Det började väldigt plötsligt vid ca halv ett på natten. Vi satt och kollade på tv hemma och helt plötsligt var det som om något sa knak inne i magen. Blev lite misstänksam så jag gick på toa. Väl där inne så bara det rann ur mig och då förstod jag nog att vattnet hade gått. Men det var lite grönt i vattnet så det betydde att Philip hade bajsat i vattnet, när jag ringde förlossningen tyckte dom därför att jag skulle åka in direkt för säkerhets skull.

Jag stoppade en handduk i byxorna och tog två att ha å sitta på i bilen och det var tur det för när jag hade satt mig i bilen så gick vattnet på riktigt!! Förut hade det bara sipprat lite men nu var det som om man tömde en hink med vatten. Och nu när vattnet gick på riktigt satte också värkarna igång så man kan väll säga att det hela började där i bilen och då var kl strax innan ett på natten.

När vi kom fram till förlossningen släppte Joakim av mig vid ingången så parkerade han bilen och menast jag stod där så bara det forssade mer vatten ur mig så det rann efter benen och ner i skorna....huuuu ingen skön känsla direkt kan jag säga. När vi kom in på rummet fick jag på mig en blöja och ett sånt där hett nattlinne, skönt å få på sig torra kläder i alla fall. Sen gjorde dom ctg, jag hade då 4 värkar på 10 minuter. När dom undersökte mig var jag öppen 1 cm. Jag hade då förbannat ont av värkarna och hade inte direkt jätte långa pauser emellan men det ända dom ville ge mig då var akupunktur eftersom jag inte var öppen mer än 1cm. Så jag fick tre nålar i magen och två i huvudet. Kan ju inte säga att dom hjälpte så överdrivet mycket.

Sen frågade bm om jag var intresserad av ett lavemang och visst det kunde jag väll tänka mig, väldigt obehaglig känsla var det. Man fick ligga och knipa i en kvart och sen hann man knappt till toan.

Jag hade turen att ha fått ett rum med badkar så vid 3 tiden ungefär så fick jag kravla mig ner i badet och det lindrade väll litegrann kanske. Hade verkligen sjukt intensiva värkar och vid det här laget hade jag knappt några andningspauseremellan dom. Den ena avlöste nästan den andra. Efter ett tag i badet stod jag inte ut längre utan tog mig upp och stod istället och vaggade höfterna menast Joakim masserade ryggen på mig. Jag började även känna att det liksom tryckte på neråt. Värkarna började kännas annorlunda. Bm kom in och undersökte hur öppen jag var och då var jag öppen 7 cm men menast hon kände efter så fick jag en värk och öppnade mig 2 cm till på bara den värken. Jag kan lova att det var intensiva värkar! Då var jag verkligen helt slut av smärtan och frågade efter eda men fick då svaret att " tyvärr lilla vän men du ska föda barn nu".

Och nu hade krystvärkana börjat på allvar. Fick i alla fall lustgas nu och den kan jag lova var min bäste vän!! Den vägrade jag att släppa. Dom föreslog vid nått tillfälle att Joakim kunde sköta lustgasen så jag kunde hålla i handtagen med båda händerna för att kunna ta i bättre men NEJ jag vägrade släppa min älskade mask.

05:15 kom i alla fall våran älskade lille son Philip ut till denna värld 3870 g vägde han och var 51 cm "lång". Krystvärkarna var verkligen en häftig känsla, man hade verkligen inget att säga till om utan det var bara att följa kroppen.