27/2-2010
NU, har jag tid att skriva igen.
I lördags, den 20 februari kom alltså Kajsa med akut kejsarsnitt. Vi åkte ju in till förlossningen och i fredags och var då öppna 3 cm, fick stanna, blev inskrivna. Fredrik var jätteglad för det. Han var mycket oroad för ovädret som böjrade tillta där ute och ville inte åka fram och tillbaka med oss i det. Hur som hellst så började värkarna tillta och vi jobbade på med värkarbetet jättebra, kanske för bra, Fredrik och jag var ett sånt team, han stöttade mig i varje värk och vi gick i genom det hela tillsammans hela tiden. Det gjorde att jag tror att barnmorskorna tog ett kliv tillbaka och med facit i hand hade vi kanske behövt dom tidigare och mer intensivt. Men men. Jo vi öppnade oss (konstigt att jag skriver oss...men det känns som oss) till 8 cm och då vid 7 på morgonen som klockan var på lördag morgonen (ca) så hade vi pinvärkar med 1-2 min mellanrum. Jag bad om EDA och den sattes in. Dock var det lika jävligt som senast och dom stack mig 13 (TRETTON) gånger i ryggen innan dom lyckades. Dock så hjälpte inte EDAn (Ryggbedövning för dom som undrar), för jag fick ingen hjälp alls av den. Värkarna var lika starka och jag kunde inte fortsätta. Vi var utmattade, både jag och Fredrik. Tillslut så beslutades det om snitt iallafall, jag som inte ville ha det från början insåg att det ändå var nödvändigt för överlevnad. Fredrik har berättat att han var jätteorolig för både mig och Kajsa. Men han behöll lugnet och stöttade mig igenom det hela. Till detta då så satte dom in Brickanyl som det heter för att stoppa värkabetet i väntan på snittet. Inte heller Brickanylen fungerade fullt ut, det var som att jag inte var mottaglig för medicinering. Det är min känsla och upplevelse iallafall. Jag har inte fått det bekräftat men inte heller att någon enda av personalen har sagt att jag haft fel....hmm.
In i rummet kliver en ny narkosläkare och säger att han vill sätta en ny spinalbedövning i ryggen på mig. Jag vill bli sövd säger jag, efter de där 13 sticken så är jag inte så pigg på fler nålar i ryggen. Jätterädd förståss också.
Han och jag kommer överens om att han får ett försök inne på operation. Sen ska han söva mig om det inte går. Sagt och gjort, vi åker upp på operation och han gör sitt enda försök. Det fungerar. Jag är så glad för det och tackar honom flera gånger. Det var sån skillnad på när han satte nålen i ryggen på mig och den förre narkosläkaren...om ändå han hade gjort det från början....
Jo, tillbaka, det betyder att jag är vaken när snittet görs och Fredrik sitter vid mitt huvud och hjälper mig med lite syrgas. Kajsa kommer ut ur magen 13:55 på lördagen och är lite blå, eller väldigt blå.
Fredrik följer med personalen ut för att ta hand om Kajsa och dom får suga ut lite slem ur luftrören och värma på henne så hon får upp färgen igen.
Jag sys ihop och har faktiskt lite trevlig konversation med personalen samtidigt...snacka om makaber situation. Men jag är så glad att alla lever och mår bra så man får väll en endorfinkick utan dess like. Fredrik och Kajsa kommer in i rummet (hon har inte fått sitt namn ännu) och personalen lägger henne på mitt bröst, jag får klappa på henne och pussa på henne. Hon är så fin.
Dom frågar om hon har något namn och vi dividerar om Kajsa, Klara och Emma...med lite skratt bland alla i rummet.
Jag körs till uppvaket (övervakning, efter op) där jag ligger i ett par timmar, man vill se att jag kan börja röra på tårna igen. Har ju varit "bortkopplad" från midjan och nedåt hela tiden.
Kajsa och Fredrik blir placerade i förlossningsrummet igen där Fredrik får klä av sig på överkroppen och ge Kajsa sin värme hud mot hud hela tiden jag är på uppvaket... Mysigt för dom. Kajsa får sin färg tillbaka ännu mer.

Sen börjar bb-tiden. Jag kommer upp på bb, fortfarande halvförlamad och ligger bara i sängen, men Fredrik är ju med mig och personalen är fantastisk. Det ska jag säga, man får kunglig service när man är snittad. :=)

Fredrik sover inga nätter på bb, han åker hem och vilar ut sin egen utmattade kropp och tar hand om Stina lite grann, hon är ju hos Mormor och Morfar nästan hela tiden. Men allt går bra på bb. Fredrik är där på dagarna och jag har en jättetrevlig rumsgranne som heter Therese. Hon har fött en dotter som heter Lisa. Vi har skoj tillsammans.
Tisdagen den 23 åker vi hem på eftermiddagen. Då har vi ju dessutom hunnit med PKU testerna och alla läkarundersökningar mm. Vilket är skönt, slippa massa återbesök. Det enda var att dom bara tog bort hälften av mina stygn så jag behöver återbesök två dar senare, i torsdags för att ta bort resten. Men det är OK.

Nu börjar livet hemma med två barn...ni kommer förhoppningsvis få höra massor om det med. Om jag nu hinner skriva...hihi.

19/2-2010
Kl 09:22
Hade värkar hela natten och kvällen med 10 min mellanrum (inte tillräckligt för att åka in..ringde dock Förlossningen vid 01 tiden). Värkarna gjorde så fruktansvärt ont och var väldigt långa, över en och en halv minut.
Nu på förmiddagen har dom avtagit lite igen, jobbigt men vilosamt att få ett brake. Det är jobbigt att sova i 8 minuters pass en hel natt.
Kl 15:52
Värkarna har kommit tillbaka till antalet, är fortfarande smärtsamma. Nu har vi hittat en teknik där jag andas och Fredrik håller hårt i mitt ben, eller arm eller så. Det hjälper oerhört att kanalisera ut smärtan för den är stark nu. Dock är sammandragningarna inte så täta att vi får åka in till förlossningen ännu, det är lite surt. Får se hur natten blir.
Nu kom Stina och Fredrik hem från dagis och vi ska försöka mitt i allt detta äta middag ihop och ha fredagsmys. Kanske är den sista fredagsmysen som 3 i familjen. Supercoolt ju. Snart är vi 4:a.

Kl 21:02
Har haft 10 min mellan värkarna sen kl 17 idag, nu för en halvtimme sen så har det börjat närma sig 5 minuter mellan, vilket är vår magiska gräns för att ringa förlossningen. Spännande.
Profylaxen och Fredrik är räddningen. Jag andas och han trycker hårt på benet, det går superbra.

Kl 21:47
Stina åker till mormor och morfar nu. Jag ska ringa förlossningen. Shit va jag saknar Stina...vilken reaktion.... nerver tror jag.
Men vi tar inget för givet, det kanske är falsklarm...

Kl 21:57
Jag får åka in...nu får vi se vad som händer.
Kram på er alla.

18/2-2010
Kl 05:30
Proppen har gått och jag har haft värkar sedan midnatt. Lät Fredrik sova fram till 05:00. Sen ville jag ha sällskap och hjälp.
Får se om det blir på riktigt nu eller om det är falsklarm.
Kl 07:12
Värkarna har avtagit. Jag har sovit en timme.
Kl 08:45
Inga värkar på en timme. Ska vila hela dagen. Det var falsklarm idag verkar det som.
Kl 15:15
Har följt med en kompis till ytterligare en kompis idag, hade värkar kanske en i timmen.  Nu senaste timmen kanske jag haft 5 st.
Kl 20:15
Värkarna tar i igen, både i styrka, längd och täthet.
Dags att sova iallafall. Oj va trött jag är. Hoppas vi hörs imorgon...