Efter mina veckor med oro och ångest kände jag idag att det var dags att ta reda på sanningen...för att få bevis på vad som var sant.
Min något ogrundade misstänksamhet och paranoida oro var befogad, fostret levde inte och tros ha avstannat i v.7 dvs för 3 veckor sen ungefär...
Vi har därmed råkat ut för ett missed abortion och om inte fostret kommit ut av sig själv innan tisdag ska vi in på sjukhuset och ta bort det.
Detta känns oerhört psykologisk tungt och många tankar kring detta snurrar...
Känner ändå en viss lättnad då jag verkligen misstänkt detta under de senaste veckorna, visar på något sätt att jag inte är totalt psykiskt galen...
Jag hoppas jag hittar lust och vilja att inom snar framtid våga försöka igen....

Allt för denna gång!
Adjö

Idag har jag en såndär ur usel dag då jag är helt övertygad om att pryet inte lever...i vanliga fall brukar jag känna mig ganska upprörd och ledsen när jag känner så, men idag känner jag ingenting förutom övertygelsen om att jag har ett MA att vänta....helt sjukt hur hjärnan fungerar....känns i alla fall bra att veta att jag om tio dar vet hur allt ligger till...
Påskhelg med påskfirande på olika håll, trodde att det skulle vara riktigt jobbigt att hålla tyst och inte få folk att bli misstänksamma...men med min övertygelse känns det inte så svårt....blir bara så irriterad när det inte finns nåt belägg för mina tankar...
ovissheten är värst....

Har under veckans gång sen i söndags blivit mer positiv...pratade en sväng med barnmorskan i måndags som försäkade mig om att alla dessa känslor är fullt normala...men om jag kände att det går för långt med de negativa känslorna kunde man koppla psykolog, där känner jag inte att jag är än...utan mer att jag kanske behöver några fler träffar med BM. Har också varit i kontakt med min fantastiska privata gyn, som bokat i mig på VUL så om två veckor får jag se lilla pyret, och om allt ser bra ut då, kommer jag nog lugna ner mig ordentligt!!
Sista dagen på praktiken idag,har gått hur bra som helst även om jag får dras med denna oändliga trötthet hela tiden...blir tyvärr mycket socker för att inte somna bakom ratten i bilen...jag hoppas att det är övergående...i övrigt mår jag prima, inga andra symtom!
Blir härligt med lite påskledighet äntligen, ska försöka ladda för tentan som är om en vecka också...

Hej svejs!

v.10 (9+0) idag... 3 veckor kvar till v.12...
Känner mig så skör hela tiden och är i omgångar helt övertygad om att fostret är dött...försöker göra positiva saker och efter sådana aktiviteter lyckas jag vara glad och förväntansfull resten av dagen...men sen vaknar om jag vaknar nån morgon med molande värk och dessutom nån ljusrosa droppe, då är jag helt förstörd igen..
Imorrn ska jag försöka få tag i BM och prata av mig, inser att det här inte alls är vettigt och ovissheten gör mig galen...drömmer mycket mardrömmar som påverkar oron, som i sin tur skapar ännu mer mardrömmar och så håller det på så...det funkar ju inte...
Måste få veta om allt är bra med pyret eller inte...
Usch verkar som jag driver mig själv och alla runt omkring mig till vanvett...
Dags att ta tag i dagens positiva anda!

Är inte alls glad över att jag känner konstant oro...vet att det inte alls är bra för mig och bebben i magen, trodde aldrig innan jag blev gravid att det var jag av oss två här hemma som skulle vara mest orolig...
Har varit supertrött, fått gå upp på nätterna för att kissa och smått illamående sen jag fick veta om graviditeten, så när illamåendet gick över i början av veckan var jag super glad...nu såhär till helgen, känner jag inga symtom, förutom konstant molande värk....och då är jag plötsligt jätteorolig över att allt inte står rätt till....usch hur blir man av med såna tankar och känslor?
Har tre veckor kvar till inskrivningen nu, men det känns förstås som en evighet....
Ska göra som min sambo säger, tänka positivt och försöka göra annat...Tur att jag ska ut på praktik nu i två veckor och sen skriva tenta, förhoppningsvis tar det tankarna till annat håll för stunden...

Idag har vi varit i Norrtälje och hämtat våra förlovningsringar, resultatet är enastående! Vi är supernöjda!!! Får se hur länge jag lyckas ha den innan jag svullnar måste skaffa en guldkedja att bära den i, när jag är ute i vården får jag ju inte ha den.

Med tanke på kvällens dåliga tv-utbud, resulterade tv-tittandet ändå i Andra Chansen och jag är riktigt nöjd med att Androla blev utslagna, låten var inte tillräckligt bra och Carola och Andreas passar bättre var för sig än tillsammans...

Tillbaka till slötittandet i soffan!
God natt!

Idag har jag inte mått illa! Helt otroligt så man knappt tror att det är sant, kommer väl må jätte illa imorgon bara för att jag varit så överlycklig idag....Gjort massa nyttiga saker idag så jag är riktigt nöjd!
Magen har hållt sig riktigt lugn nu ett tag, så det är bra och pyret växer på i sin takt, känner att livmodern är riktigt svullen nu...Funderar över om hjärtat har börjat slå än??

Efter att ha blivit uppringd från MVC, ringde jag till gyn-akuten, det tyckte precis som MVC att det var bra att åka in för att utesluta X. Sagt och gjort åkte vi in och efter ett par timmars väntande fick vi träffa läkaren. Hon kände och klämde och gjorde ett VUL, som visade att vårt lilla "pyre" låg i livmodern precis där det skulle och ingen annanstans! Mycket mer än så såg hon inte, men det var ju i alla fall det viktigaste!
Flyttade tillbaka mig från 6+3 till 6+0, men helt ute och cyklade var jag i alla fall inte
Nu är vi i alla fall lättade för stunden, så nu får vi bara hoppas på att vårt lilla pyre kämpar på och klarar sig!

Dags att krypa till kojs!

Har under de första veckorna haft kraftiga kramper som kommit och gått, något BM sa var helt normalt såhär i början då det är livmodern som växer och drar i ligamenten osv.
Har med andra ord försökt att inte var så extremt orolig, utan försöka tänka på annat...Idag har jag under hela dagen istället kännt en ganska kraftig molande värk på en punkt på vänster sida...oron har nu under eftermiddagen eskalerat och ringde nyss BM och lämnade ett meddelande om min oro. Känner mig orolig och är riktigt rädd för att det ska vara det värsta av det värsta - utomkveds...
Så nu är det bara att vänta och hoppas att det ringer upp någon inom den närmaste timmen..Annars överväger jag att ringa gyn-akuten...
Är jag pjoskigt nojjig nu??
Blää...ogillar det okända...

Nu har illamåendet satt in inte alls kul...riktigt jobbigt att åka till uni och sitta där hela dagen, men det gick...har varit på apoteket och köpt sea-band och postafen i alla fall....hoppas jag mår lite bättre av det...

ska fortsätta kolla på cityakuten...

I lördags var vi i Norrtälje på guldsmederna och tittade på ringar, det var jätte trevliga och engagerade! Vi hittade ringar som vi gillade och efter lite disskussion om precis hur de skulle se ut är de nu beställda!! Vi får hämta dem om tre veckor, längtar jättemycket!!
Senare på lördagkvällen hade jag 25 års skiva och det var jätte, jätte trevligt!
Har nu berättat om graviditeten för min sambos föräldrar och till ett par närmaste vänner, känns faktiskt skönt att de närmaste vet!
Försöker bara att inte oroa mig så mycket, trodde inte jag skulle vara så orolig som jag är....vet inte hur jag ska få bort de tankarna ur hjärnan...blää...
Hur som helst, mår ganska bra, men är smått darrig och lite illamående!

Vissa nätter som i natt är jättejobbiga, vaknar och kan inte somna om, fast jag är jätte, jätte trött...sen somnar jag om för att vakna några timmar senare igen...Vaknade tillslut 1,5 timme för tidigt idag och valde att gå upp, tror jag tänker på alla förberedelser inför festen imorgon. Vi hann handla igår kväll i alla fall, så idag är det städning som gäller, hinner vi klart ska vi åka till Norrtälje imorgon och titta på förlovningsringar...Sen imorgon kl 19 kommer mina närmaste vänner, så det ska bli jätte, jätte trevligt.
Dags att väcka sambon...sista dagen på praktiken idag, skönt! fast det har varit riktigt, riktigt skoj!!
Hejsvejs!

Idag valde vi att berätta för mamma och pappa, köpte ett par bebisstrumpor och slog in i ett paket....tog litet tag innan de fattade, men oj va glada dom blev
Vi berättade även om förlovningen.
Var på smycka idag och tittade på ringar, hittade en snygg modell, vi ska leta vidare och i helgen ska vi förhoppningsvis leta vidare!
Är helt slut efter denna dag.....haft mycket kramper idag igen...var ju lungt i två dagar...men nu är de alltså tillbaka.
Så dags att gå och lägga sig!
Hejsvejs

Denna vecka har varit totalt omtumlande i mitt liv, efter plusset i fredags har livet fått en helt annan vändning....Så dagens födelsedag trodde jag skulle hamna i skymundan, men det gjorde den inte...Dagens datum kommer i framtiden inte bara vara min födelsedag utan också vår förlovningsdag Sambons present till mig var att jag och han ska välja ut ringar tillsammans
Känns jätte, jätte bra! Hoppas bara att folk i vår omgivning förstår senare att dessa två beslut är tagna i ovetskap av de andra så att säga.

Plus att jag vann pengar på triss idag! Inte dåligt!!

Nu ska jag fortsätta njuta av min födelsedag!

Idag har jag för första gången gjort lite vettigt, efter att ha varit i smått chocktillstånd hela helgen....Har varit på apoteket och köpt mitt val kvinna och frågat dem om råd om vissa mediciner som jag äter, vad som får ätas och inte ätas...sprang runt på ica och var halvt förvirrad över vad man får äta och inte äta...men vi lyckades handla i alla fall
Jag har än en gång pratat med mina föräldrar utan att säga nåt, men nu känns det så knäppt så jag vill faktiskt berätta när vi ska till dem i veckan för att fira min 25 års dag...
Känns fortfarande som att min sambo tycker detta känns lite overkligt och jag vet inte om han lider av att jag pratar om det ganska mycket...men det har varit mitt sätt att försöka få in vad som verkligen har hänt...själv funderar han på om en barnvagn går in i bilen eller om vi måste sälja den...antar att det är så killar fungerar!
Imorrn måste jag verkligen få till ett samtal till barnmorskan, lite svårt när man är ute på praktik såhär men ska försöka i alla fall...
Har kommit på ett ämne för den pedagogiska uppgiften Ska prata om allergi och förebyggande av allergi hos småbarn, inte alltför lätt, men eftersom jag själv är multi födoämnesallergiker, kan jag en del och på såvis får jag också lite extra info på köpet, för kommande bebis!

Äntligen verkar det ha börjat sjunka in i min hjärna vad som faktiskt har hänt....Idag går det verkligen inte att lägga tankarna åt sidan, då det hela tiden gör sig påmint som kraftiga "menssmärtor" och ont i musklerna....kan fortfarande inte släppa oron riktigt och väntar otåligt på att få ringa barnmorskan på måndag....
Sambon har dessto svårare att ta in det, vilket kanske är förståligt....vi har ju velat det här tillsammans, men precis som för det flesta andra kommer det väl som en liten positiv chock...
Har idag pratat med både pappa och bästa tjejkompisen utan att nämna det....känns riktit skumt, nästan oförskämt...men jag tror nog det är bäst att vi behåller det för oss själva ett tag till....för att smälta in det...

Har sovit otroligt dåligt i natt....har ont i omgångar och det hugger och känns som träningsvärk i magen när man sträcker sig....har som kraftig mensvärk...jag hoppas verkligen det är normalt....
Har märkt att jag börjat må illa, mest på kvällen och natten,men även lite på morgonen =(
Är otroligt trött hela tiden, men sover max tre timmar i sträck för att sen vara vaken flera timmar i sträck....ovant för en sån som mig som alltid sover hela nätterna igenom som en stock....
Kan fortfarande inte fatta att det är sant, att vi redan är gravida...känns som att natten har gått till mycket sådana grubblerier också...trodde aldrig jag skulle vara så nojjig över saker, men är livrädd för Missfall eller X....vet att jag verkligen måste släppa det där och bara vara glad och hoppas på det bästa, men det är inte alltid så lätt.....Funderar på när man ska berätta för Nära och kära? Sambon vill att vi ska vänta till v 12, men jag vet inte om jag klarar det....känner att jag bubblar av massa frågor och funderingar och kommer säkert att explodera om jag inte får dela mina tankar med någon....
Mycket som snurrar just nu.....

Kan knappt fatta att det är sant....slutade med p-piller för fyra veckor sen....och den är månaden gjorde vi inte ens ett ordenligt försök, visste att vi fick till lite mys vid ägglossningen, men inte kunde jag i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle gå såhär fort.....kan fortfarande inte förstå att det är sant.....tror nog jag behöver några dyng att smälta det som skett!
Men det känns helt fantastiskt!!! Samtidigt är det svårt att ta ut all glädje i förskott är ju orolig för att nåt ska hända såhär i början så att lyckan blir kortvarig...
Men jag ska verkligen försöka tänka positivt och ta mig in i den här världen och min nya roll.
Gaahhh...ska väl ringa barnmorskan på måndag??!

Efter mitt efterlängtade beslut om där vi kom överrens om att sluta med p-piller, har det nu gått tre veckor sen jag slutade, har mått superdåligt, med alla symtom man kan ha, ömmande bröst, illamående, mensvärk etc, så det har verkligen varit en omställning för kroppen att sluta med hormonerna.(att man mår dåligt visar på östrogenbrist, utan östrogen = ingen ägglossningen) men det kändes som att den kom igång och så lyckades vi pricka in lite mys, så det känns spännande. Men jag ser inte riktigt det som vårt första seriösa försök. Nu har vi gemensamt bestämt att köra ägglossningstickor månaden som kommer och försöka pricka in de dagarna lite mer. Passar nog oss bra,eftersom vi inte har sex så ofta som vi vill...men det känns fantastiskt att vi kommit såhär långt i vår lilla process!