Nån timme kanske efter sista besöket hos bm började jag få, vad jag tog det som, förvärkar. Dom kom o gick va inte speciellt regelbundna.
Framåt halv 8 på kvällen så tog jag en panodil för att dom skulle lugna sig lite. Men inte hjälpte det. Vid 21-tiden började dom blir mer regelbundna o kom med ca 7-10 min mellanrum o höll i sig 40-60 sek.
Framåt 22 tog jag en panodil till o hoppades att jag skulle kunna sova lite. Men icke då. Dom kom lika ofta ändå.
När klockan va 23 så ringde vi ner till förlossningen för att kolla hur dom tyckte vi skulle göra. Med tanke på att Neo's gick på 6 1/2 tim va jag osäker på om det va dax att åka ner. Men iom att jag inte hade öppnat mig innan så blev jag väldigt osäker.
Dom sa att det är nog ingen fara att vänta lite till, men är vi oroliga så få vi jättegärna komma ner. Vi bestämde att vi vänta lite.
Jag gick o tog en varm dusch o hoppades på lindring men inte heller det hjälpte.
Så det blev sängen en stund o sen va jag uppe o gick emellanåt, tyckte att det hjälpte att röra på sig ibörjan.
Vid 2-tiden på natten fick jag en kraftig värk som höll i sig i nästan 2 min o strax efter kom det ytterligare en kraftig. Så då väckte jag Toni o sa att vi få nog åka ner. Jag ringde till mormor o morfar o bad dom komma o ta Neo o Ludde. Toni ringde moster Caritha som skulle följa med ner.
Så kom vi iväg o värkarna kom tätare.
Kl. 03.15 skrevs vi in på förlossningen o jag fick gå o lämna ett urinprov o väga mig, 72 kg hade jag gått upp till. Inskrivningsvikt hos bm va 51 kg, så det blev några kilo. Barnmorskan började med att känna efter hur öppen jag va - 6 cm.
Därefter gick vi in på förlossningssalen då Neo's gick så snabbt. Där inne fick jag lägga mig med CTG'n. Värkarna kom tätt o till slut va en del av dom dessutom långa. Kändes som om dom aldrig skulle ta slut.
Kl. 04.30 kollade dom hur mkt jag hade öppnat mig o va då fullt öppen med en liten kant. Så då stack dom hål på vattnet.
20 min senare började krystvärkarna. Det gick väl bra till en början, men sen fick jag panik o vågade inte krysta fullt. Kom väl att tänka på att jag sprack lite med Neo. Hjärtljuden började gå ner så dom bestämde att ta hjälp av sugklocka. Nån gång här var dom o tömde urinblåsan dessutom, exakt när vet jag inte.
Dom satte dit sugklockan o drog ner honom lite medan jag krystade. O kl 05.22 va det äntligen klart. Ut hade det kommit en helt perfekt pojke.
Han vägde 3750 gr o va 52 cm lång.

Den 23:e va det ett besök hos bm. SF-måttet va 37 cm o hjärtslagen 137 slag/min. O allt såg bra ut. Fick en ny tid ifall bebis inte vill komma ut.
Då ordinarie BM är sjukskriven så har jag en annan som jag inte är så glad i så besöken blir korta.

Den 29:e va det sista besöket hos BM. Har inget hänt till den 8:e april så ska vi ner till förlossningen på bedömning.
Magmåttet ligger kvar på 37 cm o hjärtslagen va 130. Jag bad henne känna om jag har börjat öppnat mig. Men det enda som har börjat hända va att tappen ha börjat mjukna o böja sig framåt. Så inga tecken där inte.
Jag som hade sådana förhoppningar då jag hade haft förvärkar på morgonen. Inga jättekraftiga men dom gjorde lite ont iaf.
Tyvärr så lugnade dom ner sig under fm.

I onsdags fick det bli ett litet besök till förlossningen på en extra koll.
Va o hämtade Toni på jobbet o när vi gick hem fick jag så fruktansvärt ont på höger sida att man knappt kunde gå. O det blev bara värre o värre.
Efter 40 min så ringde vi ner o kollade med dom o dom ville att vi skulle komma ner på en koll.
Så det va o åka o lämna Ludde o Neo till morfar o sen åkte vi.
Dom kollade blodtrycket, 120/75, urinet - hade nåt i det men fick ingen riktigt klarhet i det - o sen fick jag ligga med ctg nästan 1 tim.
Hjärtljuden va fina, låg mest på mellan 140-150 men ökade ibland till 160. Nån gång sjönk dom oxå rätt bra, men inget BM va nervösa över. Så det va nog ingen fara.
Efter det gjorde vi ett UL på bebis, moderkaka, fostervatten o på min njure. Allt så bra ut. Så kan ha varit ett krampanfall jag fick. Annars vet vi väl int riktigt va det va.

Så nu är väntan fortfarande att dom riktiga värkarna ska komma.

Ja, var ska vi börja?!

Ok, den 15 feb va vi på ett BM-besök. Hade gått upp till 68 kg. *hua*. Hjärtslagen låg på 150 o SF-måttet va på 34 cm. Så man växer o frodas.
Allt verkade vara bra.

Sen fick jag vänta till den 8 mars innan nästa besök. Min BM ha gått o blivit sjukskriven så min tid blev framflyttad plus att jag fick träffa en annan. Inte det roligaste så här i slutet, vill ju hellre ha min.
Nåväl, har nu gått upp till 69kg. SF-måttet ha växt till 37 cm o hjärtljuden ligger på 140.
Allt verkar väl vara bra nu me, har inte gjort några prover (socker, järn osv) ¨på jättelänge. Men dom ska väl vara bra då jag har mått bra hela tiden.

Det är väl sömnen det inte blir så mkt med. Ligger jag på sidan så få jag ont där under revbenen (som jag fick med Neo). Ligger man på rygg så är det ryggen som värken. O mage är ju inte ens att tänka på.
Nä, nu hoppas jag att den lill* vill komma ut så man kan börja sova igen, dom stunder man få sova vill säga. Är ju bara 9 dgr kvar så den är ju så att säga fädig. Hehe... Men få väl räkna med kanske 18 dgr kvar (gick över 9 dgr med Neo)
Nåja, få väl börja med lite raska promenader o så,så kanske den snartvill komma ut.

Igår va vi på nytt ultraljud. Skulle ju kolla vart moderkakan låg. Den hade flyttat på sig o låg inte alls ivägen. Vilket jag iofs trodde att den hade gjort. När vi ändå va där kollade hon tillväxen. H*n hade bra tillväxt, låg väl lite drygt 100 gr från den så kallade beräknade vikten. Men helt normalt. Ja sa hon, vi kan ju lika gärna kolla vattenmängden me, så få jag öva mig. Sagt o gjort, även denna gång ha jag mkt fostervatten, men fortfarande inom normalvärdet. Mellan 80-180 är normalt, 180-240 är lit ökad men fortfarande normalt. Över 240 är ökad mängd. Jag låg på 220 ca. Alltså ingen fara...
Hon beräknade att bebisen kommer att väga runt 3500 gr om jag går tiden ut. Vilket jag kommer att göra.

Idag har det varit ett nytt besök hos barnmorskan. Allt såg lika bra ut som innan.
Hjärtljuden låg på 148 slag. Hade 33 i SF-mått o gått upp till stadiga 66.6 kg. Hamnar väl på runt 70kg denna gången me, fast hade ju lägre inskrivningsvikt denna gången.
Bebisen har vänt på sig nu oxå, återstår bara att se till att den ligger kvar så me så den inte få för sig att vända på sig igen.
På onsdag är det dax för nytt UL. Kolla var moderkakan har hamnat eller om den är kvar där den va från början. Tror den har flyttat på sig men få se på onsdag om jag har rätt.
Annars går det sin gilla gång. Magen är ivägen o allt blir 1000 ggr jobbigare. Hehe...
Nä, denna gången har det varit lätt än så länge. Höften låste sig lite i några dagar men den knakade sig till rätta själv. Sen är man väl lite öm där men det går över till slut. Jag kan ju iaf röra på mig..

Idag va det dax för ett bm-besök igen. Även idag såg allt bara bra, behöver inga järntabletter än. Bebisen ligger fortfarande med huvudet uppåt.
Hjärtslagen låg på 148 slag, SF-måttet va 30 cm. O jag har redan gått upp nästan 12 kg. Väger nu 62.9. Ojoj, va ska det sluta, .
Ska vi inte tillbaka förrän om 4 veckor igen. 2 dgr innan nästa UL
Nu börjar den bli lite mer livlig. Eller ja, den trycker mer åt ett håll ena stunden o ett annat sekunden efter. Men känner av den iaf.

Hm, va ett tag sen man skrev här.

Den 21okt va på RUL. Allt såg bra ut och BF ändrades till den 24 mars.
Det som va va att hon inte kunde se vart moderkakan satt rktigt, så den 3 feb ska vi tillbaka o göra ett nytt ul för att se så att den inte sitter för utgången. Inte speciellt orolig för det, det värsta som kan hända är att det blir snitt pa att den sitter för. Men det tror jag inte att den gör, men det ska bli kul att få se bebisen en gång till under den dryga väntan.

I måndags va vi hos BM. Alla tester o värden låg jättebra. Behöver inte börja med några järntabletter än. *skönt*
Hjärtslagen låg på 138 slag, Neo va nere som mest på 145 eller va det va. Ska bli kul att jämföra o se hur mkt det komme att skilja på dom.
SF-måttet va på 26 cm (24 fullgågna veckor) så det låg på översta kurvan. Låg högt med Neo oxå fram till slutet då det jämnade ut sig.
Har redan gått upp 9 kg, väger nu 60.3 kg.
Annars va all bra o vi ska inte tillbaka förrän i början av januari.

Nu känns sparkarna mer o mer. Fast det verkar vara ett lugnare barn än va Neo va. Innan kände jag bara när jag låg ner, men nu kan jag känna även när jag sitter upp.

I måndags va det en vecka kvar till UL. Äntligen börjar det närma sig.. Men vad händer då? Jo då måste skjuta upp tiden 2 dgr. *grr* Så nu är det 1 vecka kvar idag. hoppas att det går fort nu. Vill ju göra det nu.
Har fortfarande inga speciella känningar. Ska det fortsätta så här kommer det att vara en riktigt dröm graviditet. Men nu ska man väl inte säga för mkt för då åker man väl på foglossningar o alla annan möjligt skit.

Ja nu är det bara 3 veckor kvar till UL, känns dock som en hel evighet. Har fortfarande inga känningar. jo, tål inte äckliga dofter som från t.ex. sopskåpet. O det är bara om man stoppar ner näsan däri. Men inget annat.
Så nu få jag gå o vänta 3 v till innan jag få se att allt fortafarande är som det ska, som det förmodligen är. Men man kan ju inte låta bli att undra för det, iom att man inte känner sig gravid.
Nåja, 1 1/2 månad har ju gått snabbt så då ska väl dessa 3 veckor oxå gå snabbt.

Japp, Neo blir storebror i Mars.
Går in i v 14 idag. Känner absolut ingenting. Inget illamående, inga ömma tuttar. Har inte gjort det alls under den tid som har gått. Är väl iofs skönt men jag känner mig ju inte ens gravid.
Få väl vänta till magen börja komma o sparkarna. Dom borde ju komma senast om 6 v. Tror jag va runt 20-21 v när jag kände Neos första riktiga sparkar.
Har varit o gjort ett VUL, mest för att bekräfta för oss att Neo verkligen ska bli storebror. O visst fanns det en liten plutt inne i magen.
Har än så länge gått upp nästan 3 kg sen jag fick veta att vi va gravida igen. Vägde 51.2 kg när vi fick veta o när vi va o gjorde VUL så hade jag gått upp till 54 kg. Få se va det stannar på sen till slut.