Det trodde man inte att det skulle vara så svårt att bli gravid. Efter en långdragen utredning som inte känns alls bra så har vi fått besked om att vi inte kan få egna barn utan måste använda oss av en donator. Vi har haft otur i stort sett hela vår utredning då våra prover blivit feltagna, journaler försvunnit och att man inte funnits med i systemet... Det gör ju att det blir ännu jobbigare att göra en utredning än vad det normalt är när man gör en fertilitetsutredning. Efter alla om och men så står vi nu i kö för donation men vi kollar även upp lite alternativ på den privata sidan. Samt att vi även kollat upp kliniker i Danmark för där finns inga köer utan det är bara till åka ner för att bli inseminerad. Vi vill ändå vänta för att se vad Göran på Carlanderska i Göteborg har att säga. Göran (läkare) där ringde upp mig efter att ha lusläst våra journaler och han tycker att min älskade inte blivit tillräckligt undersökt i Lkpg. Han tycker de gjort en ofullständig utredning och att innan man dömmer någon till infertilitet så ska det göras en biopsi på båda testiklarna för det kan mycket väl vara så att det inte fungerar i den ena, så varför dömma ut min man innan det är helt kört... Göran ska ringa upp min man och prata med honom med för gubben min har ju lite frågor han med så då är det bättre att de får prata än att jag är en mellanhand... Min man är frustrerad och det är helt förståligt när men ena dagen får besked att man inte kan få egna barn men nästa dag få ett besked om att det ev kan gå... Även om nu Göran inte kan hjälpa oss så har vi i nuläget sagt att vi ska invänta tills det är vår tur i Lkpg, när vi var där i Aug så sa de att det är ca 1 års kö för donation så det var bara att snällt ställa sig i kön och vänta. Vänta har man ju BARA gjort i snart 3 år...