Snart fyller min son 8 månader!
Det är verkligen så att tiden bara går.
Det känns samtidigt otroligt längesedan man kämpade så.
Men glömmer, det gör man aldrig. Och till er som fortfarande kämpar,
jag tänker på er varje dag!

Även om jag inte varit här på ett tag så finns ni mig så nära i hjärtat.
Och alla ni som jag, som fått era små barn.
Tänk på hur starka vi alla har varit. Och fortfarande är.

Jag värdesätter varje dag med min son. Jag tar vara på nästan varje sekund.
Vissa stunder kan man bli fruktansvärt trött. Haha,,man är bara mänsklig.
Men, jag har en fullt frisk son som en gång har varit en liten eskimo, nr 4 i raden.
Han är inte som vem somhelst. Han är en otrolig liten varelse som är det gladaste
jag sett. Bland den tryggaste bebis jag sett.
Hur kunde han bli så perfekt? Fullt frisk och helt galet charmig.
När han tittar på mig med sina stora ögon fylls hela jag av en sån enorm kärlek.

Tänk om jag kunde vetat. Att det var min lilla pojke som väntade på mig.
Det finns inte en sekund jag inte hade genomlidit för honom igen.
Jag sa att jag aldrig skulle genomlida den smärta som Ivf och allt runt omkring
innebar igen.
Men finns det chansen att ge min skatt ett syskon så skulle jag göra det på en sekund. Utan tvekan. Det är värt det. Det är värt allt.
Det vet jag idag.
Och blir det inte så, så är jag lyckligast i världen ändå.
Jag har ett fantastiskt liv idag.

Och det tänker jag på varje dag.
För jag vet, jag känner och jag minns hur det är att längta.
Och jag är ett levande exempel på en tjej som nästan gav upp,
men fann en inre styrka att inte göra det när allt bara var svart.
Och ibland är ett värt det. Som för mig. Det är värt allt.
Och det är lätt att säga idag. När jag är en utav dom lyckligaste på jorden.

Det viktigaste är att komma ihåg, är att man inte är ensam.
Och ibland finns det ett stort ljus i tunneln. Frågan är oftast bara när man
får se det.

Massa kramar till er alla