Ja, just det. Jag glömde ju att skriva att min fösta förslossning var en igångsättning i vecka 38+1 då vattnet hade börjat sippra två dagar tidigare. Den förlossningen gick också fort ca 4,5 timme från fösta värken och Fred vägde 2850g och var 47 cm lång när han föddes. Eftersom min första förlossning var just en igångsättning visste jag inte riktigt hur det skulle kännas när den vanliga förlossningen drog igång på riktigt. Det var nog därför som jag avvaktade lite för länge och åkte in för sent till förlossningen.

Jag vaknade vid två-tiden på natten av att jag hade en svag "mensvärksliknande" känsla i kroppen. Jag var då i vecka 38+6 och eftersom jag jag haft en hel del förvärkar och andra "krämpor" under den här graviditeten så visste jag inte om detta var ett tecken på att förlossningen startat eller om det bara var falskt alarm. Jag gick upp och drack lite vatten, gick på toa och kröp ned i sängen igen, men jag lyckades inte somna om. Jag försökte hålla koll på om "värkarna" var någotsånär regelbundna, men de kom lite hur som helst och var inte särskilt starka och inte smärtsamma. Vid halv fyra-tiden väckte jag min man och sa att det kunde vara något på gång och att jag skulle ta en dusch. Efter duschen satte jag mig i soffan en stund för att kolla lite på TV, men typiskt nog lade vår digitalbox av och jag orkade inte mecka med sladdar och liknande, för nu måste jag nog erkänna att värkarna blivit liiite starkare. Värkarna var dock mycket korta ca 17 sek och sedan avtog de. Under en föslossningsrepetitionskurs jag gått så sa barnmorkan att värkarna håller i sig mellan 1-1,5 minuter så jag tänkte nog att det inte var dags att åka in till förlossningen ändå. Jag ville ju inte bli hemskickad...

Just då vaknade sonen och ville att jag skulle komma. Jag gick dit och gosade lite med honom och försökte få honom att sova lite till. Jag sa till man att det nog var dags att packa de sista sakerna till BB-väskan och sonens väska som han skulle ha med sig till barnvakten. Han spratt ur sängen och skyndade sig att packa. Sonen ville inte somna om utan ville kolla på TV:n och jag stapplade efter honom. Jag bad min man att ta fram numret till Södertäljes Förlossning och ringa dem. Jag insåg nu att vi aldrig skulle hinna in till Södra BB (SöS) som det var tänkt, utan jag ville till första bästa förlossning. Jag fick prata med en barnmorska samtidigt som min man klädde på sonen och drog på mig mina leggings och strumpor. klockan var nu en stund efter 5 på morgonen och vi ringde barnvakten och sa att vi var på väg.

Min man sprang ut till bilden för att köra fram den till vårt hus, eftersom jag aldrig skulle klarat gå vägen till parkeringen. Sonen var trött, ledsen och föstod nog inte vad som var på gång. Han frågade mig gång på gång vart vi skulle åka och att han inte ville åka till dagis. Jag försökte svara honom så lugnt och vänligt som jag kunde mellan värkarna där jag låg dubbelvikt vid sängkanten. Jag fick på mig jackan och min mans alltför stora sneakers och hasade ut på förstukvisten och där gick vattnet mitt i en megavärk. Jag ville gå in och lägga mig och föda på hallgolvet, men min man knuffade nästan in mig i baksätet på bilen, som tur var. Krystvärkarna var nu i full gång och jag kunde inte hålla emot. Med mitt huvud i vår 3-åriga sons knä låg jag nu och födde barn i baksätet.... Det var inte riktigt så jag tänkt mig att det skulle vara.

Mellan krystvärkarna försökte jag trösta sonen, som givetvis var ledsen, och torkade snoret och drog upp mössan. Någonstans uppe på motervägen kände jag att huvudet var ute och jag sa det till min man. Jag hörde min man ringa till barnvakten ytterligare en gång och bad honom att komma till sjukhuset direkt ístället...

Min man svände in på akutintagningen på Södertälje Sjukhus och sprang för att hämta hjälp och då föddes vårt barn (kl 05:40) och sjukhuspersonalen fick fiska fram barnet ur mina väldigt töjbara mammaleggings

Jag hann egentligen aldrig bli rädd, utan jag fokuserade mest på att hålla sonen lugn och att andas såklart. Det var dock väldigt skönt att höra vårt nyfödda barns fösta skrik och se att barnet mådde bra. Sjukhuspersonalen hjälpte mig ut ur bilen efter att de klippt navelsträngen. En barnmorska skyndade sig in med barnet eftersom det var ganska kallt ute och barnet fick ligga en stund i kuvös för att få upp värmen. Jag rullades i på förlossniningen med 3-åringen i famnen istället

Väl inne på förlossningen fick jag äntligen träffa vår nyfödda igen, och det var en flicka! Jag som varit helt säker på att det skulle bli en liten Elton! Barnvakten åkte hem med sonen och jag fick rullas ned på operation för att få ut det sista av moderkakan. Min man och vår lilla Julia fick då lite tid för sig själva tills jag kom tillbaka från uppvaket. Vi stannade bara en natt på BB eftersom allt var bra med oss båda och jag längtade hem till sonen också.

Välkommen till familjen älskade Julia!

Hon vägde 3715g och var 50 cm lång
Förlossningen startade ca 02:00 med svaga, oregelbundna värkar och hon föddes 05:40.