Halvtid..Oj!! Känns...konstigt. Jag har ju inte vågat tro att det finns en
bebis riktigt än.

I morgon är det dags för Rutinultraljudet.
Känns..jag vet inte hur det känns.

Det enda jag vet är att när jag går därifrån och allt ser bra ut
kommer jag lova mig själv att våga glädjas. Våga handla till bebisen.
Våga känna att det verkligen kommer en bebis i augusti!

Samtidigt kommer det någonstans alltid att finnas en sorg inom mig att
jag varit så orolig under så lång tid.
Samtidigt som den lycka jag faktiskt känner överspeglar allt!
Till och med det!

Jag känner bebisen varje dag och det ska faktiskt bli fantastiskt
att se våran lille älskling i morgon!