Fortfarande stiltje. Maken tjatar om att jag ska ta ett nytt test, iallafall innan min förlsedagsfest på lördag- "man ska ju inte dricka om man är gravid, juh!" Skulle det nu vara så är det alldeles för tidigt att det ens skulle kunna påverkas av den måttliga mängd alkohol som kommer att intagas. Vi får väl se...

...ingen mens i sikte. Och inte heller något på gång. Kroppen är stendöd. Inte minsta lilla buller från äggstockarna bjuder den på. Inget ont i brösten. Inget springa på toa sju gånger i kvarten. Ingen metallsmak på tungan. Illamående är det svårt att sia om då jag medicineras med Primperan mot helt andra symptom, men inte ens precis i vakenögonblicket känns det av. Kom igen nu! en enda gång i livet har jag önskat mig mens. Idag. Jag har läst mängder av husmorstips om hur man underlättar befruktning, sätter igångförlossningar et c, men hur man drar igång mensen verkar det vara helt tyst om. Är beredd på häxbrygder och besvärjelser just nu...Giftångad ödlesvans, någon?

Vi beslutade tillsammans att vänta till i morse med att kissa på 115 kostsamma kronor, a.k.a graviditetstest. Som väntat blev det ett negativt resultat. Men jag är inte särskilt besviken, hade inte trott att min kropp var tillbaka på banan så snabbt. Maken var riktigt besviken, han hade nog lite övertro på sina simmarkillar, haha! Men frågan är var mensen har tagit vägen? Den får gärna dyka upp, helst idag, så vi kan sikta in oss på nästa ägglossning. Tills dess blir det övning som gäller!

...och jag införskaffade ett svindyrt Clearblue digitaltest. Bra att ha liksom. Ifall att. Undra hur länge jag kan hålla mig? Maken får avgöra. Så får det bli.

Och inte ett spår av mensen. Då är min cykel alltså inte regelbunden 28-dagars som förväntat. För inte kan det väl vara så att det tog sig? Näääh. Den dyker säkert upp snart när man minst förväntar sig... eller?

Ömmar och bultar i höjd med höger äggstock/livmoder. Så ömt att det känns utanpå huden. Mensvärk brukar stråla ut från livmodern, inte på sidan. Skumt. Kropp med mig behagar skämta aprilo?

Väntar...känner efter...väntar...känner efter....väntar...känner efter....
Mens borde (inte) dyka upp på onsdag om kroppen fungerar enligt tidtabell. Onsdag är långt bort idag. Suck. Dock mycket aktivitet i nedre regionerna. Beror på mens eller annat?

Men fullt ös i sängkammaren. Jag har varit riktigt på humör de senaste dagarna och vi har kört på som om vi vore sådär härligt nyförälskade. Är nog fortfarande i smekmånadsfasen... Det gjorde ju sitt till att jag förra fredagen fick reda på att jag äntligen fått fast tjänst. Snacka om lättad! Denna lättnad har nog gett sig uttryck som kroppsligt begär. Ägglossningsfasen är troligen över och jag gissar att jag inte blev gravid denna gång men det gör inte så mycket. Inom några månader fixar det sig nog och då har man hunnit spara ihop ännu mer startkapital och förbereda sig mer.

I onsdags blev jag riktigt illamående på jobbet, kände mig blek och grön, fick riktigt ont i magen. Shit, inte bakslag på min ämnesomsättningsstörning nu igen, har varit tillräckligt sjuk i år. Ontet låg dock långt nere till höger i magområdet- äggstocksområdet. Ontet varade till torsdag. Ajaj. Det måste vara ägglossning, helt enkelt. Något jag inte märkt av på sisådär 10 år. Sedan dess har det bullrat massa i området. Inte för jag känner efter, hehe...
Försökte pricka det ev. ägget i lördags. Sugen på att försöka snart igen...förhoppningsvis innan jul!

Som alla vet krävs det noggranna förberedelser innan man startar ett nytt projekt- särskilt om denna man är jag, något neurotisk och nervös till sin läggning. Planering och förberedelser är a och o. Senaste året har bröllopsplanering lösts av köksrenovering, lägenhetsköp, ordförandeskap i boföreningen, nytt jobb med helt ny tjänst samt intervjuer för nya tjänster framöver. Mycket har hänt, mycket har planerats och undersökts, stötts och blötts. Avvägts och mätts, googlats och jämförts.
Så även detta projekt. Bäbisprojektet. Projekt bli föräldrar.
Projekt livrädd.

Steg 1: Bestämma sig för att preventivmedlet förvandlar mig till en hormonhäxa fler än en gång per månad. Ta ett samfälligt beslut att receptet ej förnyas när månaden är slut.

Steg 2: Stämma av med läkarvetenskapen hur kroppen fungerar de facto. Vad är ägglossning, när inträffar den och när borde man ha extra roligt? Och stämmer min kropp överens med normalfallet?

Steg 3: Ha sex. Massor av gånger (mest för att det är så trevligt!)

Enligt ägglossningskalendern skulle första ägglossningen inträffa under julhelgen. Då vi inte är hemma utan sover i var sin obekväm brits till säng i min gamla barnkammare. Skulle bli mycket förvånad om tillfället gav utdelning, höhöhö...
Återkommer med mer detaljer om planernas fortskridande.