Så nu verkar jag ha haft min baby blues! Den började Tisdag kväll då vi kommit från BB. Jag skulle gå på toa innan sängdags och vi har en toa som är gjort lite högre så min sambo hade tagit bort klossarna under ringen. Vilket resulterade i att varje gång jag rörde mig så fick jag toalocket i ryggen.

Så klart börjar jag stortjuta. Roland kommer inspringandes och fattar nada. Jag skäller ut honom och han säger att han ska sätta tillbaka klossarna. Men nej det räcker inte för mig. Han ska spika dit sin egen snopp(använde dock inte så fint ord)

Sedan i Onsdag fick jag panik över att jag inte har någon bebis i magen längre. Visst jag har väl inte haft den lättaste graviditeten men den har ju självklart varit mysig men Alva i magen som har haft hicka , sparkat mig vänligt på revbenen osv

Jag vill vara gravid igen NUUUUU

Vi har ju pratat om att vi vill ha barn ganska tätt, dvs börja försöka direkt då mensen kommer tillbaka. Men jag vill ha tillbaka magen. Med Alva i, men jag vill ändå ha henne ute. Hmm hur det går till vet jag inte. Jag antar att jag känner mig ganska ensam på något vis. En tomhetskänsla förut var jag ju aldrig ensam hon var ju i mig.

Jaja vet inte om jag förklarar så bra men men jag har gråtit varje kväll fram till igår över att jag inte har en mage och att det är aldeles tomt och stilla. Bara en bulldeg som hänger.

Till något positivt så har jag redan gått ner 10kg,

Så väl inne i förlossningsrummet så försöker jag få i mig lite vätska och melon då jag inte ätit något förutom frukost.

De får sätta en skalp tråd på skruttas då hon rör sig förmycket och de inte får någon kontakt på ctg.Så nu har jag en sladd dinglandes mellan benen.KUL

Jag ligger i sängen med regelbundna värkar men inte så kraftiga än så länge. Jag änvänder mig av dyktekniken. Dvs möta varje värk och inte försöka motarbeta den.Det fungerar jättebra så länge jag får göra som jjag vill.

Men då kommer en ny BM in och vill att jag ska profylaxandas, vilket gör att man måste koncentrera sig på andningen och inte ta värken. Det blev helt fel, jag spände mig och det gjorde bara ont och var obehagligt att försöka andas in genom näsan och ut genom munnen. För själva dyktekniken är ju baserad på att man är så avslappnad så möjligt och bara fokucerar på värken och följer med den!Andningen kommer av sig själv då!

BM ber mig även att sätta mig upp och att vi ska prova knäpress. Dvs Roland och mamma ska pressa/pumpa knänen in mot mitt bäcken när jag har en värk. Det fungerar mycket bättre så det kör vi på.

Men själva andningen går jag tillbaka till min ursprungs metod. tydligen syntes det som om jag sov under värkarna. Vilket ju är tanken. Jag kände mig riktigt avslappnad och säker på att det här skulle gå fint.

Det var dock innan jag fick veta att jag inte öppnade mig 1cm i timmen som är standard utan jag var ganska oförändrad. Suck jaha inte blir det någon bäbis inna 2.00 som jag trodde. jag hade nämligen räknat ut om jag skulle öppna mig 1cm i timmen så skulle jag vara fullt öppen ca kl 2.00.

Jaja värkarna började öka riktigt vid ca 20.00 då var jag öppen 3cm dvs jag hade bara öppnat mig 1cm på 3timmar och 40min. Jaha trodde då att det skulle bli en lååång natt.

Jag är inte så insatt i tidpunkter under resten av förlossningen förutom det jag läst i efterhand. Jag var mest koncentrerad på att klara varje värk och vila då jag förstått att det skulle ta tid.Jag fick sterila kvaddlar framme på magen som tog riktigt fint. Jag kan verkligen rekomendera det. Visst det sved som attan men var värt det!

Det känns ett tag som om det bara är värkar och ingen vila, men det går ändå ganska bra då jag har både Roland och mamma vid min sida och de turas om med att fläkta mig och göra knäpress på mig.

Jag börjar må ganska illa vid en tidpunkt och hon säger att hon förmodligen trycker på spinaltaggarna. Jag kräks dock inte. Jag fösöker gå på toa ganska regelbundet men sista gången jag går så är det första jag hör i rummet bredvid toan är en bebis som föds. Jag blir aldeles gråtfärdig och känner att jag kommer aldrig få någon bebis.

Vid det här laget är jag så trött och slut på. Jag känner att mina energi nivåer inte är höga. Skakar ganska mycket av att jag har lågt blodsocker. Så där inne på toan så hinner jag få 3 kraftiga värkar innan jag ens hunnit torka mig.

Nä nu är jag för trött säger jag till Roland, jag klarar det inte mer. Nu vill jag ha ryggmärgsbedövning, annars klarar jag inte det något mer. Jag var för trött helt enkelt. Mitt mål var ju att klara mig utan medicinsk smärtlindring. Men jag var även förberedd att jag skulle bli för trött och behöva ta det men jag trodde inte att jag skulle behöva det så tidigt.

När vi kommer in i rummet så ber jag om ryggbedövningen. Jag har riktgt svårt att ta mig igenom värkarna nu. Jag är riktigt trött och känner mig ganska säker på att fler barn blir det inte Undra hur många som hunnit tänka det under en förlossning!

Riktigt fort kommer narkosläkaren och jag tackar och bockar att det gick så fort. Jag har riktigt tätt mellan värkarna och har svårt att sitta still vilket är viktigt när de sätter nålen så jag sitter där och klämmer mammas händer blå genom varje värk tills nålen är satt.

Sedan ber de mig ligga så att inte bedövningen sätter sig i benen. Visst inte var det så lätt då jag suttit eller stått igenom hela värk arbetet. Kl var ca 23.45 jag var öppen 5cm.

Kl 00.35 får  jag min första krystvärk som BM säger att jag måste flämta mig igenom. Hon är inte nere än. Tydligen hade hon sagt till Roland att hon kunde fastna i spinaltaggarna om jag krystade nu. Men det enda jag hörde var DU FÅR INTE KRYSTA konstigt nog så lyssnade  jag.

BM går ut och varje värk som kommer får jag kryst värkar. Tillslut får mamma trycka på knappen för nu MÅSTE jag krysta.

Bm kommer in just som hon trycker för hon ahde sett att skruttas reagerat på senaste värken. Hon undersöker mig och jag är helt öppen och har inga kanter kvar. 

Så jag har öppnat mig 5cm på 40min.

Nu jävlar får jag kraft, jag tar i för kung och fosterland. Jag har aldrig känt mig så stark som då. Visst det sved som in i helvete men gud det var ändå den skönaste känslan jag varit med om. Jag hinner tänka att det här ska jag göra om snart.

 Helt plötsligt börjar huvudet synas, Roland kollar hela tiden vilket jag inte trodde att han skulle våga. Men det syntes som jag trodde faktiskt. På sista värken när huvudet är ute så är värken slut men det skiter jag i utan jag krystar ut kroppen i bara tjurskallhet.

Så ut kom en lite varelse full av fosterfett och kvider till och läggs varm och våt på mitt bröst. Så vacker och oförstörd. Jag tittar på Roland och ser hur stolt han är. Ligger där i världens lyckorus och vill aldrig att det ska sluta kännas så här!

Moderkakan kom utan problem och var lika fin som jag trodde att den var, skruttas hem som hon haft i 9mån.

Jag hade inte spruckit något utan hade några revor som skulle sys. Som om jag brydde mig då. Det tod 11min att krysta ut henne. Så sista biten gick otroligt fort. Vilket visade sig på blodprovet av navelsträngen. Roland klippte den och nu var hon fri och färdig för världen utanför.

Mamma var både tåröggd och lite skakad men man såg hur stolt hon var! Hon lämnade oss innan vi fick brickan som var riktigt behövlig då jag hade lite energi.

Alva tog bröstet direkt och började äta. Jag har ju haft mycket råmjölk hela garviditeten så hon fick smakprov direkt. Med rätt tag och allt! Min duktiga lilla tjej!

Så slutade min graviditets historia och början på min historia som mamma. 

Så nu är hon här! Vårt underverk. Saga ALVA Linnéa föddes den 20 juni 00.51 och vägde 2990 och var 48 lång.

Efter att jag fick igångsättnings tabl på fredag kvällen fick jag sova över på FL jag var öppen 1cm och på Lördags morgonen så hade jag bara öppnat mig till knapt 2 cm. Fick åka hem och fick en ny tid för att få en till tablett på Tisdagen. De sa att ihelgen blir det ingen bebis.

Så jag och sambon åkte hem och var ganska så trötta båda två så vi la oss och sov.
Innan vi la oss så hann jag tänka att det vore ganska roligt om vattnet gick nu när vi kommit hem!

Kl15.15 vaknar jag av att det smäller till i magen och jag får en riktigt kraftig värk. Jag sätter mig på alla fyra för att vagga mig igenom den och helt plötsligt känner jag att det börjar rinna något. Snabbt som attan ställde jag mig upp med händerna mellan benen och säger till Roland
-jag tror vattnet gick. Kan jag få något att torka med.
Eller jag kanske kissade på mig jag är inte säker!(Det var ju intre genomskinligt det som rann utan lite gult)

Då kommer Roland med en lite toapapperstuss. Jag får be honom om en handduk istället Han var inte riktigt vaken eller beredd på vad som hände.

Jag tar mig till toan och när jag sätter mig så rinner det lite till + att jag får kiss. Då inser jag att det är verkligen vattnet och hon har bajsat i det. Jag ber Roland om telefonen så att jag kan ringa FL. Roland går då ut med hundarna medans jag ringer FL fortfarande sittandes på toan.

De ber mig komma in på kontroll så jag ringer min mamma och säger att ikväll får hon nog komma till FL.

Jag ställer eller rättare sagt sätter mig i duchen och duchar varmvatten på magen då värkarna börjar bli lite starkare. För varje värk rinner det lite mer vatten och nu ser jag att det är riktigt grönt. Blir lite orolig då jag läst att det är ett tecken på agt bebisen är stressad och därför bajsar imagen.

Lyckas ta mig ut ur duschen utan att det rinner ner för benen och får på mig en av blöjorna som vi köpt till skruttas. Får på mig kläderna och försöker komma ihåg alla saker vi ska ha med oss då jag packat upp lite av det som vi hade med oss dagen innan.

Vi måste ju åka och lämna hundarna hos svärmor innan vi åker in så jag lägger en plastpåse på sätet och en handduk och så åker vi. Värkarna är inte så jobbiga men jag märker att de är annorlunda imot för tidigare.

Väl inne på FL får vi komma in på ett undersökniingsrum och de gör en ctg mamma kommer in och ser almänt nervös ut.De kollar mig hur mkt jag öppnat mig. Då var jag fullt 2cm. Yeey inte mycket har hänt! Värkarna kommer allt regelbundnare och kraftigare utan resultat vill säga.Jaja men ett rum får jag iallafall.

Jag får på mig en skjorta och sätter mig i den betydligt skönare sängen än i undersökningsrummet och känner mig ganska taggad och redo!

En början på vår förlossningsberättelse! Fortsättningen kommer!

Ikväll börjar det. Ska fara in till förlossningen kl 19:00 för att få slidpillret. När jag då öppnat mig tillräckligt är tanken att de ska ta hinnorna. Om det sker inatt,imorgon eller senare vet vi ju inte då det kan variera i tid hur fort allt går!

Så nu har jag försökt sova hela fm för att ladda, har nyss ätit pasta med ost hmmmm
Sambon kom hem nyss och är nog mer nervös än vad jag är. Men som min farmor sa så är det ju jag som ska göra jobbet

Väntar nu spänt på att få höra av förlossningen om det blir igångsättning idag eller ikväll.  De hade ganska mycket idag så om de inte ringer innan kl12 skulle jag själv ringa tillbaka.

Har pappa på besök, han ska till läkaren för att kolla sin läkning av armen han opererade. Han kom med en barnkorg som nästan hela min släkt har sovit i. Vi är nog över 20 st som har gjort det!

Nä nu ska jag se om jag kan sova lite för att ladda inför det som komma skall. Det är ju ganska svårt då jag både har ont av hinnsvepningen och att jag är så spänd av förväntan.

Snart är hon här

Var på Spec mödravården idag för att prata om igångsättning. När vi först kommer dit så var det aldeles tomt. De hade bytt lokaler till ett nytt hus. Jaha frågade en sköterska som sa att vi skulle till avd Q och det var bara att följa skyltarna.
Visst det var ju lättare sagt en gjort, de tog ju bara slut mitt i allt. Frågar en annan som jobbade i samma hus och hon hade knapt koll på vars det var. Efter många stressiga minuter så hittar vi. Men när jag anmält mig i receptionen så fick vi vänta i 40 min på att läkaren skulle komma.

Efter att ha stressat dit så fick jag ju självklart massa sammandragningar som gjorde svin ont. Fogarna tog nästan död på mig och självklart har de köpt nya fina stolar som var så håprda att jag lika gärna kunnat sitta på golvet!Hann till och med att gråta en skvätt på toan där.

Kände en stark avsky mot min BM som inte nämnt att de bytt hus för då hade jag kunna lunka fram i lugn takt utan att stressa ihjäl mig!

Jag har gruvat mig så otroligt över detta möte och att hon ska neka mig igångsättning.
Till min förvåning så är det första hon säger att
-Som jag kunnat läsa till mig mellan raderna så har du gått lite över tiden för din kropp och välmående!

Känner hur hakan nästan slår i golvet.

Ja, kan jag bara säga. Hade skrivit en lista med allt som jag ville säga alla mina argument osv. Men det enda hon ville veta var lite hur min graviditet varit! Dvs Skit
Behövde inte ens ta fram lappen.

Sedan så säger hon att hon pratat med BM som vi fick på FL i måndags och hon hade undrat om hon träffat mig för hon ansåg att det nog var bra med tanke på min situation. Jag hade ju oturen att få en manlig läkare i måndags och som min sambo sa så kan ju män inte sätta sig in i en sådan här kvinnlig smärta. Men både BM och denna Läkaren fattade direkt att jag behöver hjälp

Så det första hon gör är att känna hur det är där nere. I Måndags så var bara den yttre modermunnen öppen och nu så var även den inre det så hon gjorde en hinnsvepning på mig. Hon bad till och med om ursäkt för att hon plågade mig men , visst det var obehagligt men jag har haft tusen gånger ondare under graviditeten.

Så i morgon så ska jag ringa in till FL 07:00 och se om de har för mycket att göra eller om jag får komma in direkt och få ett slidpilller. Annars ska jag få ett  på kvällen istället.

Så om allt går bra har vi Alva hos oss i helgen. Om det inte händer så mycket kan jag behöva en vilodag eller två så man kan säga i allfall att nästa vecka snusar vi bäbis

Hade igår kväll min första riktiga falsk alarm. Var helt säker på att det hade startat. Ringde till och med mamma och förberedde henne på att vi kanske skulle ringa på natten.

Men tror ni inte att det avtog precis som jag skulle gå och lägga mig. Jag hade ju tänkt vila så mycket som möjligt inför den stora händelsen! Men inte blev det något mer inte

Hade lite spår av protein i urinet och trycket hade ökat till 125/90 så jag ska till BM på Onsdag igen. Tjatade till mig att hon skulle kontakta spec mödravården då hon inte ville göra det förän jag träffat min kontakt på soc. Ska ju träffa dem om vi eller snarare jag behöver en hemmahosare första tiden. Så jag har nu en tid på spec m på fredag.l Hoppas att de anser att jag ska sättas igång direkt!

Just nu så vet jag faktiskt inte om jag orkar en förlossning. Är helt slut på i kroppen av alla pinvärkar. Visst jag får sova hyfsat bra men att ha ont i över 25v helt i onödan skulle nog göra de flesta slut på! Så jag hoppas att de sätter igång mig snart eller att det startar av sig själv. Magen är riktigt lågt nere och det kommer bitar av slemmisen varje gång jag haft värkar 

Hoppas nu att hon inte bestämt sig för att stanna!

Japp om beräknade 17 dagar har vi en liten skruttas hos oss. Då är vi inte 4 längre utan blir 5. Vi ser det så iallafall. Eller om man vill se det som 3+2? I vår familj ser vi i stort sett lika värde på jag och Roland som Birka och Hamilton! De har lika stor plats i hjärtat som vi andra. Om inte mer

När jag träffade Roland så hade jag levt som singel hela mitt liv med en enda kärlek som jag hade haft i 2,5år. Birka en tibetansk spaniel tik som räddade mitt liv!

Från att knappt kunna ta hand om mig själv pga av grav depression och självmordtankar så kom Birka en liten ulltuss som tog hela mitt trasiga hjärta och gjorde det helare än vad det någonsin varit.

I samband med att jag fick min ADHD och borderline diagnos så tyckte mina föräldrar och jag att det kunde vara bra att jag fick något kontenueligt i min vardag. Jag hade då i flera år planerat att skaffa en tibbe men hade inte råd. Så mina kära föräldrar gick in och betalade henne! Så från att knapt lämna min lgh så hade jag någon som var helt beroende av mig. Vilket var precis vad jag behövde!

Jag lever pga Birka och hennes positiva inverkan på mig. Hon är min stora kärlek! Det vet Roland att även då jag älskar honom så kommmer Birka alltid vara min största kärlek! Låter säkert konstigt för endel men för mig är det en självklarhet!

Så att vår familj ska bli 5 och inte 3 beror på att jag och Roland uppskattar våra hundar lika mycket som varandra( Ja eller på ett annat sätt men ändå likvärdigt) Klurigt men men. Han förstod ganska tidigt i vårt förhållande att min relation med Birka var lite anorlunda och han har aldrig försökt konkurera ut henne. Sedan så blev vi ju fodervärd till en tibbe hanne några månader in i vårt förhållande och än fast han inte har samma position i familjen som Birka så är han ändå en kär medlem!

Något jag har varit/är orolig för är om skruttas skulle visa sig vara allergisk! Vad skulle vi göra då? Visst vi skulle ju kunna be någon i familjen ta över hundarna men jag vet inte om jag skulle palla att inte träffa dem eller mest Birka kontenueligt! Skulle ju få flytta så att man bodde granne till den som tog henne så att jag fick min Birka dos varje dag!Nä usch försöker att inte tänka så, det kommer ju om det kommer!

Nä som sagt det är inte långt kvar nu. Ska prata med BM i morgon om igångsättningen . Hade dock trott att hon skulle komma idag áv sig själv. En känsa jag haft bara . ungefär som när jag visste att jag var gravid just innan jag fick nidblödningen när ägget fäste. En känsla som inte går att sätta fingret på men den finns där. Men det verkar som om känslan sviker mig den här gången

Har fort skit ont i skallen och jag har migrän flimmer ibland framför ögonen! Blä

Idag handlade vi de sista sakerna till skruttas! Så nu kan hon komma utan att vi behöver oroa oss för att vi saknar något! Fick sova hela natten utan uppehåll Var riktigt utvilad för första gången på länge.

Dock har jag haft en ihållande huvudvärk sedan i morse som inte vill släppa! Det känns som om jag har hurvudet in ett skruvstäd! Har svårt för lusskiftningar så att sitta och titta på datorn gör svin ont så snart slutar jag!

Somnade vis 17 tiden och vaknade vid 20 och trodde när sambon sa att kl var 8 att det var söndag morgon! Hmm Snacka om att vara förvirrad!

Nä ska gå och lägga mig igen då ag har så ont i skallen. Vet ju inte heller vad för migrän medicin man får äta när man är gravid! Ska kolla i morgon vad jag kan hitta receptfritt!

Jag är så otroligt velig av mig just nu! Kan inte bestämma mig om jag ska köpa ett andningslarm till skruttas. Jag är ju en väldigt orolig person av mig själv och jag vet ju att pga av  min medicinering så kan hon vara lite påverkad av den. Och då är det oftast andningen som kan vara lite jobbig.

Men är jag överorolig om jag köper en sådan eller kan man inte leva utan den?

Vill ju kunna sova utan att måsta kolla till henne varje minut! Men det är ju mycket pengar att lägga ut! Men och andra sidan kan jag sätta ett pris på skruttas liv. Nej aldrig.
Man kan ju hyra ett andningslarm men då har man ju betalat ca hälften av den när man är färdig. Och det här är förhoppningsvis inte vårt sista barn. Annars går det u att säla vidare.

Märker just nu att jag argumenterar mest för att köpa ett  jag har nog redan bestämt mig för att köpa ett men jag vill ju ändå vara försiktig med pengarna då vi inte har så mycket just nu!

Nä ag skulle aldrig förlåta mig sälv om jag inte köper det och det händer något! Det är ju som sagt en stor chans att hon har problem med andningen och hamnar på barn4.

Men vilket andningslarm ska jag köpa?Suck då var det ju den frågan!

Jaha då blir det att plöja igenom massa forum om olika erfarenheter osv om andningslarm. jaja något måste jag ju sysla med på dagarna!

Kom nu skruttas

Kom just hem ifrån BM. Är så himla glad! Skruttas är fixerad, sf-måttet var ok ,vikten var den samma, hade dock lite för högt blodtryck 120/90 så jag ska komma tillbaka på Måndag och är det för jobbigt då ska vi prata igen om gångsättning. Jag kände idag att det var helt ok att gå veckan ut!

Hon sa även att det höga blodtrycket kunde vara ett tecken på att det snart startar. + att jag har dessa onda sammandragningarnan och de gett resultat i att hon fixerat sig. Så har jag tur så har vi bäbis snart!

Jag gick förövrigt till BM, det var jobbigt men jag klarade det utan att kolapsa!

Fick även lite hopp av hur hon tittade på min mage och log hela tiden! Och vare gång jag vred mig i stolen av sd så log hon. Tror inte att hon gorde det av skadeglädje utan hoppas att hon såg något som gör att hon tror att det startar snart! Hoppas hoppas hoppas

Än fast det är jätte jobbigt just nu så vill jag ju att det ska starta av sig själv då jag är livrädd för KS.Och risken ökar när man blir igångsatt. Om det innebär att jag måste vänta två veckor till så kanske jag orkar med det men längre än så sträcker jag mig inte!(inte som det känns nu iallfall)

Hua vad jag fick sota för att jag var aktiv igår! Kände mig ganska pigg och fast jag hade FV och ont i fogarna så tog jag mig an lite för mycket. Droppen var nog att jag ville följa med på kvällspromenaden med hundarna. vill tyvärr göra för mycket när jag inte mår SÅ himla kasst!

Har för det mesta legat och vridit och vändit mig vilket resulterat ia att jag får skit onda FV. Efter att jag var på toa vid 3 så har jag inte kunna ligga still och tyckte att det var bättre att gå upp än att störa sambon som ska upp och jobba snart!

Det känn som om jag suttit på en hård stol en hel dag för det värker så något djuriskt i svanskotan. Det är väl fogarna som spökar. Den främre fogen gör också ont, känns som om någon sparkat mig i skrevet

Har tvätt tid idag och imorogn så jag får se hur mycket jag får gjort. Hade ju tänkt röja undan det sista "skräpet" i barnrummet. Vi eller rättare sagt jag har massa saker vi inte vet vars vi ska ha.

Nä nu blev jag sugen på melonen som är i kylen! Ska äta lite av den och sedan försöka somna om igen!Om skruttas kunde lugna ner sig!

Fick tillbaka på skatten idag! 16000kr Weei Behövde verkligen något positivt just nu! Fick hämta ut mitt paket från lindex med några kläder till skruttas!Så söta i stl 50. Hon kan nog inte ha dem så länge men jag vill inte att hon ska bada i de första!

Har fortfarande smärtsamma FV som inte vill ge med sig. Men har börjat inse att det finns inget att göra. Ska till BM imorogn och se hur allt ser ut + att jag får veta om hon behagat sig att ringa spec mödravården för min räkning.

Har märkt att jag börjat tröst äta de senaste dagarna! Från att inte ha någon matlust till att vräka i mig de mest konstiga sakerna. Har nyss gjort min potatisgratäng som inte är den nyttigaste men ack så god. Mycket vitlök och 5dl grädde och ost mellan varje potatis lager! Hmmmm Till den blir det dock nyttig lax till. Måste ju få i mig lite omega för bebbens skull!

Vågar inte väga mig inför besöket imorgon då jag är ganska så säker på att jag lagt på mig några kilon! Från att gå ned i vikt i början av graviditeten till att sakta gå upp lite så kommer väl den största uppgången nu i slutet!?!?!

Nä vad är detta ska jag vara någon sorts super kvinna eller? Ringde in till FL vilket jag inte skulle gjort då jag blev ännu mer upprörd och stressad av den BM jag fick prata med. Hon verkade inte förstå mitt problem med att jag gått i 4 dagar med riktigt smärtsamma förvärkar och känner mig slut och väldigt uppgiven.

Hennes fråga var
-Har du provat att slappna av?
Va är hon seriös? Vad tror hon att jag har syslat med i 4 dagar? Det är det enda jag gjort försökt slappna av , meditera och göra all sorts skit man har läst om inför förlossningen. Men det är väl inte medningen att man ska behöva hålla på så i flera dagar? Eller man kanske ska det?
Andra frågan
-Är du orolig över något?
Hmm få se jag vill bli igångsatt och inte fått något svar om det. Jag har ont jämnt och får inge svar på varför. Jag mår inte så bra psykiskt, men bättre nu när jag börjat med medicinen(enda positiva) Men det är klart att jag är orolig!

Hon tyckte i allafall att jag skulle med hjälp av min sambo försöka slappna av nästan till "före sömn tillstånd" och se om jag mådde bättre. Bättre mår jag men inte fan är jag mindre slut på eller orolig! Jag undrar ju fortarande vad i hela friden jag har råkat ut för!

Iallfall så skulle jag ringa tillbaka om några timmar och berätta hur det gick. Varför då? Jag får ju ändå inga svar! Jag blir om inte annat ett större ? av det.

N'ä jag får v'äl fortsätta klaga för mina nära och kära och här på FL och kämpa mig vidare igenom smärtan! Ja ja vem har sagt att livet ska vara lätt.

Okej, igår trodde jag vekligen att det satt igång! Lyckades sova en skvätt på morgonen men sedan vid 3 tiden så startade allt igen. Men denna gång ännu värre och ännu kraftfullare.

När min kära trötta karl hade hämtat mig så for vi hem och skulle äta men att ställa sig och laga mat var inte fråga om saken så det blev snabb mos och biffar som jag gjort till efter förlossningen. Jag kunde inte stå upprätt när värkrna kom.

Min sambo var lyrisk och uppe i varv över sin första arbetsdag och jag försökte verkligen koncentrera mig på att lyssna på honom , men jag märkte att koncentrationen inte var den bästa när jag har ont.

Värkarna blev allt kraftigare och jag kunde inte ligga, sitta eller stå still. Fick massage av Roland samtidigt som jag försökte andas mig igenom dem. Tårarna började rinna till och jag kände att om det inte startat nu så vet jag inte. Roland blev arg över att jag hade det så där och sa att DET KAN JU INTE VARA NORMALT.Han kände väl sig ganska hjälplös. Tänkte, vänta bara tills förlossningen.
Jag skulle sova hos mamma inatt också så vi åkte dit, inte det skönaste kan jag säga att åka i det tillståndet.

Hemma hos mamma fortsatte allt och jag gjorde allt för att lindra med värme , alvedon och massage. Lyckades somna sedan på kvällen och har sovit  utan att vakna allt för många gånger

Så då ser det ut som om jag ska ha det så här fram till förlossningen. Smärtsamma förvärkar X antal veckor framöver. JIPPI Men men vad ska jag göra. Har förstått att min graviditet inte är efter skolboken och jag kan förvänta mig nästan allt. Så nu får jag bara hoppas att de snälla doktorerna vill sätta igång mig snart!

Jaha det blev ännu en sömnlös natt med att ligga och vrida och vända på mig! Lyckades slumra till av utmattning några gånger så lite utvilad är jag då iallafall. Men förvärkarna gjorde sig snabbt påminda!BLÄ

Trodde igår att jag skulle vara tvungen att åka in med en mamma som tagit en sömntablett men som tur va så gick värkarna att hantera. Mamma blev dock orolig då hon såg hur jobbiga de var och hur mycket jag fick anstränga mig för att klara av dem. Just nu har jag en ganska lugn period, de känns ju regelbundet men inte så farligt som igår kväll!

Vet fortfarnade inte vad jag ska tro. Är något på G eller ska jag måsta gå med dessa förvärkar i flera veckor nu? Kan det vara ännu en UVI som spökar och sätter igång allt? Utan att det gör ont eller att jag har några specefika symtom? Nä jag blir inte riktigt klok på det här. Fick vika mig dubbel några gånger igår när jag stod upp av smärtan. Ska det va så tycker du? Frågar jag mig som Sverker?

Inatt var andra natten som  jag och Roland sov ifrån varandra på mer än ett år! Var lite jobbigt faktiskt. Pratatde med honom nyss och han hade också sovit oroligt. Mycket beror nog på att han ska börja på ett nytt jobb, vilket alltid är pirrigt!

Då var jag inne på 29:timmen med smärtsamma förvärkar. Tog värktablett igår men inte stannade de av inte! Vet inte om jag ska vara glad eller inte. Förhoppningsvis är det ju något på gång men om det inte är det så har jag ju inte fått vila något alls de senaste timmarna förutom att jag små slumrat till utan nytta!

De ilar neråt i ljumskarna och känns som mensvärk. Magen gör ont.Jag måste andas mig igenom de flesta! Jag har som sagt  provat värktabletter, ligga och vila, röra mig och tagit ett bad utan något som hellst tecken på att det ska avta!

Jaja om det inte blir bättre i morgon ska jag ringa in till förlossningen och be om en sov dos. Detta går ju inte i längden! Har förvärkarna ganska regelbundet några timmar sedan så kan jag ha en paus på en halv timme eller så sedan sätter det igång igen!

Imorgon så börjar sambon på sin arbetspraktik så jag och de fyrbenta monstrena ska sova hos mamma. Så att jag får lite avlastning av dem på fm imorgon då hon är ledig!

Nä nu skulle jag vilja veta om detta är latensfasen eller bara några jävulska pinvärkar! VAD ÄR DETTA?