Oookey... idag går vi in i v.10. (9+0) och om två pirriga veckor är det lite mer troligt o liiite mer sant.
Idag har vi vetat om detta lilla pyre inuti mig i fyra veckor. Sanslöst! Samtidigt som det känns som mycket längre tid så ere ju en hel månad sedan! Jag begriper inget!
Vi var på inskrivning i veckan. Vår barnmorska verkar väldigt snäll och omtänksam o hux flux så hade hon fixat en tid till doktorn på vårdcentralen så jag får "egen" medicinering för min astma. Som är ganska sporadiskt uppkommande så jag har använt mammas senaste fem-sex åren men ändå! Inte så lätt o "sno" från henne nu när man inte bor hos henne längre.
Annars har jag träffat en klasskamrat som jag läste syrra med som också väntar barn. Dom (hon o HENNES lasse ;) ) har BF 1 juni. Vi har BF 1 juli. Lite kul! Skönt att det finns en till som har samma "osäkra" situation som jag med jobb o sådant. Inte det att jag inte unnar henne säkerheten - men skönt o veta att det finns fler som gör "valet" att bli med barn nu. Vi kom fram till att vi ju iaf e klara med vår utbildning. Sen att hon är 8 år äldre än mig (hinner bli 32 innan liten kommer) gör ju läget mer "tvunget" för dem om de vill ha flera barn än vad jag o min Lasse har det.
Hursom ska jag inte inbegripa mig i för mkt diskussion om ämnet. Kul att ha nån som man känt sen tidigare som också ska ha barn. Hon verkade jätteglad hon också. Men det känns, som en annan arbetskamrat sa, som värsta babyboomen här i värmland. =)
Tjaa... vad händer annars? Vet inte riktigt. Kommit ur lite illamående och är inte fullt lika trött. Men blir jag trött nu kommer det som ett slag i ansiktet. Helt oförberett o då måste jag vila.
Händer i helgen då? Idag ska vi gå o hämta en tårta (iskallt ute) o så ska vi handla lite o sen ska vi till svärmor o svärfar för svärmor har fyllt år.
kommentar
Connie1