När Våran Älskade Léon Kom Till Världen!
8 November
40+1 Jag var så trött på att vara gravid, trodde att bebisen skulle titta ut tidigare men icke! Med de "extra" kilona (27kg!) orkade jag inte göra någonting. Ringde till Min kompis lena som hade samma bf som mig dvs 7 november. Hon kände inte av någonting heller, allt kändes hopplöst sa hon. Ja vi får väl se vem som blir först, och så la vi på.
9 november
40+2 Vaknade vid 04:00 kände lite ont i magen, kan det vara värkar??? Nej det är nog bara förvärkar som går över. Men de gick inte över, så jag gick upp, och rostade mackor. Väntade på att sambon skulle vakna. Vid sextiden kommer han upp, nyvaken, frågar vad jag gör uppe... Svarar att jag har värkar *ler* Han skiner upp som en sol, och frågar om han ska stanna hemma idag!? Ja, det får du nog göra. Värkarna fortsatte, vid tio-tiden skickade jag iväg ett sms till mamma om att idag åker vi nog in till förlossningen. Skrev upp mina värkar för skojs skull, kom mellan 5-8 minuters mellanrum. Vid elvatiden började det göra rätt så ont, fick min sambo till att ringa förlossningen *fniss* men de ville ju prata med mig. Fick ta paus när värkarna kom, och hon sa att jag skulle stanna hemma så länge som jag orkade och ta en dusch. Sagt och gjort, tog en dusch, men vattnet var för kallt så det hjälpte inge vidare. Sa till Markus att jag nog kanske ville åka in nu. (Han hade tjatat ett bra tag om att vi skulle åka) Stannade på vägen vid Maxi, där Markus skulle in och köpa dextrosol, och cocacola, jag hängde mig i handbroms och handtag mellan värkarna och hoppades på att ingen skulle se mig. Till slut kom vi till förlossningen, hua så otäckt det kändes. Är det inte nu värkarna ska avta så jag får åka hem igen??? Jag vågar ju inte gå in!!! Satt i bilen i kanske 20 minuter innan jag vågade mig ur, ville inte att någon skulle se mig heller.
Nu var vi äntligen inne! Blev inskriven 13:15 Fick ligga med ctg, värkarna kom var 3-6 minuter och varade i 45 sekunder. Tyckte allt kändes lite hemskt, nu finns det ingen återvändo liksom, jag måste fixa det här nu! Min sambo tycker inte sjukhus är ett så trevligt ställe heller. Han började redan mumsa på dextrosol, och springa på toaletten...
Barnmorska Sandra kommer in och ska undersöka mig, jag bad min sambo att gå ut under tiden (lite fin i kanten). Ja jag var öppen 3cm, bra jobbat! Och starkt buktande hinnblåsa. Wihooo, då får jag stanna då!? Och det fick jag. Har ju hört så mycket om falskalarm.
Jag var hungrig och fick pannkakor och glass. 14:00 kom det nya barnmorskor, Margareta och Solveig. De tyckte sen att mina värkar börjar att ta i, och säger att om du ville bada så ska du nog göra det nu. Tyckte inte de var de bästa bland pesonalen. Hårdhänta och bestämda. Jaja, jag badar väl då, fick gå genom hela korridoren, och det tog ju sin lilla tid. Badade från 16:00 - 17:40
De hade hällt upp badet åt mig, och det var skiiiiit varmt! Markus fick öppna dörren ut i korridoren så jag kunde andas!, men det hjälpte faktiskt ganska bra mot värkarna. Men sen började det göra riktigt ont, ringde och sa att jag ville ha ryggbedövning. De erbjöd akupunktur men jag ville ha ordentlig smärtlindring, inga löjliga nålar, tack! Fick på mig en bautablöja, nättrosor och genomskinlig rock, vaggade mot mitt rum. 18:15 kollade de mig igen, Markus fick gå ut. Jag var helt öppen! med starkt buktande hinnblåsa. Ingen ryggbedövning, men jag tänkte wow! nu har jag gått i genom det jobbigaste, nu kommer ju bebisen inom en timme, eller? Det här var ju lätt som en plätt, utan bedövning! Men jag hade OooOOOont, de sa att jag fick prova lustgas, ja tack! Nu vill jag bli full, och träffa min nya bästa vän! Men så bra tyckte jag inte den var, det var ju inte alls kul!, smakade bläh, och jag blev yr! Men andades gjorde jag ändå, ifall den kanske hjälpte ändå!? 19:15 började vattnet sippra, jag var rätt så borta och frågade vad det var som rann!?, blod eller? Jag började undra vart den där ungen höll hus! , skulle du inte vara ute nu? Hör att de säger att bebisen ligger högt upp. De säger att jag ska sätta mig på en toastol så kanske det händer något. De ville att jag skulle kissa också. Tyckte personalen var grymt jobbig, det gjorde ju ont att röra sig. De satte på vattenkranen så jag kanske kunde kissa lättare, vem bryr sig om vattnet är på, tänkte jag i min lustgasmask. Hängde på den där toastolen, det tryckte på bakåt. Personalen frågade mig om mitt personnummer hela tiden, och jag undrade varför de frågade om det hela tiden, kunde de inte fråga Markus, jag hade ju ONT! De ville väl kolla så jag inte drog i mig för mkt lustgas. haha.
21:50 En ny barnmorska kommer, Sanna, hon är jättebra! Jag får lägga mig i sängen, är helt slut. Sanna tycker att det trycker på och säger att jag kan prova att krysta. Försöker men det händer inget. Vill ha bedövning!!!!!! Sanna försöker lägga en bäckenbottenbedövning (något som jag absolut inte ville ha ifrån början, men man tar vad man får!) men det går inte av någon anledning. Känner mig inte så bra, får man verkligen ha då här ont!? Skriker , f*n vad det göront å j*vlar . Måste tillägga att tidigare på dagen så hörde man en kvinna skrika och min sambo höll för öronen på mig så jag inte skulle höra, men det gjorde jag ju ändå. Och jag skrek nog ändå högst till slut! Sanna tycker att värkarna blir svagare (men ont gör de son f*n) Får värkstimulerande dropp 9ml/tim. Tar hål på hinnorna då det bara sipprat lite fostervatten tidigare.
23:10 Nu är jag i de blå, fattar ingenting, koncentrerar mig på att överleva bara. Eller skit samma bara jag slipper denna smärta, är detta helvetet!? Markus säger jag är grå och blek, och svarar inte när de pratar med mig. Jourläkaren kallas in, bebisens hjärtljud går ner till 80 under värkarna. det här minns jag inte. Hon bedömer att det går bra, och försvinner iväg på ett annat snitt. Jag andas i masken hela tiden. har dåliga värkar.
23:30 En annan läkare tillkallas, undersöker mig (han är hårdhänt och pratar inte med mig!) Bebisen har legat vid spinae sedan 22:00 tiden. han kommer ingenstans. (Tillägger att där gör det som ondast) Har dåliga värkar, inga krystvärkar, är för trött. De bestämmer sig för att lägga en sugklocka. Åh, nu snart är det över! Läkaren gör ett litet klipp (vid det här laget har jag gått ur mig själv, är inte med längre) biva-jouren kommer. Massor av folk i rummet nu, läkare barnmorskor, gynekolog praktikant m.m. Höjer droppet till 20enh. Sedan till 40enh. Glestmellan värkarna tredje värken kommer efter 10:e minuten, då släpper klockan. Min stackars Markus tror att bebisen flög ut på golvet. Det sliter och drar överallt, hur mycket klarar kroppen innan den lägger av!? Tittar på min sambo, en hjälplös blick. Jag skriker och skriker och skriker. Skriker att jag vill ha snitt, ge mig snitt, jag klarar inte mera! Läkaren säger åt mig att sluta skrika. de sätter klockanpå nytt, en varsin barnmorska tar tag i varsitt ben och böjer maximalt i höfterna (ajajajajajajajaj) en barnmorska trycker på min mage, jag tror att de drar ut alla mina inälvor, kill me please...... 23:51 Ploff!!! Ut kommer en bebis!!!!! Helt otroligt! En blågrå bebis läggs på min mage, hör att den försöker andas, hallå!!! Den andas inte som den ska!! Läkaren tar bebisen och Markus och iväg till akutrummet. Har ingen tidsuppfattning. Moderkakan kommer ut, hinner inte/ får inte se den, de ska ta prover för att se om bebis fick syre. Sedan kommer Markus in med ett litet knyte, åh vilken lycka!! Bebisen läggs på mitt bröst, det är det vackraste jag någonsin sett och hela hjärtat fylls med kärlek! Sedan körs jag ner på operation jag sprack, och det riktigt ordentligt. Jag sövdes, vaknade fyra timmar senare. Då fick jag träffa mitt vackra barn och min sambo igen, som suttit ensamma i förlossningsalen ända tills nu. Tillbringade sex dagar på elvan. Blev sedan sjukskriven i en vecka så min sambo kunde vara hemma och ta hand om oss. Jag kunde ju inte ens sitta ner.
. Markus var fantastisk under hela förlossningen, jag skulle inte viljat stå brevid!
Min gosse fick apgar 7-8-10 Vägde 3755g och var 52 cm lång!
Dagen efter kom en barnmorskorna från förlossningen, Sanna, hon säger att min mamma ringt och håller halvt på att oroa ihjäl sig. Haha, får väl ringa henne då.
Markus var hemma och sov ett par timmar, kommer tillbaka och berättar att min vän Lena också fick barn igår,en tös.
Fick en total sfinkter ruptur... m.m. Sprack från hål till hål, ringmuskeln gick av, och sprickan fortsatte ut i ena skinkan. Plus invändiga djupa bristningar.
Går hos sjukgymnast nu för att träna upp bäckenbotten. Trots allt så är min son värd allt såklart, skulle gå igenom det igen å igen för honom. Får välja om jag vill föda eller ha snitt nästa gång. Är dock inte helt säker på att jag vill ha snitt nästa gång. Det började ju faktiskt bra innan det gick åt h-te. Min förlossning tog 20 timmar. Har inte fått riktigt svar på varför det blev som det blev. Varför inte snitt??? Och jag önskar jag fått någon mer bedövning. Lustgas var inte speciellt bra för mig i alla fall...
Så var det med det.... Världens bästa pojke har jag ialla fall!
