Fick remiss till IVF-kliniken i Umeå.
*Spraystart 20/9 (-08) med Synarela. Fick inga direkta biverkningar, kände av lite värmevallningar nu och då, men inget allvarligt.
*Sprutstart 8/10 med Gonal F 150ie. Inga problem att ta sprutorna alls.
*Blodprov 13/10 visade för lågt värde - höjning till 225 ie. Började redan nu känna mig spänd och svullen i magen.
*VUL 16/10 visade rätt många blåsor, men små. Bara 4 st över 10 mm - höjd dos igen, till 300 ie. Blev orolig att de inte skulle hinna växa till sig inför äggplock och att det kanske bara skulle bli 4 ägg... Men...
*Äggplockning 22/10. Gick alldeles utmärkt, kändes nästan inget alls. Fick ut hela 21 ägg!!! Lycklig!! Kände mig mörbultad på kvällen och dagen efter. Fortfarande svullen som en ballong om magen.
* 23/10 ringde doktorn och berättade att 11 ägg var befruktade och vi står eventuellt inför en långtidsodling. I morgon ringer läkaren igen och talar om hur många som lever, varefter vi tar beslut. *Spännande*
* 24/10 Doktorn ringer och meddelar att alla de 11 befruktade äggen har delat sig, men i alla fall 9 st i den takt som de ska. Så det blir långtidsodling. Oiii! Hoppas nu bara att di små överlever helgen. Har fått tid måndag 27/10 kl. 13.00 för ET!
* 27/10 Tillbaka i Umeå för ET. Vi får veta att ALLA de 11 befruktade äggen fortfarande lever och frodas. Jag får tillbaka den som leder delningsracet, medan övriga odlas någon dag till innan frysning. Guuu så skönt att dels få tillbaka en pigg liten rackare, men framförallt att det nog blir många till frysen. Känns som om chanserna att lyckas få en liten en har ökat.
Ruvar nu för fullt och har fått testdag 17/11, men jag tror att doktorn vimsade till det lite. Ska nog vara typ 12-13/11, men man lär ju märka tids nog hur det förhåller sig ändå...
* 5/11 Ruvardag 9. Vaknar med "mensvärk", men vill inte gärna kalla det så, molvärk låter mycket bättre. Låg länge och tjurade, ville inte gå upp och möta sanningen. Men då jag slutligen blev tvungen att gå upp så var det inget!! Och värken gick över och har väl kommit och gått lite nu och då under ruvartiden, men i natt var den preciiis som man inte vill att det ska kännas.*Hoppas* Suck, en hel vecka kvar till TD...
* 12/11 Stora Testdagen.
* 9/11 Börjar blöda och testar minus.

Får brev på måndagen att vi inte alls har tio fina embryon i frysen, utan 3. Undrar vad som hände den sista dagen? Massdöd av 7 stycken på mållinjen? Suck, känns tungt, men vi får försöka hoppas på dessa tre tappra små och att FET nästa år fungerar bättre.
* 8/1 (-09)Får mens. Ska denna månad göra ett ostimulerat FET. Eftersom eskimåerna är långtidsodlade så gissar jag att det blir insättning kring den 27/1.
* Såklart strular ägglossningen denna månad. På VUL mäts den största äggblåsan, men jag ombeds komma tillbaka några dagar senare och då är den borta!! Måste vänta nu en månad för att köra med östrogentabletter och stimulera fram en bra slemhinna.
* 6/2 Får min blödning och börjar äta östrogen.
* 17/2 VUL för att mäta slemhinnan, som är alldeles för tunn. Höjd Femanestdos och tid för återbesök.
* 23/2 VUL och fortfarande tunn slemhinna. Avbruten stimulering denna månad. Väntar på blödning för att åter börja med den högre dosen av Femanest. SUCK...
* 4/3 Börjar med 6 mg femanest.
* 16/3 VUL. Slemhinnan ännu inte nog tjock (6,6mm)och höjd dos till 8 mg femanest. Nytt VUL den 19/3.
* 19/3 VUL. Slemhinnan är hela 9,7 mm :) Jippie! Får tid för FET tisdag den 24/3 kl. 13:00! Hoppas du bara att någon av de tre eskimåerna vi har i frysen överlever...
* 24/3 FET. Väl framme i Umeå berättar doktorn att de tagit ut alla tre blastocyterna ur frysen. En levde inte, en mådde finfint och en var de osäkra på. Vi fick frågan om vi ville plantera in båda två då, vilket vi givetvis ville (hellre än att kasta bort något som kanske skulle kunna bli). Så nu är man ruvare igen. På två st. Otroligt spännande, men sååå jobbigt att nu vänta. Fick testdag den 13/4 (vilket var väääldigt långt bort...).
* 29/3 Rd 5. Känner mig svullen om magen och har sista tiden gått upp i vikt. Jag skyller naturligtvis på hormonerna jag ätit i stor dos (och inte alls på allt gott tröstgodis som slunkit ner). Även brösten är större än normalt. Har haft lite molvärk, mått lite småilla av och till, men det kan lika gärna vara inbillning...
* 30/3 Rd 6. Håller på att bli knäpp... All vaken tid går åt till att fundera, analysera, VÄNTA, surfa på FL, hoppas samtidigt som man försöker förbereda sig på ett misslyckande. Känner i princip inga symptom. Bra eller dåligt? Tja, inte vet jag...
* 3/4 Rd 10. Denna eviga väntan. Ännu ingen blödning i alla fall, även om man håller andan varje gång man går på toaletten. Inga direkta symptom heller, mer än svullen mage och bröst, lite molvärk nu och då och lite yrsel ibland.
* 5/4 Rd 12. Jag har tjuvtestat. Och plussat. Fattar det inte... Ville kolla under kontrollerade former innan vi i morgon får besök hela påskveckan av syster med familj. Hade sådan ångest innan och gjorde allt för att förbereda mig för ett minus. Men si två streck var det allt. Tar nog ett tag och några tester till innan det sjunker in...
* 9/4 Rd 16. Har testat igen

Denna gång med clearblue digital. Det stod "Gravid" i fönstret! På måndag är min officiella testdag. Ska för säkerhetsskull ta ett till test då och sedan meddela kliniken. Kanske då vågar jag också så smått förflytta mig till någon av gravidtrådarna på forumet...
*11/4 Rd 18. Får en liten blödning (ca 1tsk). Hoppas så innerligt att det inte betyder något illavarslande!!
* 13/4 Rd 20. Officiell testdag. Testar plus. Meddelar kliniken resultatet. Är försiktigt hoppfull, ingen mer blödning mer än liiiite ljusrosa på papperet.
* 15/4. Kliniken ringer och jag lyckas "tjata" till mig ett VUL den 23/4, dagen efter vi kommer hem från vår minisemester. Åker nämligen till Krakow i Polen på fredag och kommer tillbaka onsdag. Och VUL på torsdag. Hoppas vi kan njuta av utlandsvistelsen och kanske tänka på lite annat...
* 23/4. Hemma igen efter en underbar resa till Krakow. Det var i princip sommar där, sol alla dagar, grönt och 20 grader varmt! Fick inte VUL förrän i morgon kl 08.00, så denna dag måste jag fördriva på något sätt... Är nervös och spänd inför vad vi får se/inte får se i morgon!
* 24/4. VUL. Var toknervös innan. Maken också. En liten krumelur dök upp på skärmen direkt och enligt doktorn såg allt finfint ut. Den lille, som vi döpt till Puffen, mätte 9,3 mm och både doktorn och maken sade sig se ett pickande hjärta, men jag hängde inte riktigt med... Skönt är det i alla fall att det verkar bra så långt. Ska försöka tänka positiva tankar och våga tro på att jag är gravid, även om det inte är lätt alla gånger...
* 7/5. Vecka 9+0. Tycker att tiden sniglar sig fram. Långt borta i fjärran finns den där v. 12 som man bara håller andan att man ska få passera utan problem. Även om det inte finns några garantier för det men... Mår helt ok, är vansinnigt trött emellanåt, mår illa till och från, men har inte kräkts någon gång än. Mina bröst däremot... OJ Oj säger jag bara... Vilka bomber!!
Har fått tid för inskrivning hos barnmorskan nu. Ska dit den 27/5 för provlämning och den 1/6 för mer prat med vår barnmorska Anna-Karin.
kramiiis