Huu vart ska jag börja?? Mormor vart ju som sagt inlagd på Hospice.. efter mkt vak o prat o sovande tog hon sina sista andetag i fredags (8/1) Även om man vetat hela tiden ATT hon skulle försvinna ifrån oss så visste man ju inte när. O i fredags kl 14 lämnade hon oss, fick telefonsamtalet strax efter 14.blodtrycket måste gått upp i upp i max,för jag som aldrig blöder näsblod,inte ens om jag slår mej började göra det, o tårarna bara spruta.Tuva stod i rummet när jag fick telefon, o hon vart ju jätterädd när jag helt plötsligt började gråta o sedan började det rinna blod ur näsan på mej, John fick berätta för Tuva som det var, o så tog han med sej henne ut i köket o lagade mat, så jag fick en ensam stund.
Joakim (tuvas pappa) kom o hämtade henne halv 4, så åkte jag o John direkt iväg till Hospice, där vi mötte mamma.Usch, det var nog det värsta o se alla så ledsna.Men efter att sagt Hej då till mormor, pratat med resten av medlemmarna som va där o fått lite dricka i sej så kändes allt bättre. Kom hem efter ett par tim, så visar dem på tv att Elvis (mormors absolut största Idol) skulle fyllt 75 år, jag log lite för mej själv o skicka mess till syrran som sen svara " ja han bjöd nog in mormor på hans 75 års kalas) . Ja han stod säkert där o sjöng hennes favoritsång när hon gjorde entre'.
Johns fabror har legat inne för samma sak som mormor,fast på en annan avdelning, var väldigt dålig i lördags när john va uppe o hälsa på, Han tog sina sista andetag inatt, (11/1) . det gick alltså bara 2 dagar emellan, känns åt helvete.. 
O idag får jag ett sms från min bror som jobbar med pappa,att jag ska ringa pappa på hans mobil. O han lät jätteskakig när vi prata, han frågade mej först om jag hade några känningar i magen, eller om jag känt nått att den lill* vill komma ut, men jag hörde direkt att det va inte det han ville egentligen..så jag frågade vad var han ville,
-"JO farfar har åkt på en Stroke inatt" säger han då..
Va faaaan sa jag bara, nu får det fan i mej va bra.Händerna blev jätteblöta av handsvett o jag mådde jätteilla, visste inte va jag skulle säga.Det är ju bara kaka på kaka. Han visst inte alls läget hur det va med honom, men jag sa att jag ville gå med upp sen när besökstiden är. Undrar hur mkt kroppen o hjärnan ska klara av, 2 begravningar inom ett par veckor, o så farfar som fått stroke, vem vet han kanske inte kommer tillbaka, utan behöver ständig hjälp, 
Får de sälja huset? vart ska de hamna sen? Gaah blir galen..
Mormor blev 68 år, Johns fabror va tom yngre, o farfar också 68 år. Det är la ff ingen ålder att gå bort i, eller bli rullstolsburen.  
Fattas bara att bebisen kommer ut i allt detta.. =/ känner att jag måste smälta en det här som hänt nu innan jag är redo att ta emot den lill*...