Fick i fredags en kallelse till spec mödravården igen. Det stod inte vad jag skulle göra utan bara att jag hade två tiden en då med en läkare. Ringde dit idag och hon tyckte först och främst att det var konstigt att inte min <bm sagt att hon skickat en remiss.

Det visade sig att vi ska göra en viktbeskattning av Alva och se om hon växer bra. Ok sa jag då vet jag. Kollade sedan i min graviditetsbok och där står det att dessa UL görs då man misstänker att bebisen inte växer nog bra eller för mkt.

Jaha klart att jag blev orolig. Ringer till BM och det är vår andra BM som svarar och säger att när den andra mätte magen sist låg vi lite i överkant. Dvs hon växer för mkt och att vi ska göra ett rutin UL v32 för att bara kolla att allt är ok. Tydligen ör detta vanligt och kan bero på olika faktorer utan att det ska vara någon fara. Ok säger jag.

Kollar igen boken men då på att hon växer för fort. Då står det att det inte behöver betyda att hon växer onormalt utan att jag kan ha för mkt fostervatten. Vilket kan bero på många skrämmande saker och leda till förtidig förlossning. Jaha orolig igen. Hoppas ju att det inte är något och försöker intala mig själv och sambon att det inte är någót utan att hon bara mätt fel. Har dock några av symtomen bla att jag har "mensvärk" liknande smärta hela tiden. Vilket kan  bero på det ökade trycket.

Så om 2veckor 3 dagar får vi veta om våran guldklimp mår bra! Varför ska det vara så långt bort när man är orolig?

Har så fruktansvärt ont i ryggen och fogarna idag. Det gör det inte bättre att min barnmorska ringde och sa att mitt järnvärde vär jättelågt. Vilket jag kände redan innan påsk. Har haft svårt att hålla mig vaken på dagarna och inte minst efter kl 19 på kvällen. är jag vaken då så är det ett under.

Trodde att jag kommit över den trötta perioden men tji fick jag.Har mått ganska bra de senaste dagarna så jag tänkte passa på att städa vilket nu har resulterat i att jag knappt kan stå,gå eller sitta.

Är nu i vecka 28+6 börjar känna att det inte är så länge kvar nu. Trodde aldrig att våren skulle börja komma då snön ville ligga kvar så länge! Men nu vill jag bara att Alva kommer så att jag får ta promenader med henne och hundarna i parken=)

Man har ju läst om diverse gravid cravings, men själv har jag inte drabbats av någon speciell. Förutom att jag vaktar min mat precis som en hungrig varg!

Det var mest från början som jag bara åt clementiner ett tag men nu längtar jag bara efter olika maträtter varje dag. Som gubben får springa ut och köpa.

Finns det hemma skulle någon bara våga röra den. Då j*vlar morrar jag. Då menar jag morra. Jag förvånar mig självoch andra för den delen när jag börjar låta som våra hundar.

Min, MIN mat ska ingen röra. Då tar man ju bäbisens mat . Det går juu inte.Jag blir  lätt ledsen om jag inte får vad (vi ) vill ha. Stackars gubben min får inte mycket mat, eller han får inte något som jag är sugen på.

 Än fast det skulle räcka till honom så vågar jag inte chansa att det tar slut. Dessutom så är jag sällan hungring så den gången jag är det måste jag ju passa på.

Det hade säkert varit lättare om jag var mer inriktad på en maträtt så han visste vad han skulle hålla sig ifrån. För nu så varierar det från dag till dag.Och han lyckas ju alltid ta det jag vill ha.

Det kan inte vara lätt att leva med mig just nu!

Efter 50 mils resa igår till ikea för att handla in diverse barnsaker bla spjälsäng. Så sov jag hela dagen idag till ca 16. Var helt slut på, har smärtsamma samandragningar hela tiden + min härliga bihåleinflamation gör dagen långtråkig!
Det känns som om hela kroppen ska gå sönder.

Direkt när jag rör mig får jag samandragningar och har jag rört mig lite för mycket så kommer dem även när jag sover. Hoppas att allt går över till påsk då vi ska åka till stugan. vill ju inte sitta inne hela påsk!

Ja igår började dagen inte bra då jag fick en otrolig smärta i höger ben. Smärtan blev bara värre och värre mot kvällen och efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen ville de att jag skulle åka in på akuten.

De trodde nämligen att jag hade en blodpropp i benet då  jag bara hade ont på en punkt.+ Att jag fick starkare och starkare samandragningar mot kvällen.
Som tydligen berodde på att jag stressade och hade ont över benet.

Efter 4 timmars undersöknin,väntan och ett sammanbrott så blev jag skickad hem med en remiss till ett UL av benet och en spruta i rumpan av blodförtunnande för att förebygga en propp.

Eftersom vi kom in så sent på kvällen och jag var vaken mycket senare än jag brukar var jag bara glad att jag fick fara hem oavsett propop el inte! Men eftersom jag inte var mer svullen så trodde inte att det var det men ville utesluta det i allafall.

De pratade ävcen om att det kunde vara en början till havandeskapsförgiftning men alla tester var negativa=)

Vär hemma låååångt efter läggdags så däckar jag direkt i sägen efter en 1g alvedon för utmattad för att bry mig om det oinda i benet.

Vaknade dock några gånger under natten av att jag hade ont, men fick sova ganska bra.

Så i morse vaknade jag utan den skarpa smärtan i benet som jag somnat med utan mer en lättare smärta=) Var på UL ändå som visade negativt + att läkarens utlåtande var att kroppen beter sig lite konstigt när man är gravid men det är bättre att vara säker före det osäkra!!

Var hos läkaren idag och skulle kolla upp om jag har någon infektion i kroppen då jag varit febrig i ca 2 veckor nu!

Har även haft känningar i bihålorna så han kollade upp dt mesta.

resultatet visade att hb:n var ok och det övriga men jag hade 500 "något" vita blodkroppar i urinet. Förstod på honom att det inte var bra men fick inget vidare svar på vad det innebär.

Kollade upp det sedan när jg kom hem på 1177.seoch där stod det att det kun de vara en början på blåskatarr el urinvägsinfektion.
Har inte haft något av det tidigare så jag vet inte hur det ska kännas. Visst jag kissar mer och det gör ont lite vid urinblåsan ibland men det gör det väl när man är gravid?

Jag antar dock att han hade gjort något om det skulle vara så men man börjar ju ändå fundera. kanske var det bara sk smuts på testet?

Har lyckats hålla mig någorlunda vaken idag och har inte haft för mkt problem med yrseln.

Vi var och lämnade bort vår hane för parning idag så han kanske blir pappa före vi får barn. Det har ju gjort att man mår ju lite bättre=)

Har dock en obehaglig värk i livmodern, inte som sammandragningarna brukar kännas men de kanske har bestämt sig för att kännas annorlunda?

Tänkte att jag skulle göra något trevligt och for på uttagning för hårmodeller idag. Slutade med att jag var svimfärdig efter att stått så länge i ett varmt rum och att jag inte var vad de sökte.=( Så går det när man försöker leva normalt som gravid

Jaja lika bra var det nog då det skulle ta två hela dagar atrt förbereda sig för showen, klara jag inte 1 timma av uttagning skulle det nog inte gått så bra med två dagar!

Får väl fixa håret då för egna pengar=(

Åt en macka när jag kom hem och tog en alvedon. Somnade efter ca två timmar utmattad av att lill tjejen sparkat frenetiskt hela tiden och stört min så behövda sömn.

Idag efter många om och men så tog jag mig upp ur sängen. har så fruktansvärt ont i hela kroppen men framförallt i fogarna.

Det är nog en infektion jag har eller om det bara är min vanliga värk som gör sig påmind.

Vi var hos barnmoskan i går och allt såg bra ut, hon växer normalt, men hon sa att eftersom jag inte är riktigt kry så ska jag beställa tid hos en läkare för att kolla om jag har en infektion.

Vi var hos min sambos bror och fru och hämtade barnvagnen som vi får av dem. Det är guld värt då vi även fått massa barn kläder av dem. Då de har sitt sista barn nu på 9 mån.

Han ger  mig masage varje dag! Utan att jag ens frågar, han diskar, städar och går ut med hundarna. Hur kan jag ha så tur?
Att hittat en man som ser vilka behov jag har när jag mår som sämst.

Jag vet att jag inte är ensam att ha så här tur, kanske inte på samma sätt men tänk ändå. När vi kvinnor är gravida i hela 9 mån så står männen ut men våra hormon svängningar och djävulska påhitt!

Även när vi inte är gravida är vi inte så lätta att leva med! Det är bara att erkänna tjejer.

Vi kvinnor skulle aldrig tillåta att våra män skulle skrika påoss för att de är sena 5 min eller något annat löjligt! De skulle åka ut ganska snabbt. Men männen står ut de älskar oss ändå. Min man älskar mig nästan mer.

Att jag älskar honom över allt annat är inte att ta i! Jag vet att jag inte kan vara lätt att leva med då jag har diverse sjukdomar som gör att jag inte alltid orkar eller kan göra vardagliga ting. Utan Roland skulle vardagen falla sönder!han gör allt utan att jag ber om det eller klaga ens en enda gång!

Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag kan skatta mig lycklig att ingen annan hann se vilken underbar man han är!! Eller så var det bara meningen att vi skulle vara tillsammans!? Jag hoppas bara att jag kompenserar på annat håll än där jag brister!

Nä oavsett om man lever med en man eller har någon viktig man runt omkring oss får vi inte glömma att säga hur fantastiska de är!!!!
Utan er finns inte liv.

Ja nu har man hittat hit, till en blogg. Hjälp vad har jag gett mig in på?

Har aldrig riktigt förstått detta med blogg men nu när jag och miin sambo väntar vårt första barn så känner jag att det är så mycket jag måste få ur mig!

Jag har ett litet liv i mig! Ett liv! Jag kan inte riktigt förstå det, att våran kärlek till varandra har resulterat i ett nytt liv. En liten tjej , tros vi veta iallafall till 95 % säkerhet.

Vi har bestämt namnet nu, vi har velat mellan några namn som vi gillade men från början var vi säker på att det var en kille och då visste vi exakt vad han skulle heta.

Men sedan kom ultradjudet och där saknades det viktigaste för att det skulle vara en kille!´Om han nu inte klämmer på den så den inte syntes. Men då är han då inte lik sin pappa=)

Men nu har vi kommit på namnet, jag ville ha med min farmors namn Linnéa ,som mellan namn iallafall. Men nu föll vi för HENNES mellan namn Alva så då får hon hela hennes namn ALVA Linnéa och Saga före bara för att det klingar så fint.

Så nu har vi en Alva i magen en liten individ med eget namn och framtid. En framtid med oss mamma och pappa. Vi ska bli föräldrar, klarar man det bara på beställning eller måste man misslyckas fösta gången ?

 Allt detta med uppfostran och så förstår jag kommer med tiden men direkt efter BB. Ska vi kunna ta hand om henne själva utan att få panik? Hur gör man det?de är ju så små, jag vet att de inte går sönder men tänk om jag är kass på det riktigt KASS?