Efter ett samtal med en läkare på lasarettet kommer vi att få en remiss för ultraljudsundersökning av L:s tarmar. Enligt läkaren kunde man gå ett helt liv utan problem om det var som M hade/har men det chansar vi inte på efter vad som hände M.
Han försvarade dock sina kollegor som inte kunde förstå vad det var när de inte hörde hur han skrek. De kan tydligen inte lyssna heller. Så kontentan är att man som patient inte kan får rätt hur man än gör. Det ska blir intressant att de vad som händer med anmälan till patientnämnden...

M har en osynlig kompis, en tjej som inte har nåt namn än som jag vet. För några år sen hade han en osynlig kompis som hette Malte men han försvan efter ett tag.

M lekte lite med E hos dagmammorna och L plockade kottar i en back.

Sen var det full rulle innan maten kom på bordet, L ville absolut inte att jag skulle läsa för honom och skrek ett tag men fick inte som han ville...

När jag hämtade M från dagis idag kom han springande och visade stolt upp sin första glugg, tanden är äntligen borta och det är såå spännande. Han fick den i en påse som ligger under kudden och väntar på att tandfén ska byta ut den mot en peng.

Eftermiddagen var lite dryg, grabbarna for runt medans maten tog lite längre tid än vanligt och vi duschade med en arg L...men alla blev mätta och belåtna efter allt ändå. Nu sover de, L i sin säng och M fick somna i min.

Ända sen M opererades har han kommit in till oss på morgonkvisten och somnat mellan oss. Det gjorde han även på sjukhuset när han piggnade till. Han smyger fram och hoppar upp i sängen och gosar in sig. Som tur är ligger han still och inte far runt som en propeller som lillebror.

Grabbarna var med och rensade min farfars hus idag, det gick bra, M var tom med på vinden kollade läget. De sprang omkring och lekte med en hatt som vi hittade. Troligen har farfar haft den när han var ung. Vi fick mycket gjort men ännu mer är kvar att göra.

Jag var med M på dagis efter lunch igår och han satt i knät ett tag för att sen härja runt med kompisarna, han byggde torn med en annan kille och cyklade runt på gården. Han ville dock att jag skulle vara kvar hela tiden och kollade mig hela tiden.
Hans första tand är lös nu och han vickar på den hela tiden, det är den vänstra tanden i nederkäken.

L ville inte gå till sin dagmamma alls, han sa från början att han ville vara hemma men det går inte, jag och M har en del att göra. Så jag lämnade en skrikande och gråtande L hos henne. Det kommer gå över inga problem alls.
Han har blivit så mammig nu, vill att jag är i samma rum som honom och gosar hur mycket som helst. Är säkert en reaktion från det som hände förra veckan.

På onsdagen var maken med M på akuten på morgonen och de kunde inte komma på vad som var fel. De trodde att det var förstoppning och han fick laktulos och ipren mot smärtorna. När jag kom hem från jobbet hade han inte fått behålla nåt alls utan spytt upp samtligt.
Jag åkte upp med honom och fick träffa ett riktigt stolpskott till läkare som i princip bara satte ett lavemang på honom och gav oss tre alternativ. Stanna på ortopedakuten, barnakuten eller åka hem. Eftersom han inte hade fått behålla nån vätska på ett dygn eller mat på ett och ett halvt dygn åkte jag inte hem utan fick en remiss till barnakuten. Jag har anmält den läkaren till patientnämnden, anser att han inte gjorde tillräckligt eller lyssnade.

Han fick tilltagande smärtor under kvällen, ett anfall höll på i 45 minuter. Läkaren trodde inte att det kunde vara förstoppning utan han skulle genom gå en datatomografi. Stackarn fick dricka 0,5 l kontrastvätka på en timme och det gjorde han. Vi fick ett rum på avd 64 och inom kort tid på röngten. Han var väldigt duktig under tiden och fick ett gosedjur.

Tillbaka på avdelningen och han somnade nästan innan läkaren kom, maken hade kommit dit då. Bilderna från röngtgen såg inte bra ut, hans tarmar så inte ut att ligga som de skulle och vi fick åka ambulans till akademiska direkt. Vi skulle kunna avvakta tills morgonen men det var bättre att åka på en gång. Jag åkte med ambulansen och maken åkte hem. Han somnade i ambulansen som tur var och vi var framme i u-sala vid 2- tiden på morgonen.

I uppsala kom kirurgen och sa att han inte var nöjd med bilderna utan han ville ha fler bilder. Han fick sond i näsan och iväg. De tog lång tid på sig och var väldigt noggranna. De kollade oralt och rekalt.

Väl uppe på avdelning 95BII vid femtiden meddelade kirurgen att operationen skulle ske vid 8 samma morgon. Det var inte fara för sekunden men helst skulle den ske så fort som möjligt.

Vi sov väl 2 timmar den natten innan förberedelsena startade. Han tvättades och gjordes ren. Vid halv nio hämtades vi och rullades iväg till operationssalen och kvart i nio fick han narkosmedlet. Han sov mest hela tiden och märkte nog inte att han fick det.

Det var jobbiga 1,5 timmar, benen kändes blytunga och jag lyckades köpa nåt att äta under tiden. Ringde runt till vänner och försökte att sova lite.

Kvart över 10 hämtades jag och fick info från kirurgerana, operationen hade gått bra, tarmarna var på plats. En liten stund till fick jag vänta tills jag fick gå in till honom, han såg så liten ut i sängen men rofylld. Han vaknade till efter en timme kanske och vi mötte maken och rullades till rum 18 på 95BII.

De två första dygnen fick vara isolerade på rummet pga vre viruset, de hade tagit en blododling på M men det visades vara bra ¨på lördagen och vi fick gå ut.

Han sov nästan de påföljande två dygnen, var vaken en kort stund för att somna igen. På lördagen tog de bort katetern.
Natten till lördagen fick han ont i magen och med hot om att antingen gå själv på toaletten eller pip i magen valde han det förstnämnda.

Först på lördagen var han lite piggare, vi lekte i lekterapin, de tog även bort droppet. Han sov en stund på lördagen och ville hellre ha alvedonet i flytande form istället. fick behålla droppet under natten. Maten gick trögt men han åt lite i varje fall. Jag var ute på en promenad med honom i en brio nova för att se nåt annat.
Han såg ganska rolig ut i den.

Under söndag natt fick han ett anfall igen men det berodde på gaser i magen och han fick alvedon. Han var som vanligt på söndagen och lekte i lekterapin en lång stund.

Han var bra nog dvs hade ätit och druckit ordentligt så vi fick åka hem på måndagen. Det var en skön känsla att få komma hem hela familjen utom l som var hemma då.
Men allt kom över en på ett sätt också, läskigt nog var det nära att det kunde gått riktigt illa men så kan man nog inte tänka.

En hel del har hänt, det var inte bara vanligt magknip, skriver en mer detaljerad berättselse senare men vi fick åka ambulans upp till akademiska och opereras akut på torsdagsnatten. Han opererades på torsdag morgon och vi fick åka hem i måndags. Han är som vanligt nu och ska inte få nåt mer men av den här vändan. Hans bukorgan, tjocktarm, tunntarm var defekta och låg lite huller om buller, blindtarmen var vid magsäcken bland annat. Kirurgerna har lagt allt tillrätta nu även om det inte ser ut som på andra.

Han har en tand lös nu, den första tanden han fick som liten grabb.

L fyllde 3 i lördags och firades av mormor, moster, farmor och morfar. Födelsedagen firades också genom ett besök på oxbacken där öroninflammation konstaterades. Igår för 3 år sen kom vi hem med en liten parvel som visade prov på temperament från början...

Både M och L var hemma igår, L hade feber och enligt hälso och sjukvårdsupplysningen feberandning. Han somnade och sov ´hela natten med diverse mediciner.

M å andra sidan hade magknip och vaknade hela natten och krampade av smärta i magen, vi visste inte vad vi skulle göra. Han sov mellan varven. Maken ringde sjukvårdsupplysningen och har fått en remiss till akuten för bedömning. Hoppas bara de inte behöver vänta lika länge som vi gjorde tidigare.