Fejkmamman p� vattengympa

2007-06-05 10:02:04

Om man har foglossning kan man få gå gratis på vattengympa här där jag bor. Och det är en, eh, speciell upplevelse. Minst sagt. Eftersom alla är höggravida ser vi ut som ett gäng sjökossor i baddräkt/bikini. Förutom en tjej som både är skitsmal och sminkad (på vattengympa!!) och brun eftersom hon varit utomlands. Vi gillar inte henne. Eller, jag gör inte det. Sen ska då sjökossorna bege sig ner i vattnet. Vattennivån höjs säkert en halvmeter. Sedan börjar vattengymnastiken. Nu vill jag att alla visualiserar detta: 8 sjökossor joggar framåt i en bassäng. Man hade kunnat ge en surftävling i de svallvågorna. Sedan joggar sjökossorna tillbaka. Sedan ska sjökossorna låtsas hoppa över en pinne en halvmeter ovanför bassängbotten. Jag upprepar: åtta höggravida kvinnor i baddräkt låtsas hoppa över en fiktiv pinne en halvmeter ovanför bassängbotten. Ja, "hon-som-inte-är-sjökossa-utan-snygg" hoppar ju också. Men hon är ju för fan nästan graciös. Vi gillar inte henne. Eller, jag gör inte det. Sedan fortsätter det, jogga runt i ring. Byt håll och jogga åt andra hållet (och då blir det knepigt för det blir liksom baksug av alla sjökossor som byter håll, så det blir nästan strömt i vattnet), twista framåt, hoppa bakåt. Om bebisarna i magen hade kunnat kräkas hade de väl gjort det, maken till sjösjuka kan jag inte tänka mig! Sen kommer då la pièce de résistance: avslappningen! Alla sjökossor lägger sig på rygg i vattnet med diverse flytmojänger. De säger att flytmojängerna är till för att vi ska ligga bekvämt, men vem tror de att de lurar? Självklart är det så att vi skulle sjunka som stenar utan dessa flytmojänger, och då skulle hela bassängen svämma över. Ni vet "eureka-principen". I alla fall, avslappning! Vi ligger där och flyter, och så börjar en röst mässa från ett band: "Slappna av i dina axlar och din nacke. Hur mår din nacke idag?" Jo tack, min nacke mår bra. Han har tydligen lite skatteproblem, men annars så... inte fan vet jag hur min nacke mår?! "Slappna av i dina ben och fötter. Hur mår dina ben idag? Slappna av i din mage och livmoder. Hur mår din livmoder idag? Slappna av i.." Vänta nu?! Var jag den enda som hörde det där? Jag tittar mig diskret omkring, men ingen annan tycks ha reagerat. Det här är absurt, vi ligger åtta sjökossor och en "inte-så-mycket-sjökossa-alls" och bara jag reagerar på att vi nyss fick en fråga om hur vår livmoder mår idag?! Har de andra vatten i öronen? Sedan fortsätter bandet. "Ditt barn vet vägen ut, ditt barn kan det här". Tja, det är väl inte så att det finns särskilt många vägar ut heller? Mitt barn är knappast någon Tina Thörner bara för att hen lyckas lista ut vart hen ska ta vägen. "Din urkraft som kvinna sköter förlossningen, du ska bara slappna av." Men vad bra! Då tar jag och läser lite tidningar och äter choklad under förlossningen, så kan min urkraft föda ut barnet? "Din kropp vet hur man föder barn, du kan känna dig trygg" Men alltså, neej! Jag kan inte känna mig trygg i att min kropp vet det här. Jag har gjort det här förut. Min kropp är väl utvecklingsstörd eller något då, för min unge fastnade (han behövde tydligen en karta och kompass för att hitta vägen ut), jag fick krystvärkar för tidigt och sex timmars pinvärkar. Låter det som någon som kan sitt jobb? Hade min kropp haft förlossningar som yrke hade den fått sparken direkt. Så nej, ursäkta mig läskigt-hypnotiserande-rösten-på-avslappningsbandet, jag kan inte känna mig trygg. Sedan stängs bandet av, och en avslappningsledare tar vid. Då ska vi spänna ena handen, och låtsas att det är en värk. Sen ska vi andas igenom den tills hon säger att vi kan släppa efter. Här får jag ett fnissanfall, för jag tycker så synd om de stackars förstagångsföderskorna. Tänk vad snopna de ska bli när värkarna börjar och det inte alls känns som att knyta handen? "Men, jag har ju tränat! Jag kunde andas bort smärtan i den knutna handen. Varför gör det ont nu? Vad är det som händer? Jag var ju förberedd". Stackare! Varför kan vi inte göra det lite mer verkligt? Man ställer sig två och två, och så knyter den ena handen - och dänger den så hårt som möjligt i den andra personens mage. Så får man träna på att andas igenom den smärtan. Lite verkligare. "Nåja, det kan ju inte vara såhär illa varje gång", tänkte jag naivt efter första gången. Andra gången det är vattengympa lägger jag mig tillrätta för avslappningen efter att ha blivit sjösjuk av alla svallvågor under gymnastiken, och undrar vad vi ska göra för avslappning den här gången. "Slappna av i din mage och livmoder. Hur mår din livmoder idag...?"