu vi börjar närma oss lite större matmängder.
Utan TPN blir det viktnedgång innan han är uppe i full matmängd... Hoppas bara inte han rasar för mycket…

Idag är det lördag och de små tjejerna ska vara hos mormor och morfar under dagen. Kusinerna är där och ska sova över så det blir high life! Min man stannar kvar på AL och jag åker dit på middag för att sedan sova hemma med tjejerna – det har jag längtat efter hela veckan!!!

Vikt: 2975 g (3005 g igår)

Längd: 48 cm

Huvudomf: 34 cm

Gårdagen kan sammanfattas med mycket magont och skrik. Sakta men säkert börjar jag känna vår lille killes olika skrik. Oftast är han bara sällskapssjuk och vill att man plockar upp honom. Han kommer nog bli ett riktigt sjalbarn. Tur att syrran är expert på den biten. Hon har redan scannat marknaden och jag har efter hennes rekommendationer beställt Sinos trikåsjal som redan har levererats. Har inte hunnit hämta ut paketet än..... Nu är dock Erics mage lite knorrigare än vanligt och han har riktigt ont emellanåt. Bajset är lösare och lite grönare men jag tror det är pga antibiotikan. Imorgon ökar vi till 35 ml.... Han har nu fått 33 ml i ett par dagar och jag ammar även lite som bonus ibland och än så länge verkar han må bra av maten.

Idag kom härliga nutritionssköterskan Berit förbi och jag fick koppla bort TPN:et själv för första gången. Nu har hon skickat ett elektroniskt recept för oss att snart hämta ut pumpar, TPN (för en vecka!), väska mm på Apoteket. På måndag kommer vi lära oss den lilla pumpen som vi kommer få med oss hem och jag tror att vi kommer börja sköta allt själva redan nästa vecka på sjukhuset.

Erics blododling påvisar ännu inte någon bakterie. Om det fortfarande inte visar något imorgon och om hans crp har gått ner ytterligare kommer de ev tabort den sista antibiotikan redan imorgon. Ena antibiotikan har de redan tagit bort idag. De har även tagit en odling från näsan då han varit lite småförkyld i över en månad. Crp på 34 igår är inte speciellt högt men eftersom han har en CVK vill de ta det säkra för det osäkra och sätter därför in antibiotika på en gång, vilket jag tycker är bra. Hoppas dock på att näsodlingen visar något istället för då behöver han troligen inte fortsätta med antibiotika och det är skönt för hans lilla mage.

Igår gjordes ultraljudet som jag tjatat till mig. Kardiologen höll på i ca 45 min... de kunde inte se hans CVK först och sedan konstaterade de att den i alla fall inte låg in i höger förmak som vi fått höra tidigare. Hon såg att Eric hade lite vätska i hjärtat och att det var något med klaffarna (kommer inte ihåg vad...)  vilket enligt henne små barn kan ha då de har en infektion i kroppen. Vi ska komma på återbesök nästa vecka. Glad att vi fick ett ultraljud!

Jag är fortfarande mycket trött efter den jobbiga natten för några dagar sedan då de skulle ha Eric för observation. Min hösnuva har dessutom brakat loss ordentligt och det blir jag också väldigt trött av. Har fått mediciner men jag vill inte ta tabletterna då det går över i bröstmjölken, även de som man ska kunna ta när man ammar. Jag vågar inte riskera att det skulle ställa till med något knas för Erics mage. Hoppas att de "lokala medicinerna" hjälper.... Igår såg jag ut som Rudolf med röda mulen!

Erics mage har varit något bättre idag, i alla fall har han inte skrikit lika mycket ÄN.... kanske håller låda i natt istället, vi får se... Igår fick jag höra av Titti att hennes son Rio hade fått några "magdroppar" som innehåller en bakterikultur som är bra för magen och är för nyfödda barn. Dropparna som finns på Apoteket, heter BioGaia och är från Semper. Jag frågade genast efter det på vår avdelning och fick dem till Eric också. 5 droppar per dag... hoppas det hjälper.

Idag kom Elisabeth och hälsade på. Ett kärt återseende. Lika kul som det är att träffa våra vänner utanför den här sjuka bubblan vi levt i så länge nu, lika jobbigt är det. Genom att INTE umgås med våra vänner lyckas vi fokusera på Eric och allt som har med honom, provtagningar och läkarsamtal att göra och orka genom en dag i taget. Så fort vi träffar någon utanför bubblan "slängs vi in i verkligheten" och då brister det... och det är jobbigt att gråta, både mentalt och fysiskt. Det gör mig helt matt och tom. Våra vänner Anna och Peter kom förbi oanmälda när vi fortfarande låg på familjeneo. När sköterskan sa att vi hade besök utanför entrén till neo kändes det jättekontigt att gå för att se vem det var... Jag hann knappt öppna dörren innan jag slängde mig på Anna och störttjöt, så laddat! Kärt men jobbigt! Vi har verkligen många underbara vänner som tänker på oss och visar det på många sätt. Det värmer något enormt även om vi är dåliga på att tala om det.

Syrran var förbi på kvällen och kom lagom till när Eric skulle stickas. Det var 4 små rör som skulle "fyllas" och han är inte speciellt generös med sitt blod. Efter 2 stickförsök fick sköterskan göra ett stick i foten och sedan sitta och krama ut blodet, vilket tog 45 min. Hon hade kramp i handen så jag undrar hur Erics fot kändes.... Nu fick jag i alla fall precis höra att crp är nere på 12, underbart skönt!

Jobbig natt. Satt hos Eric till 01.30 för jag ville vara med när de tog EKG och satte en infart för antibiotikan. Ingen kul känsla att vara tillbaka i en övervakningssal. Jag fick flashbacks och hade ont i magen. Vid 02.30 vaknade jag med ett ryck och sprang in. Då var han vaken och började bli hungrig så han fick sin flaska med 30 ml och somnade om direkt. Hans puls låg fint och saturationen var på 100, så jag kände mig rätt lugn trots allt och somnade om fort. 05.30 knackade det på dörren så jag for upp och gav Eric mat igen...

Vid 8 tiden imorse vaknade jag av att nutrisionssköterskorna Berit och Kristina kom in med sina stora leenden. "Nej Eric är inte här" for det ur mig, "har ni inte hört?". Men de hade redan läst journalen och sa att de skulle gå för att titta till honom och kom sedan tillbaka till mig några minuter senare. De tyckte inte att det såg oroväckande ut under tejpningen till cvk:n och de var inte speciellt oroliga sa de. Det var så skönt att höra och känna deras positiva energi de utstrålar med sin blotta närvaro! När jag kom in till Eric igen låg han vaken och var riktigt nöjd. Sköterskan hade precis gett honom mat, så det missade jag. Han hade skrikit och bett om mat lite tidigare...

Efter att ha talat med avdelningsläkaren idag känner vi oss lite lugnare igen. De är inte bekymrade, det var inte arytmi utan snarare så att pulsen gick ner lite oftare (pulsfall), men efter övervakningen i natt kunde de se att han hade jämn och fin puls och jättebra saturation så nu fick han åter bo med mig på rummet . På mitt önskemål har de skrivit en akut remiss till kardiologen som ska göra ett hjärtultraljud imorgon. Förhoppningsvid och troligen kommer det inte visa något och då kan jag slappna av ordentligt och om det nu mot förmodan skulle påvisa något så är jag glad att jag bad om ultraljudet... CRP visade imorse 36 men nu får han 2 olika antibiotika och vi får se vad odlingarna visar. Stiger inte crp ytterligare och odlingarna inte påvisar något kan det lika gärna vara hans lilla förkylning som han dragit med sedan sin lätta lunginflammation som han fick på neo IVA.

Min man och jag hade en "undervisning" i TPN-skolan och fick även lära oss att lägga om Erics cvk-tejpning. Det såg faktiskt inte så kladdigt ut under tejpen som vi först tyckte. Visst hade det geggat lite men så länge nutrisionssköterskorna är nöjda känner vi oss lugna. Nästa måndag ska vi lära oss de små pumparna som vi ska ta med oss hem. Allt TPN och pump går ner i en smidig lite svart ryggsäck som man lätt hänger på vagnen eller kan bära på ryggen om man ska bära Eric.

Ögonläkaren var här och kollade ögonen och de ser fortfarande helt bra ut (0:a). Om två veckor görs sista ögonkontrollen. Vi har fått ännu en dag ute i det fina vädret. Linns föräldrar som precis har fått flytta hem var förbi för Linns MR så vi passade på att träffas ute med barnen. Eric får nu 33 ml mjölk och ikväll har jag även fått amma honom för han var inte nöjd efter flaskan... sedan fick han ny flaska bara 2 timmar senare... I natt jämnar det nog ut sig om han vill sova lite längre... I wish...

Å vad det är underbart att få ha min son nära igen!!!

Jag och Eric har haft en underbar dag! Vi gick en promenad i Hagaparken tillsammans med Vendela som hade varit där med sin klass. Rikitgt skön dag med bra mor-dotter-snack. Eric sov så gott. Vi följde med tillbaka mot Odenplan och sedan var det matdags så jag snabbade mig tillbaka till AL.

Titti kom förbi en sväng på kvällen och vi fick oss några riktigt härliga skratt tillsammans. Det var längesedan hon och jag har skrattat så. Mina tårar sprutade! Vi insåg hur störda vi har blivit efter tiden på sjukhuset. Oj vad kul vi hade... tills sjuksköterskan Linnea kom in med allvarlig min och titade på mig och säger att hon har mycket dåliga nyheter. Jag kunde knappt andas när hon sa så, det var som att få en smäll på käften. Undersköterskan som hade varit inne och lyssnat på Eric hade tyckt att hans hjärta slog lite oregelbundet så de vill ha honom under observation i en övervakningssal på avdelningen i natt. Jag började störtgråta, det fanns ingen hejd på tårarna. Oron som gnagt över cvk:n var befogad. Jag HATAR att mina farhågor alltid stämmer.

Ett första EKG såg bra ut och de ska snart ta ett till. En doktor jag aldrig träffat har lyssnat och hon tyckte det lät bra. Han ligger åter igen uppkopplad mot en monitor osm läser av puls och saturation och jag bara gråter och gråter. JAG ÄR LIVRÄDD ATT VI SKA FALLA PÅ MÅLLINJEN NU NÄR VI ÄR SÅ NÄRA ATT FÅ KOMMA HEM! De tog en snabbsänka och den var nu på 27 (inget imorse) så nu ska de sätta in antibiotika. Stackars lille Eric! Nu när det äntligen går så otroligt bra för hans mage och han är en förövrigt välmående kille så ställer den här JÄVLA cvk:n till det. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att veta att han har en slang som ligger in hjärtat som just nu orsakar en infektion i hans kropp. Det viktiga är att snabbt få bukt med infektionen så jag ber till gud att det går bra. Sedan kommer de troligen få ta bort cvk:n, men eftersom den måste opereras bort behöver han bli frisk först. Känns så jobbigt, jag vill bara att den ska BORT!!! FORT!!!

Så fruktansvärt jobbig känsla att inte få ha honom hos mig nu. Jag klarar inte av att förlora honom nu. Jag är sjukt orolig. Ett vrak! Jag har bett dem komma och väcka mig så jag kan få ge honom mat i natt. Fattar inte hur jag ska kunna sova för huvudtaget... Är så rädd att jag ska bli orolig när de kommer för maten i natt så sköterskan har lovat att knacka på dörren och stanna kvar där ute så jag vet att det är matdags. Kommer de in på rummet är det något allvarligt.

Snälla låt honom bli frisk nu så vi kommer hem!

Nu har jag precis njutit av ett dygn med de två minsta tjejerna hemma. När vi kom hem igår var det så skönt väder att de fortsatte leka ute och jag passade på att städa undan alla vinterstövlar och skor (ett antal att tvätta!) och plocka fram allt motsvarande som hör sommaren till. Jag har väl alltid funnit en viss njutning i att städa men igår var det i världsklass ! Jag vågar nog lova att jag alltid kommer njuta lite mer av dessa vardagliga uppgifter i framtiden. Efter kvällsduschen satt vi alla tre uppkrupna i soffan och mös. En liten tjej på varje sida om mig, så mysigt att känna deras doft! Även det i världsklass! Som alltid när jag är hemma drömde jag mig bort till när hela familjen kan vara samlad i vårt hem... vilket skulle kunna bli relativt snart. När jag ringde in på kvällen igår berättade min man att det hade varit lite "kladdigt" under tejpningen till cvk:n. Imorse kom en av kirurgerna och la om det, tog en odling och ett crp. Sänkan var under 8, vilket är bra. Eric hade haft en något högre temp än vanligt imorse så vi ska ha koll på tempen. En blodförgiftning är det sista vi vill ha nu, även om han har klarat värre saker än så. De är snabba på att sätta in antibiotika om det skulle visa sig vara en infektion men jag är rädd att det kan ställa till bekymmer för hans känsliga mage.

På vägen hem igår med tjejerna åkte vi till vår favoritleksaksaffär för att köpa två presenter som Filippa ska ha med sig på kalas. De hade börjat sälja bebissaker... så det slutade med att jag även köpte en ny babysitter till Eric. Vår fina BabyBjörn har vi lånat ut till kusinerna i Karlstad så nu fick jag en ursäkt till att köpa en ny. Måste ju lägga pengarna på något kul och här på sjukhuset är det svårt att få dem att rulla....
Tjejerna tyckte det var kul att hjälpa mamma att sätta ihop alla bitar - nu ska lillebror få gunga i ljusgrå italiensk design: www.bombol.it/#/it/bianco/

Nu äntligen har vi orkat tänka på annat än allt som hänt på sjukhuset. Vi har röjt ut allt i vårt sovrum och i veckan kommer hantverkare som ska lägga nytt golv, måla väggar och bygga en stor garderob. Äntligen! Garderoben har vi pratat om från den dagen vi köpte huset. Bara 6 år sedan..... Planerna för garderoben har iofs ändrats under åren så nu är den i alla fall väl genomtänkt . Sedan har vi utomhusprojekt på tomten och senare i höst ska vi återuppta utbyggnadsplanerna för huset. Ritningen är i stort sätt klar men måste modifieras lite. Vi hade siktat på att dra igång husprojektet i våras och tur är väl det att vi inte hann så långt. Vilket kaos det hade varit då!

Igår åkte jag och hämtade tjejerna på dagis och hade en vanlig "hemmakväll". Så underbart mysigt! Man vet inte vad man har att vänta sig av de två små nu för tiden... deras tillvaro har varit lite rörig sedan jag hamnade på sjukhus och ibland känns det som att de vill straffa oss för att de tappat fotfästet lite. Clara är lika bestämd som alltid och lite 4-årstrotsig också. Filippa är något lugnare men rätt kaxig och det märks att hon ska börja skolan. Hon tycker nog själv att hon är rätt stor nu... . Vi missade totalt hennes två inskolningsdagar för en månad sedan. Jag var relativt säker på att dagis skötte dessa dagar och läste inte skolans papper ordentligt när de kom till mig på sjukhuset så småningom... Nu har jag ordnat så att hon och jag (och en annan flicka i klassen som också missade inskolningen) ska komma och hälsa på fröken i skolan om två veckor. Det ser Filippa verkligen fram emot. Igår innan jag somnade ringde jag min man och frågade hur det var (trots en bombning med sms från honom hela kvällen). Nattsköterskan Anna-Lena hade noterat att det var vit vätska runt utgångshålet vid slangen på Erics bröst och jag blev orolig när jag hörde det. Hon hade ringt på kirurgen som skulle komma och titta. Janne Svensson (en av våra hjältar) kom och tittade på Eric runt 2 på natten och han tyckte det såg fint ut och CVK:n satt som den skulle (jag fick ett sms från min man när han varit där...). Fettet hade nog backat lite vilket det tydligen kan göra. Nutritionssköterskan skulle lägga om det nästa dag tyckte han.

Tjejerna fick fredagsledigt från dagis så vi sov ut. Sedan blev det en mysig frukost och en skön förmiddag hemma. Jag unnade mig en lång dusch och sedan skulle vi till BVC på 4-årskontroll och Filippa skulle få en spruta. Vi kom in till pappa och Eric vid 15-tiden och då var han fri från dropp så vi gick en promenad och sedan upp till neo för en liten visit. Dr Marie (som var med när Eric föddes) och sköterskan Petra kom för att titta på Eric. Clara passade på att rymma från mig när hon och jag var uppe på vårt rum. Hon hittar relativt bra på sjukhuset nu och tänkte väl att hon minsann själv kunde ta hissen ner till entréplan och leta upp pappa och Filippa som stod och väntade utanför på oss. Hon klev in i hissen och klev av på fel plan... en sköterska kände igen henne och frågade om hon var vilse... hon hade tydligen nickat med darrande underläpp. När jag sedan frågade henne varför hon sprungit ifrån mig svarade hon myndigt att hon inte alls hade sprungit ifrån mig... hon hade faktiskt gått... Sedan åkte tjejerna hem med pappa och det var dags för Erics dropp att kopplas på. Han är nu uppe i 27 ml mjölk var tredje timme och vill ha mer... han bajsar bra och lagom mycket. Doktor Cecilia hade sagt till min man idag att de absolut tror att vi är hemma till midsommar. Det är ungefär den tidpunkten Eric skulle ha fötts...

Han har enorma röstresurser och det har han demonstrerat hela kvällen. Jag har burit, vaggat, sjungit och gungat i vagnen.... Vid 21 var jag tvungen att be en sköterska komma och gunga så jag kunde värma min mat. När jag kom till köket doftade det popcorne och jag påmindes om att det var fredag.... själv gick jag tillbaka till vårt rum med min "Karins lasagne" och en Pago juice. Ännu en fredag på sjukhuset... men vad gör det, jag får i alla fall vara med min fina son!

Ska försöka hinna skriva lite om dagen innan Eric pockar på uppmärksamhet igen... Han gallskrek under 1 timme i natt och jag trodde först att han hade lite magknip. Tog upp honom efter matningen och fick en liten rap. Sedan blev han helt vansinnig när jag la ner honom i sängen så jag tog upp honom och sjöng och gungade. Han somnade och jag la efter en liten stund ner honom igen. Samma visa igen, han gallskrek och jag plockade upp honom.... Han somnade tillslut helt utmattad och sov ganska bra resterande del av natten. Med Eric kommer det bli svårt att inte oroa sig för vad det kan vara om han har ont i magen. Vi försöker tänka avslappnat som med de andra barnen, magknip/kolik är mer vanligt än ovanligt. Tankar om tarmvred och annat läskigt finns ju alltid nära tillhands och poppar upp så fort han skriker lite längre än vanligt... det är väl så det kommer bli med honom. Erics handled har röntgats för andra gången för att se hur bentätheten ser ut. Han hade lite rakit tidigare så nu får vi se vad svaret blir imorgon. Han får ändå medicin för detta i sitt TPN men det är rutinkontroll för prematura. Ultraljud på njurar och urinblåsa är gjord tidigare och det såg bra ut. Nu är det 2 ögonundersökningar kvar och en MR på hjärnan. Vi ska även gå en lungräddningskurs innan vi åker hem.

Efter avdelningens morgonrond kom doktor Cecilia in och sa att de tänker koppla bort droppet 4 timmar idag! Så kl 13 tog vi en skön promis till Hagaparken och åt lunch. Sedan hann vi med en kaffe i solen med Titti och Pontus och lite senare kom mamma förbi. En skön dag med mycket sol och mys! För att inte glömma en härlig pedikyr som jag åkte till stan och fick. En tid som jag avbokat 3 gånger tidigare sedan februari... Nu ska jag försöka unna mig denna lyx en gång i månaden - massage och pedikyr är den bästa medicinen för mitt välbefinnande! Min man ska också boka en tid nu....

I skrivande stund har jag en knorrande Eric i vagnen bredvid mig i rummet. Sängen är han inte så förtjust i för tillfället och jag fick lite ont i ländryggen av att bära honom en längre stund. Syrran ska precis beställa en trikåsjal till oss, tror det kommer passa Eric perfekt. Reflekterade över en sak idag... jag som alltid varit pedant och haft bacillskräck har om möjligt blivit ännu mer besatt av att hålla allt runtomkring oss sterilt. Går och torkar ytor, handtag, droppställningar (när de byts ut), stolar på rummet, skötbord, säng, fjärrkontroll, mobiltelefon, datorn mm mm mm med ytdesinfektion så ofta att jag tappat räkningen. Så trött på att vara så nojjig. Det är sjukhusmiljön som driver mig till vansinnig. Sedan ringer Dr Li's ord i huvudet på mig - han ville att vi skulle från IVA så fort som möjligt för där är infektionsrisken som störst. Jag vill bort från sjukhuset - punkt!

Idag har vi börjat lära oss vad som komma skall med mycket runt TPN i hemmet. Eftersom jag suttit vid Erics sida så länge känns det som att jag kan "allt" med slangar, motstånd, sterila kompresser, handskar, test av slang med natriumklorid, trevägskranar, kopplingar mm mm. Det är bara det att jag inte praktiserat det själv än... Jag suger i mig allt jag hör och ser och ifrågasätter snabbt om inte någon har handskar eller sterila kompresser till hands när det ska öppna en slang eller inte spritat händer när de kommer in i rummet. Vissa tar det riktigt bra och andra inte...

Nutrisionssköterskorna är helt underbara! Så positiva och enormt hjälpsamma. De har redan klargjort att det är till dem vi kan anförtro oss om det är något som inte känns bra eller vill ha hjälp med. De är så måna om att Eric ska ha det bäst! Jag längtar redan till nästa genomgång på torsdag. De har även lagt om hans CVK (första gången efter op för en vecka sedan). Det ser bra ut och mer ordentligt om man jämför med tidigare omläggningar. De är iofs proffs på detta. Sedan kom ögondoktorn som kollar alla förtidigtföddas ögon så de inte får ROP (skala 0-4 tror jag och vid 4 måste ögat opereras med laser). Eric har vid alla tillfällen haft 0 vilket är perfekt. Nu ska de kollas nästa tisdag igen och sedan en sista gång när han är 40 veckor. Hittills är det inget fel alls på hans ögon.

Idag kom min syster på besök för första gången. Jag vet inte hur mycket hon har gråtit sedan Eric föddes. Hon gråter när hon får mms, mail, sms. Hon har sovit dåligt av oro och engagerat sig något fantastiskt. När Eric föddes gick hon och köpte böcker om prematura barn och lusläste. Hon förstod allt vi berättade om neo och prematura barn. Sedan köpte hon en bok till sina killar och våra tjejer som på ett pedagogiskt sätt berättar om en förtidigt född bebis. Hon är underbar! När hon klev innanför dörren till vårt rum sprutade tårarna som på Lilleskutt. Jag hade sparat Erics 2 timmar droppfri tid, så när han var nybytt, matad och "frånkopplad" la vi prinsen i vagnen och gick på en härlig promenad till Haga Forum och avnjöt en god middag. Jag satt med ett fånigt leende på mina läppar... små saker som tidigare varit härliga kändes ännu härligare nu! Grönt gräs, fågelkvitter, kvällssolens strålar genom trädkronorna, joggande människor.... och bäst av allt - DOFTEN av sommar!

Sagt av Clara (4 år): Häromdagen när vi åt middag med Pontus och Titti utbrast Clara till Titti, "Veeet duuu, en livs levande person som heter Wilmer, han har bitit en huggorm". Hon tittade på Titti med stora ögon och inväntade hennes reaktion och förskräckelse... Titti svarade snabbt, "Stackars huggorm!" och Clara blev helt stum, hon kom nog av sig lite och tankarna for iväg... så hon svalde några gånger och ville förtydliga för Titti hur det låg till, "men men men Wilmer BET huggormen...." Titti svarade lika lungt igen, "jaaa, stackars huggorm". Clara förstod inte Tittis syn på det hela och la ner den diskussionen.... gud vad vi skrattade!!!
Wilmer är en jämnårig dagiskompis till Clara....

Efter morgonronden kom hela teamet in på vårt rum. Doktor Cecilia berättade att vi skulle öka upp maten till 17 ml och om det går bra under dagen öker vi till 20 imorgon. Sedan sa hon att vi skulle koppla bort droppet 2 timmar idag och att vi skulle få gå ut och gå med Eric i det vackra vädret! Jag hade tänkt fråga doktorn idag när vi skulle få gå ut med Eric i vagnen... Hade trott att vi skulle få ha honom på dropp men med sådan pump som vi senare kommer få ta med oss hem. Det här var ju helt fantastiskt härliga nyheter! Min man snabbade sig hem för att packa upp den nya vagnen ur kartongen...

Efter Erics matning kl 14 kopplades TPN:et bort och de gav en spruta Heparin i slangen för att hålla den ren och öppen så den inte kladdar igen när den inte används. Vi bäddade ner en nöjd kille i den för honom gigantiska vagnen och gick stolta iväg med vår son till parken bakom KS. Vilket väder, vilken känsla och LYCKA! Titti och Pontus följde med och vi gick och pratade som om det var vilken dag som helst...

Eric sov som en prins och vi njöt i solskenet! En riktigt STOR dag!!! Ändå kan jag inte låta bli att tänka på när och hur nästa nerförsbacke ska komma... Jag är inte pessimist men en optimistiskt lagd realist... De som känner mig vet!

Vikt: 2710 g

Längd: 47 cm

Homf: 31,5 cm