och gråten sitter där i halsen jag är hela tiden på väg till gråt. Jag är så jävla trött på allt, förlåt att jag svär!

Magen är värre en normalt, har ont, kramper som kommer och går. Jag testade ju psylliumskal, jag tog det i 3 dagar, sen gick det en dag jag inte tog det sen på fjärde dagen så började kramperna. Svullen fortfarande, ser ut som jag är i sjunde mån gravid, fan hur kul är det när man inte kan bli med barn. Jag tror psylliumskal gör att jag får kramper nån hände när jag började ta dom. Jag har inte tagit skalen nu och vet inte om jag ska börja igen, det känns som skalen är anledningen till varför jag får kramper som gör skit ont. Ät super trött och vill bara sova, men måste jobba, kul när det gör ont i magen..


Bläääää orkar inte mer, jag vill bara lägga mig ner och skrika och gråta, gömma mig under täcket, hur orkar man gå vidare?

hur mår man bättre, bläääääääää

med den lilla operationen, och det gick bra och allt var bra så nu är allt som vanligt, ingeting att skylla på varför jag inte blir gravid förutom att jag är nu för gammal, känns jobbigt. Helt sjukt jag vet men jag ville nästan att dom skulle hitta nåt som dom kunde fixa lätt som var orsaken till att jag inte kan bli barn. Så skulle svaret bli "nu vet vi varför du inte kunde bli barn, och det är nu fixat så det är bara att sätta in äggen nu" och jag skulle bli gravid. Önsketänkande, nej det är såååå sköööört för mig!

Och jag sväljer psylliumskalen och det går utan att kräkas upp allt men det är skitjobbigt. Jag ska testa nu till påsen är tom ca en mån kan jag tänka mig så får vi se hur jag mår i magen efter det.

2 dagar i rad, med en kopp te och jordnötssmör, hi hi men jag är lika svullen om magen en så länge men man behöver kanske hålla på länge.

Ni ska jag iväg på operation det ska visst upp en kamera i livmodern bläää, jag skriver mer sen när jag har vaknat upp.

igår kväll, jag blir så trött på mig själv. Jag är superkänslig när det kommer till att äta/svälja olika saker typ hälsokost grejor. Eftersom min mage har varit värre en någonsin sen sista ivf, svullen jämt från det jag vaknar till jag går och lägger mig, super svullen! Jag läste att psylliumskal ska vara bra mot svullen mage. Fy fan jag kämpade så att svälja men när jag kom till tredje skeden så var det kört efter har hulkat ett antal ggr så kom allt upp. Sen skulle jag testa igen men samma sak spydde igen. Jag ska prova igen i kväll, jag jag vet jag är galen, men nu är jag så jävla trött på magen. Det är ju inte bara att den är stor jag mår inte bra känns väldigt olustigt, jag har inte ont ont, bara lite ont obehag i magen. Ikväll ska jag göra det jag glömde igår, att ha något gott brevid så fort jag har svalt så slänger jag något gott i munnen, sen vänta med nästa sked ett tag så jag hinner återhämta mig. Jag är så sjukt löjligt känslig, jag har jämt varit sån. JAg tror det kommer från när man var barn och var tvingad att svälja medicin, blääää

för det är inte mycket till förändring, jobbar, gråter när jag kommer hem eller bara inte försöker tänka på min barnlöshet eller MF. Det gör för ont och det går inte över.

Man får helt enkelt kämpa vidare eller kämpa det kanske är lite dumt att säga, man försöker bara leva, ja äta, jobba städa, etc. ta en dag i sänder helt enkelt, känns så tråkigt allt bara.

Jag ska nog gå och lämna blod snart så gör jag en god gärning. Jag är ju inte full av hormoner nu så det är väll lika bra att passa på. Fast man ska nog gära det efter dom har tittat i livmodern.

När jag är stressad så känner jag inte av deppet men nu när stressen är över så kommer det smygande. Kan ibland skylla på PMS men inte ens det kan jag längre, nu kommer deppet på alla dagar man vet inte alls när. I går grät jag bara, det blir depp dom dagarna jag inte jobbar och är hemma när tankarna kommer. Man känner verkligen vilken sorg man bär på som aldrig kommer nångonstans, sorgen blir aldrig svagare. Jag vågar knappt prata om mitt MF längre, det borde man väll ha kommit över nu tycker nog alla. men dom flesta får ju ett barn sen, men när man inte får ett barn sen utan fortrfarande hoppas i en hopplöshet då är det ju inte så lätt att "bara komma över det". Men den som har barn kan ju inte förstå, min barnlöshet är bara jobbig för dom, alla vill ju att allt ska återgå till det normala. Tyvärr vet jag inte hur man "kommer över sin barnlöshet och MF"

Sen ringde pappa, jag tror hans cancer har spridit sig ännu mer, det känns så jävla jobbigt. Jag hoppas så att jag har fel, han ska röntgas snart igen då får vi väll svar.

projektet är slut och jag kan andas ut, helt slut i kropp och själ men det är skönt nu i alla fall.
Jág måste säga att det har varit en hat kärlek till allt.

Sambon och jag har beställt en resa till thailand i 4 veckor, gud vad skönt det ska bli, jag längtar, sen när vi kommer hem efter nyår då sätter jag in 2 av mina små frysisar. Tänker faktiskt vänta så länge, känner mig så sliten och slut just nu, inte för att jag tror det spelar någon roll, men jag pallar inte ta ett minus nu när jag känner lite låg. Jag vet att jag komer få minus på stickan. Känner att jag inte orkar det just nu, istället kan jag leva på att jag har 4 ägg i frysen och allt inte är kört, fast att jag vet att det är kört:(

När jag blev med barn, då hade jag också givit upp helt, grät i 4 veckor typ mådde piss och var hel säker på ett minus det fanns licksom inget annat, så jag tror det är helt ok att ge upp, man kanske faktiskt släpper lite spärrar då, om det nu finns några, jag tror egentligen inte på det men eftersom så många pratar om det.

efter en familj, att få barn, längtar efter gemenskapen ansvaret att få ta hand om en annan liten människa som man älskar mer en sig själv, bara att få ta hand om.

Satt här i fredags helt slut mitt på dagen och tittade på tv 4 om familjen som är dvärgar, ja föräldrarna är plus en av sönerna, ja hur som haver det är så fint program om hela familje livet. Mamman visade var hon växte upp etc. så satt dom alla i bilen då kände jag som så många andra gånger att jag vill också ha det där, en familj. Jag vet idag att det antagligen inte kommer att hända, och det känns så tungt att jag resten av livet kommer att längta efter något som jag aldrig kommer att få. Känns orättvist, när det är så enkelt egentligen att skaffa barn,

Så kommer tankarna som är så förbjudna men som jag inte kan låta bli tänka på, tänk om jag hade gjort så eller så i livet, tex sambom tänk om vi hade bllivit ihop då vi träffades då hade vi nog haft barn idag, aahhaaa jag får inte tänka så!

på projketet, gud vad känns det skönt, det har gått men jag har varit helt slut och är helt slut. Har lite ångest fick ett klagomål, men jag borde inte ta åt mig sa chefen men man gör det i alla fall.

Jag har 2 dagar kvar sen är det över, men jag har 3 dagar ledigt, ska vila upp ordentligt.

Fick mensen det visste jag, jag har givit upp tanken att bli med barn på egen hand för att jag vet att det är kört, Skiter i ÄL o allt, sambon klara inte av det och chansen att bli med barn är väll 0,0001% chans så det är inte värt att stressa ihjäl sig.