1, en bebis
2, en bebis
3, en bebis
4, en bebis
5, en bebis
6, en bebis
7, en bebis
8, en bebis
9, en bebis
10, en bebis

Jag hann aldrig lära känna dig

Men du fanns där Du blev till

Och jag älskade dig Men fick aldrig säga Hej

Välkommen till livet Min ängel.

Du vände innan du hann landa Du fanns där. En kort stund. I min kropp.

Glömmer dig aldrig.

----------------------------------------------
tyvärr har jag inte namnet på författaren



Var hos kuratorn men hon hade inget att säga, jag kanske pratade om fel saker. Kanske skulle man bara prata om barnet man mist men det är ju så mycket mer en så, det är ju om hela barnlösheten.

Jag saknar att vara gravid även att jag spydde varje dag, jag saknar glädjen som jag kände, jag saknar att jag aldrig fick berätta för alla att jag äntligen var med barn.

När jag var gravid så såg jag små barnsben i mina drömmar att få vara mamma, jag saknar det för nu är det borta.

Jag hatar att vara barnlös jag hatar att bära på denna sorg, jag vill ha tillbaka mitt barn mitt lilla 7mm barn jag vill att mitt barn ska få fortsätta växa i mig och få bli en bebis. Jag vil men det kommer inte bli så....

Hjälp vad har jag gjort, hur kunde jag ta så fel beslut, hur kan jag låtit det ta sådan tid. Jag kommer att bli barnlös bara för jag tog fel beslut många gånger. Varför var jag så feg när jag var singel att åka till danmark til stork kliniken eller vad den nu heter. Jag skulle klara av ett barn själv.

Hjälp jag har tagit så fel beslut i mitt liv som gjort att jag blivit barnlös. Jag vet att man inte ska ångra sig men jag gör det. Jag kommer bli en barnlös kvinna som alltid får leva med en sorg av saknad att aldrig få ett barn, bara titta på alla andra som har barn stora som små. Sen när jag blir gammal så kommer jag aldrig ha några barn som kommer och hälsar på eller barnbarn, bli ensam på långvården där man blir bortglömd och ensam.

Jag vill så känna denna kärlek, jag vill så gärna gå till parken och leka med mitt barn, något som jag aldrig antagligen får uppleva för jag har tagit fel beslut i mitt liv som jag så ångrar nu, hur kunde jag, nu sitter jag här barnlös, jag en kvinna utan barn inte en riktig kvinna....

Kan inte gråta så mycket, men känner mig så ledsen. Känns som huvudet ska sprängas ont i nacken. Det är där gråten ligger. Om jag är ute så ser jag alla med barn eller stora gravid magar, då känner jag att jag tårarna kommer. Vad gör man man kan ju inte bara börja stor gråta. Och vad ska jag göra ute det finns ingeting att göra.

Jag har fått tid nu till kurator efter MF redan på måndag, känns så skönt. Jag komer nog bara gråta, jag hoppas hon tycker det är ok, jag får väll fråga när jag kommer dit, jag känner mig som en bomb som kommer att explodera, tårarna kommer bara spruta, om jag känner mig ok där hos henne. JAg hoppas så att det kommer att funka mellan henne och mig, måste få ordning på mina tankar komma vidare i livet.

Sen hoppas jag så att jag får jobbet som jag sökt, vågar inte skriva för mycket om det om nån av dom läser här inte för jag tror det. Jag har varit på intervju och jag är fortfarande kvar i utgallringen. puh vore så skönt att få nåt att göra nu tänka på annat, sen ta nya tag i Jan som nog är mitt sista ivf försök. Sen får vi se om vi går över till ÄD eller förblir barnlös en tanke som jag inte klarar av att tänka på nu. Känns så skrämmande så sorligt så ensamt.

Jag tycker det är så jävla fel helt enkelt, jag är sjukt trött på den här situatioen, jag är ledsen, och jag vet inte hur man överlever den. Vill inte gå vidare, vill inte ge upp men måste väll det snart, hur gör man det.

Vet inte hur jag ska förhålla mig till min barnlöshet längre, såg en höggravid kvinna på coop hon har ingen aning hur lyckligt lottat hon är. Såg en annan kvinna som fan såg äldre ut en mig hur har hon lyckats, och det var inte mormor inte.

Idag som alla andra dagar är jag ensam i parken, ensam på coop då känner man av sin barnlöshet, man går där själv helt ensam tittar på alla mammor och pappor dom är inte själva, jag går hem jag kan ju inte stå där ensam och inte göra något. Om jag hade en bebis kunde vi vara ute i solen i flera timmar och leka bara ha en anledning att vara där, men nu står jag bara där ensam med ingen bebis, bara blod fråm MF.

jag vill också köpa blöjor dra runt på en barnvagn, ha någon att älska mer en sig själv

det går inte men jag gråter i själen, känner att jag behöver gråta mycket, det kanske går sen. Jag är spänd i kroppen ena foten är svullen fortfarande, jag hoppas det går över. JAg hoppas jag kan gråta snart, fick nummret till kurator hjälp, det kan nog vara en ide, ska ringa dom i morgon när jag kommer hem, få lite hjälp med tankarna.

Jag ska på job intervju i morgon jag hoppas så att det ska gå bra att jag kan svara på frågorna ordentligt. Har setat hela dagen och läst på mig. Jag hoppas så att jag får detta jobb behöver verkligen det så jag får annat att tänka på. Behöver pengarna också till nästa ivf försök, ett till måste jag få göra sen får jag nog ta en funderare.

men vill, saknar att vara gravid, vill inte att det ska vara över men kan inget göra, allt känns så hopplöst men jag måste kämpa vidare.

Det finns hela tiden en liten tanke att det kommer att ordna sig att jag får en bebis tills slut. En tanke som bara är en tanke och har inget med verkligheten att göra, med stor sannolikhet så kommer jag bli barnlös, fan vad det är jobbigt, pallar inte, vill inte och inget jag gör så kan jag ändra på det. Hur gör man för att leva med det, sorgen har varit så svår så länge och den blir bara starkare för varje dag, hur orkar man leva med den? Jag har ju blivit så tråkig för jag har ingen lust längre inte med någoting vill bara vara hemma, för jag pallar inte med livet längre,,,

det har kommit ett litet skott på sidan så den kommer nog blomma, mitt i allt nattsvarta så finns det en liten blomma. Det känns skönt.

Jag har svårt att gråta, sorgen är tung nära till gråt men har inte orken. Tänker mycket framtiden, vill så gärna göra ett försök till nu när jag var så nära sen måste jag fundera på att ge upp eller testa ÄD.

Tänker på min lilla krabat så liten men så älskad, våran lilla krabat, kanske det närmaste till barn jag kommer. så söt fast det inte var någoting för någon annan men för mig var det det den sötaste krabaten i hela världen.

JAg har haft ett helvete,, åkte ju in till gynakuten, sen hem kände mig väldigt trött och utorkad så vi bestämde oss att jag tar medicinen på morgonen dagen efter som startar MF.

Så på morgon så tog jag medicinen, tyvärr spydde jag en 1 tim senare där börjar allt elände, ringer till gynakuten andy åker hämtar nya tabletter men jag får inte ta dom ännu bla bla bla till slut så tror dom på gynakuten att det är gång eftersom jag börjat blöda lite, och jag får inte ta den nya medicinen.

jag har en blödning men inte mycket sen tar det bara stopp jag vet inte vad som händer men jag känner mig gravid fortfande, eller jag vet vad som hände jag är gravid jag spydde upp medicinen så det har inte satt igång. måste vänta till nästa dag. åker in igen till gynakuten, kräks ,,,får dropp, sen ser dom ju att den lilla krabaten är ju kvar som jag vetat. Gråter allt spelas upp igen, den är död,,jag vet men vill inte tro.

Dom vill lägga in mig och jag är tacksam för jag är skiträdd ledsen trött mår pyton. Men så finns det inga sängar så det är bara att åka hem och göra om allt igen.


nu blöder jag som en gris, det gjorde skit ont först men det har lagt sig. Har gråtit mycket. JAg har sagt adjö till min lilla krabat på 7mm. ner toan känns så jobbigt men vad gör man. Man vet ju inte när det är krabaten eftersom man blöder hela tiden.

själen gör ont fruktansvärt ont, ordet varför kommer upp hela tiden.

Den här lilla krabaten på 7mm kanske är det närmaste bebis jag kommer, när jag såg på skärmen visst det var inget hjärta osm slog men det var min lilla krabat helt och hållet min, eller min oc h andys färstås och jag kände sån kärlek fast jag visste att det var kört.

nej det är tungt men redan då det visades sig på vul att det var kört så bestämde jag mig för ett försök till, måste få prova en gång till,,,längtan är stark nu, 7mm gjorde så mycket vad gör inte då ett riktigt barn på 50cm

Är det där den lilla ska hamna, jag vet att det bara är ett litet embroy på 7mm men det kanske är det närmaste till barn jag kommer, när jag såg den lilla på skärmen så kände jag nåt väldigt starkt, det var ju våran lilla framtida barn, och jag vill inte han/hon ska ner i toan, men jag har väll inge val

Gråter och gråter varför