Efter mina veckor med oro och ångest kände jag idag att det var dags att ta reda på sanningen...för att få bevis på vad som var sant.
Min något ogrundade misstänksamhet och paranoida oro var befogad, fostret levde inte och tros ha avstannat i v.7 dvs för 3 veckor sen ungefär...
Vi har därmed råkat ut för ett missed abortion och om inte fostret kommit ut av sig själv innan tisdag ska vi in på sjukhuset och ta bort det.
Detta känns oerhört psykologisk tungt och många tankar kring detta snurrar...
Känner ändå en viss lättnad då jag verkligen misstänkt detta under de senaste veckorna, visar på något sätt att jag inte är totalt psykiskt galen...
Jag hoppas jag hittar lust och vilja att inom snar framtid våga försöka igen....

Allt för denna gång!
Adjö