så ingen tar bort min blogg innan jag sparat ner den..

Det är verkligen med sorg i hjärtat jag nu slutligen bestämt mig.. Detta inlägg blir det absolut sista jag skriver i Flisans blogg.

Resan jag gjort tillsammans med många av er läsare har varit helt en helt fantastisk tid i mitt liv. Resan från det att min plötsligt påkomna oplanerade, men högst önskade, graviditet uppdagades fram tills idag då det är helt overkligt att tänka att det någonsin funnits en värld utan Flisan.

Ingenting har någonsin förändrat min värld som det gjorde att bli mamma och jag kan ärligt säga att jag är så enormt tacksam för att detta fantastiska hände just mig. Flisan har gett mitt liv en helt ny dimension och jag har aldrig i hela mitt liv varit lyckligare än sedan den dag jag fick veta att hon existerade..

Tack för den här tiden som jag och Flisan fått tillsammans med er. Nu börjar en ny epok i vårat liv med en massa nya härliga utmaningar. Hoppas att vi ses någon gång i framtiden.

Stor varm kram till er alla, jag kommer att sakna er och våra stunder tillsammans.

Vänliga hälsningar
Cecilia och Felicia Schön

Det är fantastiskt att sitta och titta och lyssna på Flisan nu när hon leker med sin högt älskade docka. Sitter och pratar med henne, matar med dricka och låtsasmat, byter blöja, kissar på pottan.. men framförallt det där lilla småpratat mellan de olika aktiviteterna.
"docka törstig, bubbelvatten taaack, ojoj, spillde, torka torka, inte ditt fel" 
"sova, naaaaj inte hoppa, ligga fint, törstig? (låång suck varpå hon hämtar drickan) SÅ! taaack (ger dockan drickan) inte ha?! bubbelvatten! Inte ha bubbelvatten naaaj inte saft!"

Så kan hon hålla på hur länge som helst. Helt nöjd pula runt själv med sin docka. Om man försöker vara med.. ja ibland går det men mest vill hon hålla på själv. Kanske, om man har tur, så får man hålla dockan en stund för att trösta när hon är ledsen.
Mysigt är det iallafall.. och nästan lite tokigt ledsamt att lyssna på denna veckan när jag räknar ner min sista vecka som föräldraledig.. Gud vad jag kommer sakna det.. Får nästan en tår i ögat bara av att skriva det.. Tur att jag bara ska jobba 75% framöver iallafall så jag får mycket tid ändå med min lilla skrutta!

Sicken seg snuvadag det har varit här hemma idag. Igår tillbringade hela familjen eftermiddagen i Folkets Park där det var höstmarknad. Vi hade en hel del åkkuponger kvar som skulle användas upp och loppisar brukar ju vara hur kul som helst om man heter fru Schön. (M muttrar mest och följer med för att han är så snäll;)
Loppisen var sådär faktiskt, mest skräp om jag ska vara ärlig.. Men, resten av parken var otroligt vacker där den låg i sina höstfärger och med en svag doft av popcorn som omgav den som ett varmt täcke.
Flisan åkte veteranbilarna med mig men sen tyckte hon att det var nog. Vi övervägde att åka Pariserhjulet allihopa men näe.. ingen av oss var överdrivet sugen.
Så, det blev till att packa ner de överblivna kupongerna i fickan till slut och hoppas på att de kanske går att använda nästa år istället. Förresten vem vet om de kanske har öppnet nästa helg med..?
Äsch.. strunt samma..
När Flisan lugnat sig efter att blivit halvt ihjälskrämd av en närgången hästapålle (hon tycker myyycket bättre om dem när de kommer på en macka ;) och mumsat i sig en hel halv påse goda bullar gick M och jag en sakta promenad genom stan.
Jag överfölls plötsligt av en enorm trötthet efter parkenturen och kände mest för att bege mig hemåt. Men, med en förstående make så blev det ändå en mysig, sakta, tur genom de smått folktomma söndagströtta gatorna.
 
Väl hemma blev jag mer och mer snuvig och bäddade ner mig i sängen med en mysfilt, två urgoda ätbara presenter från mina söta vänner Maria och Sofia, och sist men inte minst en spinnande varm katt på toppen. M var inte sen att hänga på medans "Vildahilda" (som sovit två timmar mindre än vanligt på natten) svischade rundor här hemma. Jag lovar.. hon var värre än mr Rorry Racerbil på speed.. totalt skogstokig och jag var dödsförskrämd för att hon skulle slå halvt ihjäl sig.

Men.. kryss i taket.. så överlevde hon sitt söndagsrejs och somnade som en sten två millisekunder efter det att hon slutligen lagt huvudet på kudden.

Imorse vaknade jag med en ny förkylning. Tjohoo. Försöker ändå se det positivt för nästa vecka börjar jobbet på riktigt och hur skoj är det att börja med en förkylningstrött huvudknopp? Näe, då är jag hellre lite mysseg här hemma denna veckan och höstmyser med finaste Fliselisan.
Imorgon får vi dessutom uppmuntrande besök av en annan snorfia som behöver ett break från förkylningskokongen. N kommer hit på lunch och hjälper oss att fördriva några timmar innan vi ska vidare till BVC för vägning och vaccination. *huh*
Denna gången ska minsann hela la famiglia följa med så ni kan ju hålla tummarna att vi alla klarar av att hålla ihopa oss utan några psykbryt ;)

Ikväll har vi förresten varit på husvisning i Riseberga en liten bit härifrån. Ett jättefint hus som verkligen kändes som något för oss.
Ja, undrar ni, så varför inte slå till då då.. snacka går ju..
Ja, suck.. kanske är vi fega som bangar ur varje gång men magkänslan slår till och säger oss att det ändå inte är rätt så det blir till att vänta ytterligare ett tag. Är någon nyfiken på varför så ring mig så lovar jag att förklara!

Nixpix, nu ska jag vinka av M som som vanligt ska tillbaka till arbetet ikväll för att hålla ställningarna en timme. Själv får jag försöka hålla ställningarna här hemma med "Vildahilda". Hmm.. undrar om jag av misstag lagt något uppiggande i maten för herregud vilken energi hon har!
Får se om jag får tummarna loss att lägga ut en bild från i söndags lite senare ikväll. Men, så länge.. "byebye"!

Flisan och jag har precis med gemensamma ansträngningar lagat lunch som vi stoppat in i ugnen. Ugnsfalu med massa ost blir det dagen till ära och idag fick själv stoppa ost och annat gott mellan korvbitarna. Förvånas ibland över hur duktig hon ändå är och hur mycket hon kan hjälpa till med hemma. Lätt att glömma bort men säkert attans så viktigt för hennes utveckling att hon verkligen tillåts att hjälpa till. Nu tar det ju inte heller sådär jättemycket mer tid längre heller allt eftersom hon blir äldre.
Bröd har hon tex blivit riktigt hajj på nu efter att ha fått hjälpa till så många gånger. Hon vet var hon ska ta fram mjölet och decilitermåttet och koncentrationen är verkligen på topp när hon häller i ingredienserna. Kul är det med att ha henne med.. mycket myyycket roligare än att göra det själv och ha en missnöjd Flisa i knävecket ;))

Nåväl.. till den finfina falukorven serveras idag en mycket onyttig nudelwok. Eller.. som den heter här hemma "Verapasta" eftersom Flisan premiäråt nudlar hemma hos Vera en gång i tiden och ordet Verapasta fastnade i flisanvokabulären som ett klibbigt tuggummi under skon. Lite kärt är det och varje gång ser hon lika nöjd ut när vi tar fram nudlarna och hon utbrister i "Veeeeeraapaastaaaa"!
Nu väntar vi bara på att min sjusovande make ska behaga stiga upp för snart är maten klar!
Just det.. måste berätta en helt underbar kommentar som poppade ut från Flisan när vi just stoppat in korven i ugnen..
"Mamma, älskar dig såhääääär mycket, (samtidigtsom hon slår ut med armarna) mamma-knaaas!

Medans pappa sover gott myser Flisan och jag framför Postis Per och Fifi från blomsterlandet :)

Klockan är egentligen alldeles för mycket för att skirva ett blogginlägg.. men med en tekopp i högsta hugg och med den energi man ibland kan få efter en kväll med goa vänner så blir det litet inlägg iallafall.
Ikväll har M, jag och Flisan haft fest här hemma. Nästan precis ett år efter "charterfesten" ägde rum i Degeberga fick vi nu äntligen till en reunion av oss alla igen.
Kändes lite speciellt måste jag erkänna. Maria var nygravid förra året och denna gången fanns lilla pytteElin på plats och var hur go (och pigg) som helst. Tänk vad som kan hända på bara ett år!
Det är också sällan man får chansen att tänka till på hur mycket Flisan utvecklats det senaste året. Men såhär när vi alla var samlade igen kunde både jag och M verkligen märka skillnaden.
Detta året "slapp", missförstå mig rätt.., vi amningen, det ständiga bärandet och osäkerheten som fanns hos en knapp ettåring (och hennes föräldrar).
Istället hade vi detta året ett litet småblygt, nästan tvåårstroll, som balsn annat glatt visade upp sina färdigheter på pianot för valda delar av festdeltagarna. När smygmamsen kom in för att se hur det gick fick jag en blick som sade allt.. Jag var inte önskad utan här höll Flisan och Sofia på för fullt och spela.. Den som störde var jag! *fniss*
Härligt värre att tiden och utvecklingen går framåt och att Flisan blir mer och mer självständig för varje dag som går. Härligt också med vänner som är så barnkära att de kan sitta nästan hur länge som helst och lyssna på Flisan som plinkar på pianot, sjunger och samtidigt smådansar på pianopallen.

Eftersom Flisan hade utsett sin favvis för kvällen, Sofia, kunde jag istället njuta av att mysa med pytteElin i lugn och ro. Så fin hon är med sina små smilgropar och hur gosigt det är att låna en pyttebebis från föräldrar som bara njuter av att få vara famnfria för en kort stund.

Just nu sitter M och jag kvar i soffan och bara njuter av lugnet, vår välstadade lägenhet ;) och värmeljusmyset. Flisan sover sedan en dryg havtimme tillbaka (ja, det tog ju såklart emot att somna när det fortfarande hände saker här hemma..)

Måste verkligen snart gå och lägga oss så det blir något av morgondagen också men det tar emot.. Kanske bara kan sitta en liiiten liiten stund till..

Känns nästan lite som att kastas mellan ytterligheterna ibland.. men sånt är ju livet.. Lite upp och lite ner.
Igår vaknade Flisan med rinnande näsa och tungt jobbigt huvud. M och jag var snabbt iväg hemifrån ändå vid tolv eftersom vi redan i lördags bestämt att viskulle ge oss ut på secret mission. Fina vänner ska nämmeligen sälja sitt hus och var nyfikna på hur mäklaren skötte sitt jobb. Över en mysig fika i förrgår eftermiddags bestämde vi gemensamt att la famiglia Schönis skulle skickas iväg på secret undercover mission på söndagens öppna visning.
Så, sagt och gjort igår var vi där på plats! Mäklaren skötte sig perfekt och den enda som hade svårigheter att sköta sig var jag som hade stora problem med att hålla mig för fniss. Men, det gick och vi konstaterade efter en halvtimme att vi hade mission completed.
Efter hussmygandet åkte vi ut till Espressohouse för att ta en välbehövlig lyxfika. Flisan var lite febertoppad och fick mest i sig festis som var det enda som hon var sugen på.
Flisan somnade som vanligt som en stock vid två medans M och jag åkte vidare en sväng till IKEA och till Coop. Väl på Coopen kände jag hur mitt huvud sakta men säkert förvandlades till en degklump, svetten kom fram över hela kroppen och jag ville helst av allt bara hem så snabbt som möjligt.
Soffade enr oss i sängen jag och Fliselisan och stannande i stort sett där hela kvällen. Flisan var ledsen från och till men somnade gott ganska tidigt. Sov väl en knapp två timmar innan det var färdigt med första rundan upp och så fortsatte det hela natten. Ledsen, snorig, medicin, medicin som kommer upp igen i retur över två föräldrar, byta sängkläder klockan halv tre på natten, ledsen Flisa som skakar av feber. Usch och fy, inget vidare..
Nu är vi iallafall uppe och lilla pluttan ser ganska ok ut ändå. Ska ta en prima hemmadag idag och bara kurera oss. På onsdag åker vi förhoppningsvis till Ysad för att hälsa på gammelmormor och då måste vi verkligen vara friska. Lördag (känns iofs långt bort) kommer äntligen två par fina vänner hem till oss som vi saknat lääänge och då måste vi med vara fit for fight!
Nä, nu ska jag medicina Flisan och ta av pyjamasen för den är fortfarande på oss båda..

Vaknade med en så go känsla i maggropen imorse. Flisan låg preciiiis näsa mot näsa och sov som en stock och vaknade samtidigt som jag och M när telefonen ringde. Idag var ju stora dagen som vi faktiskt verkligen längtat efter. Vi, la famiglia Schönis, skulle passa finaste Vera.
M skuttar upp (han hade ju inte haft kalas igår ;) och svarade. Hör hur han mumlar i hallen" jaha, nähä, nej men tack.."
När han kommer in i sovrummet några minuter senare sitter jag och Fliset som frågetecken.
Det blev ingen barnpassning. Hela familjen Vera är bottenförkylda och tyckte att det inte ville smitta ner oss med sin hemska förkylning.
Så snällt.. faktiskt.. men usch vi som längtat så..
Jaja, vi får helt enkelt sysselsätta oss helt på egen hand idag istället och det, ja det kommer vi nog inte att ha några större problem att göra.

Men, tillbaks till den där goa varma känslan..
Igår hade Flisan och jag en sådan där underbar dag som man kommer spara längst in i hjärtat några år framöver iallafall.
Dagen inleddes med besök av sotaren på morgonen. Kanske inte så himlans spännande.. ;) Flisan tittade beundrande på och viskade "mamma, han dammsugaaaaaar..!" sotaren var av den barnkära sorten och Flisan fick en hur spännande stund som helst under tiden han jobbade på.
När vi blev ensamma igen satte Fliset och jag igång och bakade pizzabullar. Flisan har blivit värsta bakproffset de senaste dagarna eftersom vi bakat en hel del. Hon pekar och visar vilt vad vi ska ta "mööööl, sucker, äst och baakmasiin"
Det var jättekul att hjälpas åt även om det efteråt krävde en mindre sanering av både kök och bakmasiiin som fått en hel del "mööl" på fel ställen ;)
Klockan halv tolv dök första lunchgästerna upp, Emilia, lilla Clara och bamsehunden Hugo. Flisan blev genast bottenrädd för Hugo som förpassades till hallen under hela vistelsen. Vid tolv dök de sista gästerna upp, goa Tuva-Lisa med mamsen Jonna.
Blev myslunch med efterföljande kaffebus och en hel massa snack innan Jonna och Tuvan var tvugna poch gå medans jag och de resterande gästerna, varav två sovande, knatade ner till byn för att handla lite.
Flisan och jag var ju "tvugna" att handla en mamma mums eftersom vi skulle vara ensamma när pappsen var på partay på kvällen. Men.. Fliset och jag var minsann inte sämre utan hade bjudit hem en hel massa små och stora finisar på kalas. Så godis och en hel del annat mums skulle fyllas på innan kvällens begivenheter inleddes.
och sicken go kväll det blev..
Vi snackade och snackade medans barnen busade och hade hur mys som helst. Tyvärr drabbades en av kalasdeltagarna av en otäck förkylning under kvällen som verkligen nockade henne som en klubba i huvudet.. men tapper som hon är, höll hon verkligen ångan uppe ändå tills klockan blev elva. Strongt, myycket strongt!
Jag och den sista, även hon tappra, festdeltagaren satt kvar uppe när alla andra försvunnit ner i sina sängar. Ljusen brann ner medans vi verkligen fick ventilerat en hel massa.
Underbart och så gott för själen..
Med den gårdagen i ryggsäcken vaknade jag alltså upp med den goa känslan i magen, näsa mot näsa med min fantastiska dotter. till en ledig lördag utan mer planerat än att denna dag ska fyllas med en hel massa kärlek..

Planer.. planer.. som går i kras och ersätts av nya planer som man nästan undrar om de inte var ödet att just de skulle bli av.
.
Just Så blev vår dag idag och glad är jag för det!

Imorse tog Flisan och jag en riktig soft förmiddag. Flisan knatade lycklig runt med sig vagn och docka. Ömsom vaggandes i famnen och ömsom körandes runt runt med vagnen. SÅ söt var hon och så charmig med sin bekymrade min när dockan inte ville sova. Jag smygspanade på henne, fixade runt lite, ringde några viktiga samtal samtidigt som jag fixade på datorn. När jag satt som bäst och besvarade ett mail kom Flisan fram med dockan i famnen och sa bestämt "liknar sin mamma lite, inte mormor".
*fniss*
Man kan bli så full i skratt av henne ibland..

Klockan 16.20 idag var vi iallafall anmälda till The Little Gym för ett provgympapass. Så Kul! De var kanontrevliga när jag ringde och både jag och Flisan var taggade som attans för att gå. Vi packade väskan och jag berättade för Flisan vad det innebar att gympa och precis när vi höll på som bäst ringde telefonen.  Jag kände igen numret men kunde inte placera det.. 61 i slutet.. hmm.. det vet jag ju vem det är..  
Det var EMILIA som ringde såklart! Helt sprillans nyblivna mamman Emilia som okuperat mina tankar ett par dagar men som jag inte velat ringa för snart efter förlossningen.

Emilia var iallafall lunch och snackesugen som attans och frågade om vi inte kunde hitta på nåt mys ihopa. Eftersom mina och Flisans tidigare planer gått i stöpet ville vi faktiskt inget hellre än att få lite sällskap och väldigt gärna av Emilia och sprillans nya pyttebebis Clara.
Blev lunchdate på Entré med efterföljande fika på Waynes coffe där ytterligare en trevlig liten Malin anslöt.
Flisan trivdes, jag trivdes och vi hade jättemys fram tills att det var dags för Flisan att sova vagnen och Clara att knata hemåt. Vi följde pyttebebis + mams hem och gick tillbaka till Entré igen för att köpa en ursnygg storskjorta som jag spanat in dagen innan (och som faktiskt till och med var på rea!).
Kände mig konstig.. jättekonstig.. magen snurrade och jag var smått yr..
Några detaljer tänker jag inte berätta för er. Men det kanske räcker med att säga att nope, jag tror inte att jag ska äta sushi mer alls på Entré.
Så.. det jätteroliga gympapasset ställdes in men det var med SORG i hjärtat jag till slut tvingades erkänna att jag inte fixade det helt enkelt.
trist..
Men, men det kommer fler chanser och Flisan och jag är inte de som ballar ur för en liten matförgiftining. Nästa vecka, då jeklars DÅ ska vi på gympa!
Avslutar med några fina bilder från dagen och hoppas att ni har en skön torsdagskväll i blåsten!

på att prova det här imorgon..
men först.. ja först ska vi sova!

av att se Flisan
1. Köra runt, under ett ständigt "brruuum", sin rosa dockvagn och samla ihopa mjukisglasstrutarna hon fick av gammelmoster Sara idag
2. Bestämt parkera sin vagn framför diskmaskinen samtiidgt som hon säger "sätta vagnen"
3. Packa in glassarna i sin dubbelugn
4. Öppna skåpluckan i ugnen och knöka in hela sig själv samt nallebjörnen
5. Utbrista "Nuuuu kööö vi"

kunde inte låta bli att fråga vad hon gjorde.. fick en irriterad blick och ett kort  "handlar" till svar :))

Är den nya datorn på plats i casa Schön och bloggen kan återuppväckas från sin alltför långa höstslummer. Ni kan inte ana vad jag saknat att blogga.. verkligen jättemycket..
När klockan närmat sig fem/sex på kvällskvisten har det liksom pockat på ett bloggbegär längst ner i maggropen och trots att det inte gått har blogginläggen nästan skrivit sig själva i mitt huvud. Tokigt..? Ja, men det blir nästan ett litet begär att blogga när man hållit på så länge som jag gjort nu.
Vet ju knappt vart jag ska börja egentligen.. det har hänt så mycket under de gångna dagarna. Kanske bara ska börja från scratch helt enkelt och köra kort vad som hänt denna veckan? Ja.. så får det bli.. annars blir jag nog alldeles för långrandig.

I måndags var sötnosen Elin här med legitimerade proffsmamman Maria. Sicken liten godbit hon har blivit Elin. Hur söt, go och glad som helst och Maria har verkligen utvecklats till värsta säkraste mamman över sommaren. Helt klart bättre än vad nojjsiga jag var i det stadiet.. Vi hade iallafall en helmysig dag tillsammans med lite lunch, långpromenad och som avslutning lek på lekplatsen till Flisans stora förtjusning.
Efter myset åkte jag och tränade bodypump med Jonna, Tuvanduvans mams, på Friskis. Det var TUNGT.. för otränade mig men attans kul och absolut något som jag ska köra vidare med under hösten.
Väl hemma kom jag till dukat bord med falukorvsmiddag producerad av en stolt herr och mini -Schön. 
Såklart däckade jag ganska så snabbt i måndags kväll för min kropp var nog kanske inte helt redo för den prövning jag utsatte den för ;)
Igår var Flisan och jag och hälsade på Jenny på Nova i Lund. Få av mina vänner har en sådan enorm svada som finaste Jenny har och vi nästan ordboxades för att få sagt allt vi ville innan den alldeles för korta lunchen nådde sitt slut. Som tur är blir det snart en fortsättning på ordboxeriet som förhoppningsvis fortsätter redan nu på lördag då vi eventuellt även får återse en högt efterlängtad Daisy igen.
Efter lunch och shopping drog Flisan och jag hem. Det var pappaavlösning som gällde eftersom Flisan och pappsen skulle gå på simträning som vanligt nere på UMAS.
Jag vinkade lite lyckligt av dem iförd träningsutstyrsel och drog själv ut på joggingrunda med favvismusiken i öronen. Jätteskönt...
Efter en noga tillagad svaplasagne, som kallt råratades av Flisan, mysade vi vid åtta ner oss i sängen hela familjen. Vid tio minns jag inte mer.. bottentrött var förnamnet..
Idag har Flisan och jag haft heldag med gammelmoster Sara och mormor. Först på schemat stod IKEA där även lunchen intogs. Efter en lååång shoppingrunda var Flisan bottentrött och vi fortsatte för ytterligare lite shopping och kaffe på Entré.
Blev en kanonmysig dag och jag hoppas verkligen inte det dröjer lika länge tills vi får återse gammelmoster Sara igen!
Nu står middagen halvfärdig och väntar på att bli lagad men jag lovar.. det dröjer inte länge tills ni ser ett nytt inlägg igen! 

Jag vet faktiskt inte riktigt om det var det faktum att vi igår var helt och hållet barnfria eller om det var det fantastiska bröllopet som gjorde gårdagen så underbar. Kanske får vi aldrig veta men egentligen så spelar det ju ingen roll. Vi hade bara så otroligt roligt!

Flisan hade det kanon hemma hos mamma och pappa som passade här hemma i Malmö. Åt bra, sov bra och vaknade bara en kort stund på natten och var lite ledsen för att mamma och pappa var borta. Kändes skönt, mycket skönt och vi ser fram emot fler barnfria kvällar framöver även om vi kanske vill vänta ett tag just nu ;)
Vid lunch idag var vi iallafall hemma igen hos Flisan som var keliare än keligast. Bedyrade sin kärlek till oss båda och kramade oss hur mycket som helst. Härligt!
När vi ätit lunch knatade vi ner till, vad vi trodde, bara skulle bli lite lek och fika på lekplatsen nere i Beijers park. Flisan var så lycllig över att ha oss hemma igen.. hon riktigt strålade och gick med mamma och pappa i varsin hand. Halvvägs nere i parken såg vi till vår stora förvåning att vi var långt ifrån ensamma. Parken var smockfull med folk och vi insåg snabbt att det var ett evenemang på gång. 
"Höstfest" i Beijers park kallades eventet och vi kunde i lugn och ro traska runt bland de olika stånden, barnloppisen, hoppborgen, musikunderhållningen och en massa glada människor.

När det var dags för Flisan att sova bäddade vi ner henne i vagnen och gick ner till Entré en runda för att ägna oss åt lite prima fönstershopping. Blev inte bara fönstershopping såklart utan en liten virkad väst till Flisan som hon i skrivandet stund går runt och är stolt över.

Snart är pastagrängen färdig i ugnen och vi kan äntligen soffa ner oss. Även om gårdagen inte blev "blöt" alls så dröjde det till halv fyra innan vi slutligen trillade i säng hemma hos Magnus och Sabina och det känns litegranna i kroppen. Men.. vi skyller oss själva och njuter av minnet av en härlig dag och kväll!

Vilken underbar dag jag och Flisan haft idag!
Tidig morgon med sista uppackning av nessesärer och kläder som efterföljdes av avfrostning och sortering av frysen med små prydliga lappar på lådorna. Efter några maskiner tvätt ( och säkert hundra frågor från Flisan nääär vi skulle gå uuut..) blev det faktiskt till slut parken med fina kompisar.
Lek på lekplatsen.. god fika och en massa mys med N och Noah och sötaste Jojjo! 
Flisan ratade som vanligt glatt gungorna, med en mycket ihopaskrynklad min, och ett uttalande som sade allt.."Läskig gunga..". Men, Noah gungade friskt Flisan var helnöjd bara av att få stå brevid och titta. Vem vet.. kanske om några veckor eller månader vågar Flisan åter igen bestiga den farliga gungan

Härligt har det varit idag iallafall och det är verkligen skönt att vara hemma i vardagen igen!

Imorgon blir det premiär "sova utan mamma och pappa" för Flisan. Kanske hade vi kunnat göra det tidigare, men det känns ändå ganska så bra att känna hon nu verkligen är redo för det till 100%. Tänker ni "hönsmamma" så tänker ni nog rätt.. jag erkänner..
Mamma och pappa blir de lyckliga denna gången och Flisan har ju faktiskt fusksovit hos dem redan med oss i källaren tidgt i somras. Den gången gick det hur bra som helst och jag är helt övertygad om att så även blir fallet vid detta tillfället.
Vi är trygga, mamma och pappa är trygga och Flisan är redo. Kan det bli bättre?
Ska i vilket fall som helst bli otroligt roligt att gå på bröllop imoron. Johan och Sara, M's kusin med livande fru, är helgoa. Att det kommer en hal massa andra härliga människor från M's släkt som alltid tar med en härlig stämning gör ju inte festen mindre bra.. Det enda molnet på himlen är att  jag i skrivandets stund inte har en aning om vad jag ska ha på mig.. Men det ordnar sig nog. Antar att det blir lite utprovning för både mig och M när fredagsmiddagen är avklarad och Flisan är i säng.
Nix, nu är potatisen nästan färdigkokt och kantarellerna fräser färdiga på spisen. Dags att steka fläskfilén!
Ha en trevlig helg ni som läser!
(Bilder.. ja.. de kommer.. jag skäms, men jag har inte hittat sladden mellan datorn och mobilen ännu.. Bättring utlovas nästa vecka!)   

Efter hela fem veckor på rymmen traskade slutligen jag och Fliselisan in genom dörren i eftermiddags. Huset sken av städputs efter Ms härjningar och vi njöööt av känslan att vara hemma igen!
Flisan rusade runt och återupptäckte sina gamla leksaker och jag började omedelbums att packa upp.

Ååå.. hemma.. så skönt det är att komma bort men så underbart härligt det är att komma hem igen!

Efter mysmiddag med mammsen och pappsen som lörde oss hem (TACK!) soffade jag ner mig i sängen efter ett låångt härligt bad i badkaret.

Imorgon börjar vardagen igen och jag tar verkligen emot den med öppna armar. Finaste N och N kommer på eftermiddagsfika och Flisan och jag läängtar efter att få snacka av oss en massa uppdämt prat. Flisan tindrar med ögonen så fort jag säger "Noah" så det ska bli så kul att se hur hon kommer blyga ner sig när dien lilla plutten verkligen traskar in imorgon!

Men som sagt.. Visst är det härligt med semester men när allt faller på plats tillbaka i sina gamla rutiner mår man ganska så helgott ändå ;)
Återkommer med lite bilder när jag lärt mig lägga in dem i den ny-gamla datorn. Den gamla dog ju tragiskt nog i Milano om ni minns..
Nej nu ska jag sova!
Nattisnattis