Tänkte att jag skulle sammanfatta den mest fantastiska upplevelse jag någonsin har varit med om. När våran lilla Inez kom till världen=)

På kvällen Måndag den 28/6, typ vid 20-tiden började jag känna kramper i hela magen. Tänkte inte så mkt på det, utan grejjade med annat här hemma. Senare på kvällen så kom Mattias hem från jobbet och vi satte oss och kollade på en film. Men var tvungen att springa på toa hela tiden, för magen var helt kass. Då började jag ana att det kanske kunde vara på g. Vid 01 började det göra ondare och komma stötvis, så vi tänkte att det kanske var bäst att gå och lägga oss så vi fick sova lite. Men det gick inte så bra. Vid 02 började vi klocka värkarna, då kom dom med mellan 3-7 min mellanrum och höll i sej i en minut ungefär. Men var ändå osäker på om det var på rikigt eller om det bara var "falskt alarm". Bestämde oss för att om det inte gick över vid 03 så skulle jag ringa in till förlossningen. Sagt och gjort. Fick prata med en BM som tyckte att jag skulle försöka vila så gott som det bara gick. Men värkarna blev bara värre och värre. Nu kom dom med ganska exakt 3 min mellanrum och höll i sej i 50 sek. Ringde igen till förlossningen kl 05 och vi var välkomna in.

Väl där fick vi komma in i ett rum, där dom satte ctg och kollade hur öppen jag var, 3 cm och vi behövde inte åka hem=) SKÖNT!!
Gick in i duschen med och Mattias körde med en massage-grej på ryggen och magen. Det var väldigt skönt och vi stod där i nästan en timme.
Men sedan så gjorde värkarna allt ondare och jag jag fick nästan lite smått panik. Så vi ringde på en BM som kom in och satte ett nytt ctg. Då var Inez hjätrtslag uppe i 190. Stackarn hade ju fått värmeslaget där inne i magen efter den långa varma duschen.

Vi fick gå vidare in i förlossningsrummet, och BM började fråga mej om vad jag ville ha för smärtlindring. Så vi började med lustgasen, och den blev en trevlig vän under hela förloppet=) Sen bad jag om att få EDA för jag kände att värkarna aldrig avtog riktigt, och det blev för jobbigt. Så tack vara den så hade jag två helt smärtfria timmar. Underbart!! 

Kl 9;30 kände BM återigen hur öppen jag var, 6 cm, så de hade ju hänt lite iaf. Sen började det göra ont igen, och trycket nedåt ökade. Så satt på en pilatesboll en stund samtidigt som Mattias satt bakom med en varm vetekudde och masserade.
BM kände igen vid 11;30, fortfarande öppen 6 cm. Då togs det hål på hinnorna och jag fick värkstimulerande dropp, + en extra dos EDA, men den fungerade inte tyvärr=(
Sen frågade BM om jag ville testa sterila kvaddlar, var ju emot det från början, men det slutade med att vi tog 3 sprutor i ryggen och 3 i magen, och de hjälpte faktiskt=) Kl 13 så kom det in nya BM för då var det personalbyte. (Det var lite tråkigt att den BM som vi hade haft under dagen var tvungen att gå, men hon sa att hon skulle komma tillbaka sen när allt var klart). Då var jag helt öppen och jag kände att jag var tvungen att krysta. Mattias var ett sånt enormt stöd under hela förloppet, hade inte han varit med hade det inte gått så bra som det gjorde!
När jag hade krystat en timma kände jag mej väldigt frustrerad och den smärtan var ju inte av denna värld. Mellan krystvärkarna blev jag helt knäpp i huvudet och drömde en massa konstiga saker och svamlade, något som för mej kändes som jag gjorde en kvart eller nått. Men Mattias har förklarat för mej att det bara handlade om några sekunder=P Jag frågade BM efter varje krystvärk om det hände nått där nere.
- Ja, det händer massor ska du veta. Svarade BM.
- Okej, ser ni huvudet eller?
- Nej, men jag känner att hon har lite hår på huvudet iaf.
Jaha, tänkte jag, då händer det ju för i helvete ingenting!!!!
Dom tjatade på mej att dricka hela tiden, och jag ville bara ha Loka, men det ville dom inte att jag skulle dricka, dom sa åt mej att ta något sött istället. Då kom dom in med äppeljuice. Jag HATAR äppeljuice! Så då blev jag förbannad ett tag och sa åt dom att dom kan slänga den jävla skiten och ge mej nått gott istället, typ Loka. Men fick jordgubbssaft.

Sedan började rummet att fyllas med allt fler folk. Inez hjärtljud var nu nere i 70. Så det var 7 personer där inne i rummet + 2 kirurger. Jag förstod inte rikigt allvaret i det hela men har fått det förklarat för mej i efterhand. Jag var för trång i mitt bäcken så Inez kunde inte komme förbi ordenligt. Någon av alla BM frågade nått och sa nått om sugklocka. Jag vet inte vad hon frågade, men vet att jag svara de "ja", och tänkte att, "sugklocka, då kommer bebisen se ut som den har en srtut på huvudet. Vad tråkigt".
Sagt och gjort, så såg jag i all dimma hur några tog fram en grej och höll på. Sen sa dom till mej att ta i allt jag någonsin kunde, och så drog dom. Det var det absolut värtsa jag någonsin har varit med om. Det kändes som dom höll på att dra sönder mej där nere. Det brann som eld och jag skrek så högt att jag fick ont i halsen.
sen såg jag en bebis, men var så borta att jag inte fattade så mkt. Såg att dom vände den lilla bebisen upp och ned och slog den i rumpan. Sen började den att skrika och jag fick tillbaka medvetenadet igen, och jag fick upp den lilla varelsen på mitt bröst. Mattias sa att det var en liten flicka. Åh shit vilken känsla.
Sen tryckte dom ut moderkakan och då kändes det som att all smärta bara försvann, så skönt blev det. Mattias klippte navelsträngen och en BM visade oss moderkakan.
Fick sy två stygn inuti, och sprack ingenting utanpå.

En timma efter Inez var ute gick jag in i duschen och bara njöt av att smärtan var över. Man kan väl sammafatta det hela med att förlossningen gick väldigt bra, trots allt. Om det inte hade trasslat så i slutet hade det ju varit en rikig drömförlossning.

Så nu är lyckan total och vi har världens finaste flicka=)

Var på KSS idag för att träffa Dr. Jan Leyon. (En himla bra och trevlig läkare för övrigt)
Vi diskuterade lite kring att jag sover så dåligt på nätterna, så han skrev ut lite värktbl. till mej som jag kan ta när jag ska gå och lägga mej tsm med alvedon så kanske jag kan få sova lite mer än en timme i stöten hela tiden.

Sen ville jag ju ha en hinnsvepning också. Trodde först inte att han ville ge mej en, men det var inga problem alls.
Han kände på tappen, som var mjuk och öppen 1 cm, men dock lite för trångt för att få in ett finger så att han kunde svepa runt. Han sa även att min livmodertapp är ganska kort, vilket tydligen var positivt, så det var ju bra det då iaf=)
Han frågade mej om jag ville ha en ny tid för ett nytt försök nästa vecka. Och självklart ville jag det. Så på torsdag nästa vecka ska vi dit igen. Hoppas att det går att genomföra det hela då. Vill ha den lill* grodan utanför magen NU!!
Har haft lite rödaktiga flytningar nu ikväll, så lite har nog undersökningen påverkat ias. Man kan ju alltid hoppas=)

Ja då var det det här med att uppdatera igen då. Är inte så bra på det här med att blogga märker jag=P Men hur som haver.
Den 27 maj var vi iväg på ett sista UL för att kolla moderkakan. Och den hade flyttat sej hela 3 cm! Så det var bara till att ställa om sej, nu blir det vaginal förlossning. Var faktiskt lite kluven och besviken över detta positiva besked, nu när jag hade ställt in mej på snitt. Men efter ett par dagar av tänkande så kände jag mej ändå glad och lättad över att få chansen att föda vanligt. Det var ju tots allt det jag från början ville.
Och faktiskt, det är ganska spännande det här med att inte riktigt veta när det kommer att bli av. Man letar tecken hela tiden som kanske kanske kan tyda på ev förlossning. Slemproppen började att lossna förra tisdagen, och har kommit i omgångar nu sen dess. Har även börjat få ordentliga förvärkar nu med jämna mellanrum.
Var inne på Lindex med Malin och Martina idag, och det körde rejält i magen och strålade ut mot ryggen. Gjorde rikigt ont faktiskt, började to.m att svettas så ont gjorde det. Men sen bara det slutade, lika fort som det kom. Så man kan ju alltid hoppas på att det kanske inte är så lång tid kvar nu.
Sover så urdåligt på nätterna nu så jag orkar inte med det här mer snart. Ska be min BM om en hinnsvepning imorn hade jag tänkt. Om hon nu vill ge mej en sådan. Vore gött om hon ville det. Inte för att det är någon garanti för att det ska sättas igång, men det kan ju göra det. Hoppas!!!!!

Ja, jag är ju lite seg med att uppdatera här märker jag=P
Vi var iaf iväg till antenatalmott. den 20:de för kontroll av moderkakan. Den lilla "lösa" biten hade, som läkaren trodde, mkt riktigt försvunnit. Det var ju gött de tänkte jag, då blir det vanlig förlossning då=)
Men det var inte säkert sa doktorn, ska tillbaka igen den 10;de, eftersom moderkakan låg kant i kant med livmodermunnen. Så den behöver alltså flytta på sig mint två cm. för att det ska vara "riskfritt" att föda vaginalt.
Hon sa även att chansen/risken för snitt vs vaginal födsel är 50/50, men att det lutar åt snitt. Men det återstår att se vid nästa besök.
Börjar på att bli lite smånervös nu, vill ju veta hur det ska bli, så att man hinner ställa in sej på antingen det ena eller det andra. Just nu går jag och förbereder mej på båda, vilket faktiskt är lite jobbigt. Det blir så himla mkt tankar som snurrar runt i huvudet.

Hade en hemsk natt för övrigt, pga. hemska förvärkar. Trodde nästan att det höll på att sätta igång, så ont gjorde det. Kändes liksom som kraftig mensvärk, och ett himla tryck neråt. Men som tur var så hade det gått över imorse när jag vaknade=)

Ja, om allt går som det ska dvs.
Var iväg till KSS igår igen,(jag slapp alltså att övernatta) gjorde en kurva på CTG, (för nionde gången sedan i torsdags) hjärtljuden låg på 145 så det var superbra=) Sen ner till förlossningen för UL, där fick vi se den lill* grodan. Bebisen låg med huvudet ner, där den förmodligen kommer till att stanna sa doktorn. Undrar hur hon kan vara så säker på det, men skit samma.
Hon mätte huvud, mage och lårben och fick fram en vikt på ca 1 160 gram.
Sen var det upp i gynstol=/ Där visade hon mej hur kontigt moderkakan låg placerad.
Den ligger i bakvägg, men alldeles för långt ner. Sen är det som en liten lös bit av moderkakan som ligger för livmodermunnen.
Den kommer förhoppningsvis att försvinna, eftersom det är en överflödig del av moderkakan. Ska på ett återbesök den 20:de för att se om den finns kvar eller inte. Om den är kvar så måste vi planera in ett snitt i ca vecka 37.
Ja, mycket ska man då behöva vara med om.

Hade min mormor på en fika här hemma idag, det var trevligt, det var ett tag sen jag träffade henne. Hon drog med mej ner till stan för hon skullein på Lindex en sväng. Hon packade på mej lite roliga saker=) En vit hjälmmössa, två par bebisstrumpor, en blommig- och en randig tunika till mej. Suveränt!! En mormor är väldans bra att ha ibland.

Dags för lite uppdatering kanske. Fick en blödning i tordags så vi fick åka akut till förlossningen. Väl där så fick jag göra en rad olika undersökningar och prover. Har ju, som jag fick reda på vid rul, delvis föreliggande moderkaka. Det är tydligen det som gör att jag började att blöda. Tänkte som så att "nu när dom vet vad det är som blöder så får jag nog åka hem", men ikke. Fick ligga kvar över natten för ytterliggare CTG och observation.

Grät störtfloder när Mattias var tvungen att åka hem vid 21-tiden.
Tyckte så rysligt synd om mej själv att behöva ligga där helt själv utan tv eller nått, fick inte ens gå utanför rummet, skulle vara helt sängliggande. Hade ju liksom inte räknat med att behöva stanna kvar så jag hade ju inte med mej nått.

Efter en väldigt lång natt, så kom läkaren in till mej vid 9 och berättade hur läget såg ut. Hon sa att om det inte slutar att blöda idag (alltså i fredags) så blir det som så att vi måste ge barnet kortison som skyndar på lungornas utveckling, så att jag senare kan snittas efter ett dygn. WHAT!!
Höll masken så länge läkaren var inne i rummet sen bara brast det för mej. 
Ringde Mattias och sa att han skulle skynda sej lite.
Som tur var så slutade det att blöda under förmiddagen, och vid 13-tiden så syntes det inte ett spår av blod längre.

Men fick ändå vänta till efter kvällmaten med att åka hem, men BM var noga med att poängtera att det endast var perimission, och att jag var tvungen att komma tillbaka på söndag igen. Men eftersom det inte hade kommit något mer blod då så behövde vi bara göra ett CTG sen fick vi åka hem igen. MEN... bara på permission. Av min läkare att döma så tänker de inte skriva ut med på ett jäkla bra tag. Hon tyckte att vi lika gärna kunde vänja oss vid att vara på sjukhuset lite då och då.

Så nu ska jag återigen in ikväll vid 20-tiden, för att stanna över natten. Så ska dom göra VUL/UL imorn för att kolla. Dom har inte velat göra det innan, dom menar att man inte ska in och "riva" där i onödan. Så sant.

96 dagar kvar till BF, och idag har vi varit och hämtat våran nya spjälsäng=) Inte en sån som jag egentligen ville ha men de va ju halva priset på spjälsängar just nu så då slog vi till, så kan vi lägga pengarna på annat skojj istället.
Vi hade bara ett "litet" problem när vi skulle få in den ihopmonterade sängen i vår lilla alkov som vi så fint hade mätt att sängen skulle passa perfekt i. Alkoven vid fönsret är 124cm, och det stod att sängen var 120cm när vi köpte den. Problemet var ju bara att det var själva bäddmåttet på sängen som var 120cm, så hela sängen var juh då 124,5cm *LOL* så vi fick slita bort den golvlisten på ena sidan för att den skulle passa in. 
Men nu är den på plats iaf. Bara madrassen som fattas nu. Vi var hos svärföräldrarna i lördags och fick täcke, kudde och två bäddset av mattias syster. Så snällt=)
Sen fick vi en BabyBjörn bärsele också, jättefin. Så nu börjar det ju på att bli färdigt med alla saker. Bara småprylar kvar typ, badbalja, diverse salvor och dylikt. Känns skönt att alla "stora" saker är inhandlade och klara=)

Så är det bara 99 dagar kvar till BF, snälla låt det gå fort!
Nu har jag iallafall fått sjukpenning godkänt från FK, så nu kan jag börja slappna av igen och njuta så gott det går av min graviditet mellan foglossningar och sammandragningar=)
Åkte förbi leksaksaffären igår och såg i förbi farten att det stod något om ½ priset. Så var ju tvungen att gå dit och kika vad det var som var nedastt så i pris. Och till min lycka så var det på bl.a själsängar! Så ska dit i eftermiddag med Mattias och köpa en, man får ju passa på liksom=P Så kanske man kan köpa nått fint bäddset också nu när vi sparar lite pengar på sängen. KUL!!
Älskar verkligen att shoppa=) Ska sälja min ena hoppsadel också som jag inte behöver så då får man juh lite extra pengar att köpa roliga saker för=)
Var hos BM förra veckan också och mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta.
SF-mått: 25
Hjärtjlud: 130
Så himla mysigt att höra hjärtat slå. Men hade dock lite lågt järnvärde tydligen (115) så ska öka på mina järntbl Hemofer från en till fyra.

Gud vad det här med väntan är drygt ibland alltså. Det känns som om det är hundra år kvar till juni.
Och magen bara växer och växer, kul iofs men den börjar nästan att bli lite ivägen emellanåt. Kan bara ha Mattias jacka på mej, bara den som går att knäppa. Känns lite onödigt att köpa en ny jacka för så kort tid liksom. Det är trots allt snart mars. Hur skall detta sluta om jag redan besväras av magen tro?=/
Vi var ute och gick en promenad i förmiddags, och får så himla ont i magen när jag är ute och går, blir som sammandragningar och kramp i hela magen, så tråkigt. Men men, får ta igen alla promenader när den lill* grodan är ute.
en riktigt rolig sak är iaf att vi fick hem våran vagn förra veckan. Det blev ,efter en tid i barnvagnsdjungeln, en Crescent Classic Svart/vit, den är verkligen superfin. Tog dock större delen av eftermiddagen och kvällen för att montera ihop den, manualen och monteringsanvisningarna var under all kritik. Så fick försöka lista ut allt på egen hand. Men med Mattias till hjälp och lite fantasi så gick det ganska bra=) Så nu står den där i hallen, och bara väntar på att det ska komma en liten bebis till världen som kan lägga beslag på den.
Ikväll blir det bio men Mattias iaf. "Farsan" får väl se om den är så bra som dom säger.

Usch då vad dålig jag har varit att uppdatera här då. Det ska det bli ändrig på.
Så kan ju gå tillbaka lite i tiden och meddela att vi har flyttat äntligen. Bort från den dumma minililla ettan som vi har bott i fram tills nu. Så nu har vi installerat oss på en takvåning i gamla stan. Så himla mysig. Tänkte att jag ska lägga upp lite bilder inom kort. Högt till tak och snedtak. Kommer trivas helt underbart bra här. Så nu håller jag på att fixa till det lite i vårt nya hem. Ska vara lite kreativ och göra lite egna tavlor. Alltså inte måla och så, för det är jag helt värdelös på.=P Hittade ett så himla snyggt marimekko tyg som jag tänkte göra ett par tavlor av.
Angående min graviditet så var vi på vårt första ul för två veckor sedan. Vilken underbar upplevelse. Fick verkligen bita ihop för att inte börja grina. Att se den lill* grodan röra på sej, och att de verkligen var en liten varelse där inne var verkligen helt fantastiskt!! Det enda som kanske inte var riktigt ultimat var att jag har föreliggande moderkaka=/ Så ska tillbaka på ett extra rul i vecka 32. Hoppas verkligen att den har växt med upp då. Kejsarsnitt är verkligen inte vad jag har tänkt mej.
Ja ja, nu har jag uppdaterat det hela lite granna.

Graviditeten håller i sig och allt känns så himla bra. Det känns på något vis mkt bättre än förra gången. Det känns som om jag har mer "symptom" denna gången. Började må illa på morgonen i onsdags, kan inte fatta att jag är så himla glad över att må illa och kräkas:P men det känns bara så bra helt enkelt=)
Mina bröst börjar på att bli lite smått ömma och Mattias säger att dom har blivit mörkare. Känner mig svullen i magen, kanske tidigt, men det känns bra att veta att det är ett litet litet liv där inne. Vi var på hälsosamtal i måndags, och när vi kom ut därifrån kändes det verkligen på riktigt. Och det bästa av allt är att Mattias engagerar sig så. Han sitter och läser våran lilla bok "vänta barn" som vi fick hos BM, det värmer när jag ser honom läsa den. Längtar sååå mycket tills den lille/lilla kommer ut=)

Så var äntligen lyckan här. Jag har plussat=) Det går inte att beskriva med ord hur glad jag är, det känns verkligen helt otroligt. Men samtidigt gnager den där rädslan över att få ytterligare ett mf, jag vill så gärna att det ska stanna kvar nu. Ska ringa till barnmorskemottagningen för inskriving nu, gud, kan inte fatta att det som jag har längtat efter så äntligen är här=)

Så var äntligen den efterlängtade ägglossningen här!! Nu jäklar ska vi köra hårt, hoppas hoppas att det vill ta sig den här gången och förhoppningsvis stanna kvar där. Men ska göra mitt yttersta för att det inte ska gå mig på nerverna=)

Det är ganska jobbigt det här att behöva låtsas som att allt går oberört förbi en, som om man låter allt som händer bero. Jenny rignde idag och frågade hur det var och hur jag mådde, jag sa som vanligt att de känns bra och att jag mår så jättebra nu. Jävla bullshit snack! Jag är så himla trött på att bara säga att allt är så himla bra hela tiden. Man ska alltid visa sig stark, aldrig visa att man är svag, för då har man förlorat. Den ende jag kan visa hur jag mår är för Mattias, men även för honom är det svårt ibland.
Kan inte riktigt släppa tankarna på att jag skulle ha varit i vecka 14 nu om jag inte hade fått mf. Var ute på på gravid.se och kollade hur det såg ut i vecka 14, inte så intelligent gjort av mig. Skulle så gärna vilja släppa taget om det som hat vart och gå vidare, men jag vet inte hur man gör?

Sådär, då va man tillbaka på ruta ett igen då.
Kroppen verkar inte vara det minsta störd över mitt mf, mensen kom exakt den dagen jag hade beräknat, har fortfarande mens i fyra dagar så får väl vara glad att allt funkar.
Räknade ut på min Äl-kalender att jag ska ha äl den 5 oktober. Så det är ju inte så väldigt långt bort nu ändå, fast det känns som en hel evighet.
Det värsta är när man måste vara ensam, då kommer alla tankar på det där jävla misfallet upp igen och jag tycker så rysligt synd om mig själv. Hatar att vara själv!! Hatar att Mattias måste jobba fram tills klockan halv 2 inatt!
Idag har det varit en sån där "jag-kommer-aldrig-någonsin-att-bli-gravid" dag. Typiskt att det ska komma en sån dag när Mattias måste jobba hela eftermiddagen och natten=(
Kanske skulle ta en promenad och rensa tankarna lite.

Allting började den 28 Mars 2009 när jag och mina flickompisar var ute på krogen och jag hade chaufförstiteln för kvällen. Och där stod Han, en skitsnygg ordningsvakt där i dörren och sa hej till alla människor, så också till oss=)
Kunde ju såklart inte låta bli att slänga lite småblickar åt vakternas håll lite då och då. Fick senare reda på att han hette Mattias och hade flickvän. "Skit" tänkte jag, tänk att alla snygga killar är upptagna.

Kvällen led mott sitt slut och vi flickor skulle dra oss vidare. Nykter som jag var då så var ju jag lite snabbare än alla andra så jag och Jenny gick ut och väntade på dom andra. Vi började att småprata lite med vakterna om hur roligt det är att se alla värdelösa raggningsförsök folk försöker sig på när dom är fulla.

Dagarna gick och jag kunde liksom inte riktigt sluta tänka på den där vakten som hette Mattias som hade flickvän.
Den 4 April var det dags för utgång igen, och ikväll skulle det festas=) Så när vi gick från förfesten till krogen så småpratade vi lite om att det skulle ju vara trevligt om han den snygge vakten kunde jobba i ikväll igen. Men det gjorde han inte. Däremot så puttade Jenny till mig i sidan efter ett tag och viskade "kolla där är ju den snygge vakten, fast utan vaktkläder, åh gud vad han spanar på dig"
Och visst var det så. Blickar möttes och jag skulle väl leka lite svårflörtat såklart:P
Sen rätt som det var så hade han gått fram till mig och frågade med ett litet flin på läpparna " ja, och hur raggar man på dig då?" Det visade sig senare att han inte alls hade nån flickvän. WIIEE!!
Kvällen slutade med att vi gick hem till mig tillsammans, sen har han aldrig gått hem till sig=)

Så hade Lina äntligen fått sin ordningsvakt, efter 2 månader flyttade vi ihop på riktigt.
Så den 23 Juli fick vi redan på att jag var gravid. Det hela kom ju lite som en överrasking, men välkommet ändå.
Vecka 9 bestämde vi oss för att berätta för mina och hans föräldrar. Och alla blev jätteglada. Men lyckan varade inte så länge till. Den 20 Augusti fick jag stora blödningar som slutade i mf=(
Vi bestämde oss sen för att vi skulle försöka direkt igen, men det ville sig inte den gången heller så fick min mens den 21 september som beräknat. Så nu börjar den långa väntan på nästa äl.

Oj då, blev ju världens uppsats det här men, det är ju ändå en kort sammanfattning av mitt senaste halvår. Förmodligen det halvåret som det har hänt mest saker i mitt liv också=)