Efter att åkt fram och tillbaka till MVC i tre dar för blod/urin-provtagning, läkarbesök, BlTr koll m.m tyckte BM på onsdagen att det var bäst att jag åkte till Borås eftersom värdena på lever/njurar försämrats samt fått mer äggvita och BT stigit.
På förlossningen gjordes ultraljud och CTG-kurva samt togs ännu mer prover och det beslöts att jag skulle läggas in och sedan ev igångsättning. Var öppen ca 2cm.
Fick stanna över natten på BB-avd. Hade rätt ont och sammandragningar så jag hoppades nästan att det skulle sätta igång av sig själv där på natten men icke sa Nicke.

Torsdag 11/5:
På fm togs beslutet att jag skulle sättas igång eftersom blodvärdena försämrats ytterligare (bebisarna mådde bra som tur va)
 så vi 11-tiden åkte jag säng bort till förlossningen där jag fick rum 4.
Prostaglandingel lades på livmoderhalsen vid 12 och vid 18 skulle effekten kollas. Hade några timmar då vi gjorde studiebesök på neonatalen ifall vi skulle hamna där, ett rum skulle iallafall förberedas åt oss. Hade ganska kraftig molvärk i mage/rygg men det var skönt att vara uppe och röra sig.
Kl 18 konstaterades att jag var öppen 3 cm så då spräckte man hinnorna, satte in skalpelektrod och satte värkstim. dropp. Blev kopplad till CTG-kurva hela tiden så det var inte många steg man kunde ta. Började få riktigt j-liga värkar så till slut skrek jag efter lustgasen. Efter 6 timmars värkarbete hade det inte hänt ett skit-så jag fick bestämma om de skulle avbryta eller fortsätta. Värkarna hade tagit rejält på mina krafter och hade ordentlig sömnbrist sedan flera dar så det kändes rätt att fortsätta nästa dag. Fick bricanylinj. mot värkar och morfin mot smärta . Fick en mysig bricanylkänning på dass, skakade så jag inte kunde ta på mej trosorna så BM och Ingo fick hjälpa mej till sängen och bädda in mej i massa täcken , skakade och frös som fan i säkert en timme efteråt-skitläskigt. Hade värkar med 10 min mellanrum HELA natten, och det enda förutom panodil de kunde ge mej var TENS-apparat och akupunktur-riktigt jobbig natt och ingen sömn blev det.

Fredag 12/
Efter frukost så var det dags igen. 8:30 var jag åter på rum 4 och hade ganska mycket ångest eftersom det var jobbigt på torsdagen. I slutet tyckte jag inte att lustgasen hjälpte mej något och det visade sej att det var ett litet hål på slangen till masken....jävligt ont i onödan alltså
Droppet sattes på och värkarna startade, men inte alls så jobbiga som dagen innan så jag var orolig att det inte hänt något, men efter 1,5 timme var jag öppen 5 cm, och efter ytterligare 2 timme var jag så gott som fullt öppen förutom en kant. Hade en underbar Bm som hette Karin och hon sa att hon hoppades hon skulle få förlösa mej innan hon gick hem 14:30, så jag tänkte att detta går ju som smort. Bestämde mej att det fick räcka de min kompis lustgasen som smärtlindring. Tiden gick och Karin gick hem och fick en ny BM som hette LIsbeth, värkarna blev sämre och ettan ville inte glida ner i bäckenet ordentligt. Försökte stå, gå "nästan hoppa", satt på tunna, de höjde droppet maximalt men värkarna blev inte bättre för det. Vid 18-tiden så var de tvungna att fatta beslut om fortsättningen-sugklocka eller snitt och läkaren sa att hon hoppades att klocka skulle funka. Rummet fylldes med massa folk, ytterligare BM, läkare, barnläkare och undersköterskor. Sugklockan fästes på ettans huvud, och när jag anade att tillstymmelse till krystvärk kom så tryckte en BM på min mage och de andra skrek att jag skulle krysta (Ingo var med och pushade). Tog banne mej i för kung och fosterland och efter ett tag så kom hon ut 18:37 med ett litet ynkligt pip, trodde jag skulle sprängas i bitar...Vi bestämde direkt att det var en Agnes. Barnläkaren avnavlade henne direkt och undersökningen gjordes med Ingos tillsyn. I början var bröstkorgen väldigt indragen, som tur var så rättade det till sej efter några minuter och Ingo fick sitta med henne i famnen i väntan på tvåan.
Tvåans ankomst är lite i ett töcken, Ingo har fått hjälpa mej att minnas. Ultraljud gjordes för att visa tvåans läge och sedan styrdes hon i rätt läge. Det gick lite lättare att krysta ut henne och tur var väl det med mina fisiga krystvärkar. Det blev en underbar liten Tilda som jag fick upp som hastigast på magen 18:47.
De började sy ihop mej, hade blivit klippt och brustit lite så jag blödde en del, men sen gick allt väldigt snabbt. Moderkakorna skulle ut, droppet höjdes ytterligare, en BM tryckte på min mage en annan masserade bröstvårtorna för att livmodern skulle dra ihop sej. Moderkakorna satt fast stenhårt och jag hörde bara röster långt bort som: hon blöder massor och blodtrycket jättelågt och ring operation. Min stackars sambo satt med 2 nyfödda bebisar i famnen när de drog ur alla sladdar och rusade iväg med mej till op. Det jag minns var att jag kände mej helt matt, började frysa så jag skakade samt frågade flera gånger om jag skulle dö... Alla var lugnande och sa att det ordnar sej...Tog nog inte mer än 3 minuter förrän masken kom på och jag sov..
Vaknade upp på IVA efter ett tag och kände mej minst sagt utmattad..De hade sövt mej och tagit ut moderkakorna (det var två) och på så sätt stoppat blodflödet som var på ca 2,5 liter!!
Fick vätska, antibiotika, livmodersammandragande dropp samt två påsar blod, Hade tydligen ett Hb på 40 innan operation.....Blev tappad på urin och började känna mej liiite piggare. Hb steg till 70 och det gav mej en påse blod till. Sedan kom Ingo med våra underverk i BB-baljan. De hade varit en sväng på neo eftersom Tilda hade lite lågt socker, barnen fick lite tillägg och det togs prover. Eftersom de mådde så bra så bestämdes att vi skulle sova på förlossningen på natten och sedan komma till BB på lördagen. Våra tvillingar blev nog dagens höjdpunkt för IVA-personalen för jag tror alla var där och kollade och grattade-flera gånger.
Väl på förlossningen (vid midnatt)så trodde jag att jag skulle få sova ordentligt, men det var urintömning, ny antibiotikados och sånt hela natten.
Nästa dag fick jag ytterligare två påsar blod och vätska och när jag var påfylld på eftermiddagen så fick vi åka till BB med våra små tjejer.