När jag väntade mitt första barn så önskade jag lite att det var en flicka...jag var 15 år då och tänkte att en flicka är lättare eftersom jag är tjej...en pojke kändes främmande.

Så föddes han...min prins, mammas älskling och i samma ögonblick han kom upp på magen brast jag ut i tårar av kärlek till detta barn. Sedan visade det sig att pojkar är oerhört okomplicerade, till skilllnad från vad det verkar som att flickor är när jag ser vänners döttrar och tänker efter hur jag själv var som liten.

Nu har det gått 9 år snart och bebis nummer två är på väg. Alla tog för givet att jag ville ha en flicka den här gången...även jag. Eller, jag var inte sååå himla noga men jag tänkte att det kunde ju vara roligt med en av varje.

Så i vecka 21 fick jag veta; det bor en lillasyster i magen...en liten tjej...en flicka! En sötsak att klä i klänning och sätta upp håret på. ENORM lycka!

I Vecka 29 gjorde jag ett nytt UL...ett KÖNS-UL denna gång. Låg och stirrade på skärmen...huvud...mage...ben...OCH EN PUNG OCH EN SNOPP!  utropar jag högt i rummet av rena chocken. Barnmorskan skrattar åt att jag sett det så snabbt och tydligt och bekräftar vad jag sett...min flicka hade verkligen pung och snopp.

Jag försökte andas utan att hyperventilera och försöka ligga på britsen utan att skaka och försökte prata utan att börja gråta. Tankarna snurrade runt runt runt. Jag var TOTALT chockad.

Sen började det gå upp för mig...jag ska få en pojke...en liten KILLE! En Alvin..."Han...han heter Alvin" säger jag till Barnmorskan och försöker fortfarande att lyckas andas normalt och sakta förvandlas hela mitt ansikte till ett leende...min SON! Min Alvin...min lilla prins! Så med ens blev han en person...min lille son. Jag hade nu min sore son, Victor och min lille son, Alvin. Båda lika verkliga, båda lika speciella. Båda mina pojkar!

Det tog mig sedan kanske en halvtimme...eller en timme så var den lilla flicka som bortblåst...hon fanns nte, hade aldrig funnits och i ärlighetens namn inte ens saknad för jag fick något mycket större och underbarare; jag fick Alvin!

Min lilla pojke, mammas pojke. Pojkar kan jag, pojkar är underbara, mjuka, kramiga, mammas prins. Tuffa, söta, busiga, okomplicerade pojkar...

Jag älskar mina pojkar Jag är överlycklig nu över att få uppleva att få följa ännu en pojke från födseln upp till mellanstadiet (som storebror börjar i till hösten och framtiden bådar bara härligheter med båda mina söner.

Okej!

1. Psyke: Sprungit naken i regnet.
2. Fysik: Jag kan vifta på öronen.
3. Barnmorska: Jag har varit med och förlöst en kalv.
4. Matlagning: Jag lagar hemlagade köttbullar á la mormor, skulle inte ta i mamma scans köttbullar med tång. Uäck!
5. Smidighet: Jag har gått i truppgymnastik och faktiskt varit med på SM i truppgymnastik.
6. Snusk: Jag har haft sex i en park en sommarkväll medan folk gick förbi.

Jag utmanar:

Angi79
JoNaLi
Norrbagge
MorulaAilith
Linda1976
xxmeyaxx

Min dagbok är uppdaterad!

Ja inte här alltså...på hemsidan: busig.sida.nu

Ny layout också

Tänkte dela med mig av två dikter jag skrivit. Den första är skriven på depressionens botten. Den andra när det "börjar ljusna" efter en depressionsperiod. Får lånas...mot att man skriver med namn



Levande död
Beckah 2004

Vad ska man göra när det gör för ont för att leva men man inte vill dö?

När det känns som om man redan är död och det enda som vittnar om att man lever är smärtan inuti?

En smärta så stark och rivande så luften pressas ur lungorna och lämnar ett vakum efter sig och får en att kvävas och sakta sakta tyna bort.
När det river och sliter inuti och själen håller på att smulas sönder i smådelar och tankarna vimlar omkring och samtidigt står stilla.

När det känns som om man håller på att förblöda i det stackars hjärtat som pumpar i panik för att hålla en vid liv när resten av ens kropp och ande vill ta livet av en.
När man vill skrika så fönsterrutorna spricker men inte får fram ett ljud. När det brinner inuti för att man vill gråta men det inte finns några tårar kvar. När det enda som finns är tomhet och smärta och panik.

När inget känns glatt och inget spelar någon roll. När allt kvittar för inget kommer någonsin bli till glädje igen.
När man bara vill lägga sig ner och somna men man inte kan och inte vill somna och man inte kan och inte vill vara vaken. När man känner att man behöver äta men man inte kan äta, när man inte kan dricka för det inte får plats ens en droppe vatten eftersom man redan är så överbelastad av all smärta.

När man bara vill sitta där på en stol fast man inte alls vill sitta där för man vill resa sig upp för det är för jobbigt i själen att bara sitta där men man inte vill resa sig upp för man har ändå ingenstans att ta vägen.
När man vill springa till jordens ände fast man vet att jorden inte har någon ände och det ändå inte spelar någon roll och man ändå inte har någonstans att ta vägen medan man samtidigt inte kan vara kvar där man är.

När man bara vill upphöra att existera men man ändå inte vill dö. När allt utöver att försöka komma ihåg att andas känns övermäktigt ansträngande.
När hela kroppen darrar och man fryser och ändå svettas. När varje liten atom av kroppen känns som ren smärta. När det gör så ont psykiskt så det till och med känns fysiskt.
Vad gör man när allt känns förbi och att man redan är död.... levande död.

Skymningstankar
Beckah 2004

Tankarna tränger sig
upp på ytan
allt eftersom jag slappnar av
och vandrar in i mig själv
Utanför fönstret rullar Sverige förbi
likt en film.
Sakta
har det börjat skymma
och den regnduggande
sommarkvällen för med sig
en behaglig känsla av lugn till mitt inre
Tågets taktfulla buller dövar mitt öra och sänker mig
djupare in i mitt rum av tankeverksamhet.
"Jag är fri nu" hör jag en röst säga
långt bortom tågbrus
och regndroppar på den immiga fönsterrutan.
Bortom alla ängar som böljar fram likt vågor i vinden
och bortom de frodigt grönskande träden
som vackra och stillsamma passerar mig på min färd.
Bortom allt detta hör jag rösten
Jag känner igen den.
Den har talat till mig i en svunnen tid.
"Jag har sökt dig" viskar jag,
tar försiktigt ett tyst andetag och frågar
"Vem är du?"
Jag blundar och håller andan inför svaret
Jag blir alldeles kall och tiden stannar
när det sakta går upp för mig.
Det är jag
Det är JAG som är fri.
Utan att jag märkt det har mina läppar format ett leende.
Mörkret har nu fallit utanför och jag viskar i en lättnad
"Välkommen tillbaka...jag har saknat dig"

En helt unik och fantastisk dopklänning har jag lagt ut till försäljning idag:

www.tradera.com/auction/auction.aspx?aid=2940...

...på min hemsida söker läsare =))

Kika in vettja å läs dagboken å sånt ;) busig.sida.nu

Skriver jag på min hemsida istället =)

busig.sida.nu

Jag har fått en Tiger! eller syrran iaf =) Mitt 9:onde syskonbarn föddes idag!

Jag har ju massor nu ju!

Kim -93
Jens -96
Amanda -99
Celine -00
Alexandra -01
Samuel -01
Oliver -02
Martina -03
Tiger -05