är numera flyttad till linakinn.blogspot.com

Besök oss där och lämna gärna dina kommentarer!

har varit här och promenerat och ätit lunch med oss idag. Joanna är en kursare till mig, vi skrev bla. båda våra uppsatser tillsammans. Nadine är hennes hund, en golden med 13 år på nacken. Dock ingenting som märks, hon är glad och pigg och orkar med lika mycket som Bosse! Det var kul att träffas idag, det var längesen jag umgicks med någon utan barn kändes det som. En befrielse, eftersom jag då kunde muta Joanna att båda dra vagn i snön och att ge Axel mat...

Även i söndags jobbade jag, jag måste säga att det var riktigt kul att jobba igen! Och inte för en sekund oroade jag mig för Axel, det känns så skönt att han är så trygg med sin pappa! Men självklart sög det lite extra i gostarmen när jag kom hem, så Axel fick sova i min säng när han vaknade på natten. Myspys!!

Nu har Axel kräkts ner både mig, sig själv och tangentbordet, så nu måste jag ägna mig åt andra saker...

...har jag haft idag. Börja 06.45 var det längesen man gjorde, men det gick det också. Det var 19 grader kallt imorse och när jag hade kört några kilometer i bilen så stod plötsligt värmemätaren på rött!! För en gång i världshistorien så har jag inte heller mobilen med mig, kolsvart var det ute och inte en människa i sikte. Det var bara att ta fart och hoppas på det bästa. Jag kom snabbt på att ju fortare jag körde desto svalare blev bilen... Med påföljd att det gick lite väl fort inne i stan, men fram kom jag... Innan jag åkte hem fick jag fylla på vatten i det jag trodde var kylaren, och det verkar ha gått bra, jag är hemma igen! Axel och pappa har haft en bra dag, de har monterat nya bilbarnstolen i bilen (Blev en Acta Graco Cosmic XTP, det var den som Axel satt bäst i och den som var lättast att montera på ett bra sätt i bilen tyckte vi) och flyttat ner Axels madrass i botten på spjälsängen... Den lilla krabaten har börjat att hänga ena armen över kanten och HÄVER sig upp, och det börjar se lite farligt ut. Däremellan har de varit och hälsat på hos farmor och farfar också, och pappa har tränat... Vad de hinner med, jag är helt förstummad!!

Nu ska jag gå och lägga mig framför TV:n och vänta på att få maten serverad. Nån fördel ska man ju ha när man jobbat en hel dag??

... har vi varit och sjungit idag på öppna förskolan... Det var inte så fruktansvärt mycket folk där idag, det var skönt tycker jag, det har varit lite många på sista tiden... Nu var vi kanske 10 mammor och det är lite mer lagom. Alltid lika trevligt att låta barnen leka lite, prata lite skit och fika lite... Och sjunga lite såklart... Sen var jag och Axel och storhandlade på ICA Maxi, Axel fyller ju 6 månader idag och ska ha kalas här imorgon med farmor och farfar... Axel fick fira sin "födelsedag" med riktig festmat tyckte mamma, grönsaker och lax. Axel hatade det, såg ut som han skulle kräkas varje tugga. Som tur var fick han i alla fall sin favoritefterätt, mangopuré...

Förövrigt läste jag en rolig notis i Aftonbladet idag. Det var om höggravida Sandra Dahlbergs beslut att åka till Göteborg och ha pappan Jimmy Jansson vid sin sida. Då sa Jimmy Jansson " Det är skönt att vara två minuter bort, istället för 30 mil, om det händer". Vadå om det händer? Frågan är väl snarare NÄR det händer... Jag skrattade gott en stund... Imorse skrattade jag också gott en stund när jag läste Rockystrippen i Uppsala Nya Tidning... Svårt att förklara här, men det handlade om utförsåkning och svårigheter att ploga i luften... Har ni möjlighet, så läs den! Jag skrattar redan igen... Ha ha ha...

... har jag och Axel varit på idag. Jag var lite spänd på hur det skulle gå med Axel, att sitta på föreläsningar från 09.00 till 16.30 kändes inte lika enkelt nu med en 6 månaders-Axel som det gjorde när det bestämdes att vi skulle komma och Axel var drygt 4 månader och bara satt stilla i mitt knä... Men, den älskade lilla ungen sköter sig helt exemplariskt från morgon till kväll!! Han skrattade och busade när han vandrade mellan famnarna (när mamma skulle komprimera och blåsa i docka...) och han sov snällt i sin vagn när det var tid för det. Däremellan åt han puré och gröt och drack lite ersättning. Och kräktes lite såklart, det hör ju på nåt sätt till...

Jag är så vansinnigt trött nu, det var mycket att ta in, och dessutom var man nog lite spänd hur det skulle gå med Axel... Men jag tror det var 30 inblåsningar och 2 kompressioner... Eller tvärtom kanske... Måste nog gå och sova...

på Bosses testikel var en bitestikel! Aningen pinsamt för en f.d. urologsköterska... Men till mitt försvar sa veterinären att de kändes väldigt tydligt, mer än de brukar.. Testiklarna var helt mjuka och normala, och förmodligen fick de sig ett gott skratt i fikarummet den dagen.. Men det bjuder vi gärna på Bosse och jag, huvudsaken att det inte var nåt farligt!! Nästan 500 kronor fick vi också betala, men det bjuder vi också gärna på...

I helgen har mina föräldrar från Västervik varit här och hälsat på. Axel var lite blyg till en början men det gick snabbt över och sen var morfar den stora favoriten. Vi andra anstränger oss och fjantar runt, vi kittlar Axel och vi vrider oss ur led för att få honom att skratta. Morfar säger "plutti-plutt" 2 gånger och sen dör Axel nästan av skratt varje gång han får syn på morfar... Otacksamhet är världens lön!

Axel har också haft barnvakt på riktigt för första gången, i lördags var jag och Björn på jättetrevlig 30-årsfest och Axel var då hemma med mormor och morfar. Allt hade gått jättebra precis som jag trodde!

Nu har mormor och morfar åkt hem igen, Axel sover i vagnen ute och Björn sitter och skrattar åt folket på Jerry Springer show... Jag och Bosse ska snart ta en eftermiddagspromenad i det sköna vädret!

...nu har jag jobbat 2 kvällar. Första kvällen var som ett töcken, att man hinner glömma så mycket??? Allt jobb med patienterna gick ju bra, men allt plock runt omkring, hur var det nu man gjorde det? Var ringde man om det, hur beställde man en sån? Och sen inser man hur mycket rutiner som ändras hela tiden på arbetsplatsen, det var mycket som var nytt... Andra kvällen gick betydligt bättre, så det ska nog vara som vanligt igen. Nu ska jag jobba nästa helg igen, får se om jag hinner glömma tills dess redan.

Axel hade det som sagt bra hos pappa, igår kväll var de och hälsade på hos farmor och farfar också. Och imorgon kommer mormor och morfar hit och hälsar på, spännande och se om Axel kommer ihåg dem från i julas.

Nu har Axel klarat sig utan mat fram till 05.30 två nätter i rad! Inatt var han visserligen helt hysterisk och vägrade sova, men då var klockan bara 23 och jag kunde omöjligen tänka mig att han var hungrig då. Tillslut somnade han i alla fall och sov som sagt riktigt länge. Det tröttsamma är dock att när han sover så där länge utan mat, så tycker han att det är morgon sen när han väl ätit. Det tar jättelång tid innan man får honom att somna om igen, och då har man själv tröttnat på att ligga i sängen... Nu ska jag gå och titta till honom ute i vagnen. I eftermiddag ska vi till djursjukhuset med Bosses knöl, håll tummarna allihop!!

..känns det som idag... Jag ska börja jobba idag, för att sen jobba lite helger då och då. Detta är för att vi ska kunna spara lite på föräldradagarna, så att de räcker när man vill vara ledig på jular och somrar... Men det känns lite hemskt, nu har jag ju inte jobbat på nästan 8 månader. Axel kommer att ha det bra hos pappa, men ändå... Man lever ju lite som i ett vacuum här hemma, avbrutet av babycaféer och fika med andra mammalediga. Hur ska man plötsligt hinna med ett normalt akuten-tempo, hur ska man kunna fungera normalt igen? Tål att tänkas på..

Vi har alla varit rejält förkylda här, Axel har nog nästan varit sjukast. Inte verkar det gå över heller, han är fortfarande supersnorig och rätt så grinig...

Bosse är jag också orolig för, igår när vi låg och myste i soffan kände jag plötsligt en knöl på ena testikeln. Den var jättetydlig, idag känns den inte lika tydligt, men den finns där. Har fått en tid på Ultuna på torsdag, jag hoppas verkligen att det inte är något!

Nu ska kag gå och plocka fram min jobbväska, kan väl inte ha skötväskan med till jobbet? Eller kan man det, i en övergångsfas?...

börjar Axel få i hoppgungan nu... Han var lite trögstartad med den, tog ett tag innan han förstod vad man skulle göra... Nu hoppar han så jag tror den ska lossna... Gåstolen kämpar vi också lite med, den har han inte alls kommit på ännu. Han lutar sig fram och äter eller kräks på aktivitetsbrädan, med påföljd att fötterna pekar rakt bakåt...

I fredags var vi och badade igen, det var stor skillnad från förra gången... Axel tyckte det var superroligt från första början, sprattlade och simmade som en tok... I helgen har vi varit på husvisningar i Knivsta, husen kostar runt 3 miljoner... Men kul att se på i alla fall...

Riktigt kallt och massor med snö har vi här. Axel har inte fått prova sin pulka mer, det känns nästan lite för kallt idag. Om det bara inte blåste så mycket skulle jag inte tveka men i vinden är det riktigt bitigt i kinderna...

Nu ska jag gå och stoppa en trött bebis i sängen...

över olika saker har man ju ibland... En sak som jag funderar över nu är när man skickar brev med frikmärke "Ekonomibrev", vad händer egentligen med dom? Varför tar de längre tid? Sorterar de ut dem och lägger dem i en låda för att vänta några dagar eller vad? Någon som jobbar på posten får gärna förklara varför de tar längre tid, vad skiljer deras väg från vanliga brev?

Axel och jag och Bosse har varit på långpromenad på förmiddagen, nu ligger Axel och sover ute... Vi ska åka till Fyrishov och bada sen, tillsammans med Jessica och Anton, det ska bli kul... Bra att han sover länge också, för sen blir det dåligt med sova... Igår var vi på öppna förskolan igen, Axel tyckte det var jätteroligt. Han skrattade så han kiknade vid sångstunden, det är så roligt att se honom då! Nu tycker jag nästan tiden kunde stanna, nu är han i en helt underbar ålder tycker jag!! Börjar verkligen bli en riktig liten person, och en vansinnigt trevlig sådan också!

Förövrigt har Bosse fått klorna klippta, tills hans stora förskräckelse... Jag måste verkligen bli bättre på att klippa dem oftare, hans sporrar har blivit som krokar. Nu har jag skrivit upp i almanackan, varje fredag, KLIPP KLORNA!! Måste måste måste!!!

Super att Mona Sahlin blir partiordförande tycker jag!! Jag tycker alla som fortfarande hänger upp sig på hennes slarv för massor av år sen kan gå och gömma sig. Jämfört med vår underbara regering nu känns det verkligen som en droppe i havet!!

i detta med lösspringande eller oförstående ägare har jag många. De är oftast inte så roliga just då, men man brukar kunna skratta gott efter några år... Här är några:

Sambon hade just blivit husse till Bosse och var hundvakt en dag när jag var på kurs om hundars mentalitet... När jag ringer för att höra hur det går svarar en svettig Björn: "Jotack, det går bra. Vi har varit ute och gått i 15 minuter och Bosse har bara varit i 2 slagsmål än så länge..."

Jag var ute och gick med Bosse då jag blev anfallen av 2 stora svarta schäferblandningar. Jag får då otroliga krafter, hugger hundarna i nackskinnet och lyfter dem på raka armar. Står så tills ägarna kommer och hämtar dem...

Var på promenad i stan för några veckor sedan. Möter en äldre herre med en svart, kaxig terrierhane, en sån som Bosse gärna om han fick, skulle slita i stycken. Den äldre herren, härifrån kallad gubben, på ena sidan gångbanan, hunden längst ut i kopplet på andra sidan gångbanan. Jag stannar och förklarar vänligt att hundarna inte kan hälsa eftersom min hund inte "tycker om" andra hundar. Gubben fortsätter sin promenad rakt mot oss mumlande "han som ser så snäll ut, det kan man väl aldrig tro osv...". Jag försöker gång efter gång få honom att förstå att det kommer sluta med tårar och tandagnisslan om han kommer ända fram. Tillslut är jag mäkta irriterad, och väser mellan tänderna: "Ett steg till så hugger han!!!". DÅ, förstod gubben, tog in sin hund och lät oss passera...

Granntanten lite längre bort på vår väg, har en svart kerry-blueterrier... Inte heller denna hund är populär hos Bosse och jag försökte förklara detta med den förmildrande omständigheten att Bosse inte gillar svarta hundar....Tanten skiner då upp och säger "men då får vi prova om några år för då blir den här grå..."

som inte håller ordning på sina hundar kommer alltid att driva mig till vansinne!!! Oavsett var jag bor verkar det som... Förr bodde vi i ett område där det kryllade av rottisar, stora schäferblandningar och amstaff/pitbull-hundar, alla med mindre lämpliga ägare... Absolut inget ont över dessa hundraser, men som ni alla vet så kräver de (kanske lite mer än vissa andra raser) en god och ansvarsfull ägare. I detta område blev man nästintill dagligen attackerad av lösspringande hundar, med en ägare som stod 300 m bort, ropandes Luuuudde... Behöver jag säga att hundarna oftast inte lydde. Med en borderterrier i kopplet, som med glädje sätter tänderna i alla hanhundar, oavsett ras, men gärna ju större desto bättre, och i alla tikar som inte har vett nog att respektera en border i sina bästa år, blev detta till ett problem... Min glädje var därför stor när vi flyttade ut till landet, äntligen slipper man lösspringande hundar... Tills det visar sig att ca 200 m från oss bor några som med glädje låter sina hundar springa lösa både här och där. Efter bebisens ankomst  med vagn och hela faderullan blev våra promenadvägar ytterst begränsade. Man kan gå åt ena hållet och vända, eller åt andra hållet och vända... Blir lite trist i längden, och jag försöker mig då idag på äventyret att gå förbi gården med de lösa hundarna... Dåligt väder och vardag, de är säkert inte ute... Lagom när jag är mitt för gården varnar den stora hunden... VOV VOV VOV, vi är ute! Viff viff viff säger den lilla hunden och kommer sättandes... Att denna hund inte blir överkörd är ett under, vägen är en 70-väg och bilarna kör som tokar. Jag har en tudelad känsla för detta, djävulen i mig vill att hunden ska rusa ut framför en bil så skulle alla mina bekymmer vara lösta... Djurvännen i mig gör istället att jag blir helt kallsvettig och livrädd varje gång hunden kommer och en bil närmar sig. Jag försöker påkalla bilistens uppmärksamhet, jag försöker schasa ner hunden i diket... På nåt sätt överlever den alltid... Så även idag. Följden blir att jag kämpar för att dra barnvagn och en fräsande borderterrier i andra änden. Samtidigt försöker jag schasa på hunden, samtidigt som jag försöker småsparka mot den för att den inte ska komma ända fram och få sig ett hugg... Samtidigt försöker jag hålla ett stadigt rull på vagnen för att inte bebis ska vakna, samtidigt som jag fösöker få min hund att inte låta som en vansinnig best... Jag lyckades med allt, ändå vaknade bebisen av den j-la lilla hundens evinnerliga skall!! Då skulle jag kunna strypa vem som helst!!! Varför kan folk inte uppfostra sina hundar, eller också ha de i koppel eller innanför staket????? Jag blir vansinnig!!!

...har Axel och jag varit idag. Jag hade planeringssamtal med min närmaste chef, lite om när jag ska komma tillbaka och vad jag vill göra då... Jag ska också börja jobba lite helger fr.o.m februari, då är ju Axels pappa hemma ändå. Då kan vi spara lite på föräldradagarna och samtidigt få lite extra pengar vilket inte alls är dumt i dessa tider... Vi hoppas ju kunna vara hemma i alla fall tom nästa jul med Axel, då blir han ungefär 1,5 år när han börjar dagis. Axel skötte sig som vanligt exemplariskt, log när han skulle, skrattade högt när han skulle, satt tyst och lugn när han skulle, och kräktes när han skulle... Det sista var en sanning med modifikation, han kräks ju både när han ska och när han inte ska. Mest när han inte ska... Förövrigt har hunden idag fått sig ett välbehövligt julbad, något försenat, och sen är det storm och regn ute...

...har Axels pappa börjat jobba nu. Detta innebär att Axel och jag är själva på kvällarna varannan vecka, men också att pappa och Axel får mer rolig tid tillsammans. De dagar pappa går dag är Axel ofta trött och inte så rolig att ha att göra med när pappa kommer hem. Så jag tror att det blir väldigt bra, och det är mysigt och skönt att vara hemma båda två på dagarna ibland.
Idag har vi ätit fiskburgare, hemlagade, blev riktigt goda! Och viktväktarkuren börjar ge resultat, minus 2,6 kg på en vecka! Tjoho, beach 2007, here I come!!

...heter en islandshäst som jag har varit och ridit ett par helger nu. Riktigt roligt att rida lite igen, jag har ridit till och från i hela mitt liv, och red i början när jag var gravid. Men sen gick jag omkull med en häst rätt illa, och kände att det här får nog vänta tills bebisen är ute... Och det är han ju nu, så nu kan jag rida lite igen. Det är så härligt att komma ut med hästarna, man glömmer allt annat. Och sen får ju pappa chans att vara själv med Axel lite längre stunder också, annars blir det ju bara nån timme här och nån där när jag är ute med Bosse...

Idag har vi varit på kalas med släkten, sen tiggde vi till oss middag hos farmor och farfar. Fick låna en videokamera också, ska bli kul att filma Axel lite...

Nu ska jag titta på sportnytt, Henkes mål...