Lördagen den 23/10 var vi på besök hos sambons bror, han skulle övningsköra å min sambo e hans handledare. (Kan tillägga att min första tanke när jag vakna på morgonen va att "detta va sista natten vi sov själva".)
Det vart iaf däckbyte först å så tog det en himla tid hit å dit som vanligt för hans bror.
Rastlösa jag fråga vilket håll dom skulle åka åt å sa att Jag börjar gå så får ni plocka upp mig efter vägen, Det enda som kan hända är ju att det sätter i gång.
Så med de förvärkar jag hade denna dag till ära börja jag å WIlma vovven traska,
Talandes i telefonen hann vi rätt långt i lagom takt som vi gick så vart vi inte upp plockade förens efter 45 min 1 timme, å man kommer en bit när man går på landsväg.
Folk kolla rätt mycket som passera mig å talade säkert gott till varann i bilarna att oj vad tjock

där är det nog inte långt kvar.
Ja ja väl i bilen tog det lite mer fart å jag hade rätt svårt att inte grimasera åt värken jag hade.
Hemåt for vi å väl hemma tog jag en dusch å det avtog å jag vart sur i smyg
Vi hade en disskusion jag och min älskling å det var väl inte världens bästa stämmning på vår adress
Låg å glodde på dansbands kampen med ett öga å halvsov, vid 22.30 skulle jag vända mig om i soffan för att lägga upp arm å ben mot soffryggen. Då kände jag "pluppet" mellan benen

hmmm tänkte jag låg kvar ett tag men vart kissnödig trodde jag. Reste mig å gick mot toan.
Fick öka sista stegen å smatidigt som jag drar ner byxorna går vattnet.
Börjar skaka i händer å ben å bara glor i byxorna ... skjuter upp dörren å säger " älskling" -Mmmm till svar, - Vattnet gick! - Är du säker? - Ja...
Å där satt jag hi hi å funderade på hur jag skulle ta mig där i från så fort jag ställde mig rann det å känslan av att inte kunna hålla emot var lite obekväm.
Ringde förlossningen å skulle komma in, vid halv 12 åkte vi å värkarna hade då börjat å de ökade å den känslan är obeskrivlig.
Detta har vi väntat på

Väl inne å uppkopplade på ctg så fortsatte´det att öka värkarna tilltog å jag hade öppnat mig till 5-6 cm som till slut vart 8-9 cm.
Lustgasen var min vän å till slut bad jag om EDA! En narkos läkare kom in å läste min journal ang min rygg skada, å så kom hennes beslut att "-Vi kan inte sätta nå EPIDRUAL då vi inte vet om vi kommer in mellan dina kotor.
Nehe.. där rök min chans på vila å smärtlindring.
Fick till slut en spruta i livmodern iaf som bedövade den ett tag hjälpte så där fick även kvaddlar under söndagens morgon timmar å första hjälpte ca 30 min å jag kunde andas, var uppe å gick å skulle "hjälpa henne ner i bäckenbotten" AJ AJ AJ.
Ja ja mitt största bekymmer just under dagen var att jag nog inte skulle hinna till BINGOLOTTO söndag kväll. Viktigt Ju!
Söndagen gick å ont hade jag spydde tillslut av lustgasen.
Vid 19-19.30 kom till slut en doktor som vart två doktorer å kände pumpa i mig massa värkstimulerande dropp i en timme till så vid ca 20.30 kopplade dom bort allt vad det heter med dropp å dyl å bestämde snitt inom de närmasta då ingenting hade hänt å hon ej kommit ner hon låg inte rätt utan med vänster sida av huvudet neråt å en del av kinden inte så lätt då att komma ner, upp på OP å där fick jag sova, 21.15 kom hon i pappas armar å vid 22.30 kom dom till mig på uppvak... LYCKA
Älskade vackra barn!!!