Lillen har börjat vända sig fån mage till rygg och vice versa.
Jag är så stolt att jag kan spricka! Min duktige lille kille, 16 veckor gammal nu!

Jag måste ju erkänna att de två-tre första månaderna med bebis var tuffa! Det är egentligen den senaste månaden som jag verkligen kunnat börja njuta av mamma-livet, nu när lillens mage funkar som den ska och nattsömnen börjar stabilisera sig.
Tänk bara så mycket lättare allting känns bara man får sova lite...

Om ett par veckor är det dags att börja med smakportioner, bara det... Så stor min lille prins börjar bli!  

   

Det är ju alldeles sjukt att en liten varelse som kräker ner dig i parti och minut, som håller dig vaken om nätterna och väcker dig i ottan kan framkalla så starka kärlekskänslor!
Bara att titta på mitt lille hjärtegryn får hjärtat att svälla så det nästan inte får plats i bröstkorgen, det gör riktigt ont i hjärtat!

Det är oerhört roligt att följa plutten nu, han utvecklas så fort och det händer nåt nytt varje dag! Han har verkligen upptäckt sin röst och utforskar den på olika sätt när han är på gott humör, det tillkommer nya ljud hela tiden.
Och under den gångna veckan har han börjat greppa saker och stoppa in dom i munnen. Man märker att han söker kontakt med oss hela tiden. Han kan ligga på golvet och sura om jag t ex ska försöka laga lite mat eller ta en kissepaus, men om jag bara pratar lite med honom spricker han upp i ett stort leende.     
Jag tror inte han har förstått hur liten han är, han vill nämligen allra helst sitta upp eller stå upp, att sen är fysiskt inkapabel att utföra detta ger han blanka f-n i, så då får mamma hålla upp honom så han får stå eller palla upp filtar och kuddar runt honom så han kan sitta. Det är en bestämd liten herre vi skaffat oss... 

Idag är det förbaskat svårt att få någnting gjort! Liten vägrar nämligen sitta/ligga ensam idag. Och han tvärvägrar sova middag. Han somnar så sött vid bröstet varje gång han äter (för han är verkligen trött), men nåde mig om jag försöker lägga ner honom. Då skriker han så jag nästan blir rädd att grannarna tror jag misshandlar honom. Det är alltså inte frågan om lite missnöjt gnäll utan om illvrål som skulle få vilken hårdrockssångare som helst att blekna!
Så nu sitter jag här i soffan kvart i fyra på efm i badrock! (ja, jag försökte ju ta en snabb dusch när lillen äntligen somnade efter promenaden, men tji fick jag! Jag hann inte mer än löddra in huvudet i schampoo så hörde jag hur han började vråla i vagnen. Jag fick helt enkelt skölja ur håret bäst jag kunde och torka mig nåt sånär innan jag kunde lyfta upp den hysteriska lille krabaten. Puh vilken lång parantes det här blev...)
Nu vågar jag inte röra mig eftersom liten återigen somnat i min famn, och nu vill jag inte riskera att väcka den björn som sover... Halleluja och amen att TV:n finns!

Inatt var jag nära att ringa närmsta korvfabrik för att fråga om intresse fanns att tillverka "hotdogs" i ordets rätta bemärkelse... Hundkorv alltså för den som har lite längre sladdar ;)
Klockan 03:30 började nämligen min annars så högt älskade vovve att skälla vilket såklart väcker mig och framför allt lillen ur vår välbehövliga törnrosasömn...
Sedan spenderar jag följande 30 minuter åt att försöka söva den lille igen (man måste faktiskt inte alltid äta bara för att man vaknar...) men kl 04 får jag se mig besegred och ge liten mat. först då, vid halv fem på morgonen lyckades vi somna om. Klockan 06 gick sedan gonggongen då lillen gjorde sitt bästa för att låta mig förstå att han faktiskt höll på att svälta ihjäl!
Så idag är väl inte energinivån på topp!
Vliken tur för åbäket till hund att han är så jäkla söt....
       
 

Dagarna bara flyger iväg, det är ju helt galet! Lillfisen växer så det knakar, har nästan växt sina kläder i strl 62.
Han vaccinerades i onsdags och då vägde han 7230 g och var 64 cm lång! stora killen!
Vaccinationen gick väl bra om man nu kan säga det, han blev såklart jätteledsen och det skar i mitt mammahjärta. Men han fick i alla fall inga direkta biverkningar av sprutorna!

  Nätterna går lite upp och ner nu, ibland sover han hela natten och ibland vaknar han varje timme! Verkar som att han kommit in i någon sorts fas då han är lite allmänt orolig och rastlös.

Han verkar inte inse hur liten han är! När jag bär honom i sjalen vägrar han sitta med ansiktet inåt, han blir vansinnig och vill absolut sitta med ansiktet utåt så han ser vad som händer.
Och vagnen vägrar han ligga i... Jag har nu fått plocka bort liggdelen så att jag kan fälla upp ryggstödet så att han kan sitta upp. Då först är han nöjd!
Att han sen inte är riktigt stabil nog för att sitta så han bara kasar ner, det bekommer honom inte!
Så jag har fått stötta upp honom med kuddar och sele.
Det är verkligen en bestämd liten herre...     

Natten till igår sov lillen från 22.30-06.00 i ett svep. 7,5 timme utan matpaus! Synd bara att inte jag kunde sova lika länge. själv vaknade jag nämligen kvart över fyra av att lillen gnydde lite, sen kunde jag inte somna om eftersom jag bara låg och väntade på att han skulle vakna.

Igår döptes vår prins, och det gick sååå bra. Lillen skötte sig exemplariskt såväl i kyrkan som på festen efteråt.
Dagen blev överhuvudtaget väldigt lyckad, alla inbjudna hade trevligt, maten som jag slitit med uppskattades högt (fick t.o.m frågan flera gånger vart vi hade beställt maten...) och lillkillen fick jättefina doppresenter.
Halv åtta somnade plutten för natten, så trött var han efter all uppståndelse. sen sov han till halv sju i morse med undantag för två matvak kl 1 och kl 4.30.
Jag och sambon slocknade som två klubbade sälar 20.30!

Det är minsann jobbigt att anordna dop!    
  

Inatt slog lillen alla rekord!!
Han sov från kl 22 till kl 04 i ett svep!! Det är ju 6 timmar!!

Detta innebär att även jag fick sova ostört i 6 timmar för första gången på över tre månader! Jag känner mig så utvilad!
Visserligen somnade han inte om sen förrän kl 05 och vaknade igen kl 06.20, men ändå! Det är ju ändå 7,5 timmes sömn på en och samma natt!
Tänk om alla nätter var så här bra (önskedröm...) 

På söndag är det dags för dop och jag har knåpat ihop en liten dikt som jag tänkte läsa i kyrkan:

"En efterlängtad skatt, perfekt med tio fingrar, tio tår
har äntligen kommit, efter en väntan som blev till månader och år

En dyrbar skatt, som kostat miljoner droppar av blod, svett och tårar
Droppar vi gärna betalat, för att slippa en tröstlös längtan som ansiktet fårar

Äntligen är skatten här
vilar tryggt i vår famn och är hela vår sfär
Vår långa väntan är nu ett minne blott
och vi njuter av den gåva vi fått

Älskade barn, det är du som är vår skatt
Det är du som har väckt oss från vår stjärnlösa natt
Kanske konstigt kan man tycka
men du är faktiskt roten till all vår lycka

När du ler bleknar allt omkring dig
och alldeles rusig av lycka du gör mig
Nu har du gett oss allt
resten av vårt liv ska vi ge dig tillbaka i tusenfalt

Kära barn, tack för att du äntligen kom till oss.
Välkommen hem! "


Nu ska jag sätta på en kanna kaffe för snart kommer prästen hit för dopplaneringssamtal!                

           

Men usch så dålig jag varit på att uppdatera mig här den senaste tiden! Har helt enkelt inte funnit ro att sätta mig ner och skriva om vad som händer i livet just nu.
Men oroa sig icke! Allt är bra och jag njuter mest av livet faktiskt även livet som relativt nybliven mamma stundtals är tufft. Vilken tur att man har bra och erfarna systrar och en genomsnäll bvc-sköterska man kan ringa i tid och otid och fråga om råd om än det ena, än det andra!

Det allra senaste på agendan är faktiskt liten mage igen. De senaste två veckorna har han varit väldigt lös i magen, (jag vill i här i förväg varna känsliga läsare om att följande text kan verka stötande för äckelmagade...)
Hans avföring är vanliga fall gul och krämig som senap med en "härligt" syrlig doft ,
men för två veckor sedan började det bli mer som välling i konsistensen och fick en mer grönaktig färgnyans. Men liten verkade må prima så jag har inte lagt någon större vikt vid det. Men så mot slutet av förra veckan började han kaskadkräkas efter varje måltid och även däremellan, men eftersom han är ett s.k kräkbarn har jag inte lagt någon större vikt vid detta heller!
Men så igår (söndag såklart...) var han allmänt kinkig hela förmiddagen, gnällde och ville äta en gång i timmen minst eller oftare, och detta kulminerade sedan så gnället övergick till gallskrik och trots att lillen ihärdigt försökte amma så gick det inte för hans mage gjorde för ont. Efter 30 minuters skrik provar jag att använda en pysventil på honom för att få ut lite gaser som kanske hamnat på tvären, och ut fullkomligt forsar det en massa gulgrön avföring med ungefär samma konsistens som apelsinjuice med fruktkött i ( jag ber om ursäkt för liknelsen...), halleluja för windi pysventil, räddarem i nöden!!
Efter den tömningen var han nöjd i 2 minuter innan han fortsatte gallskriga otröstligt i 1,5 timme till varpå jag ringer sjukvårdsrådgivningen och undrar vad jag ska ta mig till.
Åk till akuten råder ssk mig!
Kul tänker jag, akuten en söndag! Men men, nöden har ingen lag, lillens hälsa framför allt! Adjöss söndagkväll!

Efter 4 timmars väntan på akuten i ett sterilt rum utan att ens få träffa läkaren  ger jag upp och åker hem. Lillen mådde ju faktiskt bra när vi satt där i rummet, jollrade och skrattade och mig veterligen skrattar man inte om man är sjuk... Kanske räckte det med bara lite sjukhusmiljö för att bli frisk..?
Och idag har han mått alldeles bra, "senapen" är tillbaka i blöjan!

Och här sitter jag och frossar i lösgodis (på en måndag!!!), skäms på mig! Jag skulle bara ta en liten godis, men sen kunde jag inte sluta!
Jaja, jag får väl påbörja mitt hälsosamma liv nästa vecka! Jag menar, nu på söndag har vi ju lillens dop att se fram emot!                 

Ja, nu har vi fått två riktigt bra nätter igen! Inatt sov lillen sitt första sovpass i 5 timmar, 22.20-03.20, sen fick han mat och somnade igen 03.30 och sov till 05.20.
Han har dessutom sovit i sin egen säng!! Var lite orolig för hur det skulle gå då han legat mellan mig och sambon i sängen fram tills nu, men jag kände att det var dags att introducera hans spjälsäng nu, så nu har han sovit i den i 2 nätter och än så länge går det över förväntan!

Det händer mycket nu med lillen, han utvecklas så snabbt och det är så kul att se. han skrattar ofta och han har verkligen börjat upptäcka sin röst och jollrar en massa. Han har en speldosa i form av en färgglad elefant ovanför sitt skötbord och den kan han ligga och skratta åt och prata med hur länge som helst nästan. Det är så sött!
 Händerna har han också börjat upptäcka så smått och han trycker in dom små nävarna i munnen mest hela tiden.
Jag kan glömma att ha honom sittande på ett och samma ställe när han är vaken, han nöjer sig inte med det längre utan vill att jag bär omkring på honom så att han kan se sig om ordentligt. (Tack och lov för bärsjalen) Så fort jag stannar blir han förbannad, han har ett jäkla humör den här lille killen, vet precis vad han vill.
Att stå upp tycker han är roligt också, han spjärnar upp sina små knubbiga ben och försöker febrilt hålla balansen, givetvis kan han inte stå på egna ben än utan jag får ju hålla upp honom, men han blir så otroligt fokuserad när han kämpar med att hålla sig stående att jag blir full i skratt.

       

Nu har vi haft två veckor då lillen sovit riktigt bra. Äntligen!....Lillen har börjat hitta sin dygnsrytm....
Trodde jag...
Nu har vi haft två nätter som varit värre än nånsin! Inte så att lillen stånkar och gnäller för magknip utan att han helt enkelt inte vill sova!
Han somnar kring 22-tiden och sover sen till 02-tiden. Sen verkar han tycka att natten är slut. Han krånglar och sparkar och vrider sig tills man tar upp honom, då börjar han skratta och jollra! Jättesött javisst, men jag uppskattar det inte riktigt när klockan är 3 på natten och vi har varit vakna en timme och allt jag längtar efter är lite sömn.
 Dom här vakensessionerna brukar vara ca 3 timmar innan lillen somnar om och sover en timme till innan han vaknar och vill ha mat. Sen är natten slut och där sitter jag alldeles hålögd och undrar vad som har hänt...
Varför har han helt plötsligt slutat sova på nätterna?    
Hade han bara sovit på dagarna hade det varit lättare, för då hade jag kunnat vila samtidigt, men den här bebisen är visst inte som andra; han sover inte, han powernapar.
Ibland kanske han lyckas sova en timme, men gissa hur mycket vila jag hinner få den timmen...
Ovanpå det här har han dessutom blivit klängigare än någonsin, nåde mig om jag lägger honom ifrån mig, då tjuter han som en mistlur!
Kan det vara ett utvecklingssprång på G? Han är ju 11 veckor nu.

I torsdags började vi på babysim, jag var supernervös innan för hur det skulle gå  med unge herr kinkis. Men han älskade det!! sprattlade vilt med benen och skrattade och jollrade flera gånger. Riktigt kul att se!       

Tänk så konstigt att det ska vara så svårt att tillverka baby-strumpor  som faktiskt sitter kvar på bebisens fötter...
Det är ett ständigt sökande efter den ena strumpan som trillat av den lilla foten någonstans i huset, alltmedan den andra strumpan sitter på halvfjärs och bara väntar på rätt tillfälle att också trilla av!
Nej, tacka vet jag byxor med "inbyggda" strumpor, dom trillar minsann inte obemärkt av!

För övrigt köpte vi en bärsjal igår som invigdes idag!
SÅ mycket bekvämare än bärselen! Jag vågar nog redan nu påstå att det var ett mycket bra köp!     

   

Efter mitt senaste inlägg som ju rätt tydligt genomsyrades av min totala sömnbrist har jag faktiskt nu fått hela 3 nätter i rad som varit riktigt bra!
Natten till idag var nog faktiskt bäst; endast 1 nattmatning!
Han somnade för natten omkring 22-tiden (jag också för den delen...) och vaknade kl 02.30 för mat. Kl 3.30 somnade han om och sov till 4.30. Då gav jag honom nappen och hör och häpna, ungen somnade om och sov till 6.15! Hurra!
Snacka om att jag känner mig utvilad idag!
Dessutom var han på ett strålande humör hela dagen igår om man bortser från en stund på förmiddagen då han stånkade och kinkade en del eftersom han var bajsnödig, men när den bomben väl var lagd var solstrålen tillbaka! Det är såna här dagar jag verkligen förstår vad jag har längtat efter.
Trots att vi har riktigt jobbiga dagar och nätter ibland (eller ganska ofta...) så har jag aldrig varit lyckligare.
Jag älskar att vara mamma, sömnbristen till trots...       

Ja faktiskt, så trött kan man bli!
Nu har tredje natten passerat utan att lilleman vill sova! Han somnar omkring 22-tiden och sover sen 3-4 timmar men sen är det slut på nattron. Sen ska det ätas, och det ska sparkas och det ska stånkas och knorras och ätas lite till. Och så ska det såklart kräkas en del ovanpå det. Det blir mest 5-30 minuters sovpauser från kl 2 till  kl 6 eller 7 då vi vaknar för dagen.

Snart går jag på knäna av sömnbrist! Hur får man en 9 veckors bebis att sova på nätterna? 

Jag undrar om jag kanske sjungit akupunkturens lov lite för tidigt...
Nu har vi haft 3 rätt tråkiga dygn med usel nattsömn och mycket skrik och gnäll. Igår hade plutten 2 kolikattacker då han skrek helt hysteriskt och tårarna på honom bara sprutade. Så hjälplös man känner sig då...

Och huset står och förfaller känns det som, jag hinner inte få något gjort för de få stunder lillen sover vill jag passa på att vila så jag inte kroknar.
Jag sätter ändå min hälsa före ett skinande hem.
Men idag kommer min fina mamma och stannar till på söndag, och ska hjälpa mig att storstäda här hemma. Det behövs verkligen för sedan lillen kom har jag bara lyckats städa hjälpligt (läs: dra över golven med dammsugaren och diska...)
Det blir ju så när man har en liten glupsk klängapa till bebis att man sällan har sina händer fria. Hur tusan lyckas alla andra bebismammor få något gjort om dagarna?    

Efter bara två akupunktur-behandlingar verkar jag redan ha fått en ny bebis. En bebis som jollrar och skrattar när han är pigg och vaken, en bebis som sover lite lugnare och är allmänt mer nöjd med tillvaron.'
Vilken skillnad på bara en vecka!!
Det är ju bara att kapitulera och buga inför akupunkturens kraft!

Idag har lilleman verkligen rensat systemet. Kl 6 i morse vaknade han (efter 3 timmars sömn, bara det...) och levererar en rätt rejäl bajsblöja. Efter ny blöja och lite mat somnar han om vid 7-tiden och vaknar sen igen kl 8 då han verkligen slår på den stora trumman! Jösses, att SÅ mycket bajs får plats i en så liten mage!
I stort sett varje kvadratcenimeter av blöjan var senapsfärgad (trevliga detaljer va...).
Och nu på eftermiddagen kom en liten laddning till, men den här gången var det mörkgrönt till färgen, mycket märklig nyans!
Men det verkar som sagt som att systemet fått sig en rejäl rensning idag! Skönt, och nu mår min lille plutt som den prins han är!

Ny akupunktur-behandling idag! Kanske den sista med tanke på vilket fint resultat vi redan uppnått!         

Varför i hela världen ska man sova på nätterna när man stånka och sprattla istället??

Ja, det kan man ju fråga sig...
Natten har med andra ord inte varit så rolig. Vi somnade vid 22-tiden och fick sova till kl 1. Då åt lilleman och somnade om 01.20 och sov till 2.40. So far so good...
Sen var det kört! Sen stånkades det och stönades och sprattlades i drygt tre timmar. Klockan 6 i morse blev det äntligen lugnt och vi fick spva till halv åtta. Idag är jag riktigt mör...

Vid 9.30 gick vi ut med hunden och var ute ca 1 timme, då sov plutten gott i vagnen. Sen kom vi hem vid 10.30 och lillen sov fortfarande. Då tänkte jag också passa på att sova. Men det är ju lögn i h_lvete att sova när man hela tiden har tankar som:
"Nu är snart tvättmaskinen färdig, då kommer den börja tjuta...."
"Nu vaknar nog lilleman snart..."
"Jag kanske borde passa på att äta lunch nu när han ändå sover, jag är nog faktiskt lite hungrig..."
"Hm, borde jag egentligen inte dammsuga lite nu när han sover..."
Med andra ord hade jag inte sovit en blund när lillen sen vaknade kvart över 12...
       

Igår förmiddag ringde dom från akupunkturkliniken och erbjöd oss en tid redan samma eftermiddag! Jag tackade och tog emot då natten och morgonen varit kinkig och jobbig. Ju snabbare vi får hjälp desto bättre...
Behandlingen var snabbt överstökad, ett par sekunder bara. Nålarna stacks bara in på några punkter på lillens hand och drogs ut direkt igen.
Hur kan detta lilla ge effekt??
Akupunktören förvarnade oss om att det ofta kan bli värre inom det första dygnet efter den första behandlingen, och det var tur för så som han skrek igår kväll har han aldrig skrikit innan!

Efter akupunkturbesöket tog vi en sväng till Ikea (första lilla utflykten med lillfisen), det gick bra fram tills kl 18 då han fick en kolikattack som hette duga inne på varuhuset. Vi försökte förtvivlat trösta honom utan resultat.
Till slut smet vi in på en toalett och ammade lite. Det dämpade hans magknip och vi kunde sen fortsätta ta oss igenom varuhuset och fram till kassorna och sen åka hem.
Väl hemma kom nästa skrikattack, han skrek sig helt svettig. Det gjorde så ont i mammahjärtat att se hur ont han hade.
Vid 22-tiden lugnade det äntligen ner sig och han somnade till sist.Jag bävade inför natten, men det hade jag inte behövt. Det blev en lugn natt med 2 amningar. Han har pruttat i  natt och i morse så det stått härliga till!!
Vet inte om akupunkturen redan gett resultat, men det lät i alla fall i natt som att en del spänningar släppte i samband med "gasutsläppen".

Nästa besök hos akupunktören blir nu på torsdag. Hoppas hoppas att detta funkar...   

Tusen tack alla snälla själar för ert pepp och stöd och era tips.

Amningen funkade igår morse igen utan problem, så antagligen berodde föregående natts problem på att kombinationen magknip+hunger gjorde honom frustrerad.
Gårdagen flöt på hyfsat okej, en hel del skrik och gnäll och en riktigt intensiv skrikperiod mellan kl 17-18. Sedan var det ganska lugnt igen. Det är väldigt uppenbart att det är gaser som besvärar honom, för när han har fått fisa eller bajsa ordentligt blir han så nöjd tills det börjar trycka på igen. Han har antagligen svårt att få ut gaserna.
 
Natten har varit helt fantastisk! Han sov från 20.30 till 23.30 då han fick ny blöja och mat. Sedan sov han från midnatt till 04.20 (rekord), efter ny blöja och mat sov han sedan från 05.00 till 07.20. Jag känner mig så utvilad idag! Bästa natten hittills. Önskar bara att varje natt var så här!

Idag har lillen mått väldigt bra så här långt, han har pruttat en hel del men inte alls varit skrikig och gnällig annat än när han velat ha mat eller försökt få ut gas/bajs. Skillnaden har väl varit att han faktiskt fått ut luften till skillnad från tidigare dagar.
Varför han plötsligt varit så bra det senaste dygnet har jag ingen aning om. Är det för att vi ökat dosen semper magdroppar?
Är det bara en mellandag och skiten drar igång inatt igen?
Eller är det bara en ren tillfällighet?
Ja, den som lever får se.
Nu har jag i alla fall fört dagbok över hans skrik/gnäll/ mat- och bajsvanor som jag ska ta med till akupunktören.
Har hittat en akupunktör som är specialiserad på just kolik, och det är bara ett par mil hemifrån. Imorgon skulle dom ringa för att boka in oss på en första tid.         


Hur som haver! Tänk vad lite sömn kan göra för ens mentala hälsa.
  

Nu har jag haft den värsta natten hittills, och jag har fått en mental kollaps.
Det började vid 1 på natten då lillkillen var hungrig, så jag ger honom bröstet, men han tar inte ordentligt tag utan krånglar och krumbuktar sig och sväljer bara ner mängder med luft. I tron att det inte kommer någon mjölk trycker jag lätt på bröstvårtan varpå 4-5 strålar sprutar ut. Jaha, inte det som är problemet alltså. Jag försöker igen med samma resultat, så håller vi på i en timme och sonen blir bara alltmer frustrerad och jag känner själv att jag är på väg att bryta ihop. Till slut ger jag upp och går gråtandes ner till köket, smällandes i varje dörr jag går förbi på vägen, och värmer en flaska urpumpad mjölk från kylen som jag ger sonen. Detta dricker han utan att krångla varpå jag såklart undrar varför han plötsligt inte vill ta bröstet och börjar gråta ännu mer. Känner mig så värdelös!
Vid 3 somnar lillen äntligen och vi lägger oss i sängen igen. Vid 5 vaknar igen och vill ha mat, samma visa igen och efter 30 minuters kämpande där sonen ömsom suger på bröstet och ömsom skriker och stånkar får jag ett psykbryk, tårarna sprutar och jag bara hulkar okontrollerat.
Sambon kommer upp och undrar vad som står på, det slutar med en rätt högljudd ordväxling och jag langar frustrerat över sonen till sambon och och klär på mig och sätter mig ute i trädgården och gråter hejdlöst. Har aldrig kännt mig mer värdelös. Vilken usel mamma som inte vare sig kan mata eller trösta sin son!
Efter en liten stund kommer sambon ut och säger att lillen somnat. Gråtandes går jag in igen. Men sonen sover inte speciellt ljupt utan ligger och stånkar och har sig.
Vid 7 försöker jag mata honom igen, men det går sådär...och liten börjar panikskrika igen av magknip. Jag gråter och gråter. Jag måste vara världens sämsta mamma!
Till slut somnar lillen vid halv 8 och sover till 9 då han vaknar och skriker till och gnäller och pruttar och har sig och somnar sedan om.
Nu sitter jag här och undrar hur jag ska orka. Tårarna har runnit i stort sett nonstop sedan kl 1 natt och det verkar inte finnas någon ände på dom. Känner mig bara som ett stort misslyckande!

Efter alla dessa år av längtan och väntan på det här lilla barnet, och så visar det sig att jag är en usel mamma. Vem hade trott det?
         

Dagens besök på barnmottagningen gjorde mig inte ett dugg klokare...
Läkaren lyssnade på vad jag hade att säga och sen lyssnade hon på hans hjärta och kände lite på hans mage...klart! Det tog kanske 10 minuter. Sen sa hon att det låter som kolik, det finns inte mycket att göra. Hon tipsade om akupunktur.
Jaha, skönt att han är frisk liksom, men jag hade önskat det fanns något mer konkret vi kunde göra.
Jag är sugen på att testa akupunktur, men det kostar en rejäl slant och jag är tveksam till om vår ekonomi tillåter det, speciellt eftersom man ju faktiskt inte vet om det kommer hjälpa.   
För övrigt sa hon att enligt flera studier är miniform är helt verkningslöst, vi skulle hellre ge sempers magdroppar två ggr/dag istället.
Och faktum är att jag nästan upplevde att lillen blev sämre av miniformen, de senaste två dagarna har varit överjävliga, men nu har jag inte gett honom miniform på 1 dygn och den här dagen har varit relativt lugn... Tillfälligheter? 

To be continued......