Nu börjar äntligen brösten ge med sig och vi slipper krig vi varje dockning, däremot så vill Noel gärna amma hela tiden och på torsdagen när jag inte lyckas göra en enda sak än att amma så plockar jag fram nappen. Oj vad skönt!!!!

Peter står för markservicen och stöttar jättebra även om det mest är amning och sova som gäller, jätteskönt att vi har två veckor tillsammans. Lite renovering i tvättstugan hinner han med.

På fredagen kommer farmor och farfar, Noel får kläder. Förutom fina kläder från flera andra släktingar så har vi fått massor av jättefina blommor från släkt och vänner. 

Noel är ett helgon under farmor och farfars besök, men så fort dom lämar oss på söndagsmorgonen så börjar kinkandet. 

Vädret är dock perfekt, 27 grader, och vi åker och badar med Ebbe vid brandalsund!  Noel tycker om att åka vagn och sover hela tiden.

Efter 2 nätter på BB så får vi åka hem, helst vill dom att vi stannar men mitt HB är tillräckligt ok för att få grönt ljus av läkaren.

Väl hemma är han som en liten ängel de första dagarna, ammar, sover 4 timmar och ammar igen...vilken behändlig bebis.
Jag får många fina blommor av Peter, av familjen Gäärd, Ruth, Anna o Jonny och mamma och pappa, jättehärligt!

På fredagen kommer mamma o pappa på besök, Noel får en bärsele!
Men nu är friden över, mina bröst är hårda och knöliga så Noel får inget tag och kan ligga timmar och greja och skrika vid bröstet innan han får tag. Jag får hög feber som inte vill ge med sig. Allt är eländigt!

På söndagen, prick en vecka, så åker vi tillbaka till sjukhuset. Läkaren misstänker en infektion och jag får antibiotika. Den hjälper nästan på en gång!

Under tiden tar mamma och pappa hand om trädgården åt oss, klipper det skyhöga gräset och planterar blommor. TACK mammsen och pappsen!

På måndagen dagen efter kommer BVC tanten och kollar läget, vi ska på återbesök dagen efter för att kolla till naveln.

Vi får in vår fikabricka och firar medan Noel ligger och ammar. Vi har hunnit ringa våra föräldrar och skicka några sms. Sen börjar jag må lite dåligt, har kraftiga eftervärkar och är blek om nosen.

Vi ringer på klockan och barmorskorna som har skiftbyte kommer in. Dom klämmer mig på magen och ut forsar en massa blod. Livmodern har tryckts tillbaka då min blåsa är överfull. Dom tappar mig och sen får jag tillbaka lite färg.

Dom lämnar oss men det dröjer inte länge innan jag mår dåligt igen, vi ringer på klockan och denna gången trycker de ut en massa blod, jag känner hur det forsar men värst är det för Peter som får se allt, nästan 2 liter blod förlorar jag. Jag får dropp som hjälper livmodern att dra ihop sig.

Efter lite mat så ska dom försöka få upp mig på toa och då svimmar jag pågrund av blodbristen, Peter börjar tycka att nu räcker det med drama.

Tillslut hamnar vi på vårt rum där vi får vila upp oss. Jag får blod på natten och Peter får sköta Noel då mina ben ännu inte bär.

Söndagen den 17/5 är det 41+5 och vi får äntligen ringa förlossningen för att komma in på undersökning och förhoppningsvis igångsättande. Jag ställer klockan på 7.00 och så fort jag vaknar.

Barnmorskan säger att vi kan komma in för en koll men dom brukar inte starta förrän 41+6 så vi ska förbereda oss på att få åka hem igen, dom har det dock lugnt idag så viär välkomna på morgonen. 

VI lämnar Ebbe hemma och väskan i bilen och får komma in i undersökningsrummet. Där ligger vi 45 min med band över magen som kollar bebbens hjärtljud och mina värkar, vilka är obefintliga. Kan man fejka så det ser ut som värkar undrar jag...jag vill inte åka hem,jag vill ha bebis nu!

Tillslut kommer barnmorskan in, vi känner henne sen förrut, hon hade profylaxkursen som jag och Peter gick. Hon kollar utskriften och konstaterar, inga värkar!

Hon gör iallafall en undersökning och då upptäcker hon att jag är öppen 5cm, YES tänker vi. Lite förvånad konstaterar barnmorskan att det inte är någon ide att skicka hem oss utan hon bestämmer sig för att ta hål på hinnorna så vattnet går med med en virknål.

Peter skyndar hem och lämnar Ebbe till ett par kompisar och hämtar väskan i bilen. När han kommer tillbaka så har jag precis kommit in i vårt förlossningsrum, vi fick rummet med badkar som jag önskade, perfekt tänker jag, här ska jag ligga och mysa i badet. Det därmed värkar verkar jag ju helt opåverkad av!!

Efter bara en kort stund i badet så har värkarna kommit igång rejält och det är inte alls så trevliga som jag hade hoppats på. Jag vill fort upp ur badet och bara någon timme efter vattnet gick har jag värkar varje minut och tycker livet är pest! Jag skippar stegen där kroppen ska vänja sig vid smärtan och går direkt på hardcore värkarna.

Jag vill genast ha bedövning och vi testar tens, akupunktur och lustgas men jag tycker inget funkar. Sen vill barnmorskan lägga sterila kvaddlar, jag vill inte men blir övertalad. Jag får en liten paus och kan få i mig lite milkshake men snart lindrar inte dom ngt mer. Jag skriker efter EDA men barnmorskan vill avakta, men börjar förbered för det. När jag väl får min vilja igenom och barnmorksan hämtar narkosläkaren så börjar krystvärkarn.

Jag hinner inte få någon EDA men en bäckenbottenbedövning få jag. Sen dröjer det 30-40 minuter och sen ploppar lillen ut till min stora förvåning, OJ kom han redan!!

Det hela tog 4,5 timme från att vattnet gick, från inga värkar till en bebis, inte alls som jag hade planerat det! Men otroligt skönt att han äntligen är här, 3540 g och 50cm! Välkomen Noel

Gå över tiden, japp så blev det. Vi gjorde ultraljud 41+0 och allt såg bra ut där inne, lillen hade tillräcklgt med vatten och var normalstor, phuu jag som hade befarat en megastor kille. Peter var lite besviken han hade velat ha en +4kg kille med stora biceps. Vi får en tid att ringa förlossningen på söndagen 41+5 för en kontroll och förhoppningsvis igångsättning om inget hänt innan dess.

Fredagen den 15/5 så är vi på kontroll hos barnmorskan, förutom det vanliga kontrollerna med puls, hjärtljud och blodprov så gör hon en undersökning.Det visar sig att jag är öppen 3cm utan en enda värk, OJ säger både jag och Peter. Barnmorskan gör en hinnsvepnining som ev kan sätta igång värkarna.

Glada struttar vi hem för att vänta på värkarna som mycket riktigt startar lite senare på kvällen. Trevliga värkar, gör inte speciellt ont och dom kommer regelbundet, yes tänker vi nu är det igång äntligen.

Jag lägger mig i badet och vi smuttar på lite skumpa. Men sen inget...värkarna försvinner i badet. Vi går och lägger oss och hoppas på att verkarna ska komma igång igen. Vilket dom inte gör och inte heller några verkar på hela lördagen. Den här bebisen vill verkligen inte komma ut!

2 Maj idag och D-day närmar sig med stormsteg (Dday=4Maj). Har varit ledig i två veckor nu och potatisen är satt och alla grönsaker och blommor planterade, har lagat mat och bakat så nu är allt klart för bebben att komma!!

Hoppas verkligen inte jag behöver gå över tiden då jag är svullen som en liten gris och har fått karpel tunnel i höger arm och nu börjar projekten ta slut.

Peter har påbörjat ett nytt byggprojekt i källeren, kanske inte bästa tajmingen kan jag tycka då jag igår fick förhållningsregler att de närmasta 24 timmarna så fick inget hända för då sabbade jag golvet där nere

Så nu intar vi väntläge...

Mars flög förbi i ett huj, föräldrautbildningar, my fair lady med mamma och pappa, trevliga kompisbeök och full rulle på jobbet sen var den månaden över.

Och vad kan passa bättre än att inleda April med ett första aprilskämt? Iallafall jag skrattade högt hela vägen hem från jobbet 1/4, Peter satt med sammanbitna läppar och tyckte inte det fanns ngt alls att skratta åt! Tillskillnad från mamma, pappa och bror som direkt fattade aprilskämtet så var inte Peter lika snabb och heller road av skämtet.

Naturligtvis handlade skämtet om att jag desperat försökte få tag på Peter på jobbet, vi är båda på jobbet och jag sitter på toaletten och befarar att vattnet gått. Som tur är svarar jag i telefonen precis innan Peter ska ringa vakten för att hjälpa mig. Jag trodde verkligen inte han skulle gå på det utan att vi skulle fnissa lite lätt åt det hela, istället är det jag som gapflabbar och Peter som surt hotar med att nästa gång så får du klara dig själv...!

Nu är det bara 3 veckor kvar till D-day och vi har gått alla föräldrautbildningar så nu vet vi allt om vad som kommer hända och är förberedda till tänderna, eller...

Det är också bara 3 dagar som jag ska jobba till, vilket ska bli otroligt skönt då jag de senaste veckorna släpat mig till jobbet. Förstår verkligen inte varför man ska ha svårt att sova INNAN bebisen kommer, det är väl nu man ska vila för att SEN inte kunna sova ordentligt på flera år???

Nu är det dock påsk och här ska grejas, jag ska plantera och gräva i trädgården och Peter har precis börjat att bila upp golvet i tvättstugan. Sa jag ngt om vila...glöm det isåfall!

Veckorna går långsamt nu...nedräkningen har börjat ungefär som inför jul när man var liten eller inför stundande semester, blir det aldrig julafton snart!

Vi börjar bli klar med vårat husfixande, TV är flyttad till nytt TV-rum, datorn är flyttad till nytt dator-rum och förådden i källaren är rensade så det faktiskt är ganska hemtrevligt och beboligt i källaren. 

I helgen var tanken att vi skulle åka till Babyland för att spana in bilbarnstol. Men eftersom någon/några har eldat upp 4 olika mataffärer i stab, varav Willys som ligger i samma komplex som Babyland, till grunden så lägger vi den planen på hyllan ett tag till.

Igår var det besök hos MVC igen, alla prover var bra och hjärtljuden var fina. Bebben ligger med huvet ner men är inte fixerad. Jag fick en genomgång av hur de olika kroppsdelarna som man känner ligger i magen. Rumpan pekar uppåt och det är den som verkar fara runt en massa när hela magen far iväg åt än det ena än det andra hållet. Så när jag peter på bebben för att få en reaktion så är det oftast rumpan jag trycker på

Börjar det kännas som nu, jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det ploppar ut en rosa, tjock barbaunge när det väl är dags eftersom jag och min mage alltmer verkar förvandlas till en i familjen Barbapapa. Dessutom haglar nu kommentarerna på jobbet, "oj vad du växer", "fick du ett virus på semestern", "hej tjockis", "shit vad gravid du ser ut", det sista sa sektionschefen förra veckan. Så det verkar som det är fler än jag som har samma inställning till min plötsliga explosion. 

Idag blev jag avslöjad! Jag menar min hemlighet vad jag köpt på alla barnbutiker på Internet, Peter fick tag på min first card faktura   
SHIT tänkte jag men jag kom ganska lindrigt undan den här gången dock :)

Vår boar-frossa håller i sig och igår rensade vi garderober och skåp till 24 på natten, lite smått sjukt börjar det bli men både jag och Peter kände oss extremt nöjda imorse och nu har vi skrivit ner vår handlingsplan för saker som ska fixas innan leverans.

Förutom boar-frossa så har jag börjat märka andra nya förändringar hos mig själv. Vet inte vem som sa det först men "mjölk i brösten, gröt i huvet" är ett nytt begrepp i min värld. Än så länge har inte jobbet drabbats men det är väl bara en tidsfråga. Hittills har bara incidenter i hemmet inträffat, såsom när jag yrade runt i hela huset och letade efter ett kuvert som skulle postas, jag hade sekunden innan klistrat ihop samma kuvert och nu var det bara spårlöst borta. Hur i hela friden går det till...av en händelse så öppnar jag soptunnan och var hittar jag inte där om inte ett creme-friche dekorerat kuvert redo för posten. Jag har alltså suttit på kontoret, klistrat ihop kuvertet gått till köket och skulle lagt det på bänken för avsändande nästa dag, sen går jag in på kontoret igen sätter mig på samma stol svarar i telefon (mamma) och inser när jag sitter där att vad fan tog kuvertet vägen som jag nyss klistrade igen, springer runt i huset och hittar inte det förbannade kuvertet. 

Det hela skulle vara frid och fröjd om det var en engångsförselse, vilket det naturligtvis inte var! Jag kommer bli som Turid och Nannas mamma och pappa som glömmer sina båda barn i skolan efter föräldramötet.  

Japp, nu är det dags!

Att börja blogga menar jag. Fick inspiration av min bror och hans fru som på så sätt delar med sig till familj och vänner vad som händer i dessa spännande tider. Liksom min bror så väntar jag och Peter vårt första barn.

Denna sida har vi hittills använde vi för att "avslöja" beskedet och för att lägga upp bilder för oss själva och familj att följa magens tillväxt och nu tar vi ett nytt steg i och med bloggandet. Det är också först nu som det börjar bli mer verkligt!

Nu börjar det hända saker i magen. Förutom att jag börjar bli riktigt stor så sparkas du allt hårdare, hela magen far i väg ibland, jättemysig att kolla på. Är du kanske ett AC/DC-fan, det känns som du rockar loss iallafall när en kollega satte på AC/DC på högsta volym.

Ebbe (min första bebis och tillika hund) är inte lika förtjust i magen. Från att alltid campat på min mage framför TV:n så väljer han nu husses mage, det har aldrig hänt tidigare under hans 7 år  lite sårad är jag men kan ju förstå honom, såsom det sparkar därinne så måste det bli hemskt obekvämt för Ebbe. 

Just för tillfället har jag karantän från att pussa och gosa med Ebbe eftersom han går på cellgiftsbehandling för sin cancer. Det är riktigt svårt att inte krama om min bebis men behandlingen verkar fungera så det är värt alla uppoffringar. Under tiden får Peter sköta alla behandlingstillfällen och att ta hand om Ebbe här hemma. När behandlingen är klar (om 12 veckor) kommer Ebbe definitivt bytt favorit här hemma.   

Hemma börjar vi nu boa in oss, ju större magen blir desto mer ivriga blir vi att fixa hemma. I helgen inköptes barnvagn efter att vi varit mycket förvirrade av alla alternativ. Valet föll till slut på en begagnad Emmaljunga som får plats i bagaget samtidigt som vår hund med bur ska kunna få plats. 

Jag har även upptäckt alla roliga Internetbutiker för diverse tillbehör och barnsaker. Mycket bekvämt att slippa springa runt i halva stan för att hitta det man behöver, speciellt nu när gångstilen allt mer går mot fru anka än en ivrigt shopoholic. Har redan beställt för mer än jag tänker avslöja för Peter.




22/8-08 - Positivt gravtest
22/9      - 1a Läkarbesöket, 1a ultraljudet - det blir en cashewnöt! (v.8+4)
1/10      - Inskrivning (v9+6)
27/11    - Ultraljud, vad du far runt det blir ju inga skarpa bilder
5/1-09   - Besök hos barnmorskan, lyssnar på hjärtljud, snabba slag 155/min
3/2         - Ny blogg skapad, följ familjen Gäärd :)
4/2         - Kontrollbesök hos barnmorskan, 145 slag/min annars inget 
                  spännande alla värden är fina
26/2       - Kontrollbesök vecka 31, allt verkar bra där inne!
11/3       -Amningsföreläsning på MVC
16/3       - Kontrollbesök vecka 33, allt är som det ska!
26/3       - Profylaxkurs - inte bara andning, kalasbra
31/3       - Kontrollbesök vecka 35, börjar bli riktigt trött men alla värden är bra 
1/4         - Smärtlindringsföreläsning på sjukhuset - ge mig allt ni har!!!
2/4         - Profylaxkurs del 2, hem och få massage!
14/4       - Kontrollbesök vecka 37, jättesvullen har fått kapel tunnel och högt blodtryck barnmorskan vill kolla mig snart igen så det inte är ngt allvarligt.
18/4       - Extrakoll, värden är bättre men jag är fortfarande svullen. Börjar mammaledigheten idag, skönt....!
28/4       - Kontrollbesök v.39,  svullen men ok värden
4/5         - D-day, dags att komma nu!
8/5         - 40+3 Uttåkad, jag vill ju ha en bebis nu!!
12/5      - 41+0 Extra ultraljud för att kolla att allt är bra,  senast 17/5 ska vi in om du inte kommit än, du väger ca 3300g och har normalstort huvud Phuuu...jag som var rädd för en jättebäbis
15/5      - Kontroll hos barnmorskan, suprise är öppen 3 cm, hur gick det till? Efter barnmorskan gjort en hinnsvepning kommer värkarna igång på kvällen....oooo snart dax?? Hoppas!!!
17/5      - Lille Noel kom till världen 14.03