Inte vet jag hur många som någonsin tittar in här längre - antagligen inte någon. Men för att åtminstone få till någon form av avslut på denna blogg så gör jag ett sista inlägg. (Kan tala om att det tog ett tag innan jag kom på var jag hittade att göra ett nytt inlägg.... *leeer*)

Ett år har nu gått sedan vi fick ♥Guldklimpen♥ i Nepal. Ett år sedan och det känns som vi har känt varandra och haft varandra hela livet!

Jag är övertygad om att vi har varit ämnade för varandra hela livet - hon för oss och vi för henne. Det är för många "slumpar" som stämmer vad gäller datum, händelser, likheter osv för att det inte ska finnas en djupare mening med att så här skulle det bli.
♥Guldklimpen♥ utveckling under detta året har varit helt enorm, helt enastående! Från att vi fick hem en liten, liten flicka med stor integritet och då bara pappa gällde så har vi nu en ganska stor tjej med massor av humor, humör, energi, livslust, glädje och stor social kompetens och som är en riktig, riktig mamma-gris.

Det är förstås helt omöjligt att nämna alla framsteg och hur året som mamma har varit - det skulle ta för lång tid och ta för mycket plats men en sak är säker;
det har varit ett helt fantastistk år! Roligt, utecklande, inspirerande, utmanande och ibland lite sorgligt/ilsket i korta stunder.

Om adoptioner från Nepal i stort
Jag har i ärlighetens namn inte hållt mig så uppdaterad, men har sporadisk kontakt via mail och FB med andra familjer i Sverige och runt om i världen. Fantastiskt!

De flesta länder har sorgligt nog stängt ner Nepal som ett adoptionsland, precis som Sverige. Anledningen är att processen i att säkerställa att barnen verkligen är tillgängliga för adoption brister. MEN utifrån de extra kontroller som har gjorts av så gott som alla länder med utomstående granskare som hjälp så har, vad jag känner till, inte ett enda felaktigt fall funnits.
Det är sorgligt, riktigt sorgligt, förfärligt sorgligt att tänka på alla dessa barn, i ett av världens fattigaste länder som verkligen behöver en familj!

Att Nepal kommer vara ett givarland för internationella adoptioner kommer med största sannolikhet inte att hända förrän landet underkastar sig reglerna/processerna i Haagkonv. då det är detta mottagarländerna starkt efterfrågar. Detta på grund av att processen då är ganska starkt reglerad och därmed säkerställd att inga oegentligheter förekommer.

Dessutom finns en annan sida av myntet, vilket gäller den inhemska politiken i landet. Då adoptionsprocessen är så starkt sammankopplad med ett ministerie (politik) innebärd det att adopprocessen blir oerhört instabil och sårbar. Eftersom det är politiskt styrda och tillsatta tjänstemän på ministeriet som jobbar med processen innebär det att om/när förändringar sker i landet så avstannar hela processen - inga beslut fattas, brev skrivs etc och både väntande barn och föräldrar riskerar hamna i en limbo.

Sker inte förändringar inom dessa två områden har jag svårt att se att några/många mottagarländer är villiga att återuppta adoptionsverksamheten i Nepal igen.

Men om/när det sker så kan jag bara varmt rekommendera Nepal som ett land att adoptera ifrån. Det är fattigt och knapert, men barnen får omtanke, kärlek och stimulans. De flesta barnhemmen är små och det är inte institutionaliserat på något sätt. Alla familjer jag har kontakt med vittnar om att barnen ligger väl i paritet med svenska barn mätt vad det gäller den mentala utvecklingen. Den fysiska utvecklingen vad gäller längt, vikt etc är något sämre, vilket självklart har att göra med att det är knapert med mat även om inga svälter. 
Landet är oerhört vackert, människorna otroligt gästfria och trevliga, kultur/religion/historia är intressant, maten är god och shoppingen är både ett äventyr och superbillig. Trafiken är dock antagligen den mest kaosartade som finns på jorden... 
Både jag och maken längtar båda tillbaka väldigt mycket just för att uppleva och återuppleva landet. Vi hann med lite grann, men väldigt väldigt lite då det var generalstrejk då vi var där. Men resan till Nepal får vänta några år tills ♥Guldklimpen♥ är mogen nog att följa med oss.

Om vi skulle göra det igen?
Svaret på frågan är retorisk - självklart, för annars hade vi inte haft världens mest underbara ♥Guldklimp♥! Självklart var det värt all administration, alla läkarbesök, alla mail, alla pengar, alla tårar, all ilska, alla brev, all rädsla, all frusteration, all sorg,  alla telefonsamtal för att till slut få världens vackraste, mest underbara, intelligenta och roligaste lilla flicka - ♥VÅR GULDKLIMP♥ och äntligen efter år av längtan och väntan så blev vi en familj!

Och med detta inlägg tackar jag för mig. Jag hoppas att några under resans gång har haft glädje och nytta av denna blogg och kanske har framtida Nepal-familjer också nytta av den. För mig har bloggen varit en källa för att delge information till nära och kära, men också ett ovärdeligt sätt att skriva av sig tankar, funderingar och känslor på. 
TACK till alla er - kända som okända - som följt oss och som stöttat oss under denna process när vi behövde det som mest!

Kram till er alla!

Efter mycket turbulenta dagar har vi jobbat hårt och fick till vår resa hem. Det har varit fullständig kaos i landet och vi blev till slut hjälpta av Danska ambassaden för att få till visumet som blev "lösningen" på att få åka hem till Sverige.

Men igår kväll kom vi hem och dagen idag har gått jättebra. Vi får se hur natten går och särskilt med fyrbeningen som sällskap...

Jag återkommer om ett tag med reflektioner, tankar och åsikter.
Nu ska vi bara ta det lite lungt och försöka landa.

PLING PLONG

Ja både vad det gäller administrativ process för att få upphållstillstånd/visa. Handlingarna är lämnade till Svenska konsultatet och vi hoppas det går iväg till ambassade i Dehli så snart som möjligt.

Det är strejk här och oroligt och inga fordon för köra. Det innebär att alla går för att ta sig till sina jobb och även vi för att lämna våra handlingar... Då var vi inte så tuffa då vi passerade alla demonstrationståg och grupper...
Alla affärer är också (tvingande) stängda så just nu kan vi bara hänga på hotellet. Affärerna tillåts ha öppet mellan kl 18-20 varje dag så att alla kan göra sin mat och vatteninköp etc. Men det är väldigt få butiker öppna då.
Den politiska situationen är minst sagt kaotisk och den skulle man kunna skriva spaltmeter om, men det avstår jag ifrån här!

Nu har även en del svenska ord kommit ut från den lilla goda munnen så utvecklingen tar stormkliv framåt. Så även relationen med mamma även om det är i betydligt mindre ministeg, men dock framåt!

I den bästa av världar kan vi åka hem ibörjan på nästa vecka, men vi får se vad som händer här  med tanke på det politiska läget och även administrationen på vår ambassad.

Avslutar med ett
PLASKILIPLASK
eftersom vi numera har ett riktigt vattendjur efter det första bad någonsin i poolen och även sittande själv i badkaret! Det blev t.o.m gråt och tandagnissel när vi efter sista (3:e) doppet idag skulle gå in. Helt otroligt hur de anpassar sig och utvecklas de små liven!

Nu är landets byråkrati klart då vi idag fick resehandlingarna så nästa vecka påbörjas processen för det Svenska uppehållstillståndet.

Och idag har relationen till mamma tagit stora kliv framåt så första knäsittningen skedde ikväll (pappa hämtade mer mat på buffén)!

PHU & YES!

idag blev vi officellt föräldrar till världens bästa ♥Guldklimp♥ !!!
Nu väntar process med resedokument och pass. Vi får se hur länge vistelsetiden blir. Men det går ingen som helst nöd på oss. Massor med vänner från hela världen att umgås med och kontakten med ♥Guldklimpen♥ har gjort en makalös process på bara ett dygn.
Det är helt klart pappas flicka!!!!
Mamma springer och passar upp lite bakom och serverar mat

LYCKA, LYCKA, LYCKA

Vi har nu träffats vid tre tillfällen och det sker små, små steg framåt i kontakten vilket känns bra. Vi har en supernanny till hjälp och föreståndaren är också jättebra.

Vi har också turistat lite också träffat massor med nya vänner!

TJING TJONG

Total kaos har blivit total lycka.

Hinner inte uppdater så mycket då tiden är begränsad men vi är nu framme efter många många turer och vi har tom träffat den sötaste ♥Guldklimpen♥ i hela världen!!!!

Ett skratt och ett gråt måste väl vara godkänt vid första mötet på 1 tim?!

LYCKA, LYCKA, LYCKA

Aldrig ropa hej... Hur många gånger har vi sagt det?!?!
Vi visste att denna resa inte skulle bli lätt, men att det skulle gå fel i varenda steg av processen hade vi aldrig trott...

Vi har förlorat våra preliminärbokade biljetter som vi hade på torsdag!

I fredags väntade vi på bekräftelse från vår kontaktperson om att få OK att komma planerad datum. En annan familj hade fått det och vi och organisationen kunde utgå ifrån att svaret var ja, men ville vi få ett klartecken.
Inget besked kom och maken ringde resebolaget för att kolla biljetterna, men de sa att prel.bokningen skulle inte löpa ut förrän måndag (idag) midnatt.
Nu har det hänt som aldrig har hänt! Qa*tar air*lines har dragit in alla prelimnärbokade resor på grund av askmolnet från den Isländska vulkanen.

Det är så tråkigt och det känns hopplöst...
Vi har fått OK från kontaktpersonen och Ministeriet är informerat, men tyvärr hjälper inte det. Resebolaget gör allt som står i deras makt för att hjälpa oss med en resa inom kort. Bästa budet just nu är utresa på lördag via Tyskland, men dessvärre är just nu luftrummet i Tyskland (och nästan hela Europa) stängt för all flygtrafik. Så det är alltså ytterst, ytterst osäkert. Resebolaget bevakar självklart också om det kommer tidigare resor så vi kan ta dessa. Så nu har vi "delegerat" beslutet till Resebolaget att ta första bästa resa som uppstår.

Och som svar på den naturliga frågan om vi kan åka någon annanstans och starta där så är detta inget alternativ. Vi har frågat och fick ett klart och utömligt svar från Resebolaget om detta (men jag belastar inte med detta).

Just nu hörde jag på radion att en isländsk metrolog rapporterade att askan har blivit mindre och lavan har öka. Det måste ses som positivt och mer hoppfullt, men just nu vet ingen ingenting.

Två positiva saker:
*Vi får rapporter och foton av familjer som redan är på plats och hämtar sina små. Det är fantasiskt att få läsa och se och det gör att väntan så mycket enklare - målbilden framstår klar!
*Vår kontaktperson har förhandlat fram ett riktigt bra pris till oss på hotellet och det är bra! Vi kommer aldrig bo så flott och det roliga är att nästan alla bor på samma hotell - KUL!

Jag håller uppdaterade. Vi vet att ni tänker på oss, ber för oss, håller tummar och tår och/eller skickar alla positiva energier ni har!

TACK, TACK (TICK TACK)

DET ÄR KLART!!!!
VI FÅR ÅKA OCH HÄMTA VÅR EFTERLÄNGTADE  ♥Guldklimp♥!!!!
Beskedet kom i förmiddags på dagen 7 månader sedan barnbeskedet!
Resan är prel.bokad till torsdag!

Overkligt och kaos är bara förnamnet!
Jag ber att få återkomma!

SOL UTE OCH SOL I SINNET
YIPEEE, YIPPEEE, YIPPEEEEE

Vi väntar på utredning och svenska myndighetens godkännande av den. Mycket mer än så kan vi inte göra just nu...

All denna osäkra och ovissa väntan...

TINGELING

Det känns märkligt att säga det, men jag måste;

-Fy vilken dag!

Men slutet av den kunde inte bli bättre!

 

Meddelande om RB trillade in från hela världen med start strax innan lunch. Och nu beger dom sig av så fort tygen håller, flygplanen lyfter och organisationerna tillåter!

På eftermiddagen hade även vår "BB-kollega" fått sitt, men inte vi... 

Jag väntade tålmodigt, men klockan 15.50 mailade jag vår handläggare för att höra efter vad/om hon visste eftersom paniken kom smygande.
Jag fick då ett autosvar om frånvaro resten av veckan! Åhhh, vad göra?!?
Och just då ringer BB-kollegan för att förvissa sig om att vi verkligen inte hade hört något och jag var nog inte den mest pratsamma just då (ursäkta!!).
Men jag mailade organisationens ”allmänna mail", men fick inget svar varken på mail eller på telefon...

Behöver jag säga att jag målade upp X antal worst case scenario och paniken kändes nära. Jag antar att jag har mer förståelse för hur de känner personer upplever det som är på gränsen till någon ”nervproblematik” och uttrycket "nerverna utanpå kroppen" fick en helt ny innebörd.

 

Efter lite research så visade det sig att det fanns fler familjer än vi som inte fått besked världen över. Det kändes i alla fall skönt på ett sätt. Och maken hävdade att någon måste ju vara sist... hrrrmmpp - precis som det var någon "tröst" som gjorde att det kändes bättre!

När jag kommit hem ägnade jag mig åt att lägga upp byxor och var inget trevligt sällskap antar jag. Också skylde jag på mitt dåliga humör för att skippa (slippa) joggingturen. Så maken gav sig iväg ensam.

När jag var klar med mitt pysslande efter klockan 8 så tänkte jag att jag måste i alla fall skriva ett inlägg om vad som hänt under dagen samt att processen har tagit flera steg framåt och det står inte still längre (för de flesta).

Jag började med att kolla dagens mail och började nerifrån från det som kommit imorse och betade mig uppåt.

VIPS! Låg där ett mail med rubriken ”Resebesked”! Det var skickat ifrån vår handläggare klockan 18.08 då hon hade precis fått vårt resebesked på mail!!!! Dom jobbar sent i landet kan man konstatera och jag är evigt tacksam för att vår handläggare också jobbade sent och bevakade vårt RB för att kunna meddela oss direkt. En stjärna i himlen till henne!

Vad händer nu?

Vi har inte detaljerna klart för oss, men nu startar utredningsprocessen. Vad det innebär vad gäller exempelvis hur, när, tidsramar etc. vet vi inte. Det vi vet att även svenska myndigheten skall godkänna utredningen när den är klar och efter det får vi åka.
Vi hoppas givetvis att utredningen startar per omgående.
Av andra familjer world wide har vi fått veta att resebeskedet är giltigt i 60 dagar (och det går inte att skjuta upp, då det verkar som att hela processen då ogiltigförklaras).

Vi återkommer!

Uppdaterad lista
* Beslut från svensk myndighet om att få slutföra adoptionen (11/3)
* Beslut från svensk myndighet om oberoende instans för utredning av respektive barn (22/3, advokatbyrå)
* Ministeriets godkännande att påbörja utredningar av respektive barn
* Resebesked (6/4)
* Advokatbyrån startar vår utredning
* Utredningen klar från advokaten
* Beslut fattas av organisationen och svenska myndigheten om att få slutföra/inte slutföra adoptionen
* Resa till landet
* Första möte med ♥Guldklimpen♥
* Ministeriet ger oss vårdnaden
* Svenska ambassaden i Dehli påbörjar och slutför processen med svenskt pass
* Reser hem till Sverige
* Adoptionens godkännande i Svensk tingsrätt

TACK! GODE G...