29 oktober kom lillasyster... Vägde 3320, 51cm lång. Nu vilar vi ut på patienthotellet.
Storasyster tyckte att lillasyster var söt. :)
Allihopa mår bra.

Har lagt upp en magbild i mitt bildgalleri. Allt är bra och vi väntar och längtar efter att hon ska komma ut nu! Hade lite förvärkar förra natten, men de höll bara i sig i en halvtimme även om de gjorde ganska ont. Nu känner jag ingenting så ingen förlossning verkar vara på gång. Mår ok, men nätterna är jobbiga. Jag får gå upp och kissa ca 4 ggr per natt och har väldigt svårt att somna pga av illamående då det känns som om maginnehållet ska komma upp i halsen. Blä! Har 2-3 huvudkuddar och knaprar novalucol. Rörelserna i magen är oftast inte lika kraftiga som tidigare och det känns som om hon har sjunkit ännu längre ner. Kom ut!!

Jodå, hon är fixerad! Men BM trodde inte hon skulle komma den här veckan i alla fall. Hon kommer förmodligen att sjunka ner lite till innan det är dags. BM tyckte också att hon kändes som ett större barn än S (S vägde 2940 vid födseln). Jag stoppade ner en body i stlk 56 i BB-väskan för säkerhets skull.

Inga fler förvärkar, så det  känns rätt lugnt. Har varit och klippt mig idag. Skönt att ha det gjort! Emellanåt är det svårt att gå då jag får mycket ilningar långt ner i bäckenet. Ska till BM i eftermiddag. Blir spännande att se om hon är fixerad eller ej. S sov hos oss i natt igen. Sedan ville hon gå upp kvart i sex då hon var supergnällig. Men otroligt nog somnade hon om och sedan fick jag väcka henne kvart över åtta!

Är trött idag. Det verkar som om S känner på sig att det närmar sig nu. Det har vi iofs berättat att det gör, men i alla fall så kommer hon in och sover hos oss nästan varje natt. Det gjorde hon ibland innan också, men nu är det i princip varje natt. När hon vaknar så vill hon dricka välling och kissa innan hon somnar om hos oss. I natt kom hon väl in vid ett-tiden. Vid tretiden vaknade jag för att kissa (som vanligt). Sedan hade jag "mensvärk", som jag antar är förvärkar. Hade det mot slutet av graviditeten med S också. Men jag är lite osäker på hur man ska defiinitera det, eftersom jag inte tycker att värken kom och gick utan mer var ett ihållande molande. Gick upp och tog alvedon och somnade sedan om. Vid fem vaknade S igen och ville att det skulle vara morgon och att vi skulle gå upp trots att hon var jätteledsen och helt klart inte hade sovit färdigt. Till slut provade vi att lyfta in henne i hennes rum där lampan var tänd och sade att hon fick leka där själv om hon ville, men att mamma och pappa behövde sova. Hon blev så klart ledsen och arg, men efter bara några minuter kom hon tillbaks till oss, kröp ner i sängen och somnade. Skönt! Tyvär somnar man ju inte om lika snabbt själv....

Idag har det varit ganska lugnt med förvärkarna. Har bara kännt en förvärk (som höll i sig ett tag och sedan försvann). Känner mig väldigt trött och är helt slut på kvällarna när mannen kommer hem. Det gör ont i korsryggen och revbenen. Brösten har börjat ömma lite igen och jag hoppas att det betyder att de är förberedda för amningen. Jag hoppas att jag denna gången kan njuta mer av bebistiden än vad jag gjorde förra gången. Då var det så mycket som var jobbigt: amningen strulade, gipsing av S fot + ortopedisk skena, mera amningsstrul inkl besök på amningsmottagningen och hyrning av bröstpump, kolik, sömnproblem osv osv. När jag läser tillbaks i mina privata anteckningar från den första bebistiden är det mycket ångest, även om den så klart är blandad med mycket lycka. Jag hoppas att denna gång ska bli mer harmonisk, speciellt mtp att jag vill räcka till för S också! Men min magkänsla säger än så länge att allt kommer att gå bra och jag längtar efteratt få bli lite smidigare igen och efter att få träffa lillasyster! S senaste namnförslag är förresten John Blund .

Just nu går tiden faktiskt ganska fort. Har en hel del att göra och det vore bra om lillan stannar kvar i magen i en dryg vecka till. Däremot hoppas jag ju inte på att gå över tiden! Det är ganska tungt nu. Smärtan framtill i magen har lugnat sig lite. Känner fortfarande av den ibland, men inte alls lika ofta. Däremot trycker och spänner det långt neri magen. Ska till barnmorskan på tisdag. Blir spännande att se om lillan har sjunkit ännu längre ner nu. Fast det är verkligen full fart i magen emellanåt, trots att det måste vara trångt. Ibland gör det ont i mina revben, men det är bättre med det nu när magen har sjunkit lite.

Igår bakade jag kanelbullar med S. Hade kardemumma i och S kallade det för "kallemumma" . Hon är tillbaks på förskolan idag efter att ha varit hemma för magsjuka. Inte roligt med magsjuka! Som tur var blev ingen annan i familjen smittad. Hon kräktes ungefär en gång i kvarten hela tisdagsvällen, men sen gav det ganska snabbt med sig som tur var. Hon var pigg och glad igår, men inatt sov hon lite oroligt och i morse var hon gnällig och sade att det inte kändes bra i näsan. Men när hon väl vaknat till lite så var hon pigg och glad igen. Hoppas att det inte är en ny förkylningsomgång på g!! Vill ha en frisk familj när det är BF.

Igår kväll fick jag plötsligt jätteont långt ner mitt fram på magen. Smärtan höll i sig i några sekunder och blev värre om jag gick. Undrar om det berodde på att lillan sjönk längre ner i bäckenet? Smärtan var stickande och det kändes inte som förvärkar. Idag har jag känt det flera gånger. Jag har också en ökad tyngdkänsla i bäckenet och emellanåt är det tungt att röra sig. Är detta också foglossning? F ö har jag mest foglossning i höger ljumske. Den smärtan är också stickande och kommer vid vissa rörelser. Ser fram emot att foglossningen förhoppnigsvis försvinner efter förlossningen!

Nu har lillan börjat sjunka ner lite i bäckenet, så jag har mindre ont i revbenen nu. Förra veckan var det riktigt jobbigt att sitta utan att revbenen skavde mot livmodern. Jag har en ökad tyngdkänsla i bäckenbotten och det känns rätt tungt. Benen är också mer svullna, även om jag använder stödstrumport hela tiden. Jag avgudar min TENS-apparat som man bl a kan använda om man har svullna ben. Jätteskönt att använda den på kvällarna! Jag har också lite lättare att ligga på rygg nu och blir inte lika illamående av det som tidigare. Konstigt. Jag känner mig väldigt trött och blir lätt andfådd och yr, speciellt på förmiddagarna. Tycker ändå att jag mår rätt bra och jag känner mig inte så stor i kroppen förutom magen. Har för mig att jag har gått upp 7 kg.

Känner mig mer och mer förberedd inför förlossningen. BB-väskan är nästan helt packad, förlossningsbrevet är skrivet och jag lyssnar ofta på avslappningsband med andningsträning. Nu längtar jag efter att förlossningen ska komma igång så att vi får träffa vårt barn! Har fortfarande inte hunnit fixa/städa/röja så mycket här hemma som jag hade velat, men livet med S fungerar ju alldeles utmärkt trots stökiga skåp och lådor, så då fungerar det nog bra med lillasyster också :). Bebiskläder och bebissaker är framtagna, så det återstår bara att sätta liggdelen på vagnen, montera spjälsängen och babyskyddet, men det är ju inga tidskrävande saker. Undrar så vem det är som ligger i min livmoder. Längtar!

Det börjar bli tungt och jag har haft lite förvärkar. På kvällarna "vaggar" jag fram och vill bara gå och lägga mig. Svårt att hålla S tempo och några fler förskoletimmar till henne hade inte varit fel. men det kan jag inte styra över tyvärr. Har anmält mig till vattengympa för gravida i tempererad bassäng inkl avslappning. Första gången är på måndag och jag bara längtar efter viktlösheten och lite träning på kroppens villkor. Gympan är 6 ggr och det är ju inte säkert att jag hinner gå alla gångerna, men jag är så glad att jag har anmält mig!

Är trött och har ont i fogarna. Frustrerande när man inte orkar göra något hemma. Vårt gästrum är ett bombnedslag, eftersom vi flyttade över en massa saker dit när vi gjorde om ett annat rum till S nya rum. Så i gästrummet skulle det verkligen behövas rensas, röjas och städas. Har svårt att stå upp någon längre tid (tillräckligt jobbigt att t ex diska).

Den energi jag har lägger jag på S. Hon är så härlig vår lilla tjej! Idag hade jag en hemmadag med henne (fortfarande arbetslös) och vi var bl a i badhuset. Hon har blivit så modig nu och vågar hoppa från bassängkanten även om huvudet kommer under vatten. Hon är så stolt när hon klarar av nya saker! En av hennes mest använda meningar just nu är "jag kan nog själv". Livet med en 2-3-åring är fullt av små viktiga ritualer. T ex ska hon skruva av tandkrämslocket och lukta på tandkrämen varje gång hon har borstat tänderna. Helst vill hon göra det flera gånger. Om vi går ut och jag har tagit på henne gympaskorna och hon sedan ser hur jag använder skohornet så MÅSTE hon ta av sig sina skor och kämpa med skohornet en lång stund för att sätta på sig sina skor. Tur att vi har en pall i hallen som jag kan sitta på under tiden! Det går absolut inte att skynda på i sina lägen utan hon måste göra på sitt sätt. Hon säger att hon älskar allt just nu. Förutom mamma, pappa och nalle så älskar hon katten hon ser på gatan, hårfrisörskan (!) osv osv. Vi har inget namn på lillasyster än, men S tycker att hon ska heta "Måne" (det kommer hon inte att heta, även om det är bättre än S förra förslag som var "Elefant").

Här är tillväxtultraljud rutin och igår var det vår tur. Allt såg bra ut med lillasyster (det ser fortfarande ut som en flicka) och hon vägde cirka 2 kg. Vikten låg på medelkurvan och uppskattad födelsevikt är 3,5 kg. Hon låg med huvudet nedåt med ryggen åt vänster.

Jag mår bra, men börjar känna mig trött. Har fortfarande problem med foglossning, även om jag tycker att det gör mindre ont i fogarna och mer ont i korsryggen. Jag känner också en huggande smärta framtill ibland när jag går, men än då länge har det inte skett så ofta. När jag ska sova mår jag ofta illa och måste ha extra kuddar under huvudet. Tycker ändå att jag mår helt ok, men längtar framåt i tiden tills lillasyster sks komma ut. Det är lite jobbigt att inte orka fixa så mycket hemma. Jag vill ju gärna fixa och städa lite extra, men så fort jag gör något får jag ont i ryggen och får ta alvedon för att sova. Så jag försöker sänka prestationskraven på  mig själv och försöker vila när jag kan (inte alltid så lätt med en aktiv S!). Lyssnar på avslappningsskiva varje-varannan dag och övar profylaxandning. Tänker en del på förlossningen och hoppas att allt ska gå bra och framför allt att lillan ska vara frisk och må bra när hon fötts! Men jag känner mig inte jätteorolig. Lillan sparkar för fullt där inne och verkar må bra.

S har precis haft magsjuka och hon hann knappt bli frisk från den innan hon började hosta och snora. Så nu drar väl förkylningssäsongen igår på allvar.

Äntligen en vecka till framåt. har mina små milstolpar. Närmaste milstolpen är v 30, sedan blir det tillväxtultraljud i v33. Och efter det så är det ju inte såååå många veckor kvar. Har plockat fram häften från profylaxkursen och börjat bläddra lite.

Det verkar som om lillan börjar få det trångt inne i magen. Igår kändes det verkligen som om hon klättrade runt på väggarna och nästan försökte trycka sig ut. Det gjorde inte ont direkt, men ibland var det obehagligt. Jag såg framför mig hur hon sträckte på armar och ben för fullt och pressade ut livmodern. Magen putade åt alla håll. Undrar om det är en stor tjej där inne? Längtar så tills vi får träffa henne!!!

Har varit hos barnmorskan pga att jag är så väldigt yr på förmiddagarna. Inte så att jag trillar omkull, men jag mår illa och hjärtat slår fort så att jag måste sätta mig mer. Misstänkte att det bara beror på lågt blodtryck, och så var också fallet. Blodvärdet var bra (122), så jag behöver inte öka järndosen. Lågt blodtryck är inte farligt, så det är bara att stå ut. Har börjat ta med mig en hopfällbar stol till lekplatsen så att jag kan sitta på den och putta på gungan. Man får hitta sina lösningar. BM mätte också magen för första gången. Den var normalstor och livmodern har mao vuxit fint. Det var skönt att hon mätte magen iom att jag nojjar mig lite över att inte gå upp i vikt. Men det var lika dant när jag väntade S, så egentligen var jag väl inte SÅ orolig. Fast det var skönt att kolla iaf....

Sedan ca 1 vecka tillbaks känns det som om lillan "flyttar ner" en våning ibland. Det blir som en hård kula lååångt ner i magen och urinblåsan blir väldigt liten. Där ligger hon en stund och hoppar sedan upp igen. Lillan är aktiv, rör sig mycket och får in riktigt hårda sparkar. En liten boxare . Har köpt en liiiiten body i storlek 50. Vi har ju kläder efter S, men jag kunde inte låta bli att köpa denna som kostade 25 kr på second hand och ser helt ny ut. Det var en omlottbody och de är så bra i början tycker jag. S hade ju storlek 50 ett bra tag. Vi får se om lillasyster också blir så liten. Många i bekantskapskretsen har fått större barn när de fött andra barnet. Får se hur det blir för oss. Tillväxtultraljud är den 10 september.

Foglossningen begränsar min vardag, men jag får mest ont om jag är för aktiv, går för mycket, eller dammsuger. Tar jag det lite lugnare så är det oftast helt ok, även om jag får lite ont på kvällarna. Har köpt en TENS-apparat som jag ÄLSKAR! Förutom att hjälpa mot värk i ryggen så är den också skön för svullna ben. Super!

Mindre än 100 dagar kvar till BF, ca 3 månader kvar. Längtar och vill att veckorna ska gå fort. Har nyligen varit på besök hos barnmorskan. Allt verkar bra, men jag vägde 1 kg mindre än vid förra kontrollen för en månad sedan (har gått upp 4 kg totalt). Men magen har ju växt och jag känner allt kraftigare rörelser och sparkar så den lilla tar nog vad hon behöver. Tycker att det har varit jobbigt med värmen, speciellt mtp att jag måste ha stödstrumpor. Är svullen i benen och har svullna kärl ända upp till ljumskarna. Har ont i benen även på morgnarna när jag har vaknat (sover utan stödstrumpor). Foglossningen har ökat och det räcker med att stå upp och diska eller laga mat för att jag ska få ont. Har köpt en "pilates-boll" så att jag kan göra lite bäckenövningar hemma, samt har beställt en TENS-apparat. Hade stor glädje av en lånad TENS vid förra förlossningen. Denna TENS-apparat är speciellt framtagen för gravida med instruktioner och program för använding till foglossning, svullna ben, samt till förlossningen. Låter jättebra! Ska hämta den på posten ikväll.

Det fortsätter att gå jättebra för S att kissa på pottan. Denna vecka har hon varit på förskolan för första gången sedan sommarlovet och det gick jättebra att kissa på pottan även där. Det händer fortfarande olyckor ibland, men inte så ofta. Bajsa vill hon inte göra på pottan. har försökt muta med klistermärken, men vår lilla tjej är inte så lättmutad. Men jag är oerhört glad att hon kissar på pottan!!! Tids nog bestämmer hon sig för att hon vill bajsa där också och då kommer det att gå bra. Köpte en bok igår om en elefant som bajsar på pottan. Den fick jag läsa flera gånger i rad. S sade en så rolig kommentar igår! Hon hade nypt pappa i armen och då sade han: "Vi nyps eller slåss inte i vår familj. Vad gör vi?" Vi brukar säga att vi kramas  i stället, men S sade: "Vi BAJSAR!".