Den 10:e januari så var det inskrivning för lillkillen på dagis. Och gissa vem som var nervös? Började med att vara där tillsammans 2 timmar de första dagarna. Sen kom tisdag natt o Nisse drabbades av hög feber så vi fick vara hemma resten av veckan...
På måndagen var det dags för dagis igen. Sen så fick jag lämna honom ensam en 45 minuter och gå hem! Hu vad det kändes hårt i hjärtat när Nils grät och sträckte sig efter mig i dörren när jag gick. Väl hemma kunde jag inte finna nån ro utan ställde mig med spade o hackade is tills jag kunde gå tillbaks. Sonen kastade sig i mina armar o grät när jag kom tillbaks. Jag kände mig så hemskt och fattade inte hur jag skulle kunna lämna honom där. Min son som vi aldrig lämnat bort till någon annan. Hade ont i magen hela eftermiddagen när jag tittade på sonen och tänkte att jag var en sån hemskt mamma. När sambon kom hem så grät jag o sa till honom att det går inte. Jag blir hemmafru på heltid eller så letar jag upp en dagmamma. Ringde mamma som fick peppa upp mig lite. Hon o sambon tyckte att "jag skulle ge det lite tid". I slutet av veckan så fick sonen stanna från kl 9-13.30. En evighet. Då plockade jag fram mitt syprojekt som jag i höstas planerat att jag skulle fixa under inskolningsperioden. Tänk va fort tiden gick när jag väl lyckats trä symaskinen! Och jag hann nästan klart att sy sonens gardiner innan det var dags att hämta honom... :).
Faktiskt så har inskolningen gått riktigt bra. Sonen sover på regelbunda tidern samt så äter han. De hade tom. tagit kort när sonen äter banan. Jag som knappt fått i honom någon frukt alls!
Idag hade jag planer på att ta mig till jobbet några timmar. Men igår så vaknade jag med värsta ryggontet. Och svullna hamsmandlar. Kom knappt till dagis med barnvagnen... fick hänga mig över handtaget. Sen på tillbaks vägen gick jag som en framåtlutad lyktstople. Ringde sjukvårdsrådgivningen o kollade vad jag kunde göra. Fick typ rådet att ta nån receptfri voltaren samt alvedon. Igår hittade sambon fram en citadon tablett från Äggplocket. Tog den i brist på annat. Dock hjälpte den inte särskilt...
Tankarna på syskon kommer titt som tätt. Men samtidigt så vet jag att jag borde ta tag i min vikt. Kommer nog inte få nån hjälp med behandling pga min vikt. Dock är det såååå himla svårt att äta nyttigt. Just nu när halsen svider o ryggen gör ont så är "trösten" nära med en marabou chokladkaka.
Sen på kvällen när Nils väl har somnat så sjunker man helst bara ner i soffan o "tar sig något gott". Borde ha all motivation i världen att äta sund ( ett syskon) men jag har noll ork att ta tag i det...
Nä.. nu får jag koppla ner datorn. Ryggen känner för att vila i soffan....