Försökte för några dagar sedan intala mig själv att det ju inte är så många veckor kvar nu och att jag därför nog ska stå ut med ryggsmärtan. Ja, säkert... Är INTE beredd att hålla med idag. Sov max två timmar natten till idag p.g.a. ryggen som värkte något så vansinnigt. Försökte palla upp kuddar och filtar runt omkring men utan resultat. Vid halv tre var jag helt förtvivlad och väckte då min sambo som försökte lindra lite genom att massera. Det hjälpte dock inte så mycket och nu sitter jag här på en stol med tårar i ögonen och känner mig som en invalid. Ska testa att lägga mig på golvet med benen högt och sedan lägga en vetevärmare i ryggslutet.

Men shit, vad ont det gör!

Om allt går som planerat är det ca fem veckor kvar tills jag äntligen får ta emot den där lilla skrutten som lever rövare inne i min mage. Så det är väl nu jag borde vara helt extatisk över att få köpa en massa kläder, nallar, mobiler, nappar, lakan osv? Men jag är av någon konstig anledning inte det. Jag som annars älskar att shoppa. Jag är inte intresserad av att köpa några gravidtidningar, har ingen inspiration att botanisera bland söta babyoutfits och blotta tanken på att köpa något till mig själv (ska på 30-årsfest på lördag och har INGENTING att ta på mig - verkligen) gör mig helt slut. Vad har hänt? Det är som att jag går på sparlåga. Nästa vecka har jag planerat att börja packa min BB-väska och så borde jag gå igenom det jag faktiskt har köpt till bebben så jag har allt färdigt. Får se bara om jag får lust...

Jag hör till kategorin gravida som har haft förmånen att må oförskämt bra under hela graviditeten. Inget illamående, ingen halsbränna, inga sömnsvårigheter osv. Okej, det var rätt jobbigt med foglossning för några månader sedan men sedan den gick över har det varit lugnt på "krämpfronten". Tills nu... De senaste dagarna har jag nämligen haft vansinnigt ont i ryggen. Det strålar från skulderbladen ner i ländryggen. Jag försöker vila rygge genom att t.ex. luta mig mot ett bord och gunga från sida till sida, och det hjälper till viss del. Men det är ändå svårt att sitta bekvämt i soffan (där man ju tillbringar en hel del tid, speciellt nu när det är OS...) eller ligga skönt i sängen. Det skönaste är egentligen att stå upp, men det blir ju också jobbigt i längden...

Jaja, jag får väl trösta mig med att det inte är så långt kvar nu... Ska nog stå ut.

När man ska få barn är det säkert många i ens omgivning som går och funderar på vad de ska köpa för present till den nyfödda (åtminstone gör jag det när någon jag känner ska får barn alt. har fått barn). Hittills är det ingen som har frågat om det är något speciellt vi önskar oss, och det spelar ju ingen roll. Vill de köpa något blir jag glad vad det än blir. Eller, det där var lögn, och precis det som detta inlägg ska handla om.

Har du varit med om att ha önskat dig något verkligen jättemycket? T.ex. snygga temuggar som matchar frukostskålarna du fick för ett tag sedan, en speciell filt, ett påslakanset eller en särskild tröja. Och sedan får du ditt paket, sliter nyfiket av papperet och konstaterar att det visst innehåller temuggar, men inte alls de du önskade dig. Blir du ändå jätteglad eller känner du ett styng avbesvikelse? Jag har varit med om det och det är inte speciellt kul. Inte för att jag är otacksam, utan pga besvikelsen. 

Vad har då detta med bebisen att göra? Jo, åter till presentbestyren man har när någon i ens vänkrets ska ha barn. En ganska vanlig present är ju sånna minnesalbum/böcker över barnets första år. Ett sånt där man ska fylla i när barnet föddes, klistra in en hårlock och notera när första tanden tittade fram. Nu finns det ju inte bara en modell av dessa böcker, utan hur många som helst. När jag var i en bebisbutik hittade jag en som jag blev jätteförtjust i. Exakt den vill jag ha till mitt barn, så jag köpte den. Jag vill nämligen inte riskera att få frågan vad jag önskar mig till bebisen, säga att jag vill ha just detta album och sedan kanske få något helt annat. 

Är jag hemsk?

Förresten berättade jag för en väninna att jag hade köpt det och hennes första kommentar var "Jaha, då kan jag stryka det från min lista på förslag på presenter..." Jag undrar vilken modell hon hade tänkt köpa...

Egentligen är rubriken lite missvisande för det här handlar inte om amningsbehåar specifikt utan om det faktum att jag idag hittade en riktigt skön bh - på Apoteket. För ett tag sedan fick jag tips av en väninna om att köpa en speciell bh/top som finns på Apoteket. Den skulle tydligen vara jätteful men samtidigt bland det skönaste hon någonsin haft på sig underklädesväg. Så idag när jag var där i ett annat ärende passade jag på att spana in dessa "underverk" och efter att ha provat den är jag helt klart beredd att hålla med henne och hylla behåns lov. Den heter CareFix Comfort Bra och finns i stil S-XXL. Den har inga knappar, hyskor eller skavande sömmar utan sitter mer som en extra hud. Priset, 92,50, tyckte jag också var bra. Jag köpte en svart men ska helt klart gå dit igen (kanske redan i morgon, så de inte tar slut...) och köpa någon till.

Idag var det dags för andra träffen med föräldragruppen, som idag bjöd på förlossningsfilm. Till skillnad från många av de TV-program som visar amerikanska förlossningar i bästa "Push, baby, push"-stil var den här mer dämpad och antagligen mer realistisk.

Jag har aldrig varit rädd för tanken på att föda och oroar mig inte speciellt mycket. jag ser snarare fram emot det med spänning. Smärta är inget som skrämmer mig, åtminstone känner jag så just nu. En av kvinnorna i filmen pratade inte om förlossningssmärta som smärta i den form man kanske vanligtvis förknippar smärta mer, utan mer som en slags kraft. Detta tänker jag ta fasta på, den där kraften.

Efter att jag hade gjort mitt första inlägg om amningsbehåar höll jag på att bli tokig över den där stickiga, kliande känslan. Tog av mig den och insåg att jag fått röda märken runt om under bysten, och att dessa märken var vågformade. Precis samma form som den där spetskanten. Och då insåg jag att det ju var där problemet satt... Fram med saxen och klippte av spetsen, och vips! blev den i alla fall lite mindre "kliig". Men inte ska man väl behöva designa om dem för att de ska sitta skönt?

Såhär mot slutet av graviditeten börjar de gamla behåarna blir lite små. Brösten har blivit större, liksom måttet under bysten. Man är ingen 70b längre... Hittills har jag kunnat använda mina gamla, väl uttänjda behåar tillsammans med sånna extrahyskor (finns bl.a. på Lindex för runt 40 . Men nu börjar även dessa bli små och därför tänkte jag att jag lika bra kan investera i några amningsbehåar som jag ju ändå behöver längre fram. Inte helt enkelt, kan jag säga. Var runt på stanoch kunde bara konstatera att så länge man inte har storlek 90E fanns det inte mycket att hämta. Men efter att ha gått tillbaka till butikerna flera gånger i hopp om att de äntligen skulle ha fått in min storlek hittade jag en bra modell på Lindex. Den satt jättebra och var inte hutlöst dyr så jag slog till på två. MEN efter att ha haft den på mig bara någon timme började den skava, och hela dagen blev en plåga. Var på jobbet så jag kunde inte gärna ta av mig den... De där byglarna, eller vad de kallas, som sitter på sidorna skar in i huden/köttet och när jag äntligen fick ta av mig den kunde jag konstatera att huden skavts bort och brösten var alldeles rödflammiga. AJ!! Gick snabbt tillbaka till butiken och lämnade tillbaka den andra jag köpt. Blev minst sagt besviken.

Igår var jag på HM och tittade efter behåar och hittade en enkel modell i tvåpack. Provade och blev nöjd. Men döm om min förvåning när jag kom hem och satte på mig den och insåg att hela resåren runt bysten skaver... Det känns ungefär som när man klippt bort en prislapp och glömt att få bort lite av den där hårda plasttråden. Blir ju helt galen. Finns det inga som inte skaver? Eller har jag bara haft extrem otur? Jag menar, jag har ju ingen lust att köpa en av varje sort som finns... Och när man provar dem i butiken blir det ju inte alls som när man sedan ska använda dem. Hur ska man veta liksom? Jag blir helt förvirrad. Kanske borde man strunta i bh helt och hållet, men hur snyggt är det?? Och framför allt, hur bekvämt är det?

Visst är det underbart att höra barnmorskan göra detta konstaterande? Allt ser bra ut; SF-måttet ligger på 31 (v 33), hjärtfrekvensen ligger på 145, jag har gått upp något kilo och bebisen har börjat lägga sig tillrätta med huvudet neråt (huvudet åt höger, vilket visst är det vanliga). Dessutom mår jag jättebra, så just nu njuter jag för fullt av att vara gravid. Visst, det börjar bli jobbigt att böja sig ner och ta på sig skorna och jag blir mer anfådd är jag brukar bli när jag t.ex. går uppför trapporna. Natten till idag vaknande jag dessutom med helt vansinnig kramp i höger vad. Har nog aldrig haft sån kramp förut. Jag bara skrek rakt ut för det gjorde så himla ont. Först fösökte jag vinkla foten uppåt (så som jag alltid gär när jag får kramp, vilket händer flera gånger varje natt, men då betydligt mildare) men när det inte hjälpte var det bara att ställa sig upp och gå ett varv runt i sovrummet. Då släppte krampen, men jag har känt av vaden hela dagen idag.

I tisdags var jag på första träffen med föräldragruppen. Efter att ha pratat med de andra tjejerna insåg jag att jag måste ha haft en väldigt smärtfri graviditet. Okej, jag gick igenom ett missfall för två år sedan, men det har jag liksom lämnat bakom mig nu (även om det givetvis var jättejobbigt när det pågick) så jag ska verkligen njuta av de veckor jag har kvar.

59 dagar kvar... Jag har nog ännu inte fattat att det faktiskt bara är två månader kvar tills jag får träffa den som varit en så stor del av mitt liv sedan i juli men som jag ännu inte har en aning om vem det är. Det känns så overkligt att det om två månader inte bara är min sambo och jag, utan att det finns en till som helt plötsligt kommer att bli en del av vår lilla familj, och dessutom vara det resten av våra liv. Det är den personen som jag ska följa första dagen till skolan, finnas till hands för när den första tonårsförälskelsen tar slut, vifta med ett plakat för på studenten... Aj, där fick jag en hård spark i sidan... Den är nog inte så förstjust i att jag redan nu funderar över sånt som kommer hända sådär 2019...

När jag var på MVC sist (5 januari) började barnmorskan prata om amning och hur jag ser på det. Först fattade jag nästan inte att det var mig och mina bröst det handlade om. Jag menar, det var ju ännu låååång tid kvar... Ska dit på fredag igen, sedan blir det väl varannan vecka eller något skulle jag tro.