Det här med drömmar... de är många och livliga nu.
För det första drömmer jag sjukt mycket om sex och resten av drömmarna handlar om missfall. Ibland är dessa två ämnen ihopkopplade. Som att vi måste ha sex för att inte få missfall, liksom för att säkra graviditeten.

Nu i natt drömde jag att jag blödde, ordentligt med klarrött blod. Usch så otrevligt, speciellt eftersom jag hade ont i magen (lite oroväckande) i lördags.

Men nu är jag vaken och då är det annat i tankarna må ni veta. Har precis inträdit i vecka 11 och det känns förträffligt. Mår jättebra, mår inte alls illa längre utan kan bara märka av att det är extremt få saker i matväg som tilltalar. Men jag petar på i maten och hoppas på att jag får i mig tillräckligt. Har gått ner det där 1.5kg som jag gick upp mellan v 4-6. Längtar efter mage! Men den kommer väl och den är antagligen kvar tills dess att man är så trött på den att man kräks.

Tänk att det LEVER nån i mig! Sjukt!
Sjukt härligt! Fantastiskt. En minivarelse med ett tickande hjärta. Vart jag än går så är jag två, vi två.
Bild finns i galleriet.

Idag är en dag av kärlek och lycka, obeskrivbar sådan.

En klump i halsen.

Den där nervositeten som växer sig starkare för vaje timme, det är nog inför morgondagen. Jag kan inte fatta det riktigt. Känns som en så avgörande grej, VUL.

Finns där ett pickande hjärta så är chanserna mycket goda. Men det skulle lika gärna kunna vara så hemskt som att allt inte ser rätt ut. Blä, hemska tanke. Magen viker sig dubbel när jag tänker så.

Nu ska jag ut i den kyliga höstluften en stund, behöver vädra på hjärnkontoret.

Igår var det inskrivning på MVC.

12.30 träffade vi Ingela, vår barnmorska som vi skall få lov att träffa hela 12 gånger innan det är dags för bebis. Det hela kändes bra. Vissa grejer kanske lite fåniga med tanke på att man själv, som vårdpersonal, har väldigt god förståelse och koll på saker och ting. Vi fick svar på en hel del frågor och så skapades säkert underlag för en massa fler. Det kändes så mystiskt när hon kallade Magnus för pappa. Hela tiden sa hon, och du som blivande pappa - hur känner du inför detta?

Provtagning/undersökning: vikt, urin (glucos, proteiner, bakterier, leukocyter), blodtryck, blodsocker, Hb, HIV, hepatit B, syfilis

Hon trodde att mitt arbete skulle bli för tungt för mig i slutet och att det antagligen inte skulle vara några problem att få beviljat havandeskapspenning om det skulle behövas. Det känns jätteskönt att veta även om jag hoppas på att kunna arbeta åtminstone april ut. Fick sedan bekräftat att det antagligen är bäckenbesvär jag har redan. Fick ett par bra tips för att underlätta, om det blir värre får jag träffa sjukgymnast. Men jag tror nog att det ska gå bra. Ännu gör det inte ont ont utan är mest stelt och "ömt" när jag varit stilla en stund. En sak jag inte förstår är hur jag ska vänja mig av med att sitta med benen i kors, de bara åker upp så av egen kraft. Men jag gissar att om man får ondare så kommer det inte vara speciellt bekvämt. Men nu ska jag försöka tänka bäckenbesvärs-fria glada tankar.

Fick en tid för att träffa läkaren, tid för ultraljud kommer på brevlådan om 3-4 veckor. Men vi ska fuska lite, på tisdag ska vi till en privat mottagning och få göra ett vaginalt ultraljud. Spännande värre! Hoppas nu bara att det är en välmående liten dino därinne.

Inatt har jag haft min första bebisdröm.

I drömmen var han född, vår ytte-pyttelille gosse. Tyvärr skulle jag iväg och jobba dagen efter. För jo, jag var hemma direkt några timmar efter förlossningen. Gossen sov så sött och jag tänkte att sova det måste ju jag med göra om jag ska orka jobba dagen efter. Mat verkade han inte alls vara intresserad av, jag hade inte ammat en enda gång under dagen. Inte ens haft honom till bröstet. Han var så vacker men känslan så skum. Nåt kändes fel, jag hade inte tid för honom och han verkade inte behöva mig.

Inge vidare...

Graviditetsmässigt mår jag väldigt bra. Enstaka stick/hugg i magen, svagt mol en stund då och då. Hunger på mat, salt god köttig mat *morr*

I övrigt är jag kalasförkyld. Började med halsont i söndags kväll, hade feber igår och idag är jag snuvig med tungt huvud och en pendlande temp. Har dock inte legat över 37.5 (ligger vanligtvis på 36.5 med den termometern) så det borde inte vara nån fara för den lille dinosauren i min mage. När jag ligger på 37.5 så tillåter jag mig en ynka Panodil och sen en våt trasa i pannan *stackras mej*

Har bestämt oss för att berätta för min familj till helgen, trots att det är så tidigt.
Längtar som bara den.

På lördag går jag in i vecka sex.
Längtar efter 12:an.

kl 10.00 Velar och vacklar. Gravid trots allt?

Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Avskyr att jag inte bara kan sluta tänka på detta och låta det som sker ske. Men sån är inte jag, tyvärr.

Mitt nattliga illamående är tillbaka sedan ett par dagar. Jag har nu börjat bli trött om kvällarna också. Går och lägger mig vid nio med känslan av att det måste vara långt efter midnatt. Brösten är fortfarande ömma och enligt maken så är de även större, och det borde ju han ha koll på

Mensvärken har ökat i intensitet men kommer fortfarande i stötar om en timme eller så.

Idag är det BIM alt 1, vaknade jättekissnödig och tänkte på det där sista ynka ÄL-testet jag hade i skåpet. Nervöst gjorde jag slag i saken, har ju hört om folk som testat positivt på sådana när de varit gravida. Kom fram till att om det blir ett nytt försök om ett par veckor så månste jag ändå beställa fler tester så jag kunde lika gärna offra detta. Sagt och gjort, fick utslag. Inte ett teststreck lika starkt som kontrollstrecket men dock ett tydligt streck. Vet inte vad jag ska tro, är så rädd att hoppas. Rädd att mensen ska komma vilken sekund som helst och slå hål på allt nervöst hopp.

Vi har ändå bestämt att vi väntar till fredag, har inte mensen dykt upp då så blir det ett test.

Låt nu tiden rusa lite lagom fort fram till dess.
__________________________________________________ _

14.14 UPPDATERAR! Vi kunde inte hålla oss och guess what. Vi ska bli mamma och pappa! Vi kan inte fatta det, det tog sig på första försöket. Lyckliga som få denna regnruskiga söndag i september!

Se där ja! Så var förnuftet åter på hjärnkontoret.

Illamåendet var där två kvällar och en morgon och har nu hållt sig borta ett helt dygn varpå jag misstänker att det bara var nån baskilusk i maggen som gjorde mig sån som jag var.

Med andra ord så kan jag konstatera att jag nu inte har annat än PMS-symtom; ömma bröst, humörsvängningar, hunger och lite lätt mensvärk.

Är ändå glad över att jag undrade och hoppades lite där ett tag, det har fått mig att tänka på det här med graviditet och barn på ett mer verkligt sätt. Inget ont som inte för nåt gott med sig.

Nya friska tag nästa månad!

Som på posten kom dagen då skengraviditeten var ett faktum. Vaknade inatt och vände på mig, översköljdes av en våg av illamående och noterade halsbränna. Gick upp och kissade och då, då slog det mig... Är detta...? Kan det vara...? Nä...

Men jo, visst har jag molvärk och visst har jag ömma knöliga bröst fast det hade jag en vecka innan jag hade mens sist också. Förvisso inte två dagar i rad som nu men i alla fall under en dag. Att jag mår illa kan jag inte förklara men konstigt är det då rakt inte - maken gör det med. Nattens halsbränna kan gott bero på intag av fet mat igårkväll. Att jag kissar mitt i natten kan kan vara en följd av att jag druckit mer utan att lägga det på minnet eller så är det bara för att jag blir väckt av vovven och känner efter. Att mina näs-slemhinnor är svullna (nästäppa) kan gott vara ett resultat av den torra luften på jobbet och på vovven. Finnarna ploppar upp lite här och var men det gör de ibland i perioder så det är heller ingen garanti.

Ja ni ser, man kan välja fritt om man ska tolka detta som graviditetssymtom eller PMS-symtom.
Jag tror jag VÄGRAR låta mig luras. Jag vill inte hoppas...

...men nog gör jag det ändå, en liten smula i alla fall.

Jaha så kom dagen då ÄL-stickan visade positivt för första gången. Har de fysiska symtomen med trådiga flytningar, ömma bröst och molvärk. Vi ligger i lite lagom i verkstaden, har kommit fram till att förutsättningarna inte är jättegoda denna månad eftersom vi båda levt under stor press en längre tid. Min har lättat men makens har snarare ökat. Vi antar att kulmen kommer denna veckan och sedan planar det ut mot ett mer harmoniskt liv.

Men hur som helst så försöker vi bli gravida, för första gången. Det känns stort och underbart, pirrigt och ängsligt nervöst. Men ändå mest av allt så är det en frihet att äntligen ha påbörjat den här resan.

BIM eller mens -> 18-19 september