Så var vi och vägde och mätte bebisarna  igår. Jag tippade på att killen vägde 5100 gr och tjejen 5300 gr.. Ops, fel! Killen hade gått upp till 5340, och tjejen till 5645! Hon hade vuxit till 58 cm och han till 58,2cm. Prata om att man har riktig kräm i tuttarna! Men det är klart, de får ju tillägg också..

Sköterskan på BVC tittade på killens navel, det där granulomet han har där, och hon satte på lite lapis. Lapiset ska göra så att det fräter bort granulomet, och efter det satte hon en kompress på och tapade runt hela midjan.. Det var onödigt mycket tape, och det var väl inte så roligt för sambon att ta bort tapen på kvällen sen. Vi ska tillbaka på onsdag för att kolla på det hela, och för att kanske ha på lite mer lapis..

När vi gick satte jag mig för att amma barnen, och då kom sköternskan efter. Hon hade glömt att ge oss några kuvert för Selmastudien, vi ska tydligen samla kiss från barnen och skicka in. Hon verkar lite velig den där sköterskan, det är ju en väldans skillnad på henne och hon sköterskan vi haft när den ordinarie varit på semester...

Barnen är så härligt nu! Killen ger ofta att leende tillbaka när man pratar med honom och även ”pratar” han med en. Hon ger också leende tillbaka men inte riktigt lika ofta tycker jag.

Det är lite svårt att veta vad man ska sysselsätta de små med. Jag brukar lägga dem under ett babygym, men det verkar inte som om de är så intresserade av att titta på det. De vill allt som oftast titta mot ett fönster eller mot en lampa eller i taket. Tjejen kan få en riktig ”stirrblick”, och håller fast blicken riktigt länge på en och samma punkt. Men det är klart, där ju inte så gamla än, så de har väl inget utbyte av gymmet..

Idag har vi varit på öppna förskolan för första gången! Vi hämtade Tee och bebisen  vid 13:30 å sen gav vi oss iväg..

Tvillingarna sov på vägen dit, och även en lite stund i kärran när vi kommit fram.

Killen vaknade först, och jag tog självklart upp honom, och gav honom mat. Så satte jag honom i en babysitter. Han var nöjd och glad jättelänge, och satt för sig själv i över en timma, utan att gråta eller påvisa att han var onöjd på något sätt! Det var helt underbart att se! Han brukar ju annars inte vara nöjd om han inte sitter i någons famn...

Det var öppet för alla åldrar idag, och det var några riktigta ”vilddjur” där, och det är väldigt vad överbeskyddande jag blev. Kom det ett barn för nära, satte jag automatiskt upp en skyddande hand över lillaman i babysittern. Sen verkade det inte som om ”vilddjurens” föräldrar brydde sig så värst mycket, de satt lungt kvar på deras bakar och fikade och pratatde med de vuxna.. Ingen koll liksom.

 Men det är så att på måndagsförmiddagar och onsdagseftermiddagar har de babycafe, och då får bara bebisar upp till ett år vara där, så då brukar det vara lugnare enligt Tee. Har väl tänkt att gå dit imorron på detta babycafet så får jag se. Kanske man till och med träffar någon som man kan ha kontakt med under mammaledigheten, Tee börjar ju plugga på måndag..

Så vaknade syrran och även hon fick mat.

Det var väl i princip det vi hann, för de stänge klockan 16:00.

Det var en mycket skön eftermiddag, och jag är så nöjd över att lilleman var så nöjd i en babysitter!

Vi gick till Tee efteråt, och senare kom sambon dit, och vi beställde mat. Killen var även ganska så nöjd i Tee och Hasses soffa också, fast vi fick peta i nappen några gånger som åkte ut när han tuttade, men det gör ju inget!

Tvillingarna börjar bli mer och mer med nu. De tittar på en,tjejen är väldigt för att följa sin pappa med blicken, det är så underbart att se.

Tänk att så små ska lära sig så mycket, och att det redan nu är så stora föändringar!

Jag börjar att fundera på hur det kommer att bli när sambon börjar jobba igen.. Men det är väl bara att inse att någon av tvillingarna kommer att få skrika en stund, jag har ju inte fler än två armar..

Åh jag är alldeles upprymd! Nu på morronen när jag bytte på tjejen, och gjorde henne färdig för dagen, fick jag flera leenden tillbaka när jag pratade med henne! Hon försökte oxå prata tillbaka till mig. Jag ropade på sambon, så han såg det oxå! Åh va härligt!

Just nu ligger hon nakenfis på golvet i köket för att lufta lite, och brorsan får utpumpad mjölk av  pappa. Vi får väl se om han oxå kan ligga och lufta sig lite efter maten? Men han är lite kinkig, fast det kan ju vara för att han var hungrig!

Idag blir det en promenad igen! Det är skönt för dem, och oxå för mig, att komma ut lite. Bara de är matade precis så att de är mätta och nöjda. Det känns helt ok att ge sig ut och gå när man har en barnvagn framför sig, annars tycker jag att det kan ta emot något...

Nu ska jag och göra lite frukost åt de ”stora”, eller så kanske jag hamnar på golvet framför MIN dotter för att prata lite! LYCKA!!!

Oj vad det har hänt mycket med de små på den senaste tiden.. De är mycket mer med nu, och killen söker ögonkontakt och försöker hålla kvar blicken.

Tjejen äter allt som vi ger henne, medans killen fortfarande är lite lat, och somnar allt som oftast när maten serveras.

Killen har blivit lite ”bättre” på att ligga själv och sova, även om han gärna vill vara nära. tjejen däremot kan ligga och plira och kolla runt alldeles själv.

Mormor och hennes gubbe har varit här, och den 17 augusti log både tjejen och killen tillbaka när hon pratade med dom, alltså inte magont!

Det känns som omom tjejen försöker ”prata” tillbaka när man talar med henne!

Killen har sedan några dagar tillbaka haft en väldigt röd rumpa, och har sedan igår till och med en liten bit skinnflådd högerskinka... Vi smörjer med alla möjliga salver, och nu äntligen verkar det ha blivit lite bättre. Försöker oxå lufta när tillfälle bjuds! Igår gjorde vi faktiskt så att vi klippte till kompressbitar för att lägga emot salvan. Det verkar som om blöjorna är så super absorberande, så de suger även upp salvan. Det gör ont i mig att se, men det verkar som om vi har mer ont av det än han.

Sista målet mat intas allt mellan klockan 11-12:30, å sen sover de till ca 03:00. Men det varierar, men oftast är vi bara uppe en gång om natten!

De sover mest hela tiden på dagarna, oftast i soffan eller i vagnen när vi är ute och går!Det gäller att ta sig ut när de är nyätna, för annars blir den sista biten hem ganska skrikig. De äter med ca tre timmars mellanrum, och det är jag som står för maten först, och sen lägger vi till lite ersättning. De brukar oftast äta ca 60 ml, men är det slut i flaskan gör vi mer, så vi vet att de får tillräckligt så de blir mätta!

Tjejen spyr väldigt mycket. Det kan vara lite svårt att rapa för henne, så då kommer överskottet upp. Det ser ut att var mycket, men jag förstår att det inte är det.. Det är inte bara barnkläder i tvättkorgen, en hel del av våra hamnar där oxå, efter kräkset!

De är underbara, och det händer fortfarande att jag gråter en tår när jag tittar på våra ”skrotungar”. De är verkligen de vackraste som finns! Jag älskar de så mycket som det går, plus lite till. Jag överöser de med pussar! Det finns väl inget godare än att passa på att stjäla en puss när de lägger huvudet på sne, och man kommer åt i hals-nackvecket?

Vilken oerhörd tur vi hade som lyckades få dessa underverk. Jag är Gripen och Faluns fertilitetsklinik evigt tacksam!

Då va det dags för en månadskontrollen!

Som förra gången när vi var på BVC, var det  samma sköterska som tog hand om oss.

Vi började med att prata en stund, hon svarade på våra frågor. Bland annat ville jag att hon skulle titta på killens navel, där det är en lite ”tapp” som sticker ut ur den. Det visade sig vara en  navelgranulom, som ska tvättas tre gånger om dagen med koksalt. Sen ska den gå bort av dig själv. Den lilla ”tappen” gör så att naveln inte kan läka riktigt, så det gäller att vara flitiga med koksaltet. Om det inte skulle försvinna efter några veckor, kan de på BVC ha på lapis, men det vill vi ju helst slippa!

Så vägdes och mättes barnen. Sambon och jag hade gissat på att de hade gått upp till ca 4200-4300 gr, men oj så fel vi hade!

Killen hade gått upp till 4505gr, och tjejen till 4670gr… Killen mätte 55,5 cm och Tjejen 56 cm! Båda har ett huvudomfång på 37,5 cm.

Va det har växt!

Sköterskan gjorde ”följa-med-blicken” kollen, och de båda fick godkänt! Hon höll en färgglad leksak framför blicken och förde den från ena sidan till den andra! De tittade nyfiket på den!

Vi fick rådet att alltid ge dem ersättning direkt efter att de ätit, så att vi är helt säkra på att de bli mätta..

Det känns lite surt att inte ha tillräckligt i pupporna, men nu är det som det är… Huvudsaken att de mår bra, och växer..

Sen gör det ju inget om de blir lite mer nöjda, och kan ligga och jollra lite längre under dagen, utan att man behöver ta fram brösten… Det finns ju lite annat som man ska göra också!

Killen är allt en riktig lite sällskapsherre… Han vill inte gärna ligga för sig själv inte… Han blir jätte ledsen om han måste ligga själv…

Tjejen däremot har idag legat ute på altan bra länge, sparkat, fäktat och tyckt att livet är rent allmänt underbart!

Helt olika personligheter och helt olika i utseendet är dessa små underverk!

Idag har det varit en lite jobbig dag, måste jag nog säga…

Dagen började bra, vi tog en sovmorron efter att ha ammat båda barnen liggandes i sängen, fast då en åt gången! Eftersom vi ska på en måndaskontroll på torsdag, då man provar om barnen följer en rörelse med blicken, va sambon tvungen att ”öva” detta med de små, och tydligen klarade båda två av det, så vi satte en OK stämpel i rumpan på dem!

Så skulle jag gå upp och duscha hade jag tänkt, men då började våra skrikmonster ge ljud ifrån sig, så det va bara att ta fram maten igen!

Så efter matning lämnade jag över de till sambon och jag fick mig min dusch..

Vi käkade frukost, åsså va det dags att mata lite igen! 

Planen va den att jag skulle gå en sväng med kärran, så att de kunde somna så där gott, och sen fortsätta att sova i kärran vid hemkomst.. Men när vi kom hem va de inte alls pigga på att sova ensamma i vagnen. Provade att mata lite och sen lägga dom i soffan. Killen vägrade att sova själv, så han hamnade på min mage i en bärsele, och där fick han somna in, för att jag sedan skulle försöka lägga honom i soffan igen, men han vaknade nästa med en gång. Det är en riktig kelgris det där!

Om nu Killen ändå somnade till en stund, då vaknade tjejen, och tvärt om..

Så där höll det på ända fram till ca 16:30 då båda somnade. Jag tog chansen och smet ut för att handla lite, och lämnade dom till sambon!

En halvtimme senare ringde jag hem för att höra om vi skulle hyra film, och det var inte någon glad och pigg pappa jag pratade med…

Han hade fått gett dem ersättning, för de va hungriga IGEN…

När jag väl var hemma la jag Stina vid bröstet, för hon sög på sin hand, samtidigt som jag pumpade ur det vänstra. Jag fick bara ur ca 40 ml, så det verkar som om jag inte har tillräckligt med mat åt de stackars små.. Inte konstigt att de har gråtit under dagen…

Dåliga samvetet gör sig påmint, när det verkar som om de inte blir riktigt mätta när de äter…

Jag läser i amningsbroschyren att ju mer de tuttar och äter, desto mer mjölk produceras det, men det känns inte som om det stämmer så bra på mig… Tycker att de ligger intill mest hela tiden..

Men vi får väl göra så att jag ammar först, åsså får vi ge lite tillägg sen… Jag som så gärna vill amma, och ge dem det som är bäst för dem… Men viktigast är ju att de blir mätta…

Det verkar som om det har gått bra de andra dagarna, men det är klart, någon gång måste det ju börja ”sina”…

Men vi ska allt kämpa på med puppemjölken ändå… Men en knäck, det känner jag att jag fått…

Ja, då har de små hunnit bli tre veckor gamla.. Tiden bara springer iväg.. Hur ska jag klara två små alldeles ensam när sambon har haft sina 20 pappadagar och sina 4 veckors semester? Men det är klart, det finns andra som klarat det, så varför inte jag?

Igår tog vi en tur i skärgården med barnvagn och hela kittet. Vi tog bilen ut till första parkeringen och sen gick vi. Precis innan promenaden sa jag: ”vagn och bil, det är något de gillar det”.. Ups va fel det va. Både tjejen och killen grät, de va otröstliga båda två, så efter en stund fick jag sätta mig och amma på en bänk, och tänkte att nu är det frid och fröjd. Men inte då.. Killen skrek, skrek och skrek, och när man hör detta hjärtskärande skriket gör det ont ända in i hjärtat. Efter en stund tog jag upp lilla herrn och bar honom, och då blev han tyst! Gjorde flera försök med att lägga honom i vangen igen när han somnat i min famn, men han vaknade på en gång och va lika otröstlig igen..

Sambon fick sig en glass på caféet längst ut, och jag lånade en stol för att putta till lite mer mat, åsså gav vi oss iväg hemöver. Men det var samma visa igen. Den lille ville verkligen inte ligga i vagnen.. Det va bara till att bära. Sen började tjejen också, och då fick hon komma upp i pappas famn. När vi kom tillbaka till bilen somnade båda två.

Vi skulle hämta några kuddar som var på tumling hos en kompis och när bilen stod stilla, då vaknade killen igen…

Hemma byttes det blöja och pyjamas på, åsså lite mat, så va killen nöjd. Det lilla stackarn va väl alldeles slut efter persen i skärgården, så han somnade på studs.

Tjejen däremot bara skrek och skrek, och det var hennes mage som krånglade. Den lilla godingen blir som en ostbåge, och jättespänd i magen. Har hon tur kommer det upp en rap eller en fis kommer ut, men det tar tid. Pappa var uppe med henne till ca 02:30, då jag vaknade av hennes skrik, och gick upp och ammade. Efter maten kom en lite rap, och jag la henne i deras säng, och så sov vi alla fram till klockan 05:00 ungefär, då det va lite mat till killen som gällde.

Vilken natt..

Nu är klockan 10:00, och killen och jag har varit uppe i en timme ungefär! Hans sitter i en sele på min mage och han tuttar på nappen så gott och sover skönt..

Nästan varje natt när jag är vaken för mat tänker jag att ”idag måste jag sova när de små sover”, men än så länge har det aldrig infallit..  Det finns ju så mycket annat som sak göras, och sen är det inte så vanligt att de sover så länge så en annan hinner somna in..

Men faktiskt, när man väl är uppe och igång, då rullar det på av dig själv liksom. Det är på kvällarna och nätterna man känner av tröttheten.

Idag har lilla familjen tänkt sig över till Karlstad för att göra en IKEA-sväng, men vi får väl se hur det blir med det. Det blir liksom inte riktigt som man tänkt sig längre!

Bebisarna tar upp all tid, och det gäller att planera utifrån dom. Men det är ju så det ska vara, även om vi inte kommer att vara sådana som inget kan göra, för att det inte passar in i bebisarna rytm, får jag hoppas..

Idag har vi varit till BVC för att väga och mäta igen! Det är verkligen en trygghet att man får komma och väga de små, med tanke på att man inte vet hur mycket de får i sig. Men nu va det så att tjejen gått upp 255 gr till 3740, vuxit 3 cm och huvudomfånget blivit en cm större. Pojken  hade också gått upp i vikt, nämligen 455 gr till 3785, så nu är det lilla grodan som tagit täten! Han är också 54 cm lång och huvudomfånget är lika som tjejens.

Vi var till en Kerstin på BVC, eftersom våran BVC-sköterska har semester, och hon var jätte gullig! Först satt vi och pratade, hon undrade om vi hade några frågor, och hon besvarade de som vi hade! Vi hade lite funderingar på tjejens mage.. Det verkar som om hon har ont i magen på kvällarna och nätterna, men jag undrade om det kunde vara så, eftersom det går bra på dagarna. Men jovisst, så kunde det vara.. Kerstin förklarade det så att det blir luft i magen varje gång de äter, och till kvällen kan det ha samlat på sig en hel del, även om de rapat emellan..

Efteråt gick vi en tur över stan, gjorde små uträttningar och sen gick vi och köpte mat, och satte oss på en parkbänk och avnjöt denna maten i solen! Tvillingarna sov, förutom en lite stund när jag fick amma tjejen!

Det har varit en skön eftermiddag, och så sakterligga börjar våran lilla familj ta form..

På kvällen åkte sambon på bubblamöte, och jag kan väl säga att de inte mer än hann från gatan förrän pojken började gråta, han var hungrig. Det kändes som om det var lika bra att jag tog in tjejen också från vagnen, för det skulle nog inte dröja förrän hon också vakande till, och satt jag och amma pojken så skulle det bli klurigare att hämta henne ute.

Det va bra att jag tänkt som jag gjorde, för det dröjde inte förrän mammas lilla skrotunge vaknade till liv, och också var hungrig som en varg!

Det händer, åtmindstonde en gång om dagen att jag bara sitter och gråter efter att jag tittat på de små. Det är riktiga glädjetårar, jag är så lycklig!

Besöken börjar dugga tätt, och vi har faktiskt fått sätta lite stopp ibland. Någon dag har vi sagt att vi inte vill ha besök. Det känns både hårt och taskigt, men vi måste få vara familj också.. Telefonen ringer, och det är många telefonsamtal som ska göras för att tacka för gratulationer och annan uppvaktning. Det blir faktiskt lite jobbigt, men det är ju i sin ordning. Vi är väldigt tacksamma att det är så många som vill vara med och fira de underverk som kommit, det är vi, men ibland måste det få vara bara vi!

Förra veckan, på tisdagen den 20:e, var BVC-sköterskan här för att lämna lite information (ganska många broschyrer) och väga dem. Det var så att Stina gått upp 385 gr på 8 dagar, och Theo 270.. Så det är som jag befarade, Stina är mer sugbenägen än sin bror. Men viktuppgången var till belåtenhet för sköterskan så det kändes ju bra.

Theo tappade sin lilla snutt på naveln i onsdags, den 21:e. När jag bytte blöja, hade jag den i handen helt plötsligt. Det ser fint ut, och det verkar inte som om han har något sår eller så! Stina har kvar sin fortfarande.

Nu, sedan några dagar tillbaka gör vi så att vi ammar tvillingarna som vanligt till kvällen, men så ger vi lite NAN- ersättning också. Som vanligt äter oftast Stina upp det som erbjuds, medan Theo äter kanske 10-20 ml… Fast att det blir så serverat är han inte så pigg på att få i sig så mycket.. Han är nog lite lat…

På onsdag ska vi och väga igen, och då får vi väl se hur det går för våran skrotkille med vikten… Jag är inte så väldigt bekymrad, han verkar vara nöjd, och det är inte så att han skriker mer än syrran…

Det verkar som om de har ont i magen de små, så inför varje mål får de minifom, så att magknipet ska lätta lite.. Jag vet inte hur väl det fungerar, men vi vill inte prova utan, om det nu skulle vara så att det hjälper till…

Både Theo och Stina kan nu ligga själva i soffan utan kroppskontakt, och det känns skönt. Man kan få lite tid för sig själv då. Men så slår det dåliga samvetet till mot en. När, speciellt Stina, ligger och plirar och kikar, känns det som om man ska sitta där och prata med henne, men det gör jag inte alla gånger, och då gör det ont i en.. Visst det är något jag kan ändra på, men det finns ju en massa måsten också, eller gör det det?

Imorron planerar vi en lite IKEA tur, vi får väl se hur det går!

Brukar inte komma ur sängen förrän runt 10-10:30.. När sista morgonmålet, runt 6-7 någon gång är avklarat, får båda tvillingarna ligga kvar i våran säng och sova med oss. Det är inte så himla lätt att sova med dom bredvid, man är rädd för att rulla på dom, men några slumrar blir det allt..

Varje gång tänker jag att jag också ska sova en stund ”sen” när de gör det, men det har inte blivit av än… Det finns så mycket att göra, som jag inte hunnit innan..

Dammsugaren står fortfarande kvar på ballen, efter en vecka, eftersom det kommer saker ivägen hela tiden. Sen är det ju så att jag tänker att om jag startar dammsugaren nu, så kanske de vaknar… Men vi har båda sagt att de ska vänjas vid ljud… men, men…

Nu har jag suttit här framför datorn LÄNGE, för att försöka sammanfatta hela BB-tiden och lite efter hemkomst,  medans de sovit gott i soffan.

Nu ska jag och kika lite på mina sköna skrotungar, och bara njuta av att vara mamma!

Idag har tvillingarna varit ute på sin första promenad i vagn! Det va mormor som tog med dom ut på en tur!

De verkade trivas bra, och när mormor kom med hela ekipaget vid grannens hus vaknade Stina och va vrålhungrig! Passade perfekt det!

Det verkar som om Stina äter mer, jag kan lägga henne vid bröstet först, och sen Theo, och det är ändå Stina som ligger och tuttat längre än han…

På kvällen badade vi de små liven för första gången. Till en början va det nog lite gott, men sen blev det allt besvärligt.. Det möttes av höga protester efter ett tag..

Nu börjar vi komma in i lunken NÅGOT… Det blir inte alls mycket gjort, och jag får vara glad om jag hinner köra en tvättmaskin och hänga den, eftersom det svämmar över med tvätt här numera! Som tur är finns det snabbprogram, och ute är det kalasväder så torkar snabbt det gör det..