I tisdags var jag på återbesök på mvc. Jag kommer ihåg när jag var där första gången och fick en sån där lapp där alla mvc-besök man gör under graviditeten står, vilken vecka man ska göra dem och vad man ska prata om. Den sista tiden var just det där återbesöket som man gör ca tre månader efter förlossningen. Då i början av september, när jag skrev in mig, kändes det ju som en evighet tills det var dags för det, men nu var jag alltså där. Det var en märklig känsla måste jag säga. Allt såg precis likadant ut där som när jag var där sist, den 19 mars. Inte så konstigt kanske med tanke på att det ju inte var jättelänge sedan och att make overs av landstingets lokaler inte hör till de mest frekventa aktiviteterna de pysslar med där... Men ändå kändes det det märkligt. Det var ungefär samma känsla som när jag kom hem efter ett ha varit au pair ett år, och insåg att allt (och då menar jag allt) var sig likt hemma, medan jag hade förändrats massor. Som om hela världen stannade upp under det året och det bara var jag som utvecklades, så kändes det då och så kändes det på mvc i tisdags.

Hur som helst, det finns väl kanske inte så mycket att säga om det hela i övrigt. Karin (barnmorskan) fick titta på mitt ärr och konstaterade att det såg fint ut (”symmetriskt”, som hon sa). Sedan pratade vi lite om preventivmedel. Jag vill ju inte ha en massa föremål inopererade i kroppen så det får bli minipiller framöver. Har man tur försvinner mensen helt under tiden man äter dem, så det håller jag tummarna för nu. Ska hämta ut tabletterna i morgon men behöver inte ha någon brådska med att börja ta dem... Det där med sex har känts minst sagt avlägset sedan Herman kom. Men vem vet, när allt lugnar ner sig lite och Erik och jag får mer tid tillsammans igen kan det kanske bli annan aktivitet i sovrummet än sova och amma...