Natten mot tisdagen den 23:e ungefär klockan 02:30 vaknade jag av att det var otroligt blött. Kliver upp och går in på toa och byter trosor och går och lägger mig. Ca 04:00 vaknade jag igen av att det kändes blött. Jag kliver upp sätter mig och kissar och upptäcker en vit klump. Väcker Gurra och säger: Jag tror att slemproppen gått.
- Vad fan är det då? frågar han och somnar snabbt om.
06:30 skall Gurra iväg till jobbet och jag säger åt honom att ha mobilen på eftersom jag var så osäker på vad som skett.
Under hela tisdagen kom det små skvättar hela tiden och runt 13:00 sms:ar jag till Gurra och skriver att jag tror att det är vattnet. Vi kom överrens att han skulle fortsätta jobba men försöka komma ifrån lite tidigare och vid 16 tiden ringde jag förlossningen och dom bad mig komma upp på kontroll. Väl där uppe konstaterade man att det var vattnet som gått men man skickar hem oss med två varningar. Då min temp låg på 37,4 vilket var gränsfall till att släppa oss, så skulle vi återvända om den steg till 37,6 eller om värkarna inte satt igång innan imorgonbitti så skulle dom sätta igång dom. Vi for hem köpte sallad på statoil och lite dricka och satt och såg på tv. Värkarna startade runt 24-01 snåret. 04:00 blev det outhärdligt, åkte till statoil igen köpte kolhydrater och for till förlossningen. Var bara öppen 2 cm när klockan var 04:30 använde duschen som lindring. 06:30 var jag öppen 3, nästan 4 cm och kunde äntligen förflyttas och få lustgas. Gud vad skönt, ialf de första 3 ggrna. Sedan gick det undan kl 08:00 var jag öppen 8 cm och poff sa det så var jag öppen 10 cm och satte igång att krysta. Gurra höll på att börja gråta när han såg Viras lilla huvud men fick snabbt kvickna till för att stödja mig under krystningarna.
Barnmorskan i ena änden av handduken och jag i andra och utan någon som helst bedövning krystade jag ut min lilla Vira 09:11 på onsdagsmorgon. Fick bara panik en enda gång men min sambo stöttade mig fullt ut.


Fick stanna kvar 3 dagar på BB pgav den långa vattenavgången och den stora infektionsrisken för Vira.

Skriver om denna underbara historia någon dag då jag har tid.