Usch, har inte jobbat särskilt länge sedan jag började igen men är just nu i en svacka. Det känns skitjobbigt att gå dit. Jag kan liksom inte förstå hur jag ska klara av att vara där och göra det jag ska. Vet ju att det går, att det måste gå...

Men tiden hemma blir bara blaj. Hade fridag igår och barnen var ju såklart hemma men jag kom mig inte ens ut med dem, de hade lika gärna kunnat vara på förskolan.
Jag kom mig inte för någonting... En bortkastad dag!! För att gruva mig inför dagens jobb...

De är hemma med mig idag också då jag inte börjar förrän 18.35 och idag blev det en sovmorgon som heter duga . Och nu ska vi snart ge oss iväg ut i den lilla snön som är kvar. Ska försöka göra något av den här dagen...

Ändå går allt så trögt och det som snurrar i huvudet är att 18.35 måste jag vara där... Tror det blev värre när vi var sjuka och hemma så länge, känns liksom tyngre att komma tillbaka igen nu.

Hoppas verkligen att jag lyckas vända det här snart!
Önskar jag kunde tänka "bara" 15 timmar kvar att jobba innan helgen men i min hjärna är det "hur ska jag klara av 15 timmar där innan helgen?"

Grått, trist, blött och smutsigt ute. Svart och kallt inne i mig. Kallt, skitigt och stökigt i lägenheten. Jävla PMS....

Jag blir så förvånad, fortfarande fast jag har sett och hört det så många gånger!

Har läst så många inlägg om att "barnen behöver träffa andra barn" och att "han/hon trivs så bra på förskolan"... Självklart är det roligt att leka med kompisarna och med alla leksaker!

Men jag undrar ju bara varför barnen som inte går i barnomsorg inte träffar andra barn? Eller egentligen varför de som tycker sig måsta försvara sitt val att ha sina syskon på förskolan försvarar det med att barnen vill och mår så bra av att träffa andra barn - menar de på allvar att de inte skulle engagerar sig och låter sina barn träffa andra barn eller leka om de skulle ha dem hemma  ....?

Det är som att så många utgår från att hemmabarn inte leker eller träffar andra barn, det är ju värsta jobbet att leta reda på andra barn på dagarna - inte sjutton kan man väl bara sitta hemma!!?

Jamen i så fall förstår jag varför man väljer att ha dem i omsorg....

Faaaast nuför tiden har ju jag också förskolebarn !

Tänkte jag skulle skriva lite men så gick jag in på min hotmail först och hade fått ett mejl från min kusin...
Skulle inte ha läst det,  och hon brukar undrar varför jag svarar så sällan....
Jo, det är för att jag går sällan in och läser på den eftersom att det bara gör mig ledsen...
Vad hon nu får ut av det men jag undviker helt enkelt min hotmail så mycket som möjligt, råkade bara titta in där idag, suck!!

Så nu blir det inget mer idag...

Fortfarande över 39 i feber. Har ätit lite idag, banan, smörgås, ett glas nyponsoppa så det borde ju vara på bättringsvägen... Hoppas jag verkligen.

Storkillen har haft lite feber och sovit en stund med mig men i övrigt så är han på bättringsvägen, han hostar fortfarande. Lillkillen är helt frisk och har varit ute en stund med pappan idag.

Jag har sovit i tre dagar och sovit bra på nätterna också, hur mycket kan man sova? Och vart tog det där att sova sig frisk vägen? Varför blir det inge förändring?

Nä, tog precis en halv alvedon och känner att jag börjar svettas nu, hoppas febern är på väg bort!
Ska slumra vidare....

Idag har jag inte klarat av att ta hand om mina barn....

Eftersom att jag var helt sänkt igår så bestämde mannen att han skulle åka lite senare till sitt jobb och gå med lillkillen till förskolan så kunde jag hämta på eftermiddagen. Men när lillkillen kom upp på morgonen så hade han ont i magen och feber så det var bara att ringa och sjukanmäla honom också idag.

Femåringen klev upp och slog igång kaffet, som han brukar göra då mannen fixat bryggarn innan. Jag släpade mig upp ur sängen med ett huvud som sprängde. Satte mig vid bordet och försökte få i mig en smörgås. Femåringen ordnade med sitt själv.

Jag satt där och undrade hur sjutton jag skulle klara av att ta mig fram till bänken och slå av bryggaren och hälla upp kaffet på termosen. Jag lyckades med det men var sedan tvungen att vila i en hög på golvet innan jag kunde gå vidare till sängen.. 

Sedan låg jag där resten av dagen, har mest sovit. Femåringen har tagit hand om sin lillebror, brett skorpor, tagit fram melon ur kylskåpet och hällt upp vatten. Lillkillen har också mest legat i sängen och slumrat med mig. Femåringen har suttit i soffan och tittat på barnkanalen varvat med att ligga i sängen med oss..

När vi sovit en stund alla tre och vaknade till långt efter lunchtid och jag kände att jag inte ens kunde kliva upp och fixa mat till barnen så ringde jag till mannen...

Det kändes så hemskt, allt barnen ätit på hela dagen var skorpor och melon som de fått plocka fram själva. Tårarna rann när jag började tänka på hur barn till missbrukare har det, är det sådär, får de klara allt själva och ta hand om sina småsyskon när de är fem år...?

När jag ringt hem mannen vid ett så skulle han bara på ett möte och komma hem sen. Vi somnade alla tre och sov nästan två timmar. Lillkillen vaknade strax före tre och då talade jag om att snart kommer pappa hem, då tittar han på mig med sina feberblanka stora ögon och säger:
Bra då kan vi laga mat!

Stackars hungriga små barn....

Lillkillen är kvar hos sin farmor och farfar och idag hoppas jag faktiskt att han, som är frisk, blir kvar där tills ikväll. Han har det bättre där just nu än här hemma med oss sjuklingar.

Stora killen som låg i feber igår för tredje dagen känns inte så varm idag, har faktiskt inte kollat med termometer än men han säger att han mår bättre. Han är hes och hostig och vill inte gå ut (det tackar jag för idag ). Så nu sitter han i soffan och tittar på film, det känns helt fel men det får vara så idag...

Jag var kanske lite väl optimistisk när jag trodde att det skulle gå bra att gå till jobbet igårkväll efter att ha legat i feberfrossa hela dagen... Höll på att hosta lungorna ur mig där och varje steg var som att spränga huvudet. Tunnelbaneresan hem var hemsk, skitjobbigt, kollade febern när jag väl kom hem så jag förstår varför det inte kändes helt bra.

Redan igår ville jag sjukskriva mig men tänkte att det är ju bara fyra timmar så det får väl gå, jag mår ju lika dåligt hemma som där tänkte jag! Tror det hade känts bättre hemma faktiskt.
Eftersom att det inte kännts helt lätt att gå tillbaka till jobbet och alla där vet det så trodde jag att om jag hade sjukskrivit mig så skulle alla tro att jag skolkade... Egentligen så ska ju inte det spela någon roll vad de tror men det var så jag tänkte.
Tänkte jobba idag också men som tur är så är min mannen en klok man, han nästan förbjöd mig att gå dit så idag är jag sjukskriven.

Kommer nog att vara det i morgon med som det känns nu och med tanke på hur länge ungarna varit sjuka. Å då funderar jag ju på hur jag ska göra med dem i morgon, det var enda dagen den här veckan som de skulle på förskolan (förutom under inskolningsmötet som skulle ha varit i måndags):
1. orkar jag gå ned med dem om huvudet är så här i morgon också?
2. jag är ju ändå hemma, ska de få vara på förskolan då?
3. är storkillen tillräckligt pigg för det eller ska han få vara hemma en dag till och lilla få gå?
4. om jag är hemma så är det ju för att jag mår såhär och då orkar jag inte gå ut med dem eller roa dem särskilt mycket gissar jag..

Om de är pigga kanske de ska få gå och leka ett tag, kanske mannen kan lämna och jag hämtar...
Ja vet inte hur man brukar göra, det är ju en helt ny värld det här med förskolan!

När jag var hemmamamma så var de ju med mig även när jag var sjuk men nu har jag ju liksom en möjlighet att låta dem slippa det...

Haha, såklart att jag städade i måndags! Kunde inte låta bli, men det blev en light version med endast damsugare och lite dutt med trasan på hyllorna med mest damm...

Å inte blev det några bullar och inte heller någon dockhusmakeover. Storkillens feber steg så han låg utslagen på soffan hela dagen. Jag och lillkillen småpysslade lite med målarböcker och sagostund.

Igår var jag så trött, så trött efter kvällsjobbet i måndags. Jag vet, det är ju bara fyra timmar men de där fyra timmarna var ju efter den tiden jag brukar ha lagt mig i vanliga fall !

Storkillen vaknade tidigt trots att han var febrig men när han väl fått upp mig så gick han själv och la sig i soffan och somnade. Ja så kan det gå...

Nu har han gjort likadant, när vi skickat iväg lillkillen med farmor & farfar och ätit lunch så försökte jag med att vi skulle gå och lägga oss i sängen. Fullt påklädd bäddade jag ned mig i både fleecefilt och täcke men frös så mycket att jag ändå inte kunde somna medan han satt bredvid och tittade i böcker.
Till slut tröttnade han och fick då upp mig igen, trött och frusen, han åt lite yoghurt och flingor och nu ligger han alltså i soffan och sover och yrar...
Slår vad om att ifall jag går och lägger mig så vaknar han igen...!

Är som sagt ännu tröttare idag efter en kväll till igår (nu är det bara två kvällar kvar den här veckan), feber, ont i hals, huvud ja, hela kroppen och hosta gör mig inte piggare direkt.

Men den här febrige lille killen som snarkar i soffan, jag hoppas att hans vänder snart och han blir piggare. Han har inte lika hög feber idag i alla fall (inte än) och han har fått i sig både vatten och lite att äta så det är klara förbättringar.

Jag hoppas att det var det här lillkillen hade förra veckan även fast han gick på att bli snorig direkt utan feber så att han inte blir sjuk igen efter/av oss nu.

Det är ju som det med förkylningarna, de var väntade efter förskolestarten men de var ju inte planerade till den här veckan , min och killarnas lekvecka som vi dessutom fick vinter igen till. Massa härlig, vit snö! Näpp hade inte beställt snoret och feber till just nu - för tidig leverans - kom och hämta tillbaka, vill inte ha !

Satt och funderade på hur jag skulle göra för att inte hosta på kunderna idag, då föreslog feberkillen att jag skulle ha munskydd.
Jättebra förslag men jag tror inte att det accepteras i uniformsreglementet faktiskt!

Igår när det var lugnt en stund på jobbet så försökte jag hitta igen mitt shema för mars, det kommer den 15:e och det började dimpa ned mejl om turbytesönskemål under kvällen och jag ville ju också skriva in mina tider... Jag lyckades inte hitta igen vart jag ska gå in för att se det men får väl försöka igen ikväll...
Gillade den gamla goda tiden då shemat satt i en pärm och man bara kopierade det!
Däremot så lyckades jag hitta igen informationen om semesteransökan som det pratades om den första veckan jag jobbade, då jag försökte fråga mig fram om det eftersom att jag förstod av pratet att det var nåt på gång. Nåt som jag som fast anställd kanske inte borde missa.

Mycket riktigt, där var det: den 6/2 skulle semesteransökningarna för sommarsemestern varit inlämnad!!!! Jag blir så ledsen, om jag då inte försökt ta reda på det, dessutom första gången i November bara för att vara förberedd!!!! Det är det där som är det jobbigaste på jobbet just nu, att försöka gissa vart olika information finns. Både den som är viktig för mig och den som jag behöver veta då jag står med kund... 
Skulle vilja sitta ned i lugn och ro och ta reda på de här sakerna men när?

Ja, ja idag vill jag ha mitt shema iaf. så jag kan kolla upp det mot mitt vanliga, riktiga liv, gissar att jag får avboka en del logopedbesök!

Vad han yrar den lille killen här bredvid mig, stackars, hoppas han sover sig frisk :at! 

Storkillen vaknade med feber i morse och lillkillen snarkade och sov så gott så jag ringde förskolan och nu har vi en dag hemma tillsammans istället. Inskolningsmötet blev inställt för den "fröken" jag skulle till är också sjuk.
Så allt blev ju bara så bra det kunde bli!

Minus tretton grader ute trots att solen gör sitt bästa med sina underbara strålar men jag tror inte jag behöver känna någon ångest för att vi är inne och kurerar oss idag. Just nu sitter lillkillen och pärlar ett flygplan till storebrorsan "för att han är lite sjuk", så söt han är!
Storkillen håller på med en alladags teckning till pappan.

Kanske blir bullbak idag innan jag ska iväg till jobbet, vi får se vad dagen bjuder på! Jag hoppas bara att jag kan hålla mig ifrån städningen, men det kliar lite i fingrarna när jag ser hur det ser ut här men ska försöka låta bli !

Vi har ett dockhus att måla klart också...

Eller det började egentligen i fredags, när jag väl kom hem. Då var mannen och barnen ute så vi hoppade och lekte i den härliga snön. De hade inte varit ute på hela dagen på förskolan i den nya, vita, mysiga snön!
Snöiga, blöta och rödblommiga kom vi in och ordnade middagen tillsammans. Sedan fredagsmys i soffan. En bra fredag!

Lördagen åkte mannen till jobbet och jag och killarna tog sovmorgon, bakade limpor och sedan skottade vi fram bilen på parkeringen. Där var vi när mannen kom hem och hjälpte till.
Killarna lekte medan vi hjälptes åt med middagen samtidigt som jag bakade semlor och drack vin , mycket vin blev det, gott var det!

Och idag då, söndag.
Mannen och femåringen åkte iväg på bandyträning och lillkillen fick sovmorgon medan jag fixade med korv och varm choklad att packa med till utflykten idag.
När vi promenerade till tunnelbanan så var han, lillkillen, så glad, pratade och skuttade fram. Det märks att en liten stund ensam med någon av oss uppskattas men blir det för länge så saknar de varandra mycket !

Lyckades hitta fram dit vi skulle. Mannen och femåringen kom dit efter bandyn och den tappre lille skridskoåkaren åkte runt några varv på friluftsfrämjandets "lilla vikingarännet". Grillade korv till lunch med utsikt över passerande stora, riktiga vikingarännet åkare. 
Solen sken och snön glittrade så inte ville vi åka hem egentligen men till slut var det nästan bara vi kvar. Passade på att åka in på Coop när vi åkte hem, så är det gjort för nästa vecka!

När vi kom hem satte vi igång med middagsfix. Det är så mysigt när alla är i köket och fixar tillsammans. Kidsen ordnade efterrätts semlorna. De började äta sina pannkakor medan jag stekte och soppan kokade så när jag och mannen satte oss till bords var de färdiga redan och bänkade sig i soffan. 
Det var i och för sig lugnt och skönt att sitta där bara mannen och jag med tända ljus men tänk att det finns de som väljer att ha det så alltid, att barnen äter först och sedan de själva. Nä, jag vill ha alla där samtidigt!

Som pricken över en bra dag så ringde barnens farmor & farfar och frågade vems tur det var att sova över hos dem så på onsdag ska lillkillen åka dit och få bli ompysslad och slippa oss .

Nu snarkas det från alla håll och vi har äntligen kommit oss för att fylla i den där förskoleklassansökan. Så nu återstår väl bara att slötitta lite på tv och sen lägga sig! Jag jobbar kvällen i morgon men ska på inskolningssamtal på förskolan så killarna ska få gå en stund ändå men sedan ska vi mysa alladag innan jag ska iväg! 

Det var fredag, alltså sista dagen på förskoleveckan.

Vabbade med lilkillen i måndags och lät storkillen gå på förskolan för att jag kände mig för trött och sjuk för att ha honom pigg hemma när jag och lilla sjuklingen bara ville sova oss friska. Alltså sex timmar förskola "i onödan", jag var ju hemma!

Tisdagen jobbade jag kväll så då skulle vi ha en ledig dag tillsammans, vara ute och leka och gå på dockskåpsutställningen på biblioteket.
Lilleman kändes för snorig och seg för att dra med på sådant ute-nästan-hela-dagen äventyr så vi blev hemma och storkillen fick då välja om han ville vara med oss när det inte skulle bli som vi tänkt eller gå till förskolan. Han valde förskolan! 
Så då var han där sex timmar till "i onödan", det var ju en dag som de egentligen skulle vara lediga på!

Onsdag, torsdag och fredag låg mina arbetstider så att jag lämnade nio (om jag rusade direkt till jobbet) och skulle hinna hämta tre (om jag åkte direkt när jag slutade). Dvs. exakt 30 timmar den här veckan!

I går, fredag, när jag gått ur kassan och skulle börja räkna ihop blev vi beordrad övertid en och en halv timme. Jag hade ju naturligtvis kollat hur vår kö låg till innan jag gick ur och tyckte att sju väntande på fjorton öppna kassor inte var något jag behövde stanna för!!
Men johodå, trots att vi var flera som fick stå där med våra kassalådor och inte kunde hjälpa till med något medan vi väntade på att det ev. skulle bli någon ledig kassa (men ingen fick ju gå hem???) att hoppa in i så skulle vi stanna !

Jag blev skitsur, om jag jobbat längre och kunnat vara till någon hjälp hade jag förstått men nu måste jag ju störa och fråga mina kollegor om så mycket innan/medan jag försöker hjälpa mina kunder...
Kändes som mer stjälp än hjälp just då.
Jag är medveten om att de har all rätt att beordra övertid, och det är egentligen inte det jag är sur över utan hela situationen som den blev.

Jag förklarade att då får jag ringa förskolan och sedan får vi betala full barnomsorg i februari för de här en och en halv timmarna.
Eftersom att mannen behövs på sitt jobb och särskilt igår inför en produktionssättning som de skulle ha nu på morgonen (eller jag kallar det för natt men, men...), en produktionssättning för säljsystemet på företaget jag jobbar för!!!!!

Jag menar ju inte att just jag skulle slippa men samtidigt så har jag hört andra bli beordrade övertid och säga: nej jag kan inte jag ska på 70 års kalas, gå ut med kompisar osv. så jag känner mig oerhört besviken på att man inte kunde se till hela situationen:

Jag är ny, kan inte bidra med särskilt mycket ännu.
Jag hade en tid att hämta barnen och just den här gången var det exakt inom gränsen 30tim/v.
Jag är tjänstledig 50% just för att kunna umgås med barnen och kunna ha dem mindre på förskolan.
Vilken annan gång som helst skulle det funka (nästa vecka tex. kommer de bara behöva vara på förskolan 6tim på hela veckan...).
Det fanns inga lediga kassor - vi var för mycket personal redan!
Mannen kunde inte gå ifrån jobbet just dagen före prod.sättning.

Så jag är oerhört besviken på att en och en halv timmes beordrad övertid skulle göra att vi, som valt deltid på förskolan, måste betala heltid en månad och att arbetsledarna tycker att det är OKEJ känns värst.
Med tanke på situationen just igår och orsaker som andra nekat pga. vid andra tillfällen för man får inte neka beordrad övertid.
Några av kollegorna frågade om jag sagt att jag inte kunde, precis som att man skulle kunna neka...

Så inte vet jag, kanske gäller det bara mig att jag inte kan säga att jag inte kan... skulle vara just typiskt och passa in aldeles perfekt i min tråkiga bild av arbetsplatsen, samt vissas syn på just min brist av rättigheter...

Meeeeen, det är bara att hålla ut - det är ju bara 23 år kvar att jobba