låg på sjukhus några dagar. fick blod i buken av cellgifterna. alltså, istället för att blöda neråt så blödde jag inåt. fick en till spruta cellgift också. men nu mår jag bra och hcg har sjunkit. i förra veckan låg det på 134 och det är ju jättelite och bra. skillnad mot 3400 nånting. 

vad har jag lärt mig av detta? ja.... att vänta på min tid hos ivf-kliniken och köra på där. visst, jag blir gravid naturligt men nu har jag utomkveds att oroa mig för också. 
får inte bli gravid på tre månader också pga cellgiftet så nångång i april startar vi igen. nu ska jag softa och tacka Gud för att jag mår bra och kanske resa någonstans i vår och slappna av. sen blire ivf för hela slanten!

blodprov idag. hcg hade sjunkit från 3490 till 3430. inte mycket men liiiite iallafall. fick snacka med läkaren, först var blodproverna inte klara och han förklarade att hcg-värdet till och med kan stiga lite de första dagarna och få ett toppvärde på den fjärde dagen för att sedan sjunka. och att det kan ta lång tid.
sen fick jag iallafall beskedet att det sjunkit lite. så det var lite skönt mitt i allt.
ska tiilbaka på fredag för nytt blodprov. då ska det ha sjunkit med 20-30%. har det gjort det så behöver jag inte ta nytt förrän om två veckor efter ungefär. annars måste jag ta nya blodprover lite tätare. ber till Gud att dte sjunker fort. bara det inte stiger igen på något sätt. och sen fattar jag inte vad som händer med slemhinnan i livmodern? borde inte den blöda ut? kanske när värderna sjunker så släpper den också...? eller blire skrapning kanske...?

ska be om (kräva) en äggledarspolning. jag ville göra det efter missfallet i mars 2010 men de sa att allt såg bra ut. men jag misstänker att det kanske lämnade lite rester efter sig då och strulade till hela grejen nu. jag vet inte säkert, spekulerar lite.
 
har blivit förskyld också. kan vara cellgiftet som är boven. det börjar dock försvinna lite. ska förhoppningsvis börja träna på måndag. har aldrig varit så motiverad till att gå till gymmet.

 
 

fick cellgift i fredags då hcg steg men inget syntes i livmodern förutom en tunn slemhinna. fattar inte vad blödningen innan var? trodde allt kom ut ju.
det är läskigt med cellgift. jag menar, det är ju sånt dom med cancer får. men det här är ju en liten mängd så det är nog ingen fara. angriper tydligen bara fort växande celler som till exempel en graviditet.
jag har mått så psykiskt dåligt de senaste två veckorna. önskar inte någon detta. är glad att jag åkte in för kontroll i tid så att det hade koll på mig innan äggledaren brast. hoppas bara att cellgiftet biter på utomkvedset och att att det försvinner snart.
nu måste jag dock åka in för blodprov varje vecka för att se att hcg sjunker som det ska tills det blir 0. och då får man väl börja om igen.  får inte bli gravid på tre månader heller eftersom ett eventuellt foster kan ta skada av cellgift.
så nu blire paus från bebisverkstan.

  

Hela förra veckan har jag varit in och ut på sjukhuset. eftersom de inte såg något i livmodern förutom slemhinnan och mitt hcg-värde ökade så misstänkte de ett utomkveds.
dock började jag blöda i fredags så det var nog ett missfall. ska tillbaka imorn för nytt blodprov och träffa läkaren på torsdag för att veta säkert om det inte är ett utomkveds ändå.
har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. har gått runt och väntat på att en äggledare eller något ska spricka för de sa att det kan hända. de såg ju inget men hcg ökade så antagligen satt den fast någonstans. eller så var det ett begynnande missfall då det ändå inte steg så fort som det skulle.

vill bara att det här ska vara över och jag slutar blöda. blöder inte mycket men ändå lite. tänker lägga ner bebisverksamheten ett tag. kanske fram till sommaren. mår psykiskt dåligt. vill inte må så dåligt igen som jag gjorde förra veckan. ska försöka boka tid för äggledarspolning och sedan utredning för missfall för nu har jag haft tre stycken. vill inte försöka med nytt ivf innan allt är okej.    

 

Tog ett till test igår och det var starkare. så blev lite lugnare. och mindre blödning idag. får hoppas nu att det håller.
är jag gravid? gäller det nu äntligen? ska be om ett ultraljud om några veckor för att kolla att allt är okej...så fort jul och nyår är förbi. om jag lyckas hålla inne plutten tills dess...

kan inte fatta att detta är sant!!   
har som sagt inga symptom förutom liiiiiiiite illamående och hungerkänsla fastän jag ätit. och lite yr faktiskt.
ska fortsätta med min progesteronkräm :) (har kollat upp det, krämen kan inte ge falska utslag.)
  

Fick plus på ett digitalt test. Det stod gravid 1-2. men asså. jag blöder. inte mycket, men lite. har inga symptom. det är så förvirrande. ska ta ett nytt test om några dagar. fattar inget,
kan progesteronkrämen ge falska utslag? är jag gravid eller inte?
såååå jobbigt. varför blödningar??? och så är det jultider nu så att mottagningarna har inga tider kvar och stänger....  

Ungefär en vecka sedan jag hade min älskade ÄL. sedan dess har jag haft ont i ryggslutet. mest på kvällarna. det kan nypa till, känner inte mycket i magen eller brösten eller andra konstiga symptom. bara ryggen egentligen.

känner mig dock lugn som en filbunke. hoppas det blir ett plus och jag fortsätter känna mig lugn hela vägen fram. 

vet inte om progesteronkrämen kan vara en bov i dramat och ge mig ont i ryggen lite och ge mig falska symptom. vet ej...    

Igår kväll fick jag glad gubbe på ÄLtest! har aldrig hänt förrut. sprang ner till gubben och visade honom! det var som om vi fått plus på ett graviditetstest hahaha. enda gången jag fått fullt på ett ÄL-test var när jag blev gravid i februari 2010 (nästan två år sen nu shiiiit).

iallafall.... tog ett test med vanlig billig teststicka och det lyste fullt också :) imorse tog jag båda testet igen och det var glad gubbe och starkare streck! så nu vet ni vad som gäller...

jag HAR egen ÄL. bara att den kommer senare tydligen. kommer inte på dag 14-16 som alla andra utan typ dag 20-23. vet inte om det är dåligt.... men varför det, har en menscykel på 35-37 dagar så då blire så. har alltid slutat med testen för tidigt och mysandet för tidigt.... ähhh....


och på ägglossningskalendern här på Familjeliv så ska jag ha ÄL imorgon om jag har en menscykel på 35 dagar och lutealfas på 14 dagar (vilket jag tror jag har). så då stämmer det med testen också!   Lycka ju för en gångs skull

Tänk om jag inte ens behövde IVF från början? 

ska köra med min progesteronsalva från och med imorgon typ. 

håll tummarna för mirakel nu.

har inte skrivit på länge. fick ingen ny tid hos kliniken efter den misslyckade FET:en. tydligen helt fullbokat. var hos dom igen i förra veckan men det ser ut som att om jag börjar igen så kommer insättningen hamna mitt i julledigheten så det blir ett nytt försök i januari-februari igen.


jag hoppas såklart på ett mirakel under jul och att vi slipper göra FET igen.

har inhandlat massa ÄL-test och progesteronkrämen ProgesterAll som hjältp många och hoppas på det bästa. vet att jag har sen ägglossning om jag har någon så ska testa längre in i cykeln och inte ge upp. har ju den jävla mensen varje månad så något borde stå rätt till inom mig iaf.
wish me luck!     

mensen alltså. kom två dagar efter att jag slutade med medicinerna. och den har redan passerat också.

det konstiga var att mensen började med en stooor tjock typ slemhinna. såg en sån senast vid missfallet. kanske var det något på gång men det fäste helt enkelt inte.


det var den FET:en. känns hemskt att inte bli gravid.     

Ett enda litet ensamt streck. Ingen bebis denna gång heller.

Ringde och pratade med kliniken. Dom är så snälla.
Tydligen 40% chans att man ens lyckas. Så man får inte glömma att det är 60% chans att man inte lyckas.
Jag undrade om det är något fel på mig. Men hon förklarade att hade de sett att det var något fel hade de inte genomfört IVF med mig. Så det kändes bra.
Hon undrade om jag vill testa detta igen nästa cykel? Har ju några frysta embryon kvar. Jag skulle fundera på saken. Isåfall blir det kanske insättning igen i november-december. Orkar man?

Har slutat med medicinerna, mensen borde komma om några dagar.

Ska testa imorgon. Ingen mens i sikte. inga skumma symptom i sikte. förbereder mig mentalt på ett minus. förra gången jag var gravid hade jag vid det här laget fått rosa flytningar och sånt. inge sånt nu iaf. dock tar jag ju östrogentabletter, kanske dom som håller mensen borta egentligen och inte att jag faktiskt är gravid. men det står också att man kan få mellanblödningar av dom, vilket jag inte fått. får jag minus på stickan imorgon ska jag sluta med tabletterna och progesteronet så ska tydligen mensen dyka upp om några dagar.

är det min tur nu då? (känns inte som det om jag ska vara ärlig)

hörs imorn då!

när det var förra ivf så fick jag mens motsvarande idag. endast 13 dagar efter insättning! lite väl tidigt.
imorgon är det exakt två veckor sedan insättning så att denna cykel borde ha nått sitt mål. testdag på tisdag. känner INGENTING! brösten känns lika små som vanligt. magen känns lika normal som vanligt. ryggen mår bra som vanligt. inga konstiga flytningar. inga metallsmak i munnen.
skönt att man inte blir lika skengravid som förrut. nu är jag mer realistisk.

aja, den som överlever får se.

Idag är det som att mina tankar är i stil med "äh, det e huuur luuugnt som helst om det det ine blir plus nästa vecka".
det känns skönt att tänka så... för om man är realistisk: man kan ju inte tvinga fram ett liv. inte mer än det jag precis gjort.
jag menar: först har jag sprutat in massa kemikalier i kroppen för att tvinga fram massa ägg. sen tvingade vi ut dom i det fria. sen TVINGADE vi på dom en massa spermier. sen tvingade vi in dom i kroppen igen. mer än så kan man inte tvinga. vill dom inte leva i min kropp så vill dom inte. kanske inte inte nu iallafall. kanske äter jag för mycket chips? kanske rör jag mig för lite?
ja, nånting är det. kanske är tiden helt enkelt inte kommen. det finns en mening med allt detta, det svåra är att fatta vad det är.

kollade runt lite på andra bloggar och det slog mig att det verkligen är så många som försöker få barn. som inte får det levererat bara de knäpper på fingrarna.

jo, jag borde veta bättre. har ju hängt här i forumet i snart tre år. men ändå. och alla tv-program som snart kommer sändas om ämnet. såg att det skulle vara något på SVT ikväll och sen det där programmet som börjar nästa vecka på TV3. det kanske är bra. så att det inte länge är tabu att man inte kan få barn när man vill. för visst känns det som att man ska hålla det hemligt liksom? när någon frågor om "det inte är dags för banr snart?" så svarar man typ att man inte vill ha än, eller att man är för ung och så vidare. varför säger man bara inte rakt ut att man haft det svårt på den fronten? kanske blir lite "glamoröst" efter att media tar upp det så att det fler vågar säga hur det verkligen är.

jag pratade med min chef om detta i förra veckan. tyckte det var dags. han sa att han märkt att jag varit frånvarande ibland. hade bävat för samtalet hur länge som helst. men han var förstående och nu känns det tusen gånger bättre. kanske till och med vågar berätta för fler människor.

ibland är man modig!

"bara" en vecka till testdag och jag känner.... abslout ingenting! inga ömma bröst, inga drag i livmodern, ingen uppsvullenhet, ingenting. så jag typ kollar papret efter blod varje gång jag torkar mig. är typ bombsäker på att mensen kommer snart. förra gången hade jag testdag på självaste julafton men mensen kom 18 december, nästan en vecka innan! så ni kanske förstår mina tankar...

jag vet att man inte ska vara så negativ... but who can blame me? vill ju bara plussa och bli tjock och få min älskade unge!

Det blev en efterlängtad FET till slut i fredags.
Den här gången fick vi fönsterplats (där min säng var, och ombyteskläder och sånt) och jag inbillade mig att det betyder tur.
det gick bra =) det enda jag kan göra nu är att vänta.

var jättenojjig i helgen, ville knappt röra mig. var rädd att embryot skulle ramla ut eller nåt. jag vet, det funkar inte riktigt så hehe... men tro mig, man blir riktigt nojjig!
så jag var hemma igår från jobbet och bara låg på soffan och kollade på tv.

tänk om det funkar denna gång? skulle bli överlycklig!

just det, på vägen ut från kliniken såg vi ett par som precis lämnat kliniken innan oss. vi klev in i hissen allihopa, jag och min och det här paret... och deras ursöta dotter! jag bestämde direkt att hon "skapats" där för något år sedan. blev gensast glad och full av hopp. och dom log mot oss båda glatt och snällt och liksom som att deras blick sa "det kommer gå jättebra för er också".

har märkt att jag alltid är glad när jag går från den där kliniken. alla är så snälla och hjälpsamma! thank God for that =)

jag känner inga "symptom" och så vidare, men ska låta bli att känna efter.... om det går....hehe.

Kronprinsessan Victoria är gravid. skönt för henne. jag menar, vilken press hon haft på sig... tänk om genomgått ivf? det vet man ju inte. med den pressen? massa läkarhjälp har hon säkert fått... eller inte, det vet man ju inte. och vad spelar det för roll egentligen? hon e gravid, kul för henne!!

kan hon smitta mig lite nu måntro när hela landet får babyfeber? HOPPAS!!

Okey folks! the plan is:

jag ska börja med progynon (tror jag att de hette?) som är östrogentabletter när mensen kommer. det borde vara om två veckor ungefär. 2 tabletter i fem dagar, sen 3 tabletter fram till dag 11-12 då jag åker dit igen på ultraljud och får veta mer om när det blir insättning. och så måste de ju tinas också de stackars embryona... ber till Gud att de klarar av upptiningen!!

efter insättningen ska jag ta progesteronvagitorier fram till mensen. om jag blir gravid (HOPPAS!!!!) så ska jag ta dom fram till vecka 9. blir så fallet ska jag dock fråga om jag får ta de till vecka 12 i och med att jag fick missfall i vecka 9-10 sist.

ja, men så ser det ut framöver! hur många håller tummarna för min skull??