...men jag är gravid!

Ett klart och tydligt på stickan imorse

Gode Gud, låt det få gå väl den här gången...

Kraschade igår. Var rätt länge sen jag grät så mycket som jag gjorde idag.

Började med att jag la mig i massagestolen på jobbet innan jag skulle åka hem. Så fort jag slappnade av kom tårarna. Stortjöt i bilen påväg hem. Grät för att vi förlorade Smulan. Grät för att jag saknar Smulan. Grät för allt vi skulle haft en liten bebis nu om livet inte var så jävligt. Grät för att jag aldrig tittade på Smulan efter förlossningen. Grät för att jag inte sa farväl. Grät för att vi ännu inte lyckats bli gravida igen. Grät för allt elände helt enkelt. Total mental kollaps.
Stannade till vid kyrkogården innan jag åkte hem. Satt i minneslunden i säkert 20minuter och grät. När jag hade gråtit klart satt jag kvar en stund till. Kände solen som värmde, hörde fåglarna som kvittrade och tittade på all grönska och alla blommor. Kändes lite bättre efter det. Minneslunden är en underbart rofylld plats. Även om det är en sorglig plats får jag lite lugn i själen varje gång jag är där.

Varför måste man städigt och jämt bli påmind om att livet är orättvist? Fick precis ett samtal på mobilen. En kvinna från ett försäkringsbolag. "Jag ringer med anledning av att du precis fått en liten bebis" kvittrade hon glatt... Tack för den...

En postiv sak med samtalet var dock att hon skulle kolla upp om jag kunde få någon ersättning från den mamma-barnförsäkring jag tecknade när jag var gravid. Tror inte att det går då det stog att den bara gäller efter v 26, men hon skulle i alla fall göra ett försök.

Blä för livet ibland!

F*n. Nu börjar det kännas jobbigt igen. Blev precis tillfrågad om när jag vill ha semester i sommar. Semester... Hade valt att inte tänka på det än. Gör för ont fortfarande. Jag vill inte ha semester. Jag vill vara mammaledig! Jag vill inte bekymra mig över vilka veckor jag kan vara ledig för att ändå hinna med alla månadsbokslut och löneutbetalningar. Jag vill inte. Jag vill inte. JAG VILL INTE!

Dag 13. Fortfarande inget utslag på äl-testet. Varför kan ägglossningen inte komma lite tidigare nån månad? När cykeln är så kort. Funderar på att ringa gyn redan nu och fråga om min korta lutealfas. Vet inte om jag orkar vänta två månader.

Nu har jag börjat med ÄL-testerna igen. Inget utslag än. Hade egentligen tänkt skippa det här med stickorna, blir lite stressad av det. Men nu när jag upptäckt att min lutealfas varierar och är så jäkla kort vill jag hålla koll på den. Ger det den här månaden och nästa. Är den fortfarande så här kort då ska jag nog ringa och rådfråga någon. Måste bara ta reda på vart man vänder sig. Hoppas dock att det inte behövs. Hoppas att kroppen skärper till sig. Hoppas.

Detta inlägg tillägnar jag min underbara man. Idag ligger han på +
Stog i köket och lagade mat när han helt plötsligt kom fram och gav mig en bamsekram och sa att han älskar mig jättemycket. Bara sådär, helt spontant. Sånt kan man leva länge på

Vi bestämde oss för att tapetsera om i vardagsrummet. Kul med lite nytt!
Vi brukar alltid bli ruskigt osams när vi tapetserar. Nu går det dock riktigt bra. Halva rummet är klart och inga skilsmässopapper är påskrivna.

Mensen kom ikväll. För tidigt igen. Cykeln var bara 25 dagar den här gången. Och lutealfasen är nere i 9 dagar. 9! Vad är det för fel på mig?
Fan! Det här som var en så bra dag...

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

(citat ur "Just idag är jag stark" av Kenta)