Den 8/11-2007


Klockan 05.00 vaknar jag av att jag har lite små små värkar, men försöker somna om då jag inte tror att det är nåt (har ju gått över tiden en hel vecka så varför inte lite till...) Men det är svårt att koncentrera sig och jag måste ligga och röra mig varje gång det kommer en liten värk. Så jag går upp för att inte väcka Cornelia och Jocke.
Jag sätter mig framför datorn och skriver lite här på FL. Klockan 06.07 börjar jag klocka värkarna, nu förstår jag också att vi nog kommer åka in någon gång under dagen. Jag ringer förlossningen vid 06.56, då har värkarna kommit var 5e minut Förlossningen tycker att jag kommer när jag vill, får känna själv. Ringer pappa som ska passa Cornelia. Jag tycker det är bäst han kommer så hon slipper se ifall mamma får ont. Han kommer strax före 8.

08.15 har vi åkt hemifrån, nu kommer värkarna hela tiden och gör faktiskt rätt ont. Får en värk i bilen när vi precis parkerat, en till halvvägs till entrén och en till i hissen upp. Tycker nog att det går lite snabbt här,, precis som jag blivit varnad för!
08.30 blir jag inskriven. Inget vatten som har gått och ingen blödning. Öppen 5 cm!
08.35 Bebisen har höga hjärtljud, 170-180. Jag får prova att ändra läge men det hjälper inte. Och värkarna kör på för glatta livet! Läkare tillkallas.

08.45 Lustgas? JA TACK!

09.00 Läkaren kommer och ska ta ett prov fån bebisens huvud, så kallat laktat. Jätte skönt när man har jordens värkarbete... Jag tycker att det trycker på men det är inte dags än tycker dom,, Nähe, ni vet bäst...

09.10 Nu tar dom hål på hinnan, varmt och blött! Detta görs innan provet tas på bebis.

09.20 NU tar dom ett laktat, tydligen ett värde på 2,1, ingen aning vad det innebär. Läkaren talar om för mig att hon kommer tillbaka för att ta ett nytt prov om en halvtimme.. HAHAHA, Var du rolig nu tänkte jag! Hur i hela fridens namn tror lilla dokrorn att hon ska hinna det?
 09.30 SHIT VAD DET TRYCKER PÅ ! Vill hjälpa till men får inte,, peace of cake...! Öppen 6 cm! Förtfarande höga hjärtljud, men det är tydligen svårt att få bra kontakt med bebisen så man sätter en skalpelektrod. Ohhhh, nu ska dom in där igen!

09.45 Nu går det fasen inte att hålla emot längre. JAG VILL KRYSTA! BEBIS VILL UT! Öppen 10 cm, YES! 

09.55 Jag börjar krysta, ligger på sidan då det gör så ont i ryggen när jag ligger på rygg. 

10.00 Krystvärk nummer 2 eller 3. Lilla Clara kommer till världen som en liten supergirl med handen vid kinden! Skriker direkt hej till sin mamma och pappa!
Hon är så kopiöst lik sin syster, ser exakt likadan ut som hon gjorde när hon föddes. Helt underbar! Och ja, våran alldeles egna lilla prinsessa nummer 2! 
All smärta är som bortblåst, bara lyckokänslor! Vi gråter av lycka och beskådar vårat lilla underverk! 4370 gram och 53 cm lång, men ändå så pluttig! Vi lyckades igen älsklingen min och jag!