En vecka kvar till bim och inte ett enda symtom i sikte. Kan det vara så att det fastnat ett pyre där inne fast jag inte kännt nåt än. Alla pratar om vilka symtom de haft hit och dit, men det måste väl vara så att det finns några som inte känner ett dugg av pyret därinne??

Jag tror att mina ömma bröst var en bieffekt av träningeni måndags, det var träningsvärk i bröstmusklerna som spelade mig ett spratt.

Nu har ska jag jobba natt sedan väntar en ledig helg. Tror att det kan bli ett test på söndag (bim -4), och blir det som jag anar att det är negativt så kommer nog den röda tanten på besök på torsdag annars blir det ett nytt test på fredag.
Åh alla ni där ute håll tummarna för att det är vår tur nu...

Igår kämpade jag mot sötsuget hela kvällen, usch va svårt det var. Tog ett päron men det hjälpte inte alls. Mannen kom hem o tog en kopp kaffe så jag tog mig en kopp varm choklad.. det hjälpte lite grann och efter en smörgås till så var jag iaf mätt. Men jag undrar om det kanske hade varit bättre att ta en godis istället för allt det andra??

Nu ska jag fortsätta min slödag i soffan =)

/F

Vill inte riktigt känna efter, vet att jag blir så besviken när jag tror mig känna massa symtom.
Men mina bröst har faktiskt börjat bli lite ömma, vaknade inatt av att de var ömma.
Jag brukar inte ha det innan mens, det har hänt ibland...
Men det är det enda sk gravidsymtom som jag har för tillfället. Känner ingenting i tjejmagen. Då kände jag mer dragningar och slitningar förra månaden och då var det inget.  Så man kanske ska börja se alla saknad av symtom som positivt...

Idag är det iallafall en vecka sedan äl.

De senaste två nätterna har jag haft så svårt att sova, kan inte liksom koppla av. Tycker det pirrar i benen, så man ligger och vrider och vänder sig hela tiden.
Brukar inte ha några alls problem med att somna efter att han jobbat kväll, men nu helt plötsligt.

Så idag blir det nog en vilodag i soffan!

/F

och jag kan inte göra någonting åt det...

Får försöka fördriva tiden med träning. Men som jag skrev sist så tror jag inte det blivit något. Har ingen positiv känsla i magen, känner som sagt ingenting =(

När det är något som man längtar efter så tycker jag att man ser det överallt. Jag tycker mig se gravidmagar överallt och ena vännen efter den andra dyker upp med fina magar...
Hoppas hoppas att det är min tur snart!

Nu ska jag ta mig en kopp te och en välförtjänt smörgås efter ett hårt gympass och en riktig powerwalk promenad.

/F

Jag har ingen känsla av att något pyre har fastnat i magen. Jag går och tror att det ska kännas direkt, man läser här om alla olika diverse symtom som alla har. Men samtidigt så läser man ju att många inte kännt någonting heller.

Jag vill kunna vänta till att den röda tanten verkligen är sen och inte testa några dagar innan bim, men det känns nästan lättare att få negativt grav test än att man ska få beskedet genom att den röda tanten visar sig.

Jag hoppas att den här veckan går fort så får jag se om jag beslutar mig för att testa på söndag eller om jag väntar till torsdagen. Kan kanske bli att jag firar långledigheten på tisdagskvällen med ett test. Så då är det nio jobbiga dagar kvar...

Har jobbat hela helgen så det har blivit dåligt med träningen. Men har tagit långpromenader varje dag så det får jag vara nöjd med.
Nu ska jag njuta av sista godisdagen, imorgon är det nej igen.

/F

Ja det är vad är till bim. Men jag har en känsla av att det inte går den här gången. Känns som att varför skulle de gå nu när det inte gått förut. Samtidigt vet jag att det tar ett tag innan man blir gravid och att allting ska klaffa för att pyret ska fastna.

Den här gången hoppas jag att vi prickat in äl..
Sen har vi ju också sagt att ett pyre kommer när det kommer, men det vore så härligt om det ville komma nu.

Visst vi börjar bli till åren så lite stress känner jag nog allt men inte någon riktig press än.

Men det är skönt att jag inte än fått några inbillningssymtom, hoppas att jag slipper dem. Det blir ju att man alltid hoppas lite mer om man känner några dragningar i tjejmagen eller ett uns av illamående eller nåt annat.
Förra månaden trodde jag nog att det var not på G, hade dragningar i tjejmagen nästan hela tiden mellan äl och bim, hade en sån fruktansvärd huvudvärk samt att jag var så in i nordens trött. Men det var bara kroppen som lurades...

Nu blir det en promenad i vårvädret innan det ska jobbas ikväll igen..

/F

69,3 kg, det är iaf minus 1 kg. Känns skönt att vara under 70 igen, bara 4 kg kvar till målvikten till sommaren.

Blev ett härligt jobbigt vattenstyrkepass idag. Såå skönt, det bästa är att om pyret skulle fastna är det något som jag säkert kan fortsätta med en tid in i graviditeten.

Känns skönt att försöka fokusera på träningen istället för att bli gravid.

Nu hoppas vi på flera kilon som ska bort!!

/F

Om vi skulle ha lyckan att det fastnat ett pyre i magen så måste jag nog börja fundera på om det är nån där uppe som sitter och bestämmer vad som ska hända i ens liv.
I tisdags var det dags för äl så det blev en mysstund på kvällen. Men om det hade blivit som det egentligen var planerat den här månaden så skulle jag ha jobbat. På jobbet hade de ont om folk på måndagskvällen och för mycket folk på tisdagskvällen så chefen ringde o sa att jag skulle jobba på måndagen istället.

Att jag inte behövde jobba gjorde ju att våra chanser att bli gravida gick från noll till hundra. Nu vet man ju inte om det blir ett pyre den här gången men jag är övertygad om att någon där uppe styrde så att förutsättningarna blev så bra som möjligt.

Det blev ingen mysstund igår så jag håller tummarna för att det räckte med en gång.

Önskar så att det är vår tur att bli lyckliga över ett plus. 14 dagars väntan till beräknad bim... Ska verkligen försöka att slappna av och inte tänka så mycket. Jag vet att det är svårt, men jag ska hålla mig sysselsatt så det inte blir så mycket dötid att bara sitta o tänka och känna efter.

Nu är det dags för träning!

Hare bäst

/F

Ja det är just vad är idag...

Varit ledig så det blev lite träning på förmiddan, superskönt att ha det gjort så man kan sitta en stund i soffan med gott samvete.

Snart helg och på söndag tänkte jag börja med äl test. Kanske man kan få positivt resultat den här gången.
Förra månaden jobbade jag så tokigt, 4 kvällar under tiden när jag tror att jag hade äl. Är ju lite oklart eftersom jag inte fick nåt positivt nån gång.
Så den här månaden kör vi stenhårt.

Jag har alltid tidigare tyckt synd om de som får barn i december, vet inte riktigt varför, men de föds sent på året kommer alltid vara yngst och sist med allt och nära jul. Har tidigare tänkt att kan inte föräldrarna planera lite. Ha ha, nu är jag i samma läge att om det blir en bra månad nu kommer det bli en december bäbis.
Å alla mina tidigare tankar om att inte vilja ha en decemberbäbis är som bortblåsta. Jag inser ju nu vilket otroligt mirakel det egentligen är att bli gravid så när barnet föds spelar ingen roll bara allt går bra.

Så jag håller tummarna på att jag får en liten december bäbis =)

I väntan på att miraklet ska flytta in i magen så tänkte jag att jag ska försöka hitta min form igen. Den har varit på vift sen jul, anledningen till att jag inte hittat den är kanske för att jag inte satt min fot tillräckligt nära gymet...
Träning har alltid varit en stor del av mitt liv, men det kommer alltid något i vägen för att jag ska komma i den form som jag önskar.

Jag känner att jag måste försöka få bort tankarna på barntillverkandet. Så nu är träningskort inhandlat och första gymbesöket avklarat. Känner att jag verkligen är sugen. Jag har en målvikt till sommaren och enda undantaget till att den inte ska nås är ju självklart om någon fattat tycke för magen och bosatt sig där.

Så från och med nu kommer ni även få följa vägen mot målvikten...

Att med sin partner komma fram till att nu är vi redo att skapa ett livslångt band mellan oss, detta genom att försöka få att ett mirakel kommer till vår lilla familj.

Jag och min sambo känner oss redo att skapa det bandet.
 
Men efter några månader inser jag att det inte är det lättaste att skapa det bandet. Jag har nog i mina 30 levnadsår levt i nån bubbla att det bara skulle vara in och ut och sen blev det en bebis... Tankar på att jag absolut vill ha barn har funnits länge, men att faktiskt börja försöka har inte känts rätt förrän nu och jag inser att jag faktiskt inte hade full koll på hur det egentligen fungerar när ett barn blir till.

Efter någon månad här på FL inser jag att det krävs full planering, det ska räknas dagar till äl sen ska det räknas dagar till bim... Ganska snabbt är även jag inne i detta planerande.

Första månaden efter att vi började försöka spelade kroppen mig ett rejält spratt. Har i stort sett kunnat ställa klockan efter mensen men den här gången väntade den med att knacka på förrän 1,5 vecka senare än beräknat. Överaskade men självklart trodde jag att det hade gått på första försöket. Så med ganska positiva känslor gjorde jag ett gravtest som visade sig negativt. Blev så ledsen...

Efter det har jag nog känt mig gravid varje månad mellan äl och bim. Har haft inbillningssymtom varje månad... men som sagt mensen har alltid knackat på.

Så den här bloggen blir ett sätt att få ut känslor och tankar, både positiva och negativa..
Den är helt för min egen skull men skulle någon läsa och känna igen sig är kommentarer välkomna.

Önskar alla som försöker med ett mirakel lycka till!